Visa inlägg taggade med 'tankar'

måndag 17 september 2018 - 05:50

Under-tio-åringarna i Amed

IMG 0041

instagram / hipsterjefe

Doften av nybakt bröd, jazzig musik i bakgrunden och ljudet av kaffebönor som mals ner till dagens första koffeinintag för de morgonpigga. Ett kontinuerligt pling vid dörren när nya kunder trillar in för att släcka törsten i arla morgonstund. Nån trimmad motorcykel åker förbi och bryter lugnet. Klockan är nollsju tjugosju och jag är tillbaka i ett pulserande Canggu, och vardagen fortsätter.


Men för andra krävs det mer än att bara förflytta sig 70 km för att komma hem till en trygg vardag. Helgen som spenderades i en liten fiskarby med betydligt mindre turism än i Canggu, fick mig att inse hur värdefulla även de små sakerna i livet är.


Vi åkte fort, fort ner för bergen. Det brände i huden och vinden var för varm för att svalka. Vespan jag körde hade gamla bromsar, så hjärtat rusade lite extra när hastighetsmätaren var högre än normalt trots mitt försök till att bromsa. Linda, som satt bakom mig, pekade mot en liten butik där de andra tjejerna redan parkerat. Jag saktade ner och svängde in för att parkera bredvid dem.

 

De var inte ensamma. De stod och pratade med barn som introducerade sig som under-tio-åringar. Det var den andra gången den dan som det kändes annorlunda i mitt bröst. Under-tio-åringarna hade vackra ögon och breda leenden, och vi köpte hemgjorda smycken av dem innan vi hoppade på våra vespor och körde iväg till stranden.


Vi snorklade, solade, sov och simmade. Jag njöt av att höra vågorna slå in mot strandkanten, och när det blev för varmt för att ligga på stranden, förflyttade jag mig till havet istället. Jag flöt omkring på rygg, blundade och mediterade. Jag tänkte på under-tio-åringarna. Eerika gjorde mig sällskap och vi räknade upp saker vi var tacksamma över.

IMG 0042
När vi lämnade stranden stannade vi än en gång vid samma lilla butik. Under-tio-åringarna var kvar. En av oss föreslog att vi skulle köpa glass åt under-tio-åringarna, och resten av oss höll med. Sagt och gjort. Vi frågade under-tio-åringarna om de ville ha glass och de nickade ivrigt. Förståeligt, eftersom att socker nog var viktigare än pengar i mitt under-tio-åriga liv också. Vi valde glassar med omsorg; vad gillar en under-tio-åring?


Ni skulle sett deras leenden när de fick deras glasstrutar. Jag tror jag aldrig någonsin sett en sån genuin glädje återspeglas i en blick tidigare. De tackade så mycket och satte sig ner tillsammans. Vi iakttog på avstånd när de försökte öppna deras glasstrutar, och jag kände en tryckande känsla ta över mitt bröst än en gång. Jag lovade mig själv att jag aldrig någonsin får ta människor eller vardagliga saker för givet igen, fastän vardagen skulle fortsätta dan därpå. Jag vill vara mer tacksam, för alla under-tio-åringars skull.


 

onsdag 24 januari 2018 - 16:55

Konsten att lära sig ett nytt språk

jef

Vet ni? Det finns få saker jag finner lika attraktivt som kunskap. Det finns även en speciell sorts kunskap jag finner extra intressant hos människor, och det är språkkunskaper. Folk som pratar fler än ett språk, fyfan vad coola ni är. Jag är själv född och uppvuxen i Finland, möjligheternas land med två officiella språk. Ändå behärskade jag bara mitt modersmål och engelska fram till att jag var sexton år.

Till skillnad från vissa andra, som t.ex. kandiderar i presidentval, så anser jag att språk är likamed rikedom och makt. Den som behärskar och kan kommunicera på flera olika språk kan utnyttja det till sin fördel i oändligt många situationer. Tänk hur konstigt det är att vi i Finland kan bo en livstid intill våra grannar, ha exakt samma bakgrund och kultur, men ändå inte kunna kommunicera med varandra utan att använda engelskan.

När jag var femton år började jag studera i en främmande skola här i Vasa. Nytt för mig som kom från en trygg, svensk landsbygd (med cirka en finsk familj), var att plötsligt var mer än 70% av eleverna finskspråkiga, och dryga 10% var svenskspråkiga. Resten pratade engelska.. För att inte tala om att i princip all information gick på finska först, om den ens blev översatt till svenska.

Hur lärde jag mig finska? Några konkreta tips: Jag fick vänner som bara pratade finska, och jag befann mig konstant i en finsk miljö. Jag hade även världens bästa finskalärare i gymnasiet som aldrig gav upp, fastän hur skit jag var. Mina vänner har aldrig skrattat åt mig, och jag har fått börja prata språket precis i den takt jag vill. När en kielimuuri uppstått har vi googlat, funderat eller översatt från svenska eller engelskan. Plötsligt trillade poletten ner, och alla år av grammatikplugg blev mitt i allt logiskt. Jag pluggade även glosor som en tok.

En negativ aspekt jag märkt med att lära sig flera språk är att ju mer jag lär mig och använder mig av ett nytt språk, desto mer försämras min svenska. Till exempel; vissa dagar pratar jag inte svenska överhuvudtaget. Mitt undervisningsspråk är engelska, och skolan är finsk. Kommunikationen med lärarna går i princip alltid på finska om inte engelska, och de personer jag umgås med i skolan pratar antingen engelska eller finska. Mina prepositioner på svenska låter fruktansvärt fel efter en dag av att bara ha använt mig av finska, och vartannat ord kommer naturligare på engelska. Inte heller bloggandet går flytande, och av det jag skrivit hittills har jag google-translate’at cirka fem ord per stycke från engelska (eftersom att det är språket jag främst tänker på). De som följer mig på instagram vet ju att jag för tillfället kämpar med lettiskan, men utöver det pantar jag även på Tritonias sista upplagor av “Svenska ordspråk” och “Svenska synonymer”.

