Visa inlägg taggade med 'lifestyle'

måndag 17 september 2018 - 05:50

Under-tio-åringarna i Amed

IMG 0041

instagram / hipsterjefe

Doften av nybakt bröd, jazzig musik i bakgrunden och ljudet av kaffebönor som mals ner till dagens första koffeinintag för de morgonpigga. Ett kontinuerligt pling vid dörren när nya kunder trillar in för att släcka törsten i arla morgonstund. Nån trimmad motorcykel åker förbi och bryter lugnet. Klockan är nollsju tjugosju och jag är tillbaka i ett pulserande Canggu, och vardagen fortsätter.


Men för andra krävs det mer än att bara förflytta sig 70 km för att komma hem till en trygg vardag. Helgen som spenderades i en liten fiskarby med betydligt mindre turism än i Canggu, fick mig att inse hur värdefulla även de små sakerna i livet är.


Vi åkte fort, fort ner för bergen. Det brände i huden och vinden var för varm för att svalka. Vespan jag körde hade gamla bromsar, så hjärtat rusade lite extra när hastighetsmätaren var högre än normalt trots mitt försök till att bromsa. Linda, som satt bakom mig, pekade mot en liten butik där de andra tjejerna redan parkerat. Jag saktade ner och svängde in för att parkera bredvid dem.

 

De var inte ensamma. De stod och pratade med barn som introducerade sig som under-tio-åringar. Det var den andra gången den dan som det kändes annorlunda i mitt bröst. Under-tio-åringarna hade vackra ögon och breda leenden, och vi köpte hemgjorda smycken av dem innan vi hoppade på våra vespor och körde iväg till stranden.


Vi snorklade, solade, sov och simmade. Jag njöt av att höra vågorna slå in mot strandkanten, och när det blev för varmt för att ligga på stranden, förflyttade jag mig till havet istället. Jag flöt omkring på rygg, blundade och mediterade. Jag tänkte på under-tio-åringarna. Eerika gjorde mig sällskap och vi räknade upp saker vi var tacksamma över.

IMG 0042
När vi lämnade stranden stannade vi än en gång vid samma lilla butik. Under-tio-åringarna var kvar. En av oss föreslog att vi skulle köpa glass åt under-tio-åringarna, och resten av oss höll med. Sagt och gjort. Vi frågade under-tio-åringarna om de ville ha glass och de nickade ivrigt. Förståeligt, eftersom att socker nog var viktigare än pengar i mitt under-tio-åriga liv också. Vi valde glassar med omsorg; vad gillar en under-tio-åring?


Ni skulle sett deras leenden när de fick deras glasstrutar. Jag tror jag aldrig någonsin sett en sån genuin glädje återspeglas i en blick tidigare. De tackade så mycket och satte sig ner tillsammans. Vi iakttog på avstånd när de försökte öppna deras glasstrutar, och jag kände en tryckande känsla ta över mitt bröst än en gång. Jag lovade mig själv att jag aldrig någonsin får ta människor eller vardagliga saker för givet igen, fastän vardagen skulle fortsätta dan därpå. Jag vill vara mer tacksam, för alla under-tio-åringars skull.


 

lördag 15 september 2018 - 11:08

World clean up day Bali

Under ett tidigare inlägg ställde Karolina en mycket intressant fråga som nu i efterhand lämnat i mitt bakhuvud och som fick mig vilja skriva ett blogginlägg dedikerat till just det här ämnet.


Frågan lyder: Jag undrar en sån här sak: hur beter sig turisterna (är det mycket turister där?) och hur är det ställt med miljön egentligen? Har hört att vissa ställen är väldigt nedskräpade och att många som rest dit blivit chockade och besvikna. Hur ser det t.ex. ut på Kuta beach nu? Vore superintressant att höra!


