fredag 4 maj 2018 - 10:10

Jag skulle aldrig bli sjuk

IMG 0576

Jag skulle aldrig bli sjuk. Jag som aldrig har varit intagen på sjukhus för någon värre sjukdom. Jag är en frisk tjej. Den enda gången jag spenderat ens lite tid på akuten var när jag fått en allergisk reaktion av myggor. Frisk, som en nötkärna - tills jag kom till den punkt i mitt liv när jag liksom, hit a wall.

Jag jobbade två jobb, hade nyss påbörjat mina högskolestudier, försökte lära känna nya människor, vänja mig vid att inte bo i samma stad som många av mina bästa vänner, försökte träna tre gånger i veckan för att göra något åt min kropp jag hatade så mycket, gick med i en styrelse, festade minst fyra dagar i veckan - vilket i sin tur ledde till en konstant bakfylla och ständig trötthet, klämde in resor och besök till städer och olika länder i vilka mina närmaste bodde samtidigt som jag bearbetade min förälders och näras sjukdomar och jobbade på att gå vidare från en stor förlust.

Jag låg hemma i feber, säkert sex/sju gånger under ett halvår. Lyssnade jag på min kropp? Nej. Förstod jag vad det handlade om? Nej. Fler evenemang. Färre ledsna miner. Sopa problemen under mattan, fixa mig och försöka hinna till Alko innan förfesten....och hoppas på ett godkänt i följande dags tent. 

Några veckor innan jul slutade jag dyka upp till skolan samt att höra av mig till vänner. Jag var så pass trött att jag kunde sova fjorton timmar i streck när jag var ensam, och då jag väl umgicks med någon var jag lättirriterad och frånvarande i samtalen.

Några veckor efter årsskiftet började jag gå i terapi. Jag fick helt enkelt nog. Hittills har jag gått en gång i veckan, och vet ni? Det är hands down det bästa beslut jag gjort i mitt vuxna liv. Jag kanske inte tyckte (eller insåg) det först men det slog mig här om veckan då världen nåddes av beskedet om Tim Berglings tragiska död. Jag som aldrig trodde att jag skulle drabbas av problem med ångest/depression i den grad att jag skulle återvända till samma byggnad, varje vecka, för att prata med nån som lyfter lön för att hjälpa mig - befinner mig i en sån verklighet idag. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst - alla kön - alla åldrar. Oavsett om du är en världskändis eller en förstaårsstuderande med livet framför dig.

Vad jag är gladast över just nu är att det känns så pass mycket lättare idag än för åtta månader sen. Det jag anser vara viktigt och själv må bra av idag har förändrats på bara fyra månader. Jag har äntligen börjat njuta av andras sällskap igen och jag känner att jag är omgiven av rätt sorts människor. Visst, jag kanske inte är den mest sociala personen längre som vågar gå fram till bloggvänner och hälsa när jag ser dem på stan - och ibland kanske jag till och med undviker att träffa kompisar jag känt sen tidigare. Men ni är många som lyssnat på mig då det behövts, och skrattat med mig trots att jag inte alltid varit den bästa av kompisar tillbaks.

Nu vet ni iallafall var jag varit de senaste månaderna och hur situationen är! Kom ihåg att fråga era nära och kära hur de mår. Lyssna och låt det ta sin tid. Ta hand om varann. Och var inte rädd att söka professionell hjälp.

P.S. Till alla er som hört av er efter att jag medverkat i olika intervjuer om minimalism, och ni som kommit fram till mig under både Pampasveckan och Vappen då jag deltog i olika studieevenemang och sagt att ni uppskattar min blogg: det har verkligen gjort mig superglad, även om jag kanske inte lyckats uttrycka min glädje så bra vid just de tillfällena (eftersom att jag är rätt blyg när det gäller komplimanger) ♥


 

lördag 10 mars 2018 - 09:56

Sex saker

IMG 0553

Jag har inte skrivit ett sånt här inlägg sen nångång i höstas, och eftersom att jag inte har mycket annat att komma med just nu så det är hög tid att återuppliva: Sex saker du inte visste om mig!

