Visa alla inlägg skrivna februari 2019

torsdag 14 februari 2019 - 16:23

Klimatsmarta tips

photo 1526951521990 620dc14c214b

Hörni, vilken miljöångest jag har! Räknar man hur många gånger jag flugit under det senaste året är vi tyvärr långt uppe i tvåsiffrigt. Jag kanske skriver om veganism och gillar att diskutera miljöfrågor - men jag är långt ifrån perfekt.


Jag vill faktiskt påstå att det är rätt dubbelmoraliskt av mig.


Jag blev vegan för miljön, förkovrade mig inom plastanvändning, försöker alltid göra klimatsmarta val i butiken, jag undviker engångs-allt-möjligt och började dessutom leva minimalistiskt och konsumera mindre för miljön. Ändå reser jag runt världen.


Har ni gjort som jag och satt upp som mål för 2019 att leva mer miljövänligt, så kan vi tillsammans:


Flyga mindre eller sluta helt - jag ska resa mer miljövänligt i framtiden


Gå mer - att använda apostlahästarna är underskattat och faktiskt ett bra sätt att få in vardagsmotion


Använda lokaltrafik eller pendla med en arbetskompis


Installera ecosia.org som sökmotor på dator och mobil!


Äta vegetariskt och veganskt - åtminstone några gånger i veckan, det klarar alla!


Sträva efter ett plastfritt samhälle och sluta använda engångs-saker som bestick, take-away-koppar och -lådor mm.


Läsa Grön i Åbos blogg för mer inspiration!


bildkälla

måndag 11 februari 2019 - 14:28

Är pälsen nödvändig?

fur

I helgen kunde man läsa om pälsutställningen i Botniahallen i både tidningar och bloggar - folk från hela världen som var på plats och tävlade om priser för deras pälsars goda kvalitét.


Sedan jag blev vegan köper jag inte längre päls. Varför?

Så här tycker jag - och jag tvingar inte någon att dela min åsikt.


Jag anser att djuren inte är här för oss människor att utnyttja, och för mig är det ingen skillnad på varken hund, katt, ko, gris, mink eller kanin. Jag vill absolut inte se egna hundar i bur och tycker definitivt inte att varken minkar, rävar eller kaniner ska födas upp för att leva ett liv i bur - för att sedan dödas för deras päls. Jag säger inte att du inte får bära päls, men jag tycker inte att vi ska göra det.


Om man diskuterar fuskpäls vs. äkta päls kommer det alltid vara någon som tar upp dess klimatpåverkan, men jag tror vi alla kan komma överens om att det påverkar miljön oberoende om du föder upp djuren eller om du tillverkar fuskpäls.


Frågar ni mig tycker jag lätt att vi kan kora människan till vinnare av ‘Planetens sämsta art’.

Vi konsumerar, konsumerar och konsumerar lite till.


Går det inte att förespråka en pälsfri miljö? Jag förstår verkligen inte varför det anses snyggt att bära döda djur. Och nog har vi kommit så pass långt i utvecklingen att det inte står mellan att bära päls eller frysa ihjäl.


Vad tycker ni? Bär ni päls? Är pälsindustrin snart ett minne blott? Reagerar ni på att det äts hundkött runtom i världen samtidigt som ni klär er i päls? Är det skillnad på djur och djur?


Men vad vet jag, jag är ju bara en “vegantjej” som sprider "veganpropaganda"..

bildkälla: unsplash.com

torsdag 7 februari 2019 - 15:53

Vad kostar det att nästan dö?

IMG 1199

Vackra landskap i Ella.

Jag tänkte berätta om söndagen den 20 januari, som av många orsaker kom att bli en mycket händelserik dag i Sri Lanka, en sån man inte lär glömma i första taget. För att ni ska förstå bättre måste jag dra lite bakgrundshistoria, så låt oss backa tillbaka till helgen innan.


Vi hade enligt oss själva spenderat för lång tid på samma ställe på sydkusten, och var sugna på att se något nytt. Orten Ella är omtalad och vi hade hört mycket gott om stället och det verkade ha det mesta: hike, god mat, bra hostels. Check, check, check.


Nåväl, någon av oss fick den briljanta idén att vi skulle hyra en tuktuk, alltså en trehjuling, och köra runt i den själva för att ta oss från punkt A till B, C och D.

 

Sagt och gjort. Nån dag senare, när väskorna var packade och trehjulingen vår, brummade vi iväg på vår stora utflykt. Vi skrattade och hade roligt, klagade på hur jobbigt det kunde bli att sitta och trängas i baksätet och sjöng med till tonerna av alla möjliga genrer. Jag älskade att roadtrippa.


Dagarna gick och i Ella checkade vi av vår to-do-list i jämn takt, vissa saker var roligare än andra, men en sak är säker och det är att sällskapet gjorde hela resan. På söndagen den 20 januari var tanken att vi skulle köra hem igen. Väskorna var åter packade och vi var många erfarenheter rikare.