År 2016 hade jag och Josefina befunnit oss i Sydney innan vi fick för oss att hoppa på ett flyg till Bali, och hade då alltså INGEN aning om vad som väntade. Jag hade aldrig tidigare sett en liknande kultur - eller klimat heller för den delen. Vi hade väl läst på en del (hehe precis så mycket man hinner och orkar innan man gör förhastade beslut) och trodde att Kuta var “the-place-to-be”. Och ja, 2016 var det precis så som du hört:


Första morgonen vaknade vi tidigt för att promenera de hundra metrarna vi hade till Kuta Beach, redo att se vad detta Bali är som alla skrutit på så himla mycket! Väl framme, där stod jag då, snopen som få och kunde - bara - inte - fatta.

IMG 0036

instagram / hipsterjefe

Plast. Överallt. Som om någon använt stranden som avstjälpningsplats i flera år. Och det är väl just det som är problemet. Eller rättare sagt, ett av problemen. Det hela bottnar också i utbud och efterfrågan, och så länge det kryllar av turister som kommer hit och turistar ohållbart i några dagar, kommer det att vara svårt att stoppa användningen av plast..


Men, det blir bättre. De utlänningar som flyttat hit och älskar ön tillsammans med lokalbefolkningen, vill verkligen Balis bästa. Det städas tillsammans och görs reklam för att uppmärksamma plastproblemet, vi använder naturliga sugrör och vattenflaskor, och försöker leva enligt zero waste så långt det går. Men - ibland, när folk slänger plastflaskor och annat skräp efter sig känns det som att vi står och trampar i samma träsk som tidigare, och mitt mommo-hjärta gråter.

IMG 0037IMG 0039

Kuta Beach är i dagsläget återställt, och så sent som förra veckan erbjöd en local att ta våra ölflaskor och vårt skräp när han såg att vi steg upp för att börja åka hemåt från Berawa Beach. Det känns som att folk är mer medvetna idag, vilket gör mig så himla glad.

"Every drop in the ocean counts"

Vill däremot tillägga (för att återgå till din fråga ”...många som rest dit blivit chockade och besvikna”) att om man reser till u-länder så tycker jag att en får räkna med sophanteringsproblem samt en helt annan kultur och gatubild jämfört med vad en är van med hemma i ‘trygga’ västvärlden.  Men, de paradisbilder man kan se från Bali är endast ett litet segment, och tyvärr speglar de sällan verkligheten. Självklart hoppas jag på att ön en dag kan få återgå till det den en gång varit.


Tack för din fråga och hoppas att mitt rätt flummiga svar duger, haha. Om ni vill läsa mer om zero waste hänvisar jag till Grön i Åbo! I skrivande stund befinner jag mig i Amed och det är World Clean Up Day. Idag var vi ute och snorklade och passade på att rensa plast från korallen. Om 15 minuter ska vi knalla iväg till ett närliggande scuba center och träffas med andra resenärer för att städa upp i naturen i några timmar.

 

I Indonesien förväntas det idag vara 13 miljoner deltagare i World Clean Up Day - Kom ihåg att dra ditt strå till stacken idag!

IMG 0038

torsdag 13 september 2018 - 19:08

Så snabbt kan ett liv förändras

IMG 0034

Because I can’t stand

only four hours of daylight,

wearing itchy scarves

and soaking wet shoes.

I crave the sun and the sand and the waves

of an ocean so powerful,

it could kill;

I crave the days and the nights

around people who force me

to create.

"
Så lyder en memoar jag krafsade ihop i januari. Jag var trött på både skola och vardag och längtade efter tropiskt väder och saltvatten-hår. Efter att ha dagdrömt högt åt en kompis en kväll bestämde jag mig att jag skulle göra allt i min makt för att få spendera hösten på annan ort.

IMG 0035

instagram / hipsterjefe

Jag skulle ljuga om jag sa att allt gått smidigt - Att hålla på med pappersarbeten på sidan om jobb och skola har varit stressigt och det fanns så himla mycket jag inte visste att man är tvungen att göra inför en sån här flytt. Det positiva är ju att det har varit väldigt lärorikt och både Asia Exchange och mitt indonesiska universitet Warmadewa har varit till stor hjälp från första början.

