Visa alla inlägg skrivna maj 2018

torsdag 24 maj 2018 - 13:30

Betydelser bakom tatueringar

Även om jag ofta tatuerar mig bara for the purpose att tatuera mig, har jag faktiskt tatueringar med en större betydelse bakom. Jag gjorde en två-frågors-enkät på Instagram här om dagen och majoriteten ville faktiskt se fler inlägg om mina tatueringar och deras betydelse. Det var ju ett tag sen jag gjorde ett inlägg med alla mina tatueringar, och en del har hänt sen dess!

Den här gången tänker jag däremot inte lägga ner så mycket tid på att skriva in var alla tatueringar gjorts, i vilken ordning eller när (för nu har jag faktiskt tappat räkningen och koll på både ordning och tidpunkt) men mer om hur jag resonerade - eller inte resonerade då jag valde att lägga mig under nålen.

Så i del ett vill jag självklart börja med de två tatueringar som är mest betydelsefulla för mig. Dessa två har jag gjort till minne av en av huvudpersonerna i mitt liv, min mormor som gick bort för tre år sedan.

6B0486FF 3892 436C 9097 7694C17BD8C5

Min magtatuering har inspirerats av smycken jag haft äran att ärva efter henne. Det senaste tillskottet: min liljekonvaljbukett ska påminna mig om mina finaste barndomsminnen då hon tog mig med ut i naturen där vi bodde, bara för att visa mig de bästa ställen att hitta liljekonvalj - den finaste av blommor. Liljekonvaljtatueringen såg jag till att göra i Lettland, stället jag flyttade till bara nån månad efter att hon gick bort.

När det gäller symboliska tatueringar är det, för mig, viktigt att det är just det: en symbol. Jag vill inte ta datumtatueringar eller typ "rest in peace mormor"-tatueringar eftersom att jag känner mig själv och vet med 110% säkerhet att jag skulle tröttna på text väldigt snabbt och främst bli ledsen över det. Istället vill jag påminna mig själv om fina minnen och uppskatta det som en gång varit. Missförstå mig inte: gillar du datum, etc. så ska du självklart tatuera mig. Ta inte illa upp över min personliga smak.a

Har ni symboliska tatueringar?


 

torsdag 17 maj 2018 - 10:56

Solsting och nakenbad

IMG 0583IMG 0578IMG 0410IMG 0409IMG 0587IMG 0584IMG 0582

Jag gick genom stan, var på väg hem. Aldrig tidigare hade jag promenerat i just den här delen, men kunde ganska snabbt konstatera att jag älskade allt; de gamla husen, doften av nyklippt gräs, känslan av att gå genom ett soligt kvarter där luften står stilla. När jag passerade Setterbergsparken möttes jag av doften av mat - antagligen någon som grillade i smyg på nån balkong. Solen värmde min hy, jag blundade och njöt av stillheten.

 

Så har det varit den senaste veckan. Massa trevligt, varje dag: parkhäng, prosecco och nattdopp.


 

fredag 4 maj 2018 - 10:10

Jag skulle aldrig bli sjuk

IMG 0576

Jag skulle aldrig bli sjuk. Jag som aldrig har varit intagen på sjukhus för någon värre sjukdom. Jag är en frisk tjej. Den enda gången jag spenderat ens lite tid på akuten var när jag fått en allergisk reaktion av myggor. Frisk, som en nötkärna - tills jag kom till den punkt i mitt liv när jag liksom, hit a wall.

Jag jobbade två jobb, hade nyss påbörjat mina högskolestudier, försökte lära känna nya människor, vänja mig vid att inte bo i samma stad som många av mina bästa vänner, försökte träna tre gånger i veckan för att göra något åt min kropp jag hatade så mycket, gick med i en styrelse, festade minst fyra dagar i veckan - vilket i sin tur ledde till en konstant bakfylla och ständig trötthet, klämde in resor och besök till städer och olika länder i vilka mina närmaste bodde samtidigt som jag bearbetade min förälders och näras sjukdomar och jobbade på att gå vidare från en stor förlust.

Jag låg hemma i feber, säkert sex/sju gånger under ett halvår. Lyssnade jag på min kropp? Nej. Förstod jag vad det handlade om? Nej. Fler evenemang. Färre ledsna miner. Sopa problemen under mattan, fixa mig och försöka hinna till Alko innan förfesten....och hoppas på ett godkänt i följande dags tent. 

Några veckor innan jul slutade jag dyka upp till skolan samt att höra av mig till vänner. Jag var så pass trött att jag kunde sova fjorton timmar i streck när jag var ensam, och då jag väl umgicks med någon var jag lättirriterad och frånvarande i samtalen.

Några veckor efter årsskiftet började jag gå i terapi. Jag fick helt enkelt nog. Hittills har jag gått en gång i veckan, och vet ni? Det är hands down det bästa beslut jag gjort i mitt vuxna liv. Jag kanske inte tyckte (eller insåg) det först men det slog mig här om veckan då världen nåddes av beskedet om Tim Berglings tragiska död. Jag som aldrig trodde att jag skulle drabbas av problem med ångest/depression i den grad att jag skulle återvända till samma byggnad, varje vecka, för att prata med nån som lyfter lön för att hjälpa mig - befinner mig i en sån verklighet idag. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst - alla kön - alla åldrar. Oavsett om du är en världskändis eller en förstaårsstuderande med livet framför dig.

Vad jag är gladast över just nu är att det känns så pass mycket lättare idag än för åtta månader sen. Det jag anser vara viktigt och själv må bra av idag har förändrats på bara fyra månader. Jag har äntligen börjat njuta av andras sällskap igen och jag känner att jag är omgiven av rätt sorts människor. Visst, jag kanske inte är den mest sociala personen längre som vågar gå fram till bloggvänner och hälsa när jag ser dem på stan - och ibland kanske jag till och med undviker att träffa kompisar jag känt sen tidigare. Men ni är många som lyssnat på mig då det behövts, och skrattat med mig trots att jag inte alltid varit den bästa av kompisar tillbaks.

Nu vet ni iallafall var jag varit de senaste månaderna och hur situationen är! Kom ihåg att fråga era nära och kära hur de mår. Lyssna och låt det ta sin tid. Ta hand om varann. Och var inte rädd att söka professionell hjälp.

P.S. Till alla er som hört av er efter att jag medverkat i olika intervjuer om minimalism, och ni som kommit fram till mig under både Pampasveckan och Vappen då jag deltog i olika studieevenemang och sagt att ni uppskattar min blogg: det har verkligen gjort mig superglad, även om jag kanske inte lyckats uttrycka min glädje så bra vid just de tillfällena (eftersom att jag är rätt blyg när det gäller komplimanger) ♥