Jag skulle aldrig bli sjuk

fredag 4 maj 2018 - 10:10 | 5 Kommentarer

IMG 0576

Jag skulle aldrig bli sjuk. Jag som aldrig har varit intagen på sjukhus för någon värre sjukdom. Jag är en frisk tjej. Den enda gången jag spenderat ens lite tid på akuten var när jag fått en allergisk reaktion av myggor. Frisk, som en nötkärna - tills jag kom till den punkt i mitt liv när jag liksom, hit a wall.

Jag jobbade två jobb, hade nyss påbörjat mina högskolestudier, försökte lära känna nya människor, vänja mig vid att inte bo i samma stad som många av mina bästa vänner, försökte träna tre gånger i veckan för att göra något åt min kropp jag hatade så mycket, gick med i en styrelse, festade minst fyra dagar i veckan - vilket i sin tur ledde till en konstant bakfylla och ständig trötthet, klämde in resor och besök till städer och olika länder i vilka mina närmaste bodde samtidigt som jag bearbetade min förälders och näras sjukdomar och jobbade på att gå vidare från en stor förlust.

Jag låg hemma i feber, säkert sex/sju gånger under ett halvår. Lyssnade jag på min kropp? Nej. Förstod jag vad det handlade om? Nej. Fler evenemang. Färre ledsna miner. Sopa problemen under mattan, fixa mig och försöka hinna till Alko innan förfesten....och hoppas på ett godkänt i följande dags tent. 

Några veckor innan jul slutade jag dyka upp till skolan samt att höra av mig till vänner. Jag var så pass trött att jag kunde sova fjorton timmar i streck när jag var ensam, och då jag väl umgicks med någon var jag lättirriterad och frånvarande i samtalen.

Några veckor efter årsskiftet började jag gå i terapi. Jag fick helt enkelt nog. Hittills har jag gått en gång i veckan, och vet ni? Det är hands down det bästa beslut jag gjort i mitt vuxna liv. Jag kanske inte tyckte (eller insåg) det först men det slog mig här om veckan då världen nåddes av beskedet om Tim Berglings tragiska död. Jag som aldrig trodde att jag skulle drabbas av problem med ångest/depression i den grad att jag skulle återvända till samma byggnad, varje vecka, för att prata med nån som lyfter lön för att hjälpa mig - befinner mig i en sån verklighet idag. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst - alla kön - alla åldrar. Oavsett om du är en världskändis eller en förstaårsstuderande med livet framför dig.

Vad jag är gladast över just nu är att det känns så pass mycket lättare idag än för åtta månader sen. Det jag anser vara viktigt och själv må bra av idag har förändrats på bara fyra månader. Jag har äntligen börjat njuta av andras sällskap igen och jag känner att jag är omgiven av rätt sorts människor. Visst, jag kanske inte är den mest sociala personen längre som vågar gå fram till bloggvänner och hälsa när jag ser dem på stan - och ibland kanske jag till och med undviker att träffa kompisar jag känt sen tidigare. Men ni är många som lyssnat på mig då det behövts, och skrattat med mig trots att jag inte alltid varit den bästa av kompisar tillbaks.

Nu vet ni iallafall var jag varit de senaste månaderna och hur situationen är! Kom ihåg att fråga era nära och kära hur de mår. Lyssna och låt det ta sin tid. Ta hand om varann. Och var inte rädd att söka professionell hjälp.

P.S. Till alla er som hört av er efter att jag medverkat i olika intervjuer om minimalism, och ni som kommit fram till mig under både Pampasveckan och Vappen då jag deltog i olika studieevenemang och sagt att ni uppskattar min blogg: det har verkligen gjort mig superglad, även om jag kanske inte lyckats uttrycka min glädje så bra vid just de tillfällena (eftersom att jag är rätt blyg när det gäller komplimanger) ♥


 

Kommentarer

  • Mathilda

    04.05.2018 10:35 (3 månader sen)

    ❤️❤️❤️


  • Alexandra

    04.05.2018 14:55 (3 månader sen)

    Gillar också din blogg och det du skrivit om minimalism :) tråkigt att du mått dåligt :/ men bra att det börjar vända åt rätt håll! Ha en superskön sommar! Kram

    • Jennifer Carp

      04.05.2018 17:10 (3 månader sen)

      Tack för de fina orden, ha en bra sommar du med! <3


  • Ida

    04.05.2018 18:16 (3 månader sen)

    Jag har också lätt att köra på tills jag kraschar, och mitt psyke blir extra känsligt då det är mycket på gång. Så även jag började gå i terapi en gång i veckan från och med årsskiftet - så bra investering för sig själv! Kämpa på!

    • Jennifer Carp

      17.05.2018 10:34 (2 månader sen)

      <3


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.