Jag tvångslike:ar bilder på Instagram

Jag får panik om jag scrollar bilder på IG och inte gillar en bild som kommer upp i mitt flöde! Något slags tvångssyndrom som vi kan kalla IG-OCD. Om jag följer dig på Instagram men inte gillat din bild är det för att jag inte sett den (pga. den dåliga algoritmen)

Jag är kaffeberoende... deluxe

Jag älskar älskar ääälskar kaffe. Jag snittar väl cirka 8-10 koppar per dag skulle jag gissa. Hur är det möjligt? Nå, jag är inte koffeinkänslig, överhuvudtaget. Jag känner mig inte piggare efter att ha druckit kaffe, men däremot får jag en extrem huvudvärk runt tvåtiden på eftermiddan om jag inte hunnit dricka kaffe innan.

Jag har fått dille på gammal musik

Jag har ju hört gamla låtar tidigare men har aldrig lyssnat på den sortens musik... TILLS NU. Till frukosten streamar jag Led Zeppelin och Bruce Springsteen, när jag jobbar på datorn lyssnar jag på David Bowie och Frank Sinatra och så somnar jag till Bill Withers. Ni som följer mig på Instagram har säkert sett mina stories. Tror jag har en så kallad identiteettikriisi.

Jag köper aldrig samma kaffesort två gånger

... förutom Arvid Nordqvists REKO (♥) Jag skulle vilja påstå att jag är en filter-kaffe-expert (eller kaffesnobb). Jag köper i princip aldrig hem samma sorts kaffe två gånger, bara för att jag vill testa olika! Mina favoritmärken är såklart Arvid Nordqvist och Löfbergs. Kulta Katriina är ju under all kritik *valfri-pretto-emoji* och om ni nångång känt er trötta på den sort ni dricker rekommenderar jag er att testa er fram!

Jag kan inte gå hem på samma sida av vägen som jag gick hemifrån

Om punkt ett var IG-OCD så är det här något slags trafik-OCD. Hur som; jag bor nära en esplanad som jag alltid går längs när jag går till jobbet. Jag har då en till-jobbet-väg och en hem-från-jobbet-väg och det är FYSISKT omöjligt för min kropp att gå hem längs den sida av esplanaden jag gick till jobbet på. O-M-Ö-J-L-I-G-T.

Jag älskar spoilers

Förstår verkligen inte hur folk kan tycka att jag är konstig då jag ber om en detaljerad beskrivning av vad som händer i till exempel Game of Thrones och vem som dör? Jag vill ju veta om serien är värd min tid eller inte. Jag älskar att kolla show notes på imdb där de beskriver vad som händer i varje avsnitt eller googla "seriens namn + explained". Och ja, jag är den som läser sista kapitlet i en bok först. Den enda serien jag inte har gjort detta med är Grey's Anatomy!

torsdag 8 mars 2018 - 12:52

Älskade mamma

IMG 0002


Du var antagligen det första ord

jag någonsin sa.

 

Älskade mamma,

Tack för alla gånger du bäddat om mig

Och sjungit tills jag somnat.

För alla gånger du lyft upp mig

efter att jag trillat av,

Då jag försökt lära mig cykla.

Och för att du lika plikttroget såg till

Att såren hölls rena

och putsades med Septidin.

Älskade mamma,

Tack för att du aldrig blev arg

Så där på riktigt,

då jag gjorde hyss,

klippte pannlugg

eller ritade på väggen.

Älskade mamma,

Tack för att du gav mig mitt modersmål,

för att du lärt mig läsa

och skriva,

redan som femåring.

För att du sett till att min hungriga mage

Fått hemgjord mat,

Även de vardagar du varit hemifrån

mellan sju och fem.

