Visa inlägg taggade med 'vardag'

måndag 11 december 2017 - 12:22

Låt bitarna falla på plats

Livspusslet. En bit för varje del av livet. Ibland känns det som att alla bitar är perfekta och de slinker vackert in exakt där de skall sitta. Ibland är det som om ett blint fyllo har sågat ihop bitarna med en trasig cirkel. Man trycker och trycker in bitarna där man tycker de skall sitta, men de vill inte sätta sig.

 

Mitt livspussel har en vacker vild när det är klart. Men det är aldrig samma bild. Den ändras an efter stunderna då jag känner att pusslet för en stund är klart. Men oavsett bilden på pusslet, så är det alltid samma stämning. Det är en lugn, glädjefull och kärleksfull stämning över bilden. Allt är som det skall. Alla pusselbitar sitter på sin plats. Ibland kan jag uppleva en helt annan känsla, som skapas av de där dåligt sågade pusselbitarna som inte alls vill som jag. Jag vet hur jag vill att pusslet skall se ut när de är klart, men jag får inte ihop tillräckligt med bitar ens till ena hörnet.

 

När bitarna inte vill som jag, är det oftast bäst att ta några steg tillbaka. Luta sig tillbaka och andas djupt. Det är såklart inte lätt, men man får öva sig. Man får öva sig att lyfta händerna i luften och säga ”nähä, det här går inte. Vi får vänta och se hur det blir.”. Sedan kan man gå och ta en kopp te och lite choklad medan man väntar. Men att fortsätta trycka ner de där dåligt sågade bitarna, är bara en sorligt bortförklaring till att inte våga låta livet visa vad det har att erbjuda mig. Det kanske inte blir exakt som jag tänkte mig. Det kanske blir mycket bättre.

 

Inatt vakade jag flera timmar och rabblade upp allting som måste göras innan julen. Till slut bestämde jag mig bara för att göra sakerna en i taget och sedan se vart det leder. Julen handlar inte om stress. Det som inte blir gjort i tid, får vara.

 

Vem vet, när allting går omkring, kanske det här blir den bästa julen härtills.

 

15112020 70A3 42BF BDAA 94AC86CA5A82

måndag 4 december 2017 - 11:37

Back on track

Som jag berättade för en tid sen, bestämde jag mig för att ta hjälp av en psykolog för att lära mig leva med trauman av förlossningen och prematurheten. Då kände jag att jag inte vill prata om det på bloggen så mycket. Jag ville hålla det för mig själv, för jag gjorde det för mig själv. Och jag tycker fortfarande att jag vill hålla en del för mig. Bara mig. Men jag känner också att jag vill lyfta lite på locket och berätta.

 

Efter första besöket undrade jag om det här alls var en så bra ideé. Det kändes som att jag tog fem steg bakåt i försöket att komma framåt. Allt jobbigt grävdes fram igen och det rotades djupt i känslobrunnen. Men det hjälpte. Vi övade på olika sätt att behärska känslorna och nu vet jag vad jag kan göra när rädslan eller ångesten tar över. Ibland är det bra och viktigt, att bara gråta ut. Låta känsorna välla över en och gråta ut dem. Om jag inte känner för att böla, så är ett sätt att känna att man har kontroll, att göra något helt vardagligt. Diska, dammsuga eller vika byket. Att göra något som man har full koll på, gör att man får tillbaka känslan av kontroll.

 

Den tredje saken är fysisk aktivitet. Något som jag känt har varit viktigt från första början. Jag känner mig själv väl nog för att veta att jag inte är den typen som kan sitta stilla hela dagarna. Så jag är ute med Väinö varje dag. I väder som väder. Vi rör båda på oss och jag vet att det är viktigt att inte bara sitta inomhus. Men jag känner att jag också börjat längta efter mer fysisk ansträngning än lek och promenader. Jag saknar att komma tillbaka upp i hästsadeln igen. Så i slutet av den här veckan, blir det att göra comeback på hästryggen. Tänk att det gått över två år sedan senaste ritten. Två år! Tiden går så jäkla fort alltså.

 

Återigen så stärks poängen av att röra på sig. Och att man skall göra det för att må bra både i knopp och kropp. Inte för att man vill straffa sin kropp för dens utseende. Nu gäller det bara för mig att hålla i tyglarna och inte skena iväg för fort och utsätta kroppen för stor press för snabbt.

