Visa inlägg taggade med 'personligt'

fredag 4 maj 2018 - 10:10

Jag skulle aldrig bli sjuk

IMG 0576

Jag skulle aldrig bli sjuk. Jag som aldrig har varit intagen på sjukhus för någon värre sjukdom. Jag är en frisk tjej. Den enda gången jag spenderat ens lite tid på akuten var när jag fått en allergisk reaktion av myggor. Frisk, som en nötkärna - tills jag kom till den punkt i mitt liv när jag liksom, hit a wall.

Jag jobbade två jobb, hade nyss påbörjat mina högskolestudier, försökte lära känna nya människor, vänja mig vid att inte bo i samma stad som många av mina bästa vänner, försökte träna tre gånger i veckan för att göra något åt min kropp jag hatade så mycket, gick med i en styrelse, festade minst fyra dagar i veckan - vilket i sin tur ledde till en konstant bakfylla och ständig trötthet, klämde in resor och besök till städer och olika länder i vilka mina närmaste bodde samtidigt som jag bearbetade min förälders och näras sjukdomar och jobbade på att gå vidare från en stor förlust.

Jag låg hemma i feber, säkert sex/sju gånger under ett halvår. Lyssnade jag på min kropp? Nej. Förstod jag vad det handlade om? Nej. Fler evenemang. Färre ledsna miner. Sopa problemen under mattan, fixa mig och försöka hinna till Alko innan förfesten....och hoppas på ett godkänt i följande dags tent. 

Några veckor innan jul slutade jag dyka upp till skolan samt att höra av mig till vänner. Jag var så pass trött att jag kunde sova fjorton timmar i streck när jag var ensam, och då jag väl umgicks med någon var jag lättirriterad och frånvarande i samtalen.

Några veckor efter årsskiftet började jag gå i terapi. Jag fick helt enkelt nog. Hittills har jag gått en gång i veckan, och vet ni? Det är hands down det bästa beslut jag gjort i mitt vuxna liv. Jag kanske inte tyckte (eller insåg) det först men det slog mig här om veckan då världen nåddes av beskedet om Tim Berglings tragiska död. Jag som aldrig trodde att jag skulle drabbas av problem med ångest/depression i den grad att jag skulle återvända till samma byggnad, varje vecka, för att prata med nån som lyfter lön för att hjälpa mig - befinner mig i en sån verklighet idag. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst - alla kön - alla åldrar. Oavsett om du är en världskändis eller en förstaårsstuderande med livet framför dig.

Vad jag är gladast över just nu är att det känns så pass mycket lättare idag än för åtta månader sen. Det jag anser vara viktigt och själv må bra av idag har förändrats på bara fyra månader. Jag har äntligen börjat njuta av andras sällskap igen och jag känner att jag är omgiven av rätt sorts människor. Visst, jag kanske inte är den mest sociala personen längre som vågar gå fram till bloggvänner och hälsa när jag ser dem på stan - och ibland kanske jag till och med undviker att träffa kompisar jag känt sen tidigare. Men ni är många som lyssnat på mig då det behövts, och skrattat med mig trots att jag inte alltid varit den bästa av kompisar tillbaks.

Nu vet ni iallafall var jag varit de senaste månaderna och hur situationen är! Kom ihåg att fråga era nära och kära hur de mår. Lyssna och låt det ta sin tid. Ta hand om varann. Och var inte rädd att söka professionell hjälp.

P.S. Till alla er som hört av er efter att jag medverkat i olika intervjuer om minimalism, och ni som kommit fram till mig under både Pampasveckan och Vappen då jag deltog i olika studieevenemang och sagt att ni uppskattar min blogg: det har verkligen gjort mig superglad, även om jag kanske inte lyckats uttrycka min glädje så bra vid just de tillfällena (eftersom att jag är rätt blyg när det gäller komplimanger) ♥


 

lördag 10 mars 2018 - 09:56

Sex saker

IMG 0553

Jag har inte skrivit ett sånt här inlägg sen nångång i höstas, och eftersom att jag inte har mycket annat att komma med just nu så det är hög tid att återuppliva: Sex saker du inte visste om mig!

