header19

Världens bästa låtar?

Skrivet av Jennifer Carp 27.02.2019 | 2 kommentar(er)

10latar

Än en gång måste jag knycka en superb inläggsidé - för vad som känns hundra år sedan skrev Daniela ett blogginlägg i form av en lista. En lista över de 10 låtar hon skulle välja, om hon bara fick lyssna på 10 låtar för resten av sitt liv.

Som så många andra älskar jag musik. Fråga vem som helst i min närhet! Sitter jag i en bil så rullar den inte en meter utan att musiken först är på högsta volym. Är jag ensam är bakgrundsmusiken ett måste och om någon annan misstycker, ja då lägger jag i hörlurarna.

 

Om jag bara fick lyssna på 10 låtar för resten av mitt liv:

 

1. (Sittin' On) The Dock Of The Bay - Otis Redding

Solklar etta. En av mina all time favorites. Den här är den ultimata passar-till-alla-tillfällen-låten.

 

2. Once upon a December - Emile Pandolfi

Från min favorit-barnfilm Anastasia. Fun fact, när jag var yngre var jag arg på mina föräldrar för att de inte döpt mig till Anastasia. Hur som, den här låten kommer jag aldrig att tröttna på. Den är mörk och vacker, och jag kommer alltid förknippa den med historien om den ryska tsarfamiljen. Emile Pandolfi är en mycket skicklig pianist och det kanske kommer som en överraskning, men klassiskt är något jag lyssnar mest på!

 

3. Old Money - Lana del Rey

Min kvinnliga favoritartist sedan 2011 och hennes bästa låt. Enough said.

 

4. Hey Now - London Grammar

Jag glömmer aldrig när jag såg London Grammar live i Helsingfors. Gåshuden var ett faktum när de spelade den här låten och hennes röst fyllde arenan. Hon låter precis lika bra, om inte bättre, live.

 

5. L$D - A$AP Rocky

Min manliga favoritartist och en av hans bästa låtar. Jag gillar soundet starkt, men det han lyckas skapa visuellt kommer alltid ta mig med storm. Den här låten hör självklart hemma på den här listan.

 

6. Summer Bummer - Lana del Rey, A$AP Rocky, Playboi Carti

När jag fick veta att Rocky skulle bli featured på Lanas album var jag eld och lågor. Mina favoritartister tillsammans! Och trots mina skyhöga förväntningar blev jag inte besviken. 

 

7. National Anthem - Lana del Rey

Om ni tycker låten är bra, kolla bara på musikvideon! (Riktiga låten börjar vid 1:44) Ett mästerverk av världens två snyggaste skapelser. Storyn bakom är underbar och viben i videon är något varje instagrammare försökt återskapa med retrofilter och vintage-effekter i år nu. Hennes röst är världens, världens finaste och renaste.

 

8. Ophelia - The Lumineers

Min "tatueringslåt". Haha, kanske låter konstigt att ha en sån, men det har jag iallafall. Varje gång jag tatuerar mig måste jag lyssna på den här. Den är otroligt svängig och bra, och så har jag massa fina minnen till den här. Jag har lyssnat på den varje gång jag tatuerat mig, förutom den första.

 

9. Don't think twice, it's alright - Bob Dylan, Austin Post cover

Här fuskar jag lite, men ändå inte. Jag älskar Bob Dylans låt Don't think twice, it's alright, men jag älskar den ännu mer när Austin Post (Post Malone) sjunger den. Förövrigt är Posty också en favorit.

 

10. Tumblr Girls - G-Eazy

Jag upptäckte honom när han hade knappa 100k följare på Instagram, innan hans debutalbum kommit ut och när han bara postade musik på SoundCloud. Det är tack vare honom rap har blivit en favoritgenre och jag svor att jag kunde dö lycklig efter att jag sett honom live 2016. Det här är en av de första låtarna jag hörde av honom, 2012 eller 2013? 

bildkälla / unsplash

videor / youtube

 


Komplex

Skrivet av Jennifer Carp 26.02.2019 | 2 kommentar(er)

IMG 4313

Det dummaste jag någonsin slösat tid på är att se ner på mig själv. Varför pratar man så illa om sig själv? Gör ni också det? Jag tror jag haft problem med varenda liten centimeter på min kropp.