Älskade mamma,

Tack för att du gjort övningsprov åt mig

Och förhört mig på Europas huvudstäder

och för att du till och med stannat uppe

Till ett på natten

när jag gråtit inför ett prov.

Älskade mamma,

Tack för att du lärde mig

Att ärlighet varar längst,

att jag ska vara snäll,

och att jag aldrig ska vara orsaken till

att en klasskompis går hem

gråtandes.

Älskade mamma,

Tack för alla fikastunder,

luncher

och resor tillsammans.

Tack för att du hör av dig,

Älskade mamma,

Varje dag.

Bara för att se till

Att jag är glad.

 

Älskade mamma,

Min största förebild

#internationellakvinnodagen

torsdag 1 mars 2018 - 15:40

Vilka bloggar läser jag?

Skarmavbild 2018 02 28 kl. 21.15.10

Tjenixen! (Är verkligen inte så pigg som den hälsningsfrasen får en att framstå som) Idag sitter jag på tåget till Helsingfors och tänkte då vara en bra medsyster och dela med mig av mina favoritbloggar för tillfället. Jag är en sån som främst konsumerar Instagram och poddar, men alltid med jämna mellanrum får jag dille på svenskfinlands blogosfär - de senaste månaderna har inte varit något undantag. Jag hittar alla bloggar jag läser på "Bloggtoppen" "Finlandssvenska Bloggare" (på FB) eller via mitt eget kommentarsfält på Insta eller bloggis.

Hanna Rosvall

Hanna värvade Sevvan-gänget som en blixt från klar himmel dagen efter att jag efterlyste yogainspo i ett blogginlägg. Jag vet inte om Hanna bloggat tidigare och jag bara missat henne, men jag är iallafall väldigt glad över att hon delar med sig av det hon gör! Mycket inspirerande och lärorikt.

Amanda Audas-Kass

En av de bästa svenskspråkiga bloggarna, helt enkelt. Punkt. Även om jag inte alltid delar åsikt med Amanda, så är texterna så välformulerade att man inte kan vilja annat än dricka kaffe och diskutera livet med kvinnan! Och det är nog det jag är så fascinerad av - att hon får mig att klicka mig in på hennes blogg, dagligen.

Karolina Åsmus

Har läst hennes blogg sedan inlägget "När blev det så svårt att äta?" som jag trillade in på och lät mig (!!) provoceras av (haha provocerad vegan) men samtidigt förvånades jag över hur hög igenkänningsfaktorn var. Mycket klok skribent som förtjänar all cred i världen för sina texter! Läs. Karolinas. Blogg.

Daniela Skoglund

Jag har läst Danielas blogg sedan urminnes. Och är man en äkta stalker som jag vet man också att Karolina och Daniela är vänner - och att Daniela är precis lika klok! (Är alltså en skvallerblogg från och med nu) Jag gillar att hennes blogg är så genuin och personlig med en gnutta humor och glimten i ögat, och förstås henne hennes pojkväns roliga kommentarer som hon brukar samla i olika blogginlägg! :)

Michelle Blomqvist

Michelle känner jag sedan år tillbaka, från den tiden då hon inte ens var fru Blomqvist! Eftersom att Michelle har börjat blogga aktivt om hållbart mode har hon blivit aktuell för mig igen eftersom att jag själv börjat med minimalism. Jag äälskar både bilderna och tipsen på bloggen. Jag tar gärna stilråd från Michelle!

Sandra Holmäng

Jag gillar både Sandras Youtubevideor och blogginlägg. Även om jag själv inte är särskilt intresserad av att varken köpa kläder eller bära andra färger än svart/vitt/grått så gillar jag att kolla på Sandras bilder just på grund av hennes snygga klädstil och hennes många bra tips och tricks. Och kvinnan passar ju i allt!

Utöver dessa bloggar följer jag även de som är aktiva på Sevendays, och då främst Julia, Sandra och Caroline!

Tipsa gärna bra bloggar i kommentarsfältet! 


