header19

Den finlandssvenska blogglistan

Skrivet av Jennifer Carp 22.02.2019 | 5 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

finlandssvenskablogglistan

Jag hade tänkt fylla i den redan när den först dök upp i den finlandssvenska bloggvärlden, men sen vet jag inte om jag bara glömde bort det eller om livet kom emellan eller nåt annat klichéaktigt hände. Men nu har jag iallafall gjort det, och här är den - den finlandssvenska blogglistan!


1. En finlandssvensk bloggare som skriver exceptionellt bra


Karolina Åsmus har jag följt sedan hon skrev blogginlägget “När blev det så svårt att äta?” och jag har gillat allt hon skrivit innan och efter dess. Hennes sätt att skriva gör att det är lättläst och intressant.


2. En finlandssvensk bloggare som gör bra samarbeten


Anna-Lena Nyfors-Norrgård bakom Välkommen Hem - alla hennes samarbeten är relevanta och känns aldrig varken krystade eller som att de tvingar en att köpa något, bara ren inspiration.


3. En finlandssvensk bloggare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet


Det märks att Anna lägger ner mycket tid på hennes blogg och jag tycker att hon borde få mer creds för det hårda jobb hon gör!


4. En finlandssvensk bloggare jag önskar uppdaterade oftare


Breakfast to Dinner som drivs av Dominique & Erika. Jag hade chansen att träffa dem på vår bloggfest på Vegoshi och får alltid matinspo från deras blogg!


5. En finlandssvensk bloggare som känns extra genuin


Sevendayskollegan Emelie Svenlin skriver så himla härligt och även om jag inte träffat henne känns det som att jag känner henne! Hon verkar så trevlig o genuin och jag tror hon är någon jag skulle komma bra överens med :)


6. En finlandssvensk bloggare jag tror är en viktig förebild/inspirationskälla för många


Ellen Strömberg som skriver BFF! Hon skriver så vackert och framförallt tar hon upp så viktiga ämnen.


7. En finlandssvensk bloggare vars blogg ofta får mig att skratta/på gott humör


Daniela Skoglund skriver så öppet om allt mellan himmel och jord och det är ofta jag klickar mig in på hennes blogg och får skratta åt något som hänt henne eller något hennes pojkvän sagt!


8. En finlandssvensk bloggare som har fin bloggdesign


Lasting Closet, alltså Michelle Blomqvist! Hon inspirerar och har en superfin och proffsig blogg.


9. En finlandssvensk bloggare som sprider ett viktigt budskap


Julia Degerth bakom bloggen Grön I Åbo! Hon är en stor inspiration och den blogg jag läser mest aktivt.


10. En finlandssvensk bloggare jag gärna skulle träffa


Sofia Lindqvist bakom SofiasMode. Har följt hennes blogg i många år och tycker hon gör ett grymt jobb och verkar vara en så cool kvinna!

 

11. En finlandssvensk bloggare som har en proffsig blogg


Bloggkollegan Julia Holmqvist, kvalitén på hennes bilder och blogg är i toppklass och hennes inlägg känns alltid välgenomtänkta.


12. En finlandssvensk bloggare som tar snygga bilder


Rebeccajohnnysdotter, eller Rebecca Sjöblom. Stämningen i hennes bilder är så mysig och jag blir alltid inspirerad av henne.


13. En finlandssvensk bloggare som är väldigt trevlig irl


Sandra a.k.a. Style by Shya här på Sevvan. Hon är så glad och känns genuin och positiv! 


14. En finlandssvensk bloggare som sticker ut ur mängden på ett bra sätt

SandraEmilia, alltså Sandra Holmäng. Jag älskar att hon satsar på hennes företag, Instagram, podd, blogg och YouTube!


15. En finlandssvensk bloggare som gång på gång lyckas imponera med sina blogginlägg


Daniela Skoglund är väldigt kreativ när det kommer till att leverera bra blogginlägg. Jag slutar aldrig imponeras av hennes idéer. Till och med den här listan är gjord av henne!