Jag satt och rensade i min telefon medan vännerna åt frukost. Ironiskt nog raderade jag mitt försäkringsbolags app, eftersom att jag “aldrig hade haft användning av den hittills under alla mina månader utomlands”, och “inte skulle jag få användning av den under mina resterande dagar heller”. Två timmar senare skulle jag ha fått användning av den, efter krocken och efter ambulansresan till sjukhuset.

 

Vi hann ungefär tjugo kilometer längs en slingrig väg innan det sa stopp. Väglaget var rätt ut sagt skit, och där satt vi - fyra fullvuxna människor i en liten trehjuling fullproppad med packning. I baksätet hade vi fullt upp med att snacka skit, när min kompis som körde plötsligt utbrast att bromsarna inte fungerar.


En konstig känsla fyllde kroppen, men bara för bråkdelen av en sekund. Känner ni igen den; en känsla av oro, att något inte står rätt till? Allt man kunde hoppas på i stunden, var att det skulle börja gå uppför och att vi då skulle få stannat fordonet.


Till vänster om oss hade vi en bergsvägg, till höger ett stup på ungefär 20 meter. Förbi oss passerade det allra vackraste av landskap. En kvart innan hade jag skämtat till min kompis som är engelsman, att det är nog hit britter kommer för att dö, då det var teodlingar så långt ögat kunde nå.

 

Mycket riktigt började det gå uppför, men tyvärr några hundra meter för sent. Jag hann se skymten av uppförsbacken och känna mig enormt lättad - för att en halv sekund senare ligga på sida och känna en fruktansvärd smärta i min rygg. Vi hade redan kommit upp i alldeles för hög hastighet, och uppförsbacken var i en vänsterkurva. Min vän lyckades manövrera fordonet så pass bra att vi undvek stupet genom att vi välte över på höger sida och gled in i en sten istället. Vi passagerare har honom att tacka för att han klarade av att hålla lugnet och styra rätt.


Jag togs först till ett sjukhus, för att bara en kort stund därpå förflyttas till ett annat. Där fick vi spendera några timmar för att träffa läkare, undersökas, röntgas, gå på ultraljud och träffa mer läkare.

IMG 1224

Jag hade turen nog att ha min kameraman på jobb och med mig till sjukhuset, hehe!

IMG 1161

Gissa årtalet?

IMG 1170

Jag fick nytt namn på köpet: Ms. Jennita Safra!


De har tagit mig till psyket, tänkte jag, ett ställe som skulle platsa i vilken skräckfilm som helst. Sköterskorna var utklädda i uniformer från tidigt 1800-tal och runt omkring i sjukhuset sprang gatuhundar. Det kändes så långt ifrån rena och trygga Finland man bara kan komma.

Vi befann oss mitt i bergen i Sri Lanka. Inga turister så långt ögat kunde nå. Läkarna kunde mer begrepp på latin än engelska, så det var språket man var tvungen att kommunicera på. Internet? Ja det fanns det dåligt av i bergen. Jag oroade mig också över att man inte kunde betala med kort, då jag knappt hade kontanter på mig alls.


Vinner du något på en nära-döden-upplevelse? Du kanske kommer närmare de personer du upplever det med, och så kanske du inser att du inte är odödlig trots allt.

 

Nå, vad kostar det att nästan dö? Jo, ett brutet revben, bärgning av en förstörd tuktuk, en mosad väska, och 7,50€ för en dags vård på ett sjukhus mitt i ingenstans.

IMG 1226

Jag som har ont, och en mycket stöttande kameraman som fångar mitt oj:ande på bild.

unnamed


 

onsdag 6 februari 2019 - 17:08

5 ovanor som dödar produktivitet

När jag några månader innan årsskiftet gjorde några ändringar i vardagen märkte jag rätt snabbt en stor skillnad. Plötsligt hade jag mer ork och energi att ta tag i de allra tråkigaste av saker, och jag hade inte längre samma problem med bristen på produktivitet som jag känt innan. Bland annat börjar jag numera mina dagar flera timmar tidigare än förut, lägger upp mål och jobbar på prioriteringar. Nedan följer fem ovanor som dödat min produktivitet:


Snooze & Prokrastinering

Att klicka på snooze och sova vidare för att skjuta upp alla måsten är kanske den ovana jag hållit fast vid längst. Vuxenlivet gav mig möjligheten att bestämma själv när jag tar tag i tråkiga måsten, och fram tills för bara någon månad sedan gjorde jag ännu allt i sista minuten. Den här ovanan jobbar jag fortfarande aktivt på att hålla borta och jag litar ännu inte på att jag inte skulle falla tillbaks in i prokrastineringens armar. Alla måsten försvinner ju inte bara för att du skjuter upp dem, så är det bara.


