header19

En tyst epidemi som kallas ångest.

Skrivet av Jennifer Carp 01.02.2018 | 1 Kommentarer

Kategorier:

Det känns som att prevalensen i ångest hos unga vuxna börjar komma upp på samma nivå som vinterinfluensan. En tyst epidemi. Jag känner nån, du känner nån, mina två vänner delar psykolog och en tredje är i kö till en annan. Vi pratade om det, som så många andra gånger, även idag. Psykisk vs. fysisk ohälsa. Ångesten kanske inte smittar, och inte heller finns det något vaccin mot den - men den är precis lika viktig, om inte viktigare att tala om och förstå sig på.

 

Hur sjukanmäler man sig från ens jobbet?
Sjukintyg vid feber och förkylning jämfört med ett “Hej Chefen, idag vaknade jag till en känsla av sån fruktansvärd oro över ekonomi, framtid, barn och hälsa att jag inte ens klarar av att lita på min egen koncentrationsförmåga i trafiken idag”-samtal? Ibland önskar man ju att det vore så enkelt.

 

Igår hade jag ångest - idag har jag inte.
Generell ångest, som man t.ex. vaknar med varje morgon, är inte samma sak som att oroa sig inför ett prov. Min ångest grundar sig främst i rädslan att någon nära ska insjukna eller gå bort, eller oro för framtiden. Jag kan inte intala mig själv att det inte kommer att hända, för jag tror inte på det. Jag vet att alla kommer att dö, det är ju livets gång. Något jag däremot kan, och brukar göra för att må bättre är att laga god mat, fotografera (maten), tala med någon om det - eller ibland bara vara ensam med YouTube, avboka planer för att istället meditera en stund med Headspace-appen, lyssna på en bra podcast eller musik, yoga, stretcha, eller umgås med djur. Några saker jag däremot inte gör är; tvinga mig själv att vara social, dricka alkohol eller motionera. (Eftersom att det mer ger mig dåligt samvete om jag inte gör det)

IMG 0024

Livet är inte alltid en lyxkryssning i Karibien...

… ibland inte ens en budgetresa med lågkostnadsflyg till Spanien. Jag vet inte varför ångesten sprids som en epidemi bland ungdomar idag. Vissa menar att det är studier, andra svartmålar sociala medier, telefoner och internet. Kanske är det precis lika många som lider av det nu som tidigare, men fler som vågar prata om problemet? En sak vet jag iallafall, och det är att vi måste börja jobba på att förstå varann och börja ta hand om vår psykiska hälsa så som vi gör med vår fysiska.

 

P.S. Någon gång i framtiden, om jag lyckas få ner mina tankar i ord, skulle jag vilja prova på att skriva om mäns psykiska hälsa. Men tills dess, vill jag att ni läser detta blogginlägg: LÄNK.

Kommentarer

  • Staffan Nylund 02/02/2018 12:35am (19 månader sen)

    Riktigt bra skrivet! Ett ämne som behöver skrivas mera om. Jag kommer att skriva mycket om psykisk ohälsa i min nya blogg som kommer upp här snart. :)

    • Jennifer Carp 02/02/2018 10:39am (19 månader sen)

      Tack! Fint att du kommer att göra det, jag kommer definitivt att läsa :)

Skriv en kommentar