Bonuspunkt


16. En sak jag tycker jag gör bra med min blogg


En lite lurig fråga.. Jag skulle säga att jag använder min blogg till något positivt. Jag skriver om det jag brinner för - veganism och minimalism. Jag försöker inte hetsa till konsumtion och vill inspirera till en mer djurvänlig vardag.

bildkälla


Sevendays på Vegoshi

Skrivet av Jennifer Carp 19.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

AfterlightImage 11

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Vegoshi.

 

I lördags vankades det fest: Sevendays fyllde 4 år i torsdags! Vi var ett gäng på 13 bloggare från både Foodly & Sevendays som träffades på Vegoshi på Storalånggatan.

 

Det bjöds på god mat och mycket skratt, och så en och annan anekdot förstås. Det är inte varje dag man får chansen att äta så gott och umgås med så fina människor.

AfterlightImage 14

Anna var på plats och knäppte bilder i vanlig ordning!

AfterlightImage 12

AfterlightImage 10

Aldrig någonsin har jag blivit serverad så här fin mat! Behöver jag nämna hur ofta det hördes kameraklick från både mobiler och kameror? Vegoshi vet minsann hur man levererar - både instagramvänlig mat och miljö!

Vi fick testa deras nya sushimeny och desserter. Mina favoriter var jordgubbssushi och tofu dumplings. På brickorna fanns även gamla favoriterna: summer rolls och jordnötssås. 

AfterlightImage 13

Jag är tacksam över att ha ett ställe som Vegoshi i Vasa, med en ägare som Hoang Le. När jag först blev vegan för över 3 år sedan var veganutbudet inte ens i närheten av dagslägets - speciellt inte när det kommer till att äta ute. Att någon vågar testa sina företagarvingar och starta ett koncept som en 100% vegansk restaurang är ett tufft beslut som jag är glad över att hon vågade ta! Under lördagen fick vi bevittna vilken enorm tid och passion som lagts ner i stället och maten. Vegoshi öppnades i maj 2018 och har serverat vackra men framförallt goda rätter sen dess.

När? 

Måndag - Fredag 11:00-20:00

Lördagar 12:00-20:00

Var?

Storalånggatan 44

65100 Vaasa, Finland

AfterlightImage 9

Precis som jag konstaterat efter tidigare bloggträffar: det är så roligt att träffa de, vars bloggar man läst sen länge. I bloggosfären får man ta del av så många historier, allt mellan högt och lågt. Även om det var första gången jag träffade många av de som kom, kändes det som att man ändå kände varandra sen tidigare. Det är nog det jag gillar mest med den finlandssvenska bloggvärlden! 

jj.sevendays

Bild på mig och bloggbästis Julia, som numera är en kollega till mig. Bilden är tagen av Anna, som även hon jobbar under samma tak och förgyller vardagen!


Klimatsmarta tips

Skrivet av Jennifer Carp 14.02.2019

Kategorier:
Taggar:

photo 1526951521990 620dc14c214b

Hörni, vilken miljöångest jag har! Räknar man hur många gånger jag flugit under det senaste året är vi tyvärr långt uppe i tvåsiffrigt. Jag kanske skriver om veganism och gillar att diskutera miljöfrågor - men jag är långt ifrån perfekt.


Jag vill faktiskt påstå att det är rätt dubbelmoraliskt av mig.


Jag blev vegan för miljön, förkovrade mig inom plastanvändning, försöker alltid göra klimatsmarta val i butiken, jag undviker engångs-allt-möjligt och började dessutom leva minimalistiskt och konsumera mindre för miljön. Ändå reser jag runt världen.


Har ni gjort som jag och satt upp som mål för 2019 att leva mer miljövänligt, så kan vi tillsammans:


Flyga mindre eller sluta helt - jag ska resa mer miljövänligt i framtiden


Gå mer - att använda apostlahästarna är underskattat och faktiskt ett bra sätt att få in vardagsmotion


Använda lokaltrafik eller pendla med en arbetskompis


Installera ecosia.org som sökmotor på dator och mobil!


Äta vegetariskt och veganskt - åtminstone några gånger i veckan, det klarar alla!


Sträva efter ett plastfritt samhälle och sluta använda engångs-saker som bestick, take-away-koppar och -lådor mm.


Läsa Grön i Åbos blogg för mer inspiration!


bildkälla


Är pälsen nödvändig?

