måndag 17 september 2018 - 05:50

Under-tio-åringarna i Amed

IMG 0041

instagram / hipsterjefe

Doften av nybakt bröd, jazzig musik i bakgrunden och ljudet av kaffebönor som mals ner till dagens första koffeinintag för de morgonpigga. Ett kontinuerligt pling vid dörren när nya kunder trillar in för att släcka törsten i arla morgonstund. Nån trimmad motorcykel åker förbi och bryter lugnet. Klockan är nollsju tjugosju och jag är tillbaka i ett pulserande Canggu, och vardagen fortsätter.


Men för andra krävs det mer än att bara förflytta sig 70 km för att komma hem till en trygg vardag. Helgen som spenderades i en liten fiskarby med betydligt mindre turism än i Canggu, fick mig att inse hur värdefulla även de små sakerna i livet är.


Vi åkte fort, fort ner för bergen. Det brände i huden och vinden var för varm för att svalka. Vespan jag körde hade gamla bromsar, så hjärtat rusade lite extra när hastighetsmätaren var högre än normalt trots mitt försök till att bromsa. Linda, som satt bakom mig, pekade mot en liten butik där de andra tjejerna redan parkerat. Jag saktade ner och svängde in för att parkera bredvid dem.

 

De var inte ensamma. De stod och pratade med barn som introducerade sig som under-tio-åringar. Det var den andra gången den dan som det kändes annorlunda i mitt bröst. Under-tio-åringarna hade vackra ögon och breda leenden, och vi köpte hemgjorda smycken av dem innan vi hoppade på våra vespor och körde iväg till stranden.


Vi snorklade, solade, sov och simmade. Jag njöt av att höra vågorna slå in mot strandkanten, och när det blev för varmt för att ligga på stranden, förflyttade jag mig till havet istället. Jag flöt omkring på rygg, blundade och mediterade. Jag tänkte på under-tio-åringarna. Eerika gjorde mig sällskap och vi räknade upp saker vi var tacksamma över.

IMG 0042
När vi lämnade stranden stannade vi än en gång vid samma lilla butik. Under-tio-åringarna var kvar. En av oss föreslog att vi skulle köpa glass åt under-tio-åringarna, och resten av oss höll med. Sagt och gjort. Vi frågade under-tio-åringarna om de ville ha glass och de nickade ivrigt. Förståeligt, eftersom att socker nog var viktigare än pengar i mitt under-tio-åriga liv också. Vi valde glassar med omsorg; vad gillar en under-tio-åring?


Ni skulle sett deras leenden när de fick deras glasstrutar. Jag tror jag aldrig någonsin sett en sån genuin glädje återspeglas i en blick tidigare. De tackade så mycket och satte sig ner tillsammans. Vi iakttog på avstånd när de försökte öppna deras glasstrutar, och jag kände en tryckande känsla ta över mitt bröst än en gång. Jag lovade mig själv att jag aldrig någonsin får ta människor eller vardagliga saker för givet igen, fastän vardagen skulle fortsätta dan därpå. Jag vill vara mer tacksam, för alla under-tio-åringars skull.


 

torsdag 13 september 2018 - 19:08

Så snabbt kan ett liv förändras

IMG 0034

Because I can’t stand

only four hours of daylight,

wearing itchy scarves

and soaking wet shoes.

I crave the sun and the sand and the waves

of an ocean so powerful,

it could kill;

I crave the days and the nights

around people who force me

to create.

"
Så lyder en memoar jag krafsade ihop i januari. Jag var trött på både skola och vardag och längtade efter tropiskt väder och saltvatten-hår. Efter att ha dagdrömt högt åt en kompis en kväll bestämde jag mig att jag skulle göra allt i min makt för att få spendera hösten på annan ort.

IMG 0035

instagram / hipsterjefe

Jag skulle ljuga om jag sa att allt gått smidigt - Att hålla på med pappersarbeten på sidan om jobb och skola har varit stressigt och det fanns så himla mycket jag inte visste att man är tvungen att göra inför en sån här flytt. Det positiva är ju att det har varit väldigt lärorikt och både Asia Exchange och mitt indonesiska universitet Warmadewa har varit till stor hjälp från första början.