Jag tvångslike:ar bilder på Instagram

Jag får panik om jag scrollar bilder på IG och inte gillar en bild som kommer upp i mitt flöde! Något slags tvångssyndrom som vi kan kalla IG-OCD. Om jag följer dig på Instagram men inte gillat din bild är det för att jag inte sett den (pga. den dåliga algoritmen)

Jag är kaffeberoende... deluxe

Jag älskar älskar ääälskar kaffe. Jag snittar väl cirka 8-10 koppar per dag skulle jag gissa. Hur är det möjligt? Nå, jag är inte koffeinkänslig, överhuvudtaget. Jag känner mig inte piggare efter att ha druckit kaffe, men däremot får jag en extrem huvudvärk runt tvåtiden på eftermiddan om jag inte hunnit dricka kaffe innan.

Jag har fått dille på gammal musik

Jag har ju hört gamla låtar tidigare men har aldrig lyssnat på den sortens musik... TILLS NU. Till frukosten streamar jag Led Zeppelin och Bruce Springsteen, när jag jobbar på datorn lyssnar jag på David Bowie och Frank Sinatra och så somnar jag till Bill Withers. Ni som följer mig på Instagram har säkert sett mina stories. Tror jag har en så kallad identiteettikriisi.

Jag köper aldrig samma kaffesort två gånger

... förutom Arvid Nordqvists REKO (♥) Jag skulle vilja påstå att jag är en filter-kaffe-expert (eller kaffesnobb). Jag köper i princip aldrig hem samma sorts kaffe två gånger, bara för att jag vill testa olika! Mina favoritmärken är såklart Arvid Nordqvist och Löfbergs. Kulta Katriina är ju under all kritik *valfri-pretto-emoji* och om ni nångång känt er trötta på den sort ni dricker rekommenderar jag er att testa er fram!

Jag kan inte gå hem på samma sida av vägen som jag gick hemifrån

Om punkt ett var IG-OCD så är det här något slags trafik-OCD. Hur som; jag bor nära en esplanad som jag alltid går längs när jag går till jobbet. Jag har då en till-jobbet-väg och en hem-från-jobbet-väg och det är FYSISKT omöjligt för min kropp att gå hem längs den sida av esplanaden jag gick till jobbet på. O-M-Ö-J-L-I-G-T.

Jag älskar spoilers

Förstår verkligen inte hur folk kan tycka att jag är konstig då jag ber om en detaljerad beskrivning av vad som händer i till exempel Game of Thrones och vem som dör? Jag vill ju veta om serien är värd min tid eller inte. Jag älskar att kolla show notes på imdb där de beskriver vad som händer i varje avsnitt eller googla "seriens namn + explained". Och ja, jag är den som läser sista kapitlet i en bok först. Den enda serien jag inte har gjort detta med är Grey's Anatomy!

lördag 24 februari 2018 - 20:29

Jag flyttar utomlands

Skarmavbild 2018 02 24 kl. 20.08.36

"...... skickat in ansökan till en ny skola (mer om det snart!).... "

Så skrev jag i mitt förra inlägg, och fyra minuter efter att jag tryckt på publicera så fick jag mitt antagningsbesked via mejlen.

Jag ska alltså till..... BALI! I slutet av augusti åker jag och har alltså tänkt spendera sex månader där (och studera) Jag är självklart väldigt exalterad över det här, och det kommer säkert bli en hel del om detta i framtiden också på bloggen!

Trevlig lördag ♥

onsdag 31 januari 2018 - 12:48

Varför jag inte äter djur.

“Varför äter du inget från djurriket?”

Jag är inne på mitt tredje år med plantbaserad kost, och idag tänkte jag skriva några rader om varför det blev som det blev och hur jag har mått av att äta så som jag gör. För än idag händer det att folk höjer på ögonbrynen när jag meddelar specialdieter till något studieevenemang, eller att de allra äldsta mommona blir fundersamma över huruvida jag klarar mig ur detta med livet i behåll: jag äter ju inte ens fisk!!!