Sena nätter

Har du som vana att stanna uppe sent? Får du inte tillräckligt med sömn? Att inte sköta sömnen gör mig oproduktiv: jag får svårt att hålla mig koncentrerad och får sällan saker gjort - speciellt om jag tar långa sovmorgnar p.g.a. sena utekvällar. Numera börjar jag mina dagar ungefär tre timmar tidigare än innan. Tänk hur många dagar jag vunnit på bara några månader!

 

photo 1547928575 a78e9187302c

bildkälla


Oorganiserat arbete

Om du inte har en tydlig plan över vad det är du vill åstadkomma kommer det vara ett enda kaos. Det tar ju mycket längre när man inte är organiserad och dessutom är det inte njutbart heller.


Felprioriteringar

Du kanske vet vad du vill åstadkomma, men saknar kunskap om hur du når målet - eller så kanske du helt enkelt prioriterar fel och slösar tid på helt fel saker. Se över hur du spenderar din tid och vad det är du prioriterar för tillfället. Kan du prioritera annorlunda för att snabbare nå dit du vill?


Överplanering och perfektionism

Det här kanske man kan se som en motsats till oorganiserat arbete - om du överplanerar allt och aldrig kommer igång med trial-and-error-skedet kommer du trampa vatten för alltid.

 

Att sluta dra för gardinerna i min villa, bara så att jag började vakna till solljuset varje morgon, är i ärlighetens namn något av det smartaste lifehack jag hittat på i mitt liv. Månne det inte blir ljusare i Finland också så småningom!


 

tisdag 5 februari 2019 - 12:39

Dubai

IMG 1432

För snart två veckor sedan spenderade jag min mellanlandning i Staden med stort S - jag säger så eftersom jag på bara några timmar hann utveckla en hat-kärlek för stället.

Det var top notch, overkill, extra allt, guldkant på vardagen, lyx och mer, mer, MER.

Jag stod utanför flygplatsen och beställde en Uber för att några minuter senare tappa hakan när en lyxbil driven av el dök upp för att ta mig in till stan. Mannen som körde klev ut iklädd kostym, hälsade vänligt samtidigt som han stegade mot min dörr för att öppna den och med sina händer gestikulera att jag fick sätta mig ner. "Madam". Bilen doftade dyrt och jag kunde inte sluta tänka på hur absurd hela upplevelsen var. På väg in till stan passerade vi lyxhus, det ena efter det andra. Det var guld och glamour - överallt - och jag kunde inte annat än fascineras över fasaden jag såg.

Dubai må vara en kontroversiell destination, och jag tror inte jag skulle åkt dit om det inte vore för min mellanlandning som tillät mig spendera en dag där, men nog är det fascinerande vad man kan åstadkomma med pengar och arbetskraft. Det var en stor kontrast, och kulturkraschen var ett faktum då jag vant mig vid de allra billigaste, mest simpla sätten att leva på.

måndag 4 februari 2019 - 14:53

Att Komma Hem

IMG 1526

Vilken känslomässig bergochdalbana jag befunnit mig i den senaste veckan - att komma hem har varit överväldigande och omtumlande på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Jag är lycklig nog att ha så pass fina vänner och familj som välkomnat en på varmaste sätt.

 

Och den nya månaden har rivstartat med massa ärenden: hitta ny bostad, eftersom min nuvarande blev såld medan jag var utomlands, sköta försäkringsärenden, eftersom olyckan  var framme när jag reste, göra flytt- och eländringar, eftersom jag hittat den perfekta bostaden! Allt detta innan jag ens hunnit påbörja vårens sysselsättning: praktik på Sevendays!

 

"Vad är lixom dina planer nu? Ska du bara resa runt i Asien tills du tröttnar eller har du något exakt datum när du åker ”hem” till Finland? Studerade inte du i våras också?
Väldigt nyfiken då allt verkar så häftigt där!! :) Skriv gärna ett helt inlägg om detta!"

 

Så löd en fråga jag fick under mitt senaste inlägg, och här är jag! Tillbaka i fosterlandet och så oförberedd man bara kan bli för att återgå till studielivet. Planen är att bli färdig ASAP med skolan för att inte ha något som binder mig till Finland, men vet ni - den planen lär ändra hundrasjuttioelva gånger innan mina papper till skolan är inlämnade och jag står med examen i handen. I vår gör jag min praktik samtidigt som jag läser två kurser. Resten tar jag tag i på hösten.

 

Nu när jag landat lite, har jag kommit fram till att även om jag inte ser mig själv bo i Finland i framtiden, och att det känns lite mindre som mitt 'hem' än det gjort innan, kommer jag göra det bästa av situationen och njuta av tiden och sällskapet jag har här. Sommaren är ju trots allt snart här.