Och nu ligger jag här, i min egen säng i den perfekta villan, trött som få efter ännu en skolvecka, och kan inte känna annat än tacksamhet över hur lycklig jag faktiskt får va. Tänk hur livet kan ändras på en kort stund.

IMG 0033

söndag 2 september 2018 - 13:38

Söndagsritualer

IMG 0027

instagram / hipsterjefe

Söndagsritualer: en timme helkroppsmassage och brunch för hela slanten. Som ni ser rymdes ju all mat knappt på bordet!

IMG 0025IMG 0032

Another day in paradise..

Vaknade vid 10 och hoppade på varsin vespa för att åka iväg och bruncha till ett riktigt hypat ställe: Kynd Community. Har sett så himla mycket fina bilder därifrån och folk har verkligen skrutit på deras mat så idag var det alltså upp till bevis! Skojar inte när jag säger att de hade stolar utanför så att man fick sitta ner under tiden man köade för att få ett bord. MEN - vi väntade knappa tio minuter, och under tiden vi köade fick vi läsa varsin meny så att vi kunde beställa genast.

IMG 0029IMG 0030

Maten då? Ja herregud, så gott. Sallads-bowl, smoothie bowls, avokadobröd, pumpabröd, pannkakor, iskaffe och citron-ingefära-juice. GUDOMLIGT. Efteråt satt vi och ojade oss över hur mätta vi var innan vi åkte iväg på massage.

Eftermiddagen har spenderats på stranden och i havet. Håret är fortfarande fuktigt och lite sand skaver mellan tårna. Om en stund tänkte vi fundera på mat, igen...

IMG 0026

lördag 1 september 2018 - 14:00

Magiska ögonblick

IMG 25Vi hade ställt alarmen att ringa tidigt imorse. Linda och jag åt frukost i vardagsrummet framför varsin dator innan vi hoppade i en bil och styrde kosan mot Gianyar och vattenfall!

IMG 0019IMG 0022IMG 0023IMG 0020

instagram / hipsterjefe

Först besökte vi Kanto Lampo Waterfall, en gammal goding. Spelar ingen roll hur många gånger jag besöker det här stället, jag kommer mista andan varje gång. Jag hade fjärilar i magen när jag kröp ner i den varma bassängen som formats under kaskaden, och jag njöt verkligen av varje sekund.

IMG 0018Näst ut var Tibumana Waterfall, ett alldeles magiskt och för mig, helt nytt ställe. Vi var ute i god tid så det var inte särskilt många andra där och vi kunde bada och fota i fred.

Jag vet inte hör ni, men det är något speciellt och alldeles magiskt med vattenfall. Har ni aldrig tidigare besökt ett så råder jag er att göra det, ASAP.

fredag 31 augusti 2018 - 14:34

Vardagen på Bali

fullsizeoutput abe

instagram / hipsterjefe

Vet ni vad? Det är äntligen fredag (ok Jennifer, varje dag är fredag om man är arbetslös på en tropisk ö) och jag tänkte kika in här med några bilder på hur en helt vanlig dag på Bali kan se ut! Inget extravagant - bara vackert.

Jag har kommit in i en rätt bra rutin, och börjar varje dag med en frukost hemma i villan, som för övrigt är världens finaste. East Bali Cashews gör den bästa granolan och nästan varje frukost består av granola och frukt. Det är ju så himla billigt att leva på frukt här, och för att inte glömma - GOTT. Smaken på frukt som har fått växa och skördas för att sen ätas i ett tropiskt klimat är helt annan än den som säljs i butik i Finland. Vattenmelon, mango, pitaya och papaya är oslagbara.