Jag skulle ljuga om jag påstod att det började av djuretiska skäl, för så var inte fallet. Det hela började med att jag mittiallt under 2015 fick för mig att äta vegetarisk mat, bara för att. Jag var helt enkelt en köttälskare som ville utmana mig själv med att börja äta vegetariskt. Då jag bodde hemifrån för första gången under min tid i Lettland och hade möjlighet att välja själv, åt jag bara vegetariskt. Hemma i Finland gick jag i skolan och jag har varit lycklig nog att ha föräldrar som alltid ställer sig och kokar hemgjorda måltider efter jobbet. Varenda, evigaste kväll. Tyvärr hade jag noll matlagningskunskaper, så jag var tacksam och åt det som serverades. I skolan däremot började jag då under 2015 att endast äta det vegetariska alternativet.

photo 1503190766327 73a7d9e9e844

I något skede under jullovet 2015-2016, kollade jag någon dokumentär, antagligen Cowspiracy, och blev chockerad över hur hemsk påfrestning djurhållningen är för miljön. Efter det här blev jag (som vanligt när jag “upptäcker” något) besatt. Jag hade dokumentärmarathon och såg bl.a. The Best Speech You Will Ever Hear, Earthlings, Forks Over Knives. Jag läste forskningar, akademiska texter och artiklar med kritiska ögon, för det kunde ju inte stämma??

Så någon vecka efter att vi skålat in det nya året, började jag äta veganskt på heltid. Jag var fylld av energi och stolt över mitt beslut. Jag berättade det åt folk i min omgivning och de få som var glada för min skull, de räckte för mig. I samma veva flyttade jag hemifrån och det underlättade massor. Jag kunde bestämma själv vad som fanns i mitt kylskåp och lärde mig (äntligen) laga riktig mat (min tidigare paradrätt var nudlar)... Jag fortsatte självklart att läsa på om ämnet och i senare skede lärde jag mig även om hälsofördelar och djuretiska skäl.

Visste du att?...
> Mjölk ökar risken för hål i tänderna
> De som konsumerar mycket mjölk löper högre risk för benbrott, samt att insjukna i osteoporos än såna som dricker mindre eller ingen mjölk alls. Orsak? Människan tar inte upp animaliskt kalcium lika väl som plantbaserat kalcium.
> Det är i princip omöjligt i västvärlden att lida av “proteinbrist”, (kwashiorkor) från att inte äta kött.

Jag äger ännu en väska i läder, smink från MAC samt ett par skor i skinn. MEN, jag har kommit en lång väg. Jag köper inte längre djurtestade eller icke-veganska produkter (varken kosmetik eller kläder) men jag vill heller inte (ännu?) slänga bort de produkter jag har kvar, det skulle kännas som slöseri. En del har jag gett bort, men det jag faktiskt använder eller har använt är inte så hygieniskt att ge bort åt någon.. I framtiden när mina Docs är utslitna och väskan sönder kan jag ha gott samvete :)

Som sagt, jag ville skriva ner några rader här på bloggen kring ämnet då många funderar på detta! Har ni frågor får ni jättegärna kontakta i form av meddelanden eller kommentarer, och kom ihåg: alla har rätt till sina egna åsikter, men hur jag äter skadar varken dig eller nån annan - så håll god ton :)

Tips för dig som är intresserad: 

What the Health (Netflix)

Cowspiracy (Netflix)

The Best Speech You Will Ever Hear (YouTube)

Earthlings (YouTube)

Earthling Ed (YouTube)

Monami Frost (YouTube)

Jenny Mustard (YouTube)


 

onsdag 24 januari 2018 - 16:55

Konsten att lära sig ett nytt språk

jef

Vet ni? Det finns få saker jag finner lika attraktivt som kunskap. Det finns även en speciell sorts kunskap jag finner extra intressant hos människor, och det är språkkunskaper. Folk som pratar fler än ett språk, fyfan vad coola ni är. Jag är själv född och uppvuxen i Finland, möjligheternas land med två officiella språk. Ändå behärskade jag bara mitt modersmål och engelska fram till att jag var sexton år.

Till skillnad från vissa andra, som t.ex. kandiderar i presidentval, så anser jag att språk är likamed rikedom och makt. Den som behärskar och kan kommunicera på flera olika språk kan utnyttja det till sin fördel i oändligt många situationer. Tänk hur konstigt det är att vi i Finland kan bo en livstid intill våra grannar, ha exakt samma bakgrund och kultur, men ändå inte kunna kommunicera med varandra utan att använda engelskan.