Och nu ligger jag här, i min egen säng i den perfekta villan, trött som få efter ännu en skolvecka, och kan inte känna annat än tacksamhet över hur lycklig jag faktiskt får va. Tänk hur livet kan ändras på en kort stund.

IMG 0033

fredag 4 maj 2018 - 10:10

Jag skulle aldrig bli sjuk

IMG 0576

Jag skulle aldrig bli sjuk. Jag som aldrig har varit intagen på sjukhus för någon värre sjukdom. Jag är en frisk tjej. Den enda gången jag spenderat ens lite tid på akuten var när jag fått en allergisk reaktion av myggor. Frisk, som en nötkärna - tills jag kom till den punkt i mitt liv när jag liksom, hit a wall.

Jag jobbade två jobb, hade nyss påbörjat mina högskolestudier, försökte lära känna nya människor, vänja mig vid att inte bo i samma stad som många av mina bästa vänner, försökte träna tre gånger i veckan för att göra något åt min kropp jag hatade så mycket, gick med i en styrelse, festade minst fyra dagar i veckan - vilket i sin tur ledde till en konstant bakfylla och ständig trötthet, klämde in resor och besök till städer och olika länder i vilka mina närmaste bodde samtidigt som jag bearbetade min förälders och näras sjukdomar och jobbade på att gå vidare från en stor förlust.

Jag låg hemma i feber, säkert sex/sju gånger under ett halvår. Lyssnade jag på min kropp? Nej. Förstod jag vad det handlade om? Nej. Fler evenemang. Färre ledsna miner. Sopa problemen under mattan, fixa mig och försöka hinna till Alko innan förfesten....och hoppas på ett godkänt i följande dags tent. 

Några veckor innan jul slutade jag dyka upp till skolan samt att höra av mig till vänner. Jag var så pass trött att jag kunde sova fjorton timmar i streck när jag var ensam, och då jag väl umgicks med någon var jag lättirriterad och frånvarande i samtalen.

Några veckor efter årsskiftet började jag gå i terapi. Jag fick helt enkelt nog. Hittills har jag gått en gång i veckan, och vet ni? Det är hands down det bästa beslut jag gjort i mitt vuxna liv. Jag kanske inte tyckte (eller insåg) det först men det slog mig här om veckan då världen nåddes av beskedet om Tim Berglings tragiska död. Jag som aldrig trodde att jag skulle drabbas av problem med ångest/depression i den grad att jag skulle återvända till samma byggnad, varje vecka, för att prata med nån som lyfter lön för att hjälpa mig - befinner mig i en sån verklighet idag. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst - alla kön - alla åldrar. Oavsett om du är en världskändis eller en förstaårsstuderande med livet framför dig.

Vad jag är gladast över just nu är att det känns så pass mycket lättare idag än för åtta månader sen. Det jag anser vara viktigt och själv må bra av idag har förändrats på bara fyra månader. Jag har äntligen börjat njuta av andras sällskap igen och jag känner att jag är omgiven av rätt sorts människor. Visst, jag kanske inte är den mest sociala personen längre som vågar gå fram till bloggvänner och hälsa när jag ser dem på stan - och ibland kanske jag till och med undviker att träffa kompisar jag känt sen tidigare. Men ni är många som lyssnat på mig då det behövts, och skrattat med mig trots att jag inte alltid varit den bästa av kompisar tillbaks.

Nu vet ni iallafall var jag varit de senaste månaderna och hur situationen är! Kom ihåg att fråga era nära och kära hur de mår. Lyssna och låt det ta sin tid. Ta hand om varann. Och var inte rädd att söka professionell hjälp.

P.S. Till alla er som hört av er efter att jag medverkat i olika intervjuer om minimalism, och ni som kommit fram till mig under både Pampasveckan och Vappen då jag deltog i olika studieevenemang och sagt att ni uppskattar min blogg: det har verkligen gjort mig superglad, även om jag kanske inte lyckats uttrycka min glädje så bra vid just de tillfällena (eftersom att jag är rätt blyg när det gäller komplimanger) ♥


 

lördag 10 mars 2018 - 09:56

Sex saker

IMG 0553

Jag har inte skrivit ett sånt här inlägg sen nångång i höstas, och eftersom att jag inte har mycket annat att komma med just nu så det är hög tid att återuppliva: Sex saker du inte visste om mig!