Mina tår är fula, fötterna är för breda, vaderna och låren för tjocka och benen inte tillräckligt långa. Mitt hår är slitet och för långt eller för kort. Mina ögonbryn är ojämna och inte tillräckligt mörka. Min näsa är sned och ful. Jag hatar mitt leende och mina läppar är ojämna och för små. Mina öron ser ut som älv-öron och mina ögon är småa. Jag är blek som ett lakan. Så har jag en dubbelhaka och en störande hårlinje som gör att jag inte passar i uppsatt hår. Min mage korvar sig när jag sitter och mina höfter är för breda. Mina fötter är okvinnliga och jag har inga kurvor. Till och med mina fingrar är det fel på - de är pinsamt långa. Mina armar är tjocka och måste döljas. Ådrorna på mina händer står ut för mycket. Usch. Då har jag inte ens börjat prat om mina födelsemärken i ansiktet och resten av kroppen som jag hatat så mycket att jag nästan skrapat bort dem.


Ni hör ju. Tror ni att jag någonsin skulle säga liknande till en medmänniska? Nej, det är vansinnigt.


Jag frågade av er på Instagram om ni (anonymt) ville dela med er av era komplex, så här svarade ni:

“Att mitt ansikte är så avlångt”

“Har komplex över att man alltid ska va så himla gla, social, trevlig & intresserad av allt o alla. Och utseendet såklart”

“Haft komplex över det mesta. För tillfället över att min kropp inte är så vältränad som jag skulle vilja att den vore”

“Magen”

“Hårig som en gorilla”

“Kroppsligt: mina ben/vader. Psykiskt: min självkänsla!”

“Låren”

“Mina överarmar”

“Beror på från dag till dag. Just idag skulle det vara enklare att svara på vad jag inte har komplex över”

“Min mage”

“Min tjocka mage”

“Överarmarna”

“Mina lår, armar, magen och mitt ansikte. Kan också vara jääätteblyg och det ogillar jag med mig själv”

“Min självkänsla”

“Min sociala kompetens. I sammanhang med mycket människor och nya människor känner jag mig som en idiot.”

“Jag har komplex över min kropp som jag inte känner igen längre efter min graviditet”

“Kroppsideal, den osynliga pressen att leva upp till dem men även att det finns krav på att man måste uppnått vissa saker inom en viss ålder i livet.”

“Inget längre! Sånt försvinner med åldern har jag märkt!”

 

 

Och som det sista svaret lyder - så hoppas jag ta mig tusan att det stämmer. Däremot önskar jag att vi inte var tvungen att lida av dem från så ung ålder, eller ens överhuvudtaget. 

 

”don’t waste 95% of your time wishing you’d weigh 5% less” ???? this goes for everyone, he, she, it, young or old. i spent so many years being rude to myself when all you could possibly ever need more of is self love (and avocados & tattoos.)

Så skrev jag på Instagram i höstas, och nog är det lika aktuellt än idag.

IMG 5723


Tatueringsfrågor

Skrivet av Jennifer Carp 25.02.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag skäms lite att del två av mina tatueringar kommer 8 månader efter del ett - men bättre sent än aldrig. Jag vill visa er så många av mina tatueringar som möjligt, så det är väl bara att börja på! Idag svarar jag på frågor angående mina tatueringar, samt visar upp en del av de jag hunnit samla på mig de två senaste åren.

 

Hur många tatueringar har du?
Det här har jag aldrig tänkt på så jag var tvungen att räkna om flera gånger. Kom fram till att jag har 21st tatueringar.

Skarmavbild 2019 02 25 kl. 11.28.21


Vilken är din favorit?
Det varierar! För tillfället är favoriten min senaste tatuering som min vän gjort på mig. Den syns på bilden ovan.


Hur gammal var du när du gjorde din första tatuering?
Mina två första tatueringar gjorde jag två dagar efter att jag fyllt arton.


Vad tycker dina föräldrar om dina tatueringar?
Mamma: Smaken är ju som sagt oftast delad och personlig men de flesta är riktigt fina. Jag tycker att det är upp till var och en att själv bestämma över egen kropp och utseende. Vissa tatueringar kan vara vackra men t.ex tatueringar i ansiktet och ställen man inte kan täcka med kläder är ställen jag själv inte skulle välja att tatuera mej.