När jag var femton år började jag studera i en främmande skola här i Vasa. Nytt för mig som kom från en trygg, svensk landsbygd (med cirka en finsk familj), var att plötsligt var mer än 70% av eleverna finskspråkiga, och dryga 10% var svenskspråkiga. Resten pratade engelska.. För att inte tala om att i princip all information gick på finska först, om den ens blev översatt till svenska.

Hur lärde jag mig finska? Några konkreta tips: Jag fick vänner som bara pratade finska, och jag befann mig konstant i en finsk miljö. Jag hade även världens bästa finskalärare i gymnasiet som aldrig gav upp, fastän hur skit jag var. Mina vänner har aldrig skrattat åt mig, och jag har fått börja prata språket precis i den takt jag vill. När en kielimuuri uppstått har vi googlat, funderat eller översatt från svenska eller engelskan. Plötsligt trillade poletten ner, och alla år av grammatikplugg blev mitt i allt logiskt. Jag pluggade även glosor som en tok.

En negativ aspekt jag märkt med att lära sig flera språk är att ju mer jag lär mig och använder mig av ett nytt språk, desto mer försämras min svenska. Till exempel; vissa dagar pratar jag inte svenska överhuvudtaget. Mitt undervisningsspråk är engelska, och skolan är finsk. Kommunikationen med lärarna går i princip alltid på finska om inte engelska, och de personer jag umgås med i skolan pratar antingen engelska eller finska. Mina prepositioner på svenska låter fruktansvärt fel efter en dag av att bara ha använt mig av finska, och vartannat ord kommer naturligare på engelska. Inte heller bloggandet går flytande, och av det jag skrivit hittills har jag google-translate’at cirka fem ord per stycke från engelska (eftersom att det är språket jag främst tänker på). De som följer mig på instagram vet ju att jag för tillfället kämpar med lettiskan, men utöver det pantar jag även på Tritonias sista upplagor av “Svenska ordspråk” och “Svenska synonymer”.

Andra tips för att lära dig ett nytt språk; jag lyssnar för tillfället på Lettlands nationalsång, räknar på lettiska, ändrar veckodagarna i min kalender till lettiska och läser lettiska ordböcker som kvällsläsning istället för deckare. Du kan även byta språk på din telefon, umgås med såna som pratar språket (skaffa dig en språkkompis), kolla på TV-serier eller nyheter, läsa bloggar eller kolla på youtubers som pratar det språk du vill lära dig. När jag skulle lära mig tyska och danska laddade jag ner appen Duolingo som funkar lite som ett spel, och jag tyckte den var till väldigt stor hjälp!

Om du inte ännu är helt såld på idén, låt mig lista tio orsaker till varför du ska ta en kurs i ett främmande språk:

1. Du kan lura folk att du är från ett annat land.

2. Du kan vara med i ett annat lands riksdag om du inte blir invald i Finlands.

3. Du kan kommunicera bättre då du reser.

4. Du kan ha kompisar som varken pratar engelska eller ditt modersmål.

5. Du kan lättare sätta ord på dina känslor. I vissa språk finns det ingen direkt översättning till något annat språk, till exempel "hygge" på danska.

6. Du har en stor fördel och sticker ut ur mängden på arbetsmarknaden.

7. Du kan ta del av litteratur på orginalspråk. Oslagbart.

8. Du kan börja drömma och tänka på andra språk.

9. Du utvecklar ditt ordförråd och blir bättre på att uttrycka dig och göra dig förstådd. Kompletterar punkt 5.

10. Du kan ta del av nya kulturer, the real way.

 

Pratar ni ett eller flera språk?


 

måndag 18 september 2017 - 20:13

Vikthets och ideal

*tw: vikthets, kroppsideal*

Vet ni vad? I somras åt jag glass. Mycket glass. Isglass, gräddglass, min favoritglass i salmiaksmak. Glass i stora lass. Glass som var vegansk, och glass som inte var det.

Jag åt även choklad, i mängd och massor. Vissa dagar åt jag så det nästan rann ut choklad genom öronen på mig. Det slank även ner en pizza eller två, med mozzarella på.