 

lördag 24 februari 2018 - 20:29

Jag flyttar utomlands

Skarmavbild 2018 02 24 kl. 20.08.36

"...... skickat in ansökan till en ny skola (mer om det snart!).... "

Så skrev jag i mitt förra inlägg, och fyra minuter efter att jag tryckt på publicera så fick jag mitt antagningsbesked via mejlen.

Jag ska alltså till..... BALI! I slutet av augusti åker jag och har alltså tänkt spendera sex månader där (och studera) Jag är självklart väldigt exalterad över det här, och det kommer säkert bli en hel del om detta i framtiden också på bloggen!

Trevlig lördag ♥

fredag 23 februari 2018 - 12:39

En helt vanlig update på livsfronten

IMG 0532Hipster i kvadrat på bio.

På sistone har det hänt mycket och jag har fått ha många bollar i luften samtidigt, precis så som jag gillar det. Jag har varit på Sevendaysträffis, överraskat Nadine, haft vinkväll, varit på bio med Christa och många fler, druckit té på LittlePub (favoritstället), bokat en tredagarsutflykt med två av mina närmaste, njutit av solen på isen med Julia, suttit vid Tritonia, skickat in ansökan till en ny skola (mer om det snart!) och fått sportlov.

Kvällen spenderas på bästa sätt; bowling och tasting-meny på GW. 

Trevlig helg ♥

onsdag 21 februari 2018 - 19:22

Så jävla fittt

Jag är ingen träningsbloggare, och det kommer jag banne mig aldrig bli heller. För tillfället består min vardagsmotion ENDAST av de tretton steg jag tar mellan ytterdörren och bilen till butiken för att köpa chips, eller de tre steg jag tar från soffan till skåpet där jag bevarar allt snacks. Chips äter jag ungefär två till fyra gånger i veckan och ibland blir det chips med sriracha till middag, hehe. Jag vet ju att det inte är hållbart i längden (TYVÄRR!?!) så nu då har jag fått för mig att jag ska bli så jävla fit.

Jag har i princip aldrig varit bra på att tycka om hur jag ser ut, och att träna och äta med måtta eller med sunt bondförnuft har varit en omöjlig ekvation så länge jag kan minnas. Förra våren hade jag världens träningsperiod och nu idag är situationen typ tvärtom; dvs. tränar kanske en gång varannan månad. Sen lider jag av en riktigt svår sjukdom också. Lathet. Det är dessutom som att den försämras i samband med att temperaturen sjunker, och gör det mycket mycket svårt att stiga upp ur sängen för att motionera.

Men så tänkte jag att om jag nämner på bloggen att jag ska försöka ta en en timmes promenad i veckan, och kanske följa nån yogaguru på YouTube så kanske jag faktiskt klarar av att gå från ord till handling också. Bara för att kanske bli lite piggare och ha lite mer energi.

Såå nu undrar jag då om ni kunder vara så snälla och dela med mig av folk ni följer på sociala medier för träningsmotivation? Helst inga body builders, utan gärna yogarelaterat och typ på ut-och-gå-med-hunden-nivå. TACK ♥

IMG 0048Synd att allt onyttigt ska va så jäääkla gott.


 

fredag 2 februari 2018 - 10:44

Hur jag blev MTV-kändis över ett dygn.

IMG 0516

Trevlig typ, den där Anne! 

Idag tänkte jag dela med mig om en historia från onsdag-torsdag, och precis som rubriken lyder är historien ingen mindre än om när och hur jag blev MTV-kändis på ett dygn.

Nå-nä, jag skoja. Riktigt så var det nu inte, men KUL hade jag!

Va-saakran babblar jag om nudå? Jo, vet ni; i onsdags satt jag i vanlig ordning på någon irrelevant föreläsning i skolan då jag mittiallt fick en meddelandeförfrågan på Facebook. Ofokuserad och lättdistraherad som jag är tog det inte många hundradels sekunder innan jag hade klickat fram meddelandet och ögnat igenom det. Anne, från Yle! Spännande!