 

7DB61701 F95D 465F 8EE0 8AC4B26E9049

måndag 27 november 2017 - 19:33

När min inre Yoda tog över

Dagens outfit: svarta leggings, jeans skjorta, en trotsig ett åring i famnen och matkassar. Ungefär så har det sett ut idag. Det hela började med att jag bad Väinö själv ta sig till köket från hans rum. Hela 20 meter. Det blev ett himlade skrik och han slängde sig på golvet i protest. Han tycker jag var så förfärligt dum som inte bär honom överallt.

 

Samtidigt pep både diskmaskinen i köket och torktumlaren i nedre våningen att de hade gått klart. Och just där och då, var det så mycket ljud som störde min hjärna så jag tappade för en stund orden. Så där stod jag i mina söndriga strumpor, för javisst, jag har ju lyckats få hål på inte bara en, utan båda strumporna idag, och lät som Yoda när jag pratade. Till affären vi åka måste. Biblioteket med. Handla mat och låna böcker vi där skall. Och Väinö tittade på sin mamma med en blick som undrade om mamma har blivit helt tokig eller om hon har fått en stroke.

 

På biblioteket ville Väinö mest riva ner alla böcker och krypa runt bland hyllorna. Men jag är så glad över att han älskar att titta i böcker här hemma. Han kan sitta långa stunder i sitt tält på hans rum och bläddra i böcker. Sen pekar han på bilderna och förklarar för sig själv, på sitt egna språk, vad han ser. Och flera gånger om dagen kommer han till oss med böcker han vill läsa.

 

Nu sitter jag och nattar honom efter en väldigt fartfylld dag. Och trots att det varit fartfyllt och trots, så känner jag mig så glad och nöjd. För visst måste han få trotsa ibland. Speciellt med tanke på att är glad och nöjd 98% av tiden. Då får man nog skrika ibland. Det får mamma och pappa ta.

 

3F2593D2 F7FD 4CE6 B96F FC6B6E480D0B

fredag 24 november 2017 - 15:51

Jag har blivit vuxen

Man är inte vuxen förrän man börjar dricka kaffe, brukade min mommo säga. Jag har aldrig varit så mycket för det där med kaffe. Te har alltid varit min grej. Ända tills si sådär en månad tillbaka. Plötsligt gick jag runt och kände mig jätte sugen på kaffe. Hela j*vla tiden. Och nu märker jag, att jag sörplar i mig 1-2 koppar om dagen. Jag antar alltså jag äntligen uppnått den prestigefyllda tiden; vuxentiden. Eller också är jag ytterligt ett exempel på att det finns en gräns för alla, då tröttheten och segheten i hjärnan blir för mycket och man börjar cravea efter koffein.

 

Hur som helst, så är kaffe min nya grej. Och jag är både glad och besviken för det. Besviken för att jag trots allt också ramlat rakt ner i koffeinfällan och glad för att jag hittat något som får mig att känna mig lite piggare och som en människa som faktiskt vilar ibland. Nu gäller det bara att hitta något som hjälper mig att även se ut som någon som sover nu och då.

 

Helt vuxen känner jag mig dock inte. Jag tror inte det finns tillräckligt kaffe i världen för att hindra det inre barnet inom mig från att titta fram nu och då. Jag kommer säkert (hoppas) alltid ha nära till mitt barnasinne och vara på samma nivå som de flesta barnen. Både på mental nivå och längdmässigt.

 

621306F4 0D63 4DB0 AF25 00D3E4EF7287

onsdag 22 november 2017 - 21:32

Det doftar vinter

Idag har vi skrivit brev till julgubben. Vi myste till det med ljus, glögg och pepparkakor medan vi skrev. Det är roligt hur ens lista ändrats en hel del sedan barn. Då var det olika leksaker, nu är det saker som nya kastruller och inredningsgreijer som står på listan. Fast jag fick ju skriva en leksakslista också i och med att Väinö inte ännu själv är så aktiv med skrivandet.

 

AE97C7C7 A336 43A9 931B 2AEF99B93CD4

 

I natt hade det snöat också, vilket är härligt för det blir genast lite ljusare ute. När vi var ute på promenad idag, doftade det vinter i luften. En sådan doft som väcker ett lugn inom en. Och väntan på julen växer ännu större, om möjligt. Jag är inte speciellt förtjust i kyla. Inte när det är -25 och halt som f*n. Men när det är så här, några minus grader och lite snö, då trivs jag som snöflingan i kölden.

 

Nu - blir det film och popcorn i soffan.