Jag tvångslike:ar bilder på Instagram

Jag får panik om jag scrollar bilder på IG och inte gillar en bild som kommer upp i mitt flöde! Något slags tvångssyndrom som vi kan kalla IG-OCD. Om jag följer dig på Instagram men inte gillat din bild är det för att jag inte sett den (pga. den dåliga algoritmen)

Jag är kaffeberoende... deluxe

Jag älskar älskar ääälskar kaffe. Jag snittar väl cirka 8-10 koppar per dag skulle jag gissa. Hur är det möjligt? Nå, jag är inte koffeinkänslig, överhuvudtaget. Jag känner mig inte piggare efter att ha druckit kaffe, men däremot får jag en extrem huvudvärk runt tvåtiden på eftermiddan om jag inte hunnit dricka kaffe innan.

Jag har fått dille på gammal musik

Jag har ju hört gamla låtar tidigare men har aldrig lyssnat på den sortens musik... TILLS NU. Till frukosten streamar jag Led Zeppelin och Bruce Springsteen, när jag jobbar på datorn lyssnar jag på David Bowie och Frank Sinatra och så somnar jag till Bill Withers. Ni som följer mig på Instagram har säkert sett mina stories. Tror jag har en så kallad identiteettikriisi.

Jag köper aldrig samma kaffesort två gånger

... förutom Arvid Nordqvists REKO (♥) Jag skulle vilja påstå att jag är en filter-kaffe-expert (eller kaffesnobb). Jag köper i princip aldrig hem samma sorts kaffe två gånger, bara för att jag vill testa olika! Mina favoritmärken är såklart Arvid Nordqvist och Löfbergs. Kulta Katriina är ju under all kritik *valfri-pretto-emoji* och om ni nångång känt er trötta på den sort ni dricker rekommenderar jag er att testa er fram!

Jag kan inte gå hem på samma sida av vägen som jag gick hemifrån

Om punkt ett var IG-OCD så är det här något slags trafik-OCD. Hur som; jag bor nära en esplanad som jag alltid går längs när jag går till jobbet. Jag har då en till-jobbet-väg och en hem-från-jobbet-väg och det är FYSISKT omöjligt för min kropp att gå hem längs den sida av esplanaden jag gick till jobbet på. O-M-Ö-J-L-I-G-T.

Jag älskar spoilers

Förstår verkligen inte hur folk kan tycka att jag är konstig då jag ber om en detaljerad beskrivning av vad som händer i till exempel Game of Thrones och vem som dör? Jag vill ju veta om serien är värd min tid eller inte. Jag älskar att kolla show notes på imdb där de beskriver vad som händer i varje avsnitt eller googla "seriens namn + explained". Och ja, jag är den som läser sista kapitlet i en bok först. Den enda serien jag inte har gjort detta med är Grey's Anatomy!

torsdag 8 mars 2018 - 12:52

Älskade mamma

IMG 0002


Du var antagligen det första ord

jag någonsin sa.

 

Älskade mamma,

Tack för alla gånger du bäddat om mig

Och sjungit tills jag somnat.

För alla gånger du lyft upp mig

efter att jag trillat av,

Då jag försökt lära mig cykla.

Och för att du lika plikttroget såg till

Att såren hölls rena

och putsades med Septidin.

Älskade mamma,

Tack för att du aldrig blev arg

Så där på riktigt,

då jag gjorde hyss,

klippte pannlugg

eller ritade på väggen.

Älskade mamma,

Tack för att du gav mig mitt modersmål,

för att du lärt mig läsa

och skriva,

redan som femåring.

För att du sett till att min hungriga mage

Fått hemgjord mat,

Även de vardagar du varit hemifrån

mellan sju och fem.

Älskade mamma,

Tack för att du gjort övningsprov åt mig

Och förhört mig på Europas huvudstäder

och för att du till och med stannat uppe

Till ett på natten

när jag gråtit inför ett prov.

Älskade mamma,

Tack för att du lärde mig

Att ärlighet varar längst,

att jag ska vara snäll,

och att jag aldrig ska vara orsaken till

att en klasskompis går hem

gråtandes.

Älskade mamma,

Tack för alla fikastunder,

luncher

och resor tillsammans.