Pappa: Tycker dina är fina fastän jag själv inte har samma stil (old school). De är välgjorda och skarpa.
Min kommentar: Älskar de undvikande svaren hahah!

 

IMG 4213


Har du alltid haft en förkärlek för tatueringar?
Ja! Redan i lågstadiet satt jag och ritade på armen nästan varje dag. Jag längtade att bli myndig hela mitt underåriga liv, bara för att få tatuera mig. Jag har alltid visst att jag vill ha tatueringar eftersom att jag älskar konsten och hur tatueringar ser ut på huden.


Vad var din inspiration?
Mina inspirationskällor varierar men oftast är det själva artisten som inspirerar mig.


Planerar du att skaffa fler tatueringar i framtiden?
Haha ja, jag tror det är ett av mina favoritberoenden. Mitt dyraste beroende också!

tatuering
Vilken tatuering var mest smärtsam?
Lätt. Min magtatuering.

IMG 0909

 

Ångrar du någon tatuering?
Ångrar och ångrar. Ett tag ångrade jag en av mina tatueringar, men jag kom över det. Jag vet att jag kommer täcka över den nån vacker dag, men den stör mig inte lika mycket längre.

 

IMG 2576
Vilken tatuering var minst smärtsam?
Jag har somnat eller slumrat till när jag gjort alla mina tatueringar på benen. Så ja, alla bentatueringar har varit smärtfria!


Hur läker du dina tatueringar?
Jag har ett helt inlägg på hur du bäst läker en tatuering! Det hittar du här.


Vad är din favoritprodukt när det kommer till eftervård?
I Indonesien använder jag mig av Balm Tattoo (eftersom det är därifrån), men inget är bättre än Hustle Butter. Bägge produkter är veganska.

 

Har ni tatueringar?


Den finlandssvenska blogglistan

Skrivet av Jennifer Carp 22.02.2019 | 5 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

finlandssvenskablogglistan

Jag hade tänkt fylla i den redan när den först dök upp i den finlandssvenska bloggvärlden, men sen vet jag inte om jag bara glömde bort det eller om livet kom emellan eller nåt annat klichéaktigt hände. Men nu har jag iallafall gjort det, och här är den - den finlandssvenska blogglistan!


1. En finlandssvensk bloggare som skriver exceptionellt bra


Karolina Åsmus har jag följt sedan hon skrev blogginlägget “När blev det så svårt att äta?” och jag har gillat allt hon skrivit innan och efter dess. Hennes sätt att skriva gör att det är lättläst och intressant.


2. En finlandssvensk bloggare som gör bra samarbeten


Anna-Lena Nyfors-Norrgård bakom Välkommen Hem - alla hennes samarbeten är relevanta och känns aldrig varken krystade eller som att de tvingar en att köpa något, bara ren inspiration.


3. En finlandssvensk bloggare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet


Det märks att Anna lägger ner mycket tid på hennes blogg och jag tycker att hon borde få mer creds för det hårda jobb hon gör!


4. En finlandssvensk bloggare jag önskar uppdaterade oftare


Breakfast to Dinner som drivs av Dominique & Erika. Jag hade chansen att träffa dem på vår bloggfest på Vegoshi och får alltid matinspo från deras blogg!


5. En finlandssvensk bloggare som känns extra genuin


Sevendayskollegan Emelie Svenlin skriver så himla härligt och även om jag inte träffat henne känns det som att jag känner henne! Hon verkar så trevlig o genuin och jag tror hon är någon jag skulle komma bra överens med :)


6. En finlandssvensk bloggare jag tror är en viktig förebild/inspirationskälla för många


Ellen Strömberg som skriver BFF! Hon skriver så vackert och framförallt tar hon upp så viktiga ämnen.


7. En finlandssvensk bloggare vars blogg ofta får mig att skratta/på gott humör


Daniela Skoglund skriver så öppet om allt mellan himmel och jord och det är ofta jag klickar mig in på hennes blogg och får skratta åt något som hänt henne eller något hennes pojkvän sagt!


8. En finlandssvensk bloggare som har fin bloggdesign


Lasting Closet, alltså Michelle Blomqvist! Hon inspirerar och har en superfin och proffsig blogg.