Skrivet av Jennifer Carp 11.02.2019 | 1 kommentar(er)

fur

I helgen kunde man läsa om pälsutställningen i Botniahallen i både tidningar och bloggar - folk från hela världen som var på plats och tävlade om priser för deras pälsars goda kvalitét.


Sedan jag blev vegan köper jag inte längre päls. Varför?

Så här tycker jag - och jag tvingar inte någon att dela min åsikt.


Jag anser att djuren inte är här för oss människor att utnyttja, och för mig är det ingen skillnad på varken hund, katt, ko, gris, mink eller kanin. Jag vill absolut inte se egna hundar i bur och tycker definitivt inte att varken minkar, rävar eller kaniner ska födas upp för att leva ett liv i bur - för att sedan dödas för deras päls. Jag säger inte att du inte får bära päls, men jag tycker inte att vi ska göra det.


Om man diskuterar fuskpäls vs. äkta päls kommer det alltid vara någon som tar upp dess klimatpåverkan, men jag tror vi alla kan komma överens om att det påverkar miljön oberoende om du föder upp djuren eller om du tillverkar fuskpäls.


Frågar ni mig tycker jag lätt att vi kan kora människan till vinnare av ‘Planetens sämsta art’.

Vi konsumerar, konsumerar och konsumerar lite till.


Går det inte att förespråka en pälsfri miljö? Jag förstår verkligen inte varför det anses snyggt att bära döda djur. Och nog har vi kommit så pass långt i utvecklingen att det inte står mellan att bära päls eller frysa ihjäl.


Vad tycker ni? Bär ni päls? Är pälsindustrin snart ett minne blott? Reagerar ni på att det äts hundkött runtom i världen samtidigt som ni klär er i päls? Är det skillnad på djur och djur?


Men vad vet jag, jag är ju bara en “vegantjej” som sprider "veganpropaganda"..

bildkälla: unsplash.com


Vad kostar det att nästan dö?

Skrivet av Jennifer Carp 07.02.2019

Kategorier:
Taggar:

IMG 1199

Vackra landskap i Ella.

Jag tänkte berätta om söndagen den 20 januari, som av många orsaker kom att bli en mycket händelserik dag i Sri Lanka, en sån man inte lär glömma i första taget. För att ni ska förstå bättre måste jag dra lite bakgrundshistoria, så låt oss backa tillbaka till helgen innan.


Vi hade enligt oss själva spenderat för lång tid på samma ställe på sydkusten, och var sugna på att se något nytt. Orten Ella är omtalad och vi hade hört mycket gott om stället och det verkade ha det mesta: hike, god mat, bra hostels. Check, check, check.


Nåväl, någon av oss fick den briljanta idén att vi skulle hyra en tuktuk, alltså en trehjuling, och köra runt i den själva för att ta oss från punkt A till B, C och D.

 

Sagt och gjort. Nån dag senare, när väskorna var packade och trehjulingen vår, brummade vi iväg på vår stora utflykt. Vi skrattade och hade roligt, klagade på hur jobbigt det kunde bli att sitta och trängas i baksätet och sjöng med till tonerna av alla möjliga genrer. Jag älskade att roadtrippa.


Dagarna gick och i Ella checkade vi av vår to-do-list i jämn takt, vissa saker var roligare än andra, men en sak är säker och det är att sällskapet gjorde hela resan. På söndagen den 20 januari var tanken att vi skulle köra hem igen. Väskorna var åter packade och vi var många erfarenheter rikare.


Jag satt och rensade i min telefon medan vännerna åt frukost. Ironiskt nog raderade jag mitt försäkringsbolags app, eftersom att jag “aldrig hade haft användning av den hittills under alla mina månader utomlands”, och “inte skulle jag få användning av den under mina resterande dagar heller”. Två timmar senare skulle jag ha fått användning av den, efter krocken och efter ambulansresan till sjukhuset.

 

Vi hann ungefär tjugo kilometer längs en slingrig väg innan det sa stopp. Väglaget var rätt ut sagt skit, och där satt vi - fyra fullvuxna människor i en liten trehjuling fullproppad med packning. I baksätet hade vi fullt upp med att snacka skit, när min kompis som körde plötsligt utbrast att bromsarna inte fungerar.