IMG 0014

The Shady Shack

Lunch och middag äts i princip aldrig hemma. Jag saknar matlagningen redan, men jag ser resten av året som en chans att inspireras. Orsaken bakom är främst för att jag bor bredvid ett dyrt deli-market som mest erbjuder importerade varumärken och det är varken lönsamt eller smart att köpa hem mat därifrån. Att äta ute är helt enkelt billigare, och så stöder det ju företagen såklart. En gång per dag går jag över vägen till grannhuset där det serveras indonesisk veganmat för 1.40€.

En gång per dag äter jag också på något trendigare, lite dyrare café där jag får i mig superfood som spirulina, kol och chia. Favoriterna är buddha och smoothie bowls. Oftast spenderar jag ca. 6€ per dag på mat - ibland mer, ibland mindre.

IMG 0017

Idag satt jag och mm-ade och oj-ade åt den goda maten med vännerna på the Shady Shack. De hade utökat menyn en del sen jag var där senast men maten var minst lika god som innan. Falafeln var verkligen som sänd från ovan.

Innan skolan börjat har det varit mycket poolhäng, fester, shopping, cafébesök, trixande med att skaffa mopeder, lära känna nya vänner, träffa gamla vänner.. Massa kul helt enkelt! Ser konstigt nog även framemot måndagens skolstart. Har kanske sett för många vänners instastories när de återvänder till Uni, men hoppas iallafall på en händelserik höst!

IMG 0013

torsdag 24 maj 2018 - 13:30

Betydelser bakom tatueringar

Även om jag ofta tatuerar mig bara for the purpose att tatuera mig, har jag faktiskt tatueringar med en större betydelse bakom. Jag gjorde en två-frågors-enkät på Instagram här om dagen och majoriteten ville faktiskt se fler inlägg om mina tatueringar och deras betydelse. Det var ju ett tag sen jag gjorde ett inlägg med alla mina tatueringar, och en del har hänt sen dess!

Den här gången tänker jag däremot inte lägga ner så mycket tid på att skriva in var alla tatueringar gjorts, i vilken ordning eller när (för nu har jag faktiskt tappat räkningen och koll på både ordning och tidpunkt) men mer om hur jag resonerade - eller inte resonerade då jag valde att lägga mig under nålen.

Så i del ett vill jag självklart börja med de två tatueringar som är mest betydelsefulla för mig. Dessa två har jag gjort till minne av en av huvudpersonerna i mitt liv, min mormor som gick bort för tre år sedan.

6B0486FF 3892 436C 9097 7694C17BD8C5

Min magtatuering har inspirerats av smycken jag haft äran att ärva efter henne. Det senaste tillskottet: min liljekonvaljbukett ska påminna mig om mina finaste barndomsminnen då hon tog mig med ut i naturen där vi bodde, bara för att visa mig de bästa ställen att hitta liljekonvalj - den finaste av blommor. Liljekonvaljtatueringen såg jag till att göra i Lettland, stället jag flyttade till bara nån månad efter att hon gick bort.

När det gäller symboliska tatueringar är det, för mig, viktigt att det är just det: en symbol. Jag vill inte ta datumtatueringar eller typ "rest in peace mormor"-tatueringar eftersom att jag känner mig själv och vet med 110% säkerhet att jag skulle tröttna på text väldigt snabbt och främst bli ledsen över det. Istället vill jag påminna mig själv om fina minnen och uppskatta det som en gång varit. Missförstå mig inte: gillar du datum, etc. så ska du självklart tatuera mig. Ta inte illa upp över min personliga smak.a

Har ni symboliska tatueringar?


 

torsdag 17 maj 2018 - 10:56

Solsting och nakenbad

IMG 0583IMG 0578IMG 0410IMG 0409IMG 0587IMG 0584IMG 0582

Jag gick genom stan, var på väg hem. Aldrig tidigare hade jag promenerat i just den här delen, men kunde ganska snabbt konstatera att jag älskade allt; de gamla husen, doften av nyklippt gräs, känslan av att gå genom ett soligt kvarter där luften står stilla. När jag passerade Setterbergsparken möttes jag av doften av mat - antagligen någon som grillade i smyg på nån balkong. Solen värmde min hy, jag blundade och njöt av stillheten.