Tack för att du hör av dig,

Älskade mamma,

Varje dag.

Bara för att se till

Att jag är glad.

 

Älskade mamma,

Min största förebild

#internationellakvinnodagen

torsdag 1 mars 2018 - 15:40

Vilka bloggar läser jag?

Skarmavbild 2018 02 28 kl. 21.15.10

Tjenixen! (Är verkligen inte så pigg som den hälsningsfrasen får en att framstå som) Idag sitter jag på tåget till Helsingfors och tänkte då vara en bra medsyster och dela med mig av mina favoritbloggar för tillfället. Jag är en sån som främst konsumerar Instagram och poddar, men alltid med jämna mellanrum får jag dille på svenskfinlands blogosfär - de senaste månaderna har inte varit något undantag. Jag hittar alla bloggar jag läser på "Bloggtoppen" "Finlandssvenska Bloggare" (på FB) eller via mitt eget kommentarsfält på Insta eller bloggis.

Hanna Rosvall

Hanna värvade Sevvan-gänget som en blixt från klar himmel dagen efter att jag efterlyste yogainspo i ett blogginlägg. Jag vet inte om Hanna bloggat tidigare och jag bara missat henne, men jag är iallafall väldigt glad över att hon delar med sig av det hon gör! Mycket inspirerande och lärorikt.

Amanda Audas-Kass

En av de bästa svenskspråkiga bloggarna, helt enkelt. Punkt. Även om jag inte alltid delar åsikt med Amanda, så är texterna så välformulerade att man inte kan vilja annat än dricka kaffe och diskutera livet med kvinnan! Och det är nog det jag är så fascinerad av - att hon får mig att klicka mig in på hennes blogg, dagligen.

Karolina Åsmus

Har läst hennes blogg sedan inlägget "När blev det så svårt att äta?" som jag trillade in på och lät mig (!!) provoceras av (haha provocerad vegan) men samtidigt förvånades jag över hur hög igenkänningsfaktorn var. Mycket klok skribent som förtjänar all cred i världen för sina texter! Läs. Karolinas. Blogg.

Daniela Skoglund

Jag har läst Danielas blogg sedan urminnes. Och är man en äkta stalker som jag vet man också att Karolina och Daniela är vänner - och att Daniela är precis lika klok! (Är alltså en skvallerblogg från och med nu) Jag gillar att hennes blogg är så genuin och personlig med en gnutta humor och glimten i ögat, och förstås henne hennes pojkväns roliga kommentarer som hon brukar samla i olika blogginlägg! :)

Michelle Blomqvist

Michelle känner jag sedan år tillbaka, från den tiden då hon inte ens var fru Blomqvist! Eftersom att Michelle har börjat blogga aktivt om hållbart mode har hon blivit aktuell för mig igen eftersom att jag själv börjat med minimalism. Jag äälskar både bilderna och tipsen på bloggen. Jag tar gärna stilråd från Michelle!

Sandra Holmäng

Jag gillar både Sandras Youtubevideor och blogginlägg. Även om jag själv inte är särskilt intresserad av att varken köpa kläder eller bära andra färger än svart/vitt/grått så gillar jag att kolla på Sandras bilder just på grund av hennes snygga klädstil och hennes många bra tips och tricks. Och kvinnan passar ju i allt!

Utöver dessa bloggar följer jag även de som är aktiva på Sevendays, och då främst Julia, Sandra och Caroline!

Tipsa gärna bra bloggar i kommentarsfältet! 


 

lördag 24 februari 2018 - 20:29

Jag flyttar utomlands

Skarmavbild 2018 02 24 kl. 20.08.36

"...... skickat in ansökan till en ny skola (mer om det snart!).... "

Så skrev jag i mitt förra inlägg, och fyra minuter efter att jag tryckt på publicera så fick jag mitt antagningsbesked via mejlen.

Jag ska alltså till..... BALI! I slutet av augusti åker jag och har alltså tänkt spendera sex månader där (och studera) Jag är självklart väldigt exalterad över det här, och det kommer säkert bli en hel del om detta i framtiden också på bloggen!

Trevlig lördag ♥

fredag 23 februari 2018 - 12:39

En helt vanlig update på livsfronten

IMG 0532Hipster i kvadrat på bio.