9. En finlandssvensk bloggare som sprider ett viktigt budskap


Julia Degerth bakom bloggen Grön I Åbo! Hon är en stor inspiration och den blogg jag läser mest aktivt.


10. En finlandssvensk bloggare jag gärna skulle träffa


Sofia Lindqvist bakom SofiasMode. Har följt hennes blogg i många år och tycker hon gör ett grymt jobb och verkar vara en så cool kvinna!

 

11. En finlandssvensk bloggare som har en proffsig blogg


Bloggkollegan Julia Holmqvist, kvalitén på hennes bilder och blogg är i toppklass och hennes inlägg känns alltid välgenomtänkta.


12. En finlandssvensk bloggare som tar snygga bilder


Rebeccajohnnysdotter, eller Rebecca Sjöblom. Stämningen i hennes bilder är så mysig och jag blir alltid inspirerad av henne.


13. En finlandssvensk bloggare som är väldigt trevlig irl


Sandra a.k.a. Style by Shya här på Sevvan. Hon är så glad och känns genuin och positiv! 


14. En finlandssvensk bloggare som sticker ut ur mängden på ett bra sätt

SandraEmilia, alltså Sandra Holmäng. Jag älskar att hon satsar på hennes företag, Instagram, podd, blogg och YouTube!


15. En finlandssvensk bloggare som gång på gång lyckas imponera med sina blogginlägg


Daniela Skoglund är väldigt kreativ när det kommer till att leverera bra blogginlägg. Jag slutar aldrig imponeras av hennes idéer. Till och med den här listan är gjord av henne!


Bonuspunkt


16. En sak jag tycker jag gör bra med min blogg


En lite lurig fråga.. Jag skulle säga att jag använder min blogg till något positivt. Jag skriver om det jag brinner för - veganism och minimalism. Jag försöker inte hetsa till konsumtion och vill inspirera till en mer djurvänlig vardag.

bildkälla


Sevendays på Vegoshi

Skrivet av Jennifer Carp 19.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

AfterlightImage 11

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Vegoshi.

 

I lördags vankades det fest: Sevendays fyllde 4 år i torsdags! Vi var ett gäng på 13 bloggare från både Foodly & Sevendays som träffades på Vegoshi på Storalånggatan.

 

Det bjöds på god mat och mycket skratt, och så en och annan anekdot förstås. Det är inte varje dag man får chansen att äta så gott och umgås med så fina människor.

AfterlightImage 14

Anna var på plats och knäppte bilder i vanlig ordning!

AfterlightImage 12

AfterlightImage 10

Aldrig någonsin har jag blivit serverad så här fin mat! Behöver jag nämna hur ofta det hördes kameraklick från både mobiler och kameror? Vegoshi vet minsann hur man levererar - både instagramvänlig mat och miljö!

Vi fick testa deras nya sushimeny och desserter. Mina favoriter var jordgubbssushi och tofu dumplings. På brickorna fanns även gamla favoriterna: summer rolls och jordnötssås. 

AfterlightImage 13

Jag är tacksam över att ha ett ställe som Vegoshi i Vasa, med en ägare som Hoang Le. När jag först blev vegan för över 3 år sedan var veganutbudet inte ens i närheten av dagslägets - speciellt inte när det kommer till att äta ute. Att någon vågar testa sina företagarvingar och starta ett koncept som en 100% vegansk restaurang är ett tufft beslut som jag är glad över att hon vågade ta! Under lördagen fick vi bevittna vilken enorm tid och passion som lagts ner i stället och maten. Vegoshi öppnades i maj 2018 och har serverat vackra men framförallt goda rätter sen dess.

När? 

Måndag - Fredag 11:00-20:00

Lördagar 12:00-20:00

Var?

Storalånggatan 44

65100 Vaasa, Finland

AfterlightImage 9

Precis som jag konstaterat efter tidigare bloggträffar: det är så roligt att träffa de, vars bloggar man läst sen länge. I bloggosfären får man ta del av så många historier, allt mellan högt och lågt. Även om det var första gången jag träffade många av de som kom, kändes det som att man ändå kände varandra sen tidigare. Det är nog det jag gillar mest med den finlandssvenska bloggvärlden! 

jj.sevendays

Bild på mig och bloggbästis Julia, som numera är en kollega till mig. Bilden är tagen av Anna, som även hon jobbar under samma tak och förgyller vardagen!