Tjugotvå timmar senare välkomnade jag henne in i mitt hem, och jag måste erkänna att jag kände mig lite som om jag var med i MTV-cribs. (Yle/Mtv, samesame liksom?) Vi drack kaffe och té, och gjorde det hon var där för....

...en radiointervju! När jag var liten ville jag "prata på radion" "när jag blir stooor", och har också tyckt att det skulle vara kul att gästa någon podd men aldrig tyckt att jag har något vettigt ämne att prata om. Men nu! Dessutom fotade vi lite bilder av hemmet till en artikel :)

Ämnet var alltså minimalism/olika människors sätt att förhålla sig till saker/prylar. Vi pratade om minimalism och att äga färre saker, och andra hon kommer intervjua kommer va andra inputs. Artikeln borde vara ute inom ca. två veckor! Håller tummarna för att intervjun blev bra och att det inte märks allt för bra att jag var nervös i början :) Kan återkomma med länk i bloggis sen när artikeln är uppe.

Trevlig helg!

torsdag 1 februari 2018 - 10:15

En tyst epidemi som kallas ångest.

Det känns som att prevalensen i ångest hos unga vuxna börjar komma upp på samma nivå som vinterinfluensan. En tyst epidemi. Jag känner nån, du känner nån, mina två vänner delar psykolog och en tredje är i kö till en annan. Vi pratade om det, som så många andra gånger, även idag. Psykisk vs. fysisk ohälsa. Ångesten kanske inte smittar, och inte heller finns det något vaccin mot den - men den är precis lika viktig, om inte viktigare att tala om och förstå sig på.

 

Hur sjukanmäler man sig från ens jobbet?
Sjukintyg vid feber och förkylning jämfört med ett “Hej Chefen, idag vaknade jag till en känsla av sån fruktansvärd oro över ekonomi, framtid, barn och hälsa att jag inte ens klarar av att lita på min egen koncentrationsförmåga i trafiken idag”-samtal? Ibland önskar man ju att det vore så enkelt.

 

Igår hade jag ångest - idag har jag inte.
Generell ångest, som man t.ex. vaknar med varje morgon, är inte samma sak som att oroa sig inför ett prov. Min ångest grundar sig främst i rädslan att någon nära ska insjukna eller gå bort, eller oro för framtiden. Jag kan inte intala mig själv att det inte kommer att hända, för jag tror inte på det. Jag vet att alla kommer att dö, det är ju livets gång. Något jag däremot kan, och brukar göra för att må bättre är att laga god mat, fotografera (maten), tala med någon om det - eller ibland bara vara ensam med YouTube, avboka planer för att istället meditera en stund med Headspace-appen, lyssna på en bra podcast eller musik, yoga, stretcha, eller umgås med djur. Några saker jag däremot inte gör är; tvinga mig själv att vara social, dricka alkohol eller motionera. (Eftersom att det mer ger mig dåligt samvete om jag inte gör det)

IMG 0024

Livet är inte alltid en lyxkryssning i Karibien...

… ibland inte ens en budgetresa med lågkostnadsflyg till Spanien. Jag vet inte varför ångesten sprids som en epidemi bland ungdomar idag. Vissa menar att det är studier, andra svartmålar sociala medier, telefoner och internet. Kanske är det precis lika många som lider av det nu som tidigare, men fler som vågar prata om problemet? En sak vet jag iallafall, och det är att vi måste börja jobba på att förstå varann och börja ta hand om vår psykiska hälsa så som vi gör med vår fysiska.

 

P.S. Någon gång i framtiden, om jag lyckas få ner mina tankar i ord, skulle jag vilja prova på att skriva om mäns psykiska hälsa. Men tills dess, vill jag att ni läser detta blogginlägg: LÄNK.

onsdag 31 januari 2018 - 12:48

Varför jag inte äter djur.

“Varför äter du inget från djurriket?”