Varför? För att ni ska förstå måste vi spola bakåt några månader i mitt liv.

När jag kom hem till Finland från Bali i våras var det mycket som kändes..... fel? Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men det är självklart en stor omställning att komma hem igen till en "normal" vardag efter ett litet äventyr. Jag började jobba i princip samma vecka som jag kom hem, så det var inte arbetslöshet som var ett problem. Jag kände bara att skon klämde någonstans. Och i mitt fall var det inte skon, utan mer mina kläder som klämde åt.

Jag hade inte tränat på flera månader, och jag hade visserligen hållit mig till min veganska kost under resan, men en vegan i dagens läge behöver inte försöka överleva på bara sallad. Jag hade gått upp i vikt efter en låång resa med inte bara en eller två chipspåsar för mycket, och jag trivdes helt enkelt inte i min kropp just då. 

(Missförstå mig inte nu, jag har inte kommit till min poäng ännu. Man behöver självklart inte träna om man inte vill. Jag vet bara att jag mår bra av att få lite frisk luft ibland, och kanske göra mig av med lite energi några gåner i veckan.)

Kontrollfreak som jag är bestämde jag mig snabbt att jag skulle ta tag i livet, eller ja, min kropp så att säga. "Kroppen är ju alltid problemet." Så började jag träna. Först en, sen två och sen mittiallt sex gånger i veckan. Jag skulle bli mitt bästa jag. Och i  det här fallet är bästa likamed väga-så-lite-som-möjligt. Jag skulle vinna mot vågen, och jag skulle vinna mot måttbandet. Jag tänkte att kanske om jag förlorade ännu några centimetrar i midjan, eller vaknade upp nästa morgon några hundra gram lättare, skulle mitt liv kännas mycket roligare och att det automatiskt skulle göra mig gladare. Det var jag mot mig själv. Bokstavligt talat. Och när jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut, precis innan sommaren, såg jag det bara som en möjlighet att faktiskt fokusera på mig själv och att jag var tvungen att ta kontroll över precis allt.

IMG 3

Som jag skrev på Instagram "my body has gone through anxiety and grief, weight loss and weight gain. it has carried the weight of losing important people, and been able to get me out of situations i wasn't supposed to be in. it has the strength to wake up each new day, and get me to school or work or where ever i am needed. it can make my best friends laugh, and it can love.
my body can do all of this, and still my body is the only thing i have truly hated in my life, because of what others have thought of it."

Ingen verkade imponerad då jag berättade stolt om min nya, nio centimeter smalare midja, eller hur mycket smalare mina lår var. Plötsligt var jag flera kilogram lättare, men ångesten och idealen över min kropp var tyngre att bära än någonsin tidigare. Allt var ett stort luftslott, byggt av ingen mindre än mig själv. Orealistiska ideal och snev självbild. Och förhoppningar om att passa in i samhällets bild av The Ideal Body.

Till slut nådde jag den punkt då jag verkligen insåg hur jag behandlar mig själv och min kropp. Jag fick nog helt enkelt. Så i juli bestämde jag mig för att inte begränsa mig själv whatsoever när det gäller mat eller träning. Jag besökte inte gymmet en enda gång i juli, och bara en gång i augusti. Jag åt pizza med vanlig ost, och jag åt massor med glass. Och vet ni vad? Det kändes rätt okej.

Jag vet att jag kanske låter som världens mest motsägelsefulla människa just nu, men det var precis det jag behövde. Jag klarade inte av att räkna kalorier, och för att det skulle fungera kunde jag inte fokusera på innehållet alls. Jag har självklart inte ätit kött, och jag är inte sugen på att äta kött heller. Jag kände bara för att ta en "paus" från allt vad specialdiet innebär. När jag var sugen på choklad, så köpte jag choklad. Det var svårt till en början, samtidigt som det var välbehövligt för mig att lära mig äta på ett helt nytt sätt och få en ny syn på mat. Jag måste lära mig äta utan att ha dåligt samvete, om ni förstår hur jag menar?