 

95AAD8BE EBDC 424C B338 CBFB97D8AC14

söndag 19 november 2017 - 21:50

Att släppa in glädjen

Oj vilken helg det har varit igen. Det har varit familjetid, bad, shopping, äta ute, vila och utevistelser. Riktigt skönt med andra ord. Det har varit precis en sådan helg då man förstår hur mycket lyckligare man faktiskt är när man lägger tid och energi på att vårda och vara tacksam för det man har, istället för att fundera på det man inte har. Jag brukar känna tacksamhet ofta, men ibland kryper den där känslan av enorm tacksamhet fram och man blir nästan rädd för alla glädje man känner. Den liksom griper tag om en och man känner att man knappt vågar andas. Som att det bara finns en viss mängd glädje och att man inte skall använda allt på en gång.

 

Men grejen är att det inte finns någon viss mängd glädje, sorg eller någon annan känsla heller. Så njut när du är glad och försök att inte grubbla för vad som kanske händer i framtiden. Det är något jag jobbat mycket på det senaste året och visst känner jag en stor förändring. Visst, jag skall inte sitta här och ljuga, det händer absolut att jag grubblar ibland fortfarande, men jag har blivit bättre på att skuffa undan de där tråkiga tankarna och istället leva i nuet och se vad framtiden hämtar med sig. Jag vågar släppa in glädjen och fortfarande andas med hela lungorna. Från botten ända upp till toppen. Och jag har förstått att de där stunderna av glädje, gör det också lättare att klara de jobbiga stunderna, då man känner sig nere av någon orsak.

 

Jaja, där blev det lite djupa tankar så här på söndagskvällen. Men jag kände att jag ville dela med mig av min positivitet till er. Hoppas ni alla har haft en fin helg och att ni är laddade för att kicka igång en ny vecka imorgon!

 

A4C28231 DB14 440A B293 48B720D43D90

torsdag 16 november 2017 - 19:55

All over the place

Just nu är min hjärna full med tankar hit och dit. Känns som att jag är all over the place. Men jag får inte ner tankarna på papper. Det är helt enkelt omöjligt! Jag börjar skriva på ett inlägg om något och jag får ner kanske två rader. Sen är det stopp. Just nu har jag svårt att få nerskrivet en början, mitten och själva poängen med ämnet.

 

Jag har försökt hitta problemet. Det är som att något fastnat och sitter ivägen för tankarna att hitta ner till fingertopparna. Till slut slog mig tanken att det kanske är jag själv som stället för höga krav på mina inlägg. Som att de måste vara på en viss nivå för att jag skall kunna publicera dem, vilket ju egentligen är bra för jag vill ju skriva tankeväckande inlägg. Men när det blir så här, att man inte får några inlägg publicerade på flera dagar, är det nog dags att göra något åt saken. Därför tog jag några dagars total paus från att ens försöka skriva något och väntade att skrivkänslan skulle komma tillbaka. Känns som att jag är på rätt väg.

 

Nu - blir det mys med gamla tv-serier och sedan lite bok läsande innan vi skall lägga oss. Ni har väl inte missat att det är den nordiska biblioteksveckan den här veckan? Veckan till ära så besökte vi biblioteket idag och hämtade ut lite småbarnsböcker och längre böcker att läsa vid nattning. Jag är ingen materialist direkt, men när det kommer till böcker, så måste jag medge att det bor en liten bokmaterialist inom mig. Kanske ett inlägg med boktips kunde vara något? Jaja, vi får se. Som sagt, skrivglädjen är på väg tillbaka och visst har jag lite ideér.

 

06095575 8F2E 460C BFE4 A231EA022219

torsdag 2 november 2017 - 10:50

Long time, no see

Det var en tid sen jag skrev senast. Jag hade migrän i början av veckan och det tog några dagar att återhämta sig kraftmässigt. Det är lite svårt att bara ligga i tystnad och mörker med en 1 åring som övar både prat och gående. Men nu känner jag mig mycket starkare igen.

 

Men ni skall inte tro att jag legat helt på lata sidan med bloggen, trots tystnaden. Nej, nej, nej. Jag har jobbat på nya inlägg som kommer upp under dagarna. Och den där greijen idag? Ja, den är också bloggrelaterad. Så håll koll!

 

Nu - sitter jag i bilen på vägen mot Helsingfors. The big city. Hufvudstaden. Jag har en greij där idag och imorgon skall Jaakko och jag ha egentid på spa. Väinö får mysa med mommo och mofa. Samtidigt som jag vet att det kommer vara jobbigt att vara ifrån Väinö en natt, så känns det skönt att få unna sig lite massage och egen tid med Jaakko. Och så kan jag nog inte gnälla allt för mycket heller för det är ju inte dirket något straff att ligga på spa på tumanhand med sin man. Värre saker har ju hänt. Men det är väl det att jag helst spenderar tid hela familjen ihop.