En konstig känsla fyllde kroppen, men bara för bråkdelen av en sekund. Känner ni igen den; en känsla av oro, att något inte står rätt till? Allt man kunde hoppas på i stunden, var att det skulle börja gå uppför och att vi då skulle få stannat fordonet.


Till vänster om oss hade vi en bergsvägg, till höger ett stup på ungefär 20 meter. Förbi oss passerade det allra vackraste av landskap. En kvart innan hade jag skämtat till min kompis som är engelsman, att det är nog hit britter kommer för att dö, då det var teodlingar så långt ögat kunde nå.

 

Mycket riktigt började det gå uppför, men tyvärr några hundra meter för sent. Jag hann se skymten av uppförsbacken och känna mig enormt lättad - för att en halv sekund senare ligga på sida och känna en fruktansvärd smärta i min rygg. Vi hade redan kommit upp i alldeles för hög hastighet, och uppförsbacken var i en vänsterkurva. Min vän lyckades manövrera fordonet så pass bra att vi undvek stupet genom att vi välte över på höger sida och gled in i en sten istället. Vi passagerare har honom att tacka för att han klarade av att hålla lugnet och styra rätt.


Jag togs först till ett sjukhus, för att bara en kort stund därpå förflyttas till ett annat. Där fick vi spendera några timmar för att träffa läkare, undersökas, röntgas, gå på ultraljud och träffa mer läkare.

IMG 1224

Jag hade turen nog att ha min kameraman på jobb och med mig till sjukhuset, hehe!

IMG 1161

Gissa årtalet?

IMG 1170

Jag fick nytt namn på köpet: Ms. Jennita Safra!


De har tagit mig till psyket, tänkte jag, ett ställe som skulle platsa i vilken skräckfilm som helst. Sköterskorna var utklädda i uniformer från tidigt 1800-tal och runt omkring i sjukhuset sprang gatuhundar. Det kändes så långt ifrån rena och trygga Finland man bara kan komma.

Vi befann oss mitt i bergen i Sri Lanka. Inga turister så långt ögat kunde nå. Läkarna kunde mer begrepp på latin än engelska, så det var språket man var tvungen att kommunicera på. Internet? Ja det fanns det dåligt av i bergen. Jag oroade mig också över att man inte kunde betala med kort, då jag knappt hade kontanter på mig alls.


Vinner du något på en nära-döden-upplevelse? Du kanske kommer närmare de personer du upplever det med, och så kanske du inser att du inte är odödlig trots allt.

 

Nå, vad kostar det att nästan dö? Jo, ett brutet revben, bärgning av en förstörd tuktuk, en mosad väska, och 7,50€ för en dags vård på ett sjukhus mitt i ingenstans.

IMG 1226

Jag som har ont, och en mycket stöttande kameraman som fångar mitt oj:ande på bild.

unnamed


 


5 ovanor som dödar produktivitet

Skrivet av Jennifer Carp 06.02.2019 | 3 kommentar(er)

När jag några månader innan årsskiftet gjorde några ändringar i vardagen märkte jag rätt snabbt en stor skillnad. Plötsligt hade jag mer ork och energi att ta tag i de allra tråkigaste av saker, och jag hade inte längre samma problem med bristen på produktivitet som jag känt innan. Bland annat börjar jag numera mina dagar flera timmar tidigare än förut, lägger upp mål och jobbar på prioriteringar. Nedan följer fem ovanor som dödat min produktivitet:


Snooze & Prokrastinering

Att klicka på snooze och sova vidare för att skjuta upp alla måsten är kanske den ovana jag hållit fast vid längst. Vuxenlivet gav mig möjligheten att bestämma själv när jag tar tag i tråkiga måsten, och fram tills för bara någon månad sedan gjorde jag ännu allt i sista minuten. Den här ovanan jobbar jag fortfarande aktivt på att hålla borta och jag litar ännu inte på att jag inte skulle falla tillbaks in i prokrastineringens armar. Alla måsten försvinner ju inte bara för att du skjuter upp dem, så är det bara.