Nåväl. Jag mår bra nu. Sedan första september har jag bara ätit veganskt och det känns riktigt skönt. Jag känner mig framförallt pigg och redo. Jag mår ju så himla bra egentligen av att äta rent och veganskt, och av att röra på mig. Jag är tillbaks på gymmet och gör massa god och nyttig mat igen. Men någonting har faktiskt ändrats. Den här gången är det helt utan måttband och vågar

 

måndag 17 juli 2017 - 11:00

MAGISK HELG

IMG 0410IMG 0404IMG 0406IMG 0407IMG 0409IMG 0411IMG 0412IMG 0414IMG 0415

IMG 0416IMG 0417IMG 0418IMG 0419IMG 0420Vaknar upp till ljudet av grannarna som renoverar, vilket påminner mig om att det är måndag, igen, men med den mest perfekta helgen bakom mig.

I lördags samlades vi vid Inas villa för en solig helg med villafest i kvällssolen på Månviken. Det bjöds på skratt, massa vegomat, nya bekantskaper och roliga lekar, vad mer kan en begära? Jag kände bara en sån genuin lycka och tacksamhet över att ha möjlighet att uppleva kvällar som den.

Söndagen bestod av att dyrka solen och skratta fram lite magmuskler med Josefina. Vi låg flera timmar vid poolen och njöt innan det var dags för lite jobb.

Mao, en magisk helg.

onsdag 12 juli 2017 - 16:11

RECAP / SEMESTERPLANER

IMG 0398

Ny klänning från SamsøeSamsøe, ping Sandra.

Recap: jobb, lediga kvällar, sol, solbrända kinder, häng med Sonya, chill på Laituri, utekvällar och god mat.

Ser framemot slutet av juli, och särskilt augusti. Lediga sommarkvällar, långhelg i huvudstaden med Ina på festival, och för att inte glömma; Kroatienresa innan skolstart. Kanske en hinner få lite semesterkänsla trots allt!

IMG 0399

torsdag 6 juli 2017 - 10:21

TATTOO TALK

IMG 0173

Artist Romain Labordille @ Sacred Ornaments

Labdien. Dags att snacka tatueringar kära ni.

I slutet av juni 2016 (ganska exakt ett år sen) gjorde jag min första tatuering som nybliven adertonåring och efter det har det väl, hmm, gått rätt snabbt? Jag älskar verkligen hur "ink looks on the skin" så att säga, så för mig handlar det inte om att en tatuering måste ha nån speciell betydelse så länge den är välgjord. Vissa kanske inte förstår mig i mitt tankesätt, men snälla, om du är en sån som är "emot" folk som tatuerar sig så är detta nog inte inlägget för dig. Jag vill embrace the art of tattooing och kanske ge er svar på några frågor.

IMG 0167

Bali, februari 2017. Artist Romain Labordille @ Sacred Ornaments

IMG 0388

"Tu esi mans drošības avots" Artist Nico Ström @ Black Knight Tattoo

IMG 0389

Min första tatuering, "Memento Vivere, Memento Mori" Artist Susanne Remahl @ Fist of Needles

IMG 0391

Artist Nico Ström @ Black Knight Tattoo

IMG 0392

Filler bug, Artist Nico Ström @ Black Knight Tattoo

IMG 0393

Artist Nico Ström @ Black Knight Tattoo

IMG 0394IMG 0395

Hjärta, ett bi, blommor. Artist Nico Ström.

IMG 0396

Outlines av min magtatuering gjord till minne av min mormor som gick bort 2015. Jag har ärvt "Kameliadamen"-smycken av henne som jag bär runt min hals och finger, och ville föreviga det men i en version som passar min stil. Det här är min viktigaste tatuering och den med störst betydelse.

Artist Nico Ström @ Black Knight Tattoo

775982b0504836eb1703bd99e60da484

Färdiga tatueringen, läkt och ca 6mån gammal.