Jag är inne på mitt tredje år med plantbaserad kost, och idag tänkte jag skriva några rader om varför det blev som det blev och hur jag har mått av att äta så som jag gör. För än idag händer det att folk höjer på ögonbrynen när jag meddelar specialdieter till något studieevenemang, eller att de allra äldsta mommona blir fundersamma över huruvida jag klarar mig ur detta med livet i behåll: jag äter ju inte ens fisk!!!

Jag skulle ljuga om jag påstod att det började av djuretiska skäl, för så var inte fallet. Det hela började med att jag mittiallt under 2015 fick för mig att äta vegetarisk mat, bara för att. Jag var helt enkelt en köttälskare som ville utmana mig själv med att börja äta vegetariskt. Då jag bodde hemifrån för första gången under min tid i Lettland och hade möjlighet att välja själv, åt jag bara vegetariskt. Hemma i Finland gick jag i skolan och jag har varit lycklig nog att ha föräldrar som alltid ställer sig och kokar hemgjorda måltider efter jobbet. Varenda, evigaste kväll. Tyvärr hade jag noll matlagningskunskaper, så jag var tacksam och åt det som serverades. I skolan däremot började jag då under 2015 att endast äta det vegetariska alternativet.

photo 1503190766327 73a7d9e9e844

I något skede under jullovet 2015-2016, kollade jag någon dokumentär, antagligen Cowspiracy, och blev chockerad över hur hemsk påfrestning djurhållningen är för miljön. Efter det här blev jag (som vanligt när jag “upptäcker” något) besatt. Jag hade dokumentärmarathon och såg bl.a. The Best Speech You Will Ever Hear, Earthlings, Forks Over Knives. Jag läste forskningar, akademiska texter och artiklar med kritiska ögon, för det kunde ju inte stämma??

Så någon vecka efter att vi skålat in det nya året, började jag äta veganskt på heltid. Jag var fylld av energi och stolt över mitt beslut. Jag berättade det åt folk i min omgivning och de få som var glada för min skull, de räckte för mig. I samma veva flyttade jag hemifrån och det underlättade massor. Jag kunde bestämma själv vad som fanns i mitt kylskåp och lärde mig (äntligen) laga riktig mat (min tidigare paradrätt var nudlar)... Jag fortsatte självklart att läsa på om ämnet och i senare skede lärde jag mig även om hälsofördelar och djuretiska skäl.

Visste du att?...
> Mjölk ökar risken för hål i tänderna
> De som konsumerar mycket mjölk löper högre risk för benbrott, samt att insjukna i osteoporos än såna som dricker mindre eller ingen mjölk alls. Orsak? Människan tar inte upp animaliskt kalcium lika väl som plantbaserat kalcium.
> Det är i princip omöjligt i västvärlden att lida av “proteinbrist”, (kwashiorkor) från att inte äta kött.

Jag äger ännu en väska i läder, smink från MAC samt ett par skor i skinn. MEN, jag har kommit en lång väg. Jag köper inte längre djurtestade eller icke-veganska produkter (varken kosmetik eller kläder) men jag vill heller inte (ännu?) slänga bort de produkter jag har kvar, det skulle kännas som slöseri. En del har jag gett bort, men det jag faktiskt använder eller har använt är inte så hygieniskt att ge bort åt någon.. I framtiden när mina Docs är utslitna och väskan sönder kan jag ha gott samvete :)

Som sagt, jag ville skriva ner några rader här på bloggen kring ämnet då många funderar på detta! Har ni frågor får ni jättegärna kontakta i form av meddelanden eller kommentarer, och kom ihåg: alla har rätt till sina egna åsikter, men hur jag äter skadar varken dig eller nån annan - så håll god ton :)

Tips för dig som är intresserad: 

What the Health (Netflix)

Cowspiracy (Netflix)

The Best Speech You Will Ever Hear (YouTube)

Earthlings (YouTube)

Earthling Ed (YouTube)

Monami Frost (YouTube)

Jenny Mustard (YouTube)