Sena nätter

Har du som vana att stanna uppe sent? Får du inte tillräckligt med sömn? Att inte sköta sömnen gör mig oproduktiv: jag får svårt att hålla mig koncentrerad och får sällan saker gjort - speciellt om jag tar långa sovmorgnar p.g.a. sena utekvällar. Numera börjar jag mina dagar ungefär tre timmar tidigare än innan. Tänk hur många dagar jag vunnit på bara några månader!

 

photo 1547928575 a78e9187302c

bildkälla


Oorganiserat arbete

Om du inte har en tydlig plan över vad det är du vill åstadkomma kommer det vara ett enda kaos. Det tar ju mycket längre när man inte är organiserad och dessutom är det inte njutbart heller.


Felprioriteringar

Du kanske vet vad du vill åstadkomma, men saknar kunskap om hur du når målet - eller så kanske du helt enkelt prioriterar fel och slösar tid på helt fel saker. Se över hur du spenderar din tid och vad det är du prioriterar för tillfället. Kan du prioritera annorlunda för att snabbare nå dit du vill?


Överplanering och perfektionism

Det här kanske man kan se som en motsats till oorganiserat arbete - om du överplanerar allt och aldrig kommer igång med trial-and-error-skedet kommer du trampa vatten för alltid.

 

Att sluta dra för gardinerna i min villa, bara så att jag började vakna till solljuset varje morgon, är i ärlighetens namn något av det smartaste lifehack jag hittat på i mitt liv. Månne det inte blir ljusare i Finland också så småningom!


 


Dubai

Skrivet av Jennifer Carp 05.02.2019

Kategorier:
Taggar:

IMG 1432

För snart två veckor sedan spenderade jag min mellanlandning i Staden med stort S - jag säger så eftersom jag på bara några timmar hann utveckla en hat-kärlek för stället.

Det var top notch, overkill, extra allt, guldkant på vardagen, lyx och mer, mer, MER.

Jag stod utanför flygplatsen och beställde en Uber för att några minuter senare tappa hakan när en lyxbil driven av el dök upp för att ta mig in till stan. Mannen som körde klev ut iklädd kostym, hälsade vänligt samtidigt som han stegade mot min dörr för att öppna den och med sina händer gestikulera att jag fick sätta mig ner. "Madam". Bilen doftade dyrt och jag kunde inte sluta tänka på hur absurd hela upplevelsen var. På väg in till stan passerade vi lyxhus, det ena efter det andra. Det var guld och glamour - överallt - och jag kunde inte annat än fascineras över fasaden jag såg.

Dubai må vara en kontroversiell destination, och jag tror inte jag skulle åkt dit om det inte vore för min mellanlandning som tillät mig spendera en dag där, men nog är det fascinerande vad man kan åstadkomma med pengar och arbetskraft. Det var en stor kontrast, och kulturkraschen var ett faktum då jag vant mig vid de allra billigaste, mest simpla sätten att leva på.


Att Komma Hem

Skrivet av Jennifer Carp 04.02.2019

Kategorier:
Taggar:

IMG 1526

Vilken känslomässig bergochdalbana jag befunnit mig i den senaste veckan - att komma hem har varit överväldigande och omtumlande på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Jag är lycklig nog att ha så pass fina vänner och familj som välkomnat en på varmaste sätt.

 

Och den nya månaden har rivstartat med massa ärenden: hitta ny bostad, eftersom min nuvarande blev såld medan jag var utomlands, sköta försäkringsärenden, eftersom olyckan  var framme när jag reste, göra flytt- och eländringar, eftersom jag hittat den perfekta bostaden! Allt detta innan jag ens hunnit påbörja vårens sysselsättning: praktik på Sevendays!

 

"Vad är lixom dina planer nu? Ska du bara resa runt i Asien tills du tröttnar eller har du något exakt datum när du åker ”hem” till Finland? Studerade inte du i våras också?
Väldigt nyfiken då allt verkar så häftigt där!! :) Skriv gärna ett helt inlägg om detta!"