På sistone har det hänt mycket och jag har fått ha många bollar i luften samtidigt, precis så som jag gillar det. Jag har varit på Sevendaysträffis, överraskat Nadine, haft vinkväll, varit på bio med Christa och många fler, druckit té på LittlePub (favoritstället), bokat en tredagarsutflykt med två av mina närmaste, njutit av solen på isen med Julia, suttit vid Tritonia, skickat in ansökan till en ny skola (mer om det snart!) och fått sportlov.

Kvällen spenderas på bästa sätt; bowling och tasting-meny på GW. 

Trevlig helg ♥

onsdag 21 februari 2018 - 19:22

Så jävla fittt

Jag är ingen träningsbloggare, och det kommer jag banne mig aldrig bli heller. För tillfället består min vardagsmotion ENDAST av de tretton steg jag tar mellan ytterdörren och bilen till butiken för att köpa chips, eller de tre steg jag tar från soffan till skåpet där jag bevarar allt snacks. Chips äter jag ungefär två till fyra gånger i veckan och ibland blir det chips med sriracha till middag, hehe. Jag vet ju att det inte är hållbart i längden (TYVÄRR!?!) så nu då har jag fått för mig att jag ska bli så jävla fit.

Jag har i princip aldrig varit bra på att tycka om hur jag ser ut, och att träna och äta med måtta eller med sunt bondförnuft har varit en omöjlig ekvation så länge jag kan minnas. Förra våren hade jag världens träningsperiod och nu idag är situationen typ tvärtom; dvs. tränar kanske en gång varannan månad. Sen lider jag av en riktigt svår sjukdom också. Lathet. Det är dessutom som att den försämras i samband med att temperaturen sjunker, och gör det mycket mycket svårt att stiga upp ur sängen för att motionera.

Men så tänkte jag att om jag nämner på bloggen att jag ska försöka ta en en timmes promenad i veckan, och kanske följa nån yogaguru på YouTube så kanske jag faktiskt klarar av att gå från ord till handling också. Bara för att kanske bli lite piggare och ha lite mer energi.

Såå nu undrar jag då om ni kunder vara så snälla och dela med mig av folk ni följer på sociala medier för träningsmotivation? Helst inga body builders, utan gärna yogarelaterat och typ på ut-och-gå-med-hunden-nivå. TACK ♥

IMG 0048Synd att allt onyttigt ska va så jäääkla gott.


 

fredag 2 februari 2018 - 10:44

Hur jag blev MTV-kändis över ett dygn.

IMG 0516

Trevlig typ, den där Anne! 

Idag tänkte jag dela med mig om en historia från onsdag-torsdag, och precis som rubriken lyder är historien ingen mindre än om när och hur jag blev MTV-kändis på ett dygn.

Nå-nä, jag skoja. Riktigt så var det nu inte, men KUL hade jag!

Va-saakran babblar jag om nudå? Jo, vet ni; i onsdags satt jag i vanlig ordning på någon irrelevant föreläsning i skolan då jag mittiallt fick en meddelandeförfrågan på Facebook. Ofokuserad och lättdistraherad som jag är tog det inte många hundradels sekunder innan jag hade klickat fram meddelandet och ögnat igenom det. Anne, från Yle! Spännande!

Tjugotvå timmar senare välkomnade jag henne in i mitt hem, och jag måste erkänna att jag kände mig lite som om jag var med i MTV-cribs. (Yle/Mtv, samesame liksom?) Vi drack kaffe och té, och gjorde det hon var där för....

...en radiointervju! När jag var liten ville jag "prata på radion" "när jag blir stooor", och har också tyckt att det skulle vara kul att gästa någon podd men aldrig tyckt att jag har något vettigt ämne att prata om. Men nu! Dessutom fotade vi lite bilder av hemmet till en artikel :)

Ämnet var alltså minimalism/olika människors sätt att förhålla sig till saker/prylar. Vi pratade om minimalism och att äga färre saker, och andra hon kommer intervjua kommer va andra inputs. Artikeln borde vara ute inom ca. två veckor! Håller tummarna för att intervjun blev bra och att det inte märks allt för bra att jag var nervös i början :) Kan återkomma med länk i bloggis sen när artikeln är uppe.

Trevlig helg!