Klimatsmarta tips

Skrivet av Jennifer Carp 14.02.2019

Kategorier:
Taggar:

photo 1526951521990 620dc14c214b

Hörni, vilken miljöångest jag har! Räknar man hur många gånger jag flugit under det senaste året är vi tyvärr långt uppe i tvåsiffrigt. Jag kanske skriver om veganism och gillar att diskutera miljöfrågor - men jag är långt ifrån perfekt.


Jag vill faktiskt påstå att det är rätt dubbelmoraliskt av mig.


Jag blev vegan för miljön, förkovrade mig inom plastanvändning, försöker alltid göra klimatsmarta val i butiken, jag undviker engångs-allt-möjligt och började dessutom leva minimalistiskt och konsumera mindre för miljön. Ändå reser jag runt världen.


Har ni gjort som jag och satt upp som mål för 2019 att leva mer miljövänligt, så kan vi tillsammans:


Flyga mindre eller sluta helt - jag ska resa mer miljövänligt i framtiden


Gå mer - att använda apostlahästarna är underskattat och faktiskt ett bra sätt att få in vardagsmotion


Använda lokaltrafik eller pendla med en arbetskompis


Installera ecosia.org som sökmotor på dator och mobil!


Äta vegetariskt och veganskt - åtminstone några gånger i veckan, det klarar alla!


Sträva efter ett plastfritt samhälle och sluta använda engångs-saker som bestick, take-away-koppar och -lådor mm.


Läsa Grön i Åbos blogg för mer inspiration!


bildkälla


Är pälsen nödvändig?

Skrivet av Jennifer Carp 11.02.2019 | 1 kommentar(er)

fur

I helgen kunde man läsa om pälsutställningen i Botniahallen i både tidningar och bloggar - folk från hela världen som var på plats och tävlade om priser för deras pälsars goda kvalitét.


Sedan jag blev vegan köper jag inte längre päls. Varför?

Så här tycker jag - och jag tvingar inte någon att dela min åsikt.


Jag anser att djuren inte är här för oss människor att utnyttja, och för mig är det ingen skillnad på varken hund, katt, ko, gris, mink eller kanin. Jag vill absolut inte se egna hundar i bur och tycker definitivt inte att varken minkar, rävar eller kaniner ska födas upp för att leva ett liv i bur - för att sedan dödas för deras päls. Jag säger inte att du inte får bära päls, men jag tycker inte att vi ska göra det.


Om man diskuterar fuskpäls vs. äkta päls kommer det alltid vara någon som tar upp dess klimatpåverkan, men jag tror vi alla kan komma överens om att det påverkar miljön oberoende om du föder upp djuren eller om du tillverkar fuskpäls.


Frågar ni mig tycker jag lätt att vi kan kora människan till vinnare av ‘Planetens sämsta art’.

Vi konsumerar, konsumerar och konsumerar lite till.


Går det inte att förespråka en pälsfri miljö? Jag förstår verkligen inte varför det anses snyggt att bära döda djur. Och nog har vi kommit så pass långt i utvecklingen att det inte står mellan att bära päls eller frysa ihjäl.


Vad tycker ni? Bär ni päls? Är pälsindustrin snart ett minne blott? Reagerar ni på att det äts hundkött runtom i världen samtidigt som ni klär er i päls? Är det skillnad på djur och djur?


Men vad vet jag, jag är ju bara en “vegantjej” som sprider "veganpropaganda"..

bildkälla: unsplash.com


Vad kostar det att nästan dö?

Skrivet av Jennifer Carp 07.02.2019

Kategorier:
Taggar:

IMG 1199

Vackra landskap i Ella.

Jag tänkte berätta om söndagen den 20 januari, som av många orsaker kom att bli en mycket händelserik dag i Sri Lanka, en sån man inte lär glömma i första taget. För att ni ska förstå bättre måste jag dra lite bakgrundshistoria, så låt oss backa tillbaka till helgen innan.


Vi hade enligt oss själva spenderat för lång tid på samma ställe på sydkusten, och var sugna på att se något nytt. Orten Ella är omtalad och vi hade hört mycket gott om stället och det verkade ha det mesta: hike, god mat, bra hostels. Check, check, check.