 

Så har det varit den senaste veckan. Massa trevligt, varje dag: parkhäng, prosecco och nattdopp.


 

fredag 4 maj 2018 - 10:10

Jag skulle aldrig bli sjuk

IMG 0576

Jag skulle aldrig bli sjuk. Jag som aldrig har varit intagen på sjukhus för någon värre sjukdom. Jag är en frisk tjej. Den enda gången jag spenderat ens lite tid på akuten var när jag fått en allergisk reaktion av myggor. Frisk, som en nötkärna - tills jag kom till den punkt i mitt liv när jag liksom, hit a wall.

Jag jobbade två jobb, hade nyss påbörjat mina högskolestudier, försökte lära känna nya människor, vänja mig vid att inte bo i samma stad som många av mina bästa vänner, försökte träna tre gånger i veckan för att göra något åt min kropp jag hatade så mycket, gick med i en styrelse, festade minst fyra dagar i veckan - vilket i sin tur ledde till en konstant bakfylla och ständig trötthet, klämde in resor och besök till städer och olika länder i vilka mina närmaste bodde samtidigt som jag bearbetade min förälders och näras sjukdomar och jobbade på att gå vidare från en stor förlust.

Jag låg hemma i feber, säkert sex/sju gånger under ett halvår. Lyssnade jag på min kropp? Nej. Förstod jag vad det handlade om? Nej. Fler evenemang. Färre ledsna miner. Sopa problemen under mattan, fixa mig och försöka hinna till Alko innan förfesten....och hoppas på ett godkänt i följande dags tent. 

Några veckor innan jul slutade jag dyka upp till skolan samt att höra av mig till vänner. Jag var så pass trött att jag kunde sova fjorton timmar i streck när jag var ensam, och då jag väl umgicks med någon var jag lättirriterad och frånvarande i samtalen.

Några veckor efter årsskiftet började jag gå i terapi. Jag fick helt enkelt nog. Hittills har jag gått en gång i veckan, och vet ni? Det är hands down det bästa beslut jag gjort i mitt vuxna liv. Jag kanske inte tyckte (eller insåg) det först men det slog mig här om veckan då världen nåddes av beskedet om Tim Berglings tragiska död. Jag som aldrig trodde att jag skulle drabbas av problem med ångest/depression i den grad att jag skulle återvända till samma byggnad, varje vecka, för att prata med nån som lyfter lön för att hjälpa mig - befinner mig i en sån verklighet idag. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst - alla kön - alla åldrar. Oavsett om du är en världskändis eller en förstaårsstuderande med livet framför dig.

Vad jag är gladast över just nu är att det känns så pass mycket lättare idag än för åtta månader sen. Det jag anser vara viktigt och själv må bra av idag har förändrats på bara fyra månader. Jag har äntligen börjat njuta av andras sällskap igen och jag känner att jag är omgiven av rätt sorts människor. Visst, jag kanske inte är den mest sociala personen längre som vågar gå fram till bloggvänner och hälsa när jag ser dem på stan - och ibland kanske jag till och med undviker att träffa kompisar jag känt sen tidigare. Men ni är många som lyssnat på mig då det behövts, och skrattat med mig trots att jag inte alltid varit den bästa av kompisar tillbaks.

Nu vet ni iallafall var jag varit de senaste månaderna och hur situationen är! Kom ihåg att fråga era nära och kära hur de mår. Lyssna och låt det ta sin tid. Ta hand om varann. Och var inte rädd att söka professionell hjälp.

P.S. Till alla er som hört av er efter att jag medverkat i olika intervjuer om minimalism, och ni som kommit fram till mig under både Pampasveckan och Vappen då jag deltog i olika studieevenemang och sagt att ni uppskattar min blogg: det har verkligen gjort mig superglad, även om jag kanske inte lyckats uttrycka min glädje så bra vid just de tillfällena (eftersom att jag är rätt blyg när det gäller komplimanger) ♥