Andra tips för att lära dig ett nytt språk; jag lyssnar för tillfället på Lettlands nationalsång, räknar på lettiska, ändrar veckodagarna i min kalender till lettiska och läser lettiska ordböcker som kvällsläsning istället för deckare. Du kan även byta språk på din telefon, umgås med såna som pratar språket (skaffa dig en språkkompis), kolla på TV-serier eller nyheter, läsa bloggar eller kolla på youtubers som pratar det språk du vill lära dig. När jag skulle lära mig tyska och danska laddade jag ner appen Duolingo som funkar lite som ett spel, och jag tyckte den var till väldigt stor hjälp!

Om du inte ännu är helt såld på idén, låt mig lista tio orsaker till varför du ska ta en kurs i ett främmande språk:

1. Du kan lura folk att du är från ett annat land.

2. Du kan vara med i ett annat lands riksdag om du inte blir invald i Finlands.

3. Du kan kommunicera bättre då du reser.

4. Du kan ha kompisar som varken pratar engelska eller ditt modersmål.

5. Du kan lättare sätta ord på dina känslor. I vissa språk finns det ingen direkt översättning till något annat språk, till exempel "hygge" på danska.

6. Du har en stor fördel och sticker ut ur mängden på arbetsmarknaden.

7. Du kan ta del av litteratur på orginalspråk. Oslagbart.

8. Du kan börja drömma och tänka på andra språk.

9. Du utvecklar ditt ordförråd och blir bättre på att uttrycka dig och göra dig förstådd. Kompletterar punkt 5.

10. Du kan ta del av nya kulturer, the real way.

 

Pratar ni ett eller flera språk?


 

onsdag 29 november 2017 - 12:30

Hur mår du?

Mitt schema är fullspäckat just nu och jag måste säga att jag inte haft tid över att reflektera så mycket över hur jag faktiskt mår på sistone. Jag är en sån som bara älskar att ha saker att göra och ibland kanske jag tar vatten över huvudet, speciellt nu med tanke på att jag tentar två eller tre gånger i veckan just nu innan lovet.

Här om kvällen då jag var färdig med dagens agenda och det var min stund för mig själv, la jag mig på soffan för att kolla sociala medier. Jag hittade en ytterst bra youtube video som ledde mig till något ännu bättre: My Balance Wheel

Med den här bilden kan du bedöma hur det ligger till på dessa olika aspekter i ditt liv, alltså hur mycket fokus du lägger på var och en av dem. Du kan självklart göra egna punkter (den här bilden är inte min) och sen betygsätter du hur din fokus ligger på varje punkt. 1-3 lider, 4-6 överlever, 7-10 frodas. (Spiritualitet kan ju vara tro för någon, eller som för mig: jag har bytt ut det till hobbyn)

En annan mycket bra bild för att öva upp självkännedom är bilden under, jag försöker fundera på några av frågorna nu varje kväll innan jag går och lägger mig!

Hur mår ni?

4abf57c5504812a2774ea9409101833c836c156644fd598744a80252a3551090

måndag 18 september 2017 - 20:13

Vikthets och ideal

*tw: vikthets, kroppsideal*

Vet ni vad? I somras åt jag glass. Mycket glass. Isglass, gräddglass, min favoritglass i salmiaksmak. Glass i stora lass. Glass som var vegansk, och glass som inte var det.

Jag åt även choklad, i mängd och massor. Vissa dagar åt jag så det nästan rann ut choklad genom öronen på mig. Det slank även ner en pizza eller två, med mozzarella på.

Varför? För att ni ska förstå måste vi spola bakåt några månader i mitt liv.

När jag kom hem till Finland från Bali i våras var det mycket som kändes..... fel? Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men det är självklart en stor omställning att komma hem igen till en "normal" vardag efter ett litet äventyr. Jag började jobba i princip samma vecka som jag kom hem, så det var inte arbetslöshet som var ett problem. Jag kände bara att skon klämde någonstans. Och i mitt fall var det inte skon, utan mer mina kläder som klämde åt.

Jag hade inte tränat på flera månader, och jag hade visserligen hållit mig till min veganska kost under resan, men en vegan i dagens läge behöver inte försöka överleva på bara sallad. Jag hade gått upp i vikt efter en låång resa med inte bara en eller två chipspåsar för mycket, och jag trivdes helt enkelt inte i min kropp just då. 

(Missförstå mig inte nu, jag har inte kommit till min poäng ännu. Man behöver självklart inte träna om man inte vill. Jag vet bara att jag mår bra av att få lite frisk luft ibland, och kanske göra mig av med lite energi några gåner i veckan.)

Kontrollfreak som jag är bestämde jag mig snabbt att jag skulle ta tag i livet, eller ja, min kropp så att säga. "Kroppen är ju alltid problemet." Så började jag träna. Först en, sen två och sen mittiallt sex gånger i veckan. Jag skulle bli mitt bästa jag. Och i  det här fallet är bästa likamed väga-så-lite-som-möjligt. Jag skulle vinna mot vågen, och jag skulle vinna mot måttbandet. Jag tänkte att kanske om jag förlorade ännu några centimetrar i midjan, eller vaknade upp nästa morgon några hundra gram lättare, skulle mitt liv kännas mycket roligare och att det automatiskt skulle göra mig gladare. Det var jag mot mig själv. Bokstavligt talat. Och när jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut, precis innan