Nåväl, någon av oss fick den briljanta idén att vi skulle hyra en tuktuk, alltså en trehjuling, och köra runt i den själva för att ta oss från punkt A till B, C och D.

 

Sagt och gjort. Nån dag senare, när väskorna var packade och trehjulingen vår, brummade vi iväg på vår stora utflykt. Vi skrattade och hade roligt, klagade på hur jobbigt det kunde bli att sitta och trängas i baksätet och sjöng med till tonerna av alla möjliga genrer. Jag älskade att roadtrippa.


Dagarna gick och i Ella checkade vi av vår to-do-list i jämn takt, vissa saker var roligare än andra, men en sak är säker och det är att sällskapet gjorde hela resan. På söndagen den 20 januari var tanken att vi skulle köra hem igen. Väskorna var åter packade och vi var många erfarenheter rikare.


Jag satt och rensade i min telefon medan vännerna åt frukost. Ironiskt nog raderade jag mitt försäkringsbolags app, eftersom att jag “aldrig hade haft användning av den hittills under alla mina månader utomlands”, och “inte skulle jag få användning av den under mina resterande dagar heller”. Två timmar senare skulle jag ha fått användning av den, efter krocken och efter ambulansresan till sjukhuset.

 

Vi hann ungefär tjugo kilometer längs en slingrig väg innan det sa stopp. Väglaget var rätt ut sagt skit, och där satt vi - fyra fullvuxna människor i en liten trehjuling fullproppad med packning. I baksätet hade vi fullt upp med att snacka skit, när min kompis som körde plötsligt utbrast att bromsarna inte fungerar.


En konstig känsla fyllde kroppen, men bara för bråkdelen av en sekund. Känner ni igen den; en känsla av oro, att något inte står rätt till? Allt man kunde hoppas på i stunden, var att det skulle börja gå uppför och att vi då skulle få stannat fordonet.


Till vänster om oss hade vi en bergsvägg, till höger ett stup på ungefär 20 meter. Förbi oss passerade det allra vackraste av landskap. En kvart innan hade jag skämtat till min kompis som är engelsman, att det är nog hit britter kommer för att dö, då det var teodlingar så långt ögat kunde nå.

 

Mycket riktigt började det gå uppför, men tyvärr några hundra meter för sent. Jag hann se skymten av uppförsbacken och känna mig enormt lättad - för att en halv sekund senare ligga på sida och känna en fruktansvärd smärta i min rygg. Vi hade redan kommit upp i alldeles för hög hastighet, och uppförsbacken var i en vänsterkurva. Min vän lyckades manövrera fordonet så pass bra att vi undvek stupet genom att vi välte över på höger sida och gled in i en sten istället. Vi passagerare har honom att tacka för att han klarade av att hålla lugnet och styra rätt.


Jag togs först till ett sjukhus, för att bara en kort stund därpå förflyttas till ett annat. Där fick vi spendera några timmar för att träffa läkare, undersökas, röntgas, gå på ultraljud och träffa mer läkare.

IMG 1224

Jag hade turen nog att ha min kameraman på jobb och med mig till sjukhuset, hehe!

IMG 1161

Gissa årtalet?

IMG 1170

Jag fick nytt namn på köpet: Ms. Jennita Safra!


De har tagit mig till psyket, tänkte jag, ett ställe som skulle platsa i vilken skräckfilm som helst. Sköterskorna var utklädda i uniformer från tidigt 1800-tal och runt omkring i sjukhuset sprang gatuhundar. Det kändes så långt ifrån rena och trygga Finland man bara kan komma.

Vi befann oss mitt i bergen i Sri Lanka. Inga turister så långt ögat kunde nå. Läkarna kunde mer begrepp på latin än engelska, så det var språket man var tvungen att kommunicera på. Internet? Ja det fanns det dåligt av i bergen. Jag oroade mig också över att man inte kunde betala med kort, då jag knappt hade kontanter på mig alls.


Vinner du något på en nära-döden-upplevelse? Du kanske kommer närmare de personer du upplever det med, och så kanske du inser att du inte är odödlig trots allt.

 

Nå, vad kostar det att nästan dö? Jo, ett brutet revben, bärgning av en förstörd tuktuk, en mosad väska, och 7,50€ för en dags vård på ett sjukhus mitt i ingenstans.

