Visa inlägg taggade med 'personlig utveckling'

tisdag 9 januari 2018 - 11:33

Ta en titt i spegeln

Den senaste tiden har jag stött på ett flertal berättelser om hur människor har ändrat på sina liv. De flesta har följt samma röda linje; någon vill göra en förändring - läser en bok om hur man "får ett lyckligare liv" - lämnar sin man - säljer huset - säger upp sig från jobbet - reser mycket. Det är ungefär den linjen.

 

Det är självklart att man inte skall befinna sig i ett förhållande som inte är bra för en. Som inte gör en lycklig. Det är självklart att man skall säga upp sig från sitt jobb om man känner att det är den rätta saken att göra. Man skall resa mycket, om det är det man vill. Men det känns som att alla dessa stora förändringar byggs om som något som alla borde eftersträva. Som att man inte kan vara lycklig om man inte gör en sådan enorm förändring, åtminstone en gång under sitt liv. Den vanliga vardagen, målas upp som rena rama h*lvetet och något man inte skall trivas i. Är det konstigt att så många inte är nöjda med sitt liv och det de har? Och är det inte konstigt, att böcker om självhjälp och personlig utveckling, säljer bättre än någonsin samtidigt som människor mår allt sämre?

 

pexels photo 636246

Det känns som att så fort en människa inte är helt nöjd med sitt liv som det är, så måste man ta till extrema åtgärder för att ändra på det. Som att små förändringar, inte gör någon nytta. Det skall vara stort, annars är det inget värt.

 

Och det känns som att det blir okej att skylla på andra människor för att man själv inte mår bra. Ja, andra människor inverkar såklart också på vår välfärd, men vi är inte helt oskyldiga själv heller. Finns det något vi själv kan göra annorlunda, för att alla skall ha det bättre tillsammans? Är vi själv alltid perfekta? Och om vi inte är, kan vi då kräva att andra skall vara det?

 

pexels photo 356392

pexels photo 356407

Ett typiskt exempel på något vi kvinnor kan göra annorlunda, är att tro på det någon annan säger, när de ger oss en komplimang. Så många av mina kompisar, brukar klaga på att deras män ger dem komplimanger så sällan. Då brukar jag fråga, hur mina kompisar brukar reagera när de väl får en komplimang. De flesta får sig en tankeställare redan där. Många reagerar med att säga saker som tack, men det är nog bara de här byxorna och jaja, du måste säga så för du är min sambo. Grejen är ju, att ingen måste säga något alls. Ta istället imot komplimangen, säg tack och känn dig nöjd. Om du alltid förminskar komplimangen du precis fått, så är det väl inte direkt jätte konstigt att du slutar höra dem. Hur ofta känner du för att fortsätta ösa beröm över någon som inte tar emot det?

 

roses pink family rose family 3

Alla problem kräver inte dramatiska lösningar. Ibland räcker det med att göra en liten nyställning här och där. Och alltsom oftast, är det okej att vara nöjd med du har. Kanske är det dags att sluta leta efter receptet till ett lyckligt liv från böcker och istället ställer oss själv frågan; vad är det som gör mig lycklig? Och nöjer oss med svaret vi får.