IMG 0397

Artist Romain Labordille @ Sacred Ornaments, Canggu, Bali

Sådär ja, jag tror att jag lyckades hitta bilder på de tatueringar jag hunnit ta hittills. Senast jag gaddade mig var några veckor sen och det här är de jag hunnit göra första året på min lilla tatueringsresa :)

Och gör det ont? Näe. Inte för mig, förutom på magen. Har aldrig gått genom nån liknande smärta som då en bred jäkla nål masserar revbenen och sticker in i magmusklerna. Då var jag faktiskt tvungen att dela upp det på två sittningar. Benen däremot, då har jag hunnit somna flera gånger :)

Studio? Jag går för tillfället hos Nico på Black Knight här i Vasa, och kan verkligen rekommendera honom om du är intresserad av att ta en tatuering i stil med det han gör. Han har gjort alla mina tatueringar förutom två, och jag är lika nöjd varje gång. Nico använder bara veganvänliga produkter.

Betydelse? Alltså egentligen betyder mina bentatueringar på smalbenen och vaderna inget särskilt. Det har blivit djur för att jag älskar anatomi och lite småcreepy saker. Började med ett vargkranium och sen blev det som det blev. På mitt vänstra ben har jag en kvinna med Lana del Rey vibes (blommor i håret och en humla på läppen så som hon har haft på en fotografering) bara för att hon är min absoluta favorit när det kommer till musik. På låret har jag en kompistatuering med Josefina på lettiska, eftersom att jag lärde känna henne i Riga under min utbytestid. Hon har också en, och jag gav den till henne förra året när hon fyllde. (Missförstå mig inte, jag var alltså inte den som tatuerade henne) På fötterna står det Memento Vivere och Memento Mori, (Minns att du är levande, minns att du är dödlig) för att påminna mig om att aldrig ta något förgivet, att alltid våga testa nya möjligheter, men att aldrig tro mig vara bättre än någon annan eller drabbas av hybris. Båda fötterna på jorden liksom.

Jag tror att jag alltid kommer att ta tatueringar, just för att jag älskar den formen av konst. Jag känner mig fin, och jag känner att jag vill visa upp mina tatueringar så ofta som möjligt. Mina tatueringar är verkligen en del av mig och mina ben är något av det jag gillar mest på mig själv. Ser framemot att täcka nya kroppsdelar i målningar i framtiden.

Har ni tatueringar?

tisdag 4 juli 2017 - 19:06

FUCK CANCER

IMG 0430

Fjärde juli. För exakt ett år sedan fick jag ett telefonsamtal som var början på en fruktansvärd resa som jag önskar att ingen någonsin skulle behöva gå genom.

Jag minns det som om det vore igår. Jag hoppade ur Josefinas bil för att springa upp till mig och byta om. En helt vanlig sommardag och vi skulle äta sushi. Jag stod i hissen när mobilen ringde och när jag fick höra ordet cellförändringar var det som om min värld stannade. Jag trodde hissen störde sändningen och förvrängde orden. Jag kunde inte tro det jag hörde. När jag tagit mig ut ur hissen på första våningen var jag så yr att jag var tvungen att luta mig mot dörren vid porten och ta frisk luft. Jag har en förälder sjuk i cancer. Cancer som för mig varit en synonym till döden. Jävla cancer, som tagit min mormor från mig ett år tidigare. Jävla, jävla cancer.

Gråt, cellgiftsbehandlingar, ångest, jobbiga sjukhusbesök, bo bredvid onkologavdelningen, dödsångest, sena nätter googlandes "cancer" och "döden", gråt, se sin förälder ledsen, behandlingar som inte passar eller funkar, gråt, hålla handen, mera gråt, människor i vita rockar, värma soppor, skjutsa till strålningsbehandling, ångest, jobba, svälja gråten, folktomma sjukhuskorridorer, ångest, väntrum, vårdare, fastkopplad i sladdar, ångest, sjukhussängar, hemkomst, värma soppor, fast i droppstång, blodförgiftning, gråt, tillbaks på avdelning, gråt, hemkomst, säga hejdå för att kunna åka på resa, ångest, återförenas, umgås, kramar, gråt, förbättring, resor, rehabilitering, goda nyheter, börja jobba, cancerfri, glädjetårar.

Från bra, till ett helvete, till bra. På ett år. The only thing in life that is constant is change.

Jag är så himla tacksam, för att ha båda föräldrarna i liv idag, för min egen hälsa, och för alla fina vänner som funnits där när jag ville tala, och för de som fick mig att glömma när jag ville glömma.

Ta hand om varann. ♥