IMG 1226

Jag som har ont, och en mycket stöttande kameraman som fångar mitt oj:ande på bild.

unnamed


 


5 ovanor som dödar produktivitet

Skrivet av Jennifer Carp 06.02.2019 | 3 kommentar(er)

När jag några månader innan årsskiftet gjorde några ändringar i vardagen märkte jag rätt snabbt en stor skillnad. Plötsligt hade jag mer ork och energi att ta tag i de allra tråkigaste av saker, och jag hade inte längre samma problem med bristen på produktivitet som jag känt innan. Bland annat börjar jag numera mina dagar flera timmar tidigare än förut, lägger upp mål och jobbar på prioriteringar. Nedan följer fem ovanor som dödat min produktivitet:


Snooze & Prokrastinering

Att klicka på snooze och sova vidare för att skjuta upp alla måsten är kanske den ovana jag hållit fast vid längst. Vuxenlivet gav mig möjligheten att bestämma själv när jag tar tag i tråkiga måsten, och fram tills för bara någon månad sedan gjorde jag ännu allt i sista minuten. Den här ovanan jobbar jag fortfarande aktivt på att hålla borta och jag litar ännu inte på att jag inte skulle falla tillbaks in i prokrastineringens armar. Alla måsten försvinner ju inte bara för att du skjuter upp dem, så är det bara.


Sena nätter

Har du som vana att stanna uppe sent? Får du inte tillräckligt med sömn? Att inte sköta sömnen gör mig oproduktiv: jag får svårt att hålla mig koncentrerad och får sällan saker gjort - speciellt om jag tar långa sovmorgnar p.g.a. sena utekvällar. Numera börjar jag mina dagar ungefär tre timmar tidigare än innan. Tänk hur många dagar jag vunnit på bara några månader!

 

photo 1547928575 a78e9187302c

bildkälla


Oorganiserat arbete

Om du inte har en tydlig plan över vad det är du vill åstadkomma kommer det vara ett enda kaos. Det tar ju mycket längre när man inte är organiserad och dessutom är det inte njutbart heller.


Felprioriteringar

Du kanske vet vad du vill åstadkomma, men saknar kunskap om hur du når målet - eller så kanske du helt enkelt prioriterar fel och slösar tid på helt fel saker. Se över hur du spenderar din tid och vad det är du prioriterar för tillfället. Kan du prioritera annorlunda för att snabbare nå dit du vill?


Överplanering och perfektionism

Det här kanske man kan se som en motsats till oorganiserat arbete - om du överplanerar allt och aldrig kommer igång med trial-and-error-skedet kommer du trampa vatten för alltid.

 

Att sluta dra för gardinerna i min villa, bara så att jag började vakna till solljuset varje morgon, är i ärlighetens namn något av det smartaste lifehack jag hittat på i mitt liv. Månne det inte blir ljusare i Finland också så småningom!


 


Dubai

Skrivet av Jennifer Carp 05.02.2019

Kategorier:
Taggar:

IMG 1432

För snart två veckor sedan spenderade jag min mellanlandning i Staden med stort S - jag säger så eftersom jag på bara några timmar hann utveckla en hat-kärlek för stället.

Det var top notch, overkill, extra allt, guldkant på vardagen, lyx och mer, mer, MER.

Jag stod utanför flygplatsen och beställde en Uber för att några minuter senare tappa hakan när en lyxbil driven av el dök upp för att ta mig in till stan. Mannen som körde klev ut iklädd kostym, hälsade vänligt samtidigt som han stegade mot min dörr för att öppna den och med sina händer gestikulera att jag fick sätta mig ner. "Madam". Bilen doftade dyrt och jag kunde inte sluta tänka på hur absurd hela upplevelsen var. På väg in till stan passerade vi lyxhus, det ena efter det andra. Det var guld och glamour - överallt - och jag kunde inte annat än fascineras över fasaden jag såg.

Dubai må vara en kontroversiell destination, och jag tror inte jag skulle åkt dit om det inte vore för min mellanlandning som tillät mig spendera en dag där, men nog är det fascinerande vad man kan åstadkomma med pengar och arbetskraft. Det var en stor kontrast, och kulturkraschen var ett faktum då jag vant mig vid de allra billigaste, mest simpla sätten att leva på.