 

Så löd en fråga jag fick under mitt senaste inlägg, och här är jag! Tillbaka i fosterlandet och så oförberedd man bara kan bli för att återgå till studielivet. Planen är att bli färdig ASAP med skolan för att inte ha något som binder mig till Finland, men vet ni - den planen lär ändra hundrasjuttioelva gånger innan mina papper till skolan är inlämnade och jag står med examen i handen. I vår gör jag min praktik samtidigt som jag läser två kurser. Resten tar jag tag i på hösten.

 

Nu när jag landat lite, har jag kommit fram till att även om jag inte ser mig själv bo i Finland i framtiden, och att det känns lite mindre som mitt 'hem' än det gjort innan, kommer jag göra det bästa av situationen och njuta av tiden och sällskapet jag har här. Sommaren är ju trots allt snart här.


Sri Lanka

Skrivet av Jennifer Carp 22.01.2019 | 1 kommentar(er)

AfterlightImage 7

Mycket har hänt under tiden bloggen stått ouppdaterad. De senaste veckorna har spenderats i Sri Lanka och fyllts med surf, sol, fotografering, god mat och nya bekantskaper. Vi har rest runt landet och upplevt vackra vyer i häftiga tågresor.


Jag tänkte skriva lite mer i senare skede, om saker en kan göra och uppleva i Sri Lanka. Innan dess kan jag visa lite bilder från den senaste tiden.

AfterlightImage 2AfterlightImage 3AfterlightImageAfterlightImage 6IMG 1132fullsizeoutput 25


Det riktiga Bali

Skrivet av Jennifer Carp 04.01.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

fWCQgHX9RECdopwx+I8XyQ

Avfallshanteringen, eller rättare sagt; bristen på avfallshantering, kaoset i trafiken, fattigdomen och den ökade turismen. Hur är det att bo på Bali egentligen? Hur kändes det att lämna Bali och vad har jag lärt mig under min tid i Indonesien? Vad är det riktiga Bali ens?


Jag förstår att det är många nya intryck att smälta när man kommer dit, speciellt för någon som aldrig tidigare varit i Asien.


Jag kan inte påstå att jag upplevt “det riktiga Bali” - så som det var innan turismen tog över. Jag kan heller inte påstå att jag upplevt “det riktiga Bali” - så som det ser ut att vara på bilderna ni ser härifrån.

SfIGPWGNTI6brlaD7xKbfQqXb5akKIRG6ozCjJktgpRw


Bakom kulisserna, mellan alla olika idylliska ställen, är det byar av fattigdom, dåliga el-ledningar, fuskbyggen, skräp och mycket trafik. Bakom (nästan) varje bild finns alltid en grupp turister som köar för att få ta en liknande bild, se samma turistattraktion och uppleva det som anses vara “det riktiga Bali”. “Det riktiga Bali” ni ser på bilderna är en målad bild av en fantasivärld. Ett vackert men ack så litet fragment av den stora helheten.

 

Och det är blandningen av allt det här, som gjort det så svårt för mig att lämna Indonesien. Jag kommer att sakna mina vänner, mina älskade hundar, att alltid ta sig fram med vespa, att konstant skapa nya bekantskaper, att gå ner till stranden för att lyssna på en ljudbok, att träffa och få dela upplevelser med locals, att äta deras mat, att lära sig deras sätt att göra saker, att sitta och småprata med andra när man är fast i trafiken, att äta med händerna, att möta en leende lokalbefolkning när man kör genom små byar, köra ner till stranden, promenera på stranden, meditera på stranden, åka förbi vännernas studio med varsin kaffe, och så mycket, mycket mer.

 

IMG 9791

 

Om det är något jag tar med mig från Indonesien är det nog viljan att bli mer omtänksam och givmild. Det Indonesiska sättet att se mina medmänniskor är något jag önskar alla kunde få uppleva och eftersträva. Att alltid erbjuda hjälp genast en vet att ens medmänniska kan behöva det, att alltid ge utan att förvänta sig något tillbaka, att göra vad som helst för ens vänner och familj och att inte hysa agg, utan att förlåta och gå vidare.


Och om är det något vi som bor här har gemensamt, så är det viljan att göra Bali till en plats för alla där vi bules kan leva i symbios med locals och i harmoni med naturen och djuren - utan plast och otrevliga människor.