 

5AD951D1 69F9 4219 BC7A E922A54EFAD2

onsdag 25 oktober 2017 - 19:32

O se det snöar

Ja, rubriken säger väl allt. Den första snön faller just nu ner över vår gård. Ställvis är det helt vitt redan. Tur att vi bytte vinterdäck under bilen igår. Och tur att vi hann kratta undan alla löv. Inte för att jag tror att den här snön skall stanna speciellt länge, men det känns skönt att ha det överstökat så man slipper kratta löv som legat under snön. Ni vet hur det ofta finns den där ena jobbiga typen i varje kvarter, som följer med vad grannarna gör och hur de sköter sina gårdar. Och om du inte känner igen den typen från ditt område, så är det förmodligen du som är den typen. Den senaste tiden har jag märkt att jag är just den personen i vårt kvarter. Jag har nämligen följt efter hur aktiva våra närmaste grannar är på att ta hand om sina gårdar. Vissa är väldigt aktiva, krattar varje dag och sopar vägen framför deras framfart, medan vissa inte verkar bry sig speciellt mycket. De sköter bara det viktigaste. Egentligen följer jag inte med dem för att vara jobbig, utan mer för att kolla hur andra tar hand om sina gårdar. Jag har dock märkt att de som är aktiva på att t.ex. kratta, motiverar mig till att göra ett extra bra jobb med vår gård. Det kan hända vi alla är mer eller mindre ofrivilligt inblandade i någon sorts ohälsosam jämnförelse tävling.

 

Vad annat har hänt idag då? Jag sov väldigt dålig förra natten. Vi vakade alla några timmar och kunde helt enkelt inte sova. Inte kände vi oss speciellt trötta heller, så vi låg alla i vår säng och bara myste mitt i natten. Dock har jag känt av vakandet idag under dagen och fick ta en liten tupplur på eftermiddagen. Annars har vi haft en ganska vanlig dag här hemma. En snabb tur tog vi till köpcentret under kvällen och vandrade runt i affärer. Jag hittade några tröjor och en jacka.

 

Nu väntar jag att Jaakko nattar Väinö och sedan skall vi göra lite te och kvällsmål åt oss. Vi köpte en donits från Arnolds som vi skall dela på och se på serier. Tror jag håller gardinerna öppna så vi kan se snön falla utanför, medan vi alla är här inne i värmen. Det är stunder som de här som man slås av den nästan förbjudna tanken, tänk att man kan ha det så här bra.

 

pexels photo 237180

söndag 22 oktober 2017 - 19:53

Söndag

Idag har varit en sådan där skön, lugn dag utan tidtabeller. Vi gjorde en riktigt lång runda med vagnen i det kyliga höstvädret. Igår fick jag skrapa bilens vindruta för första gången för den här hösten. Idag har det varit lite varmare, men man känner i luften att vintern är på väg. Det kniper lite i ansiktet när man är ute, men på ett sådant där skönt sätt som får en att vara extra medveten om sina kinder och nästippen.

 

Såna här dagar samlar man krafter och egnar en extra tanken till hur tacksam man är för det man har. Och man tänker att man aldrig mera skall gnälla för små saker, utan uppskatta det man har. Fast vi alla tänker det nu och då, så vet vi lika väl att vi om några dagar står och oijar oss om att äpplena är slut i affären. Och man tänker ”varför händer det här alltid mig?”.

 

Imorgon drar en ny vecka igång igen. De flesta ligger just nu hemma på soffan eller nattar sina barn och har den där söndagsångesten om att de skall på jobb imorgon. Den känslan är jag otroligt glad över att slippa nu som hemmamma. Håll extra koll på bloggen imorgon. Då släpps ett inlägg om något jag är otroligt stolt och tacksam över att få ta del av.

 

Nu - skall jag natta Väinö och sedan skall jag fortsätta läsa en bok som jag beställde förra veckan och som kom i fredags. Ja, jag vet att jag ofta skriver att jag läser, men det är mitt sätt att lugna ner mig efter att ha varit igång hela dagen. Och ni vet vad de sägs, reading is to the mind what exercise is to the body.

 

CF430789 8A84 4C18 AC8F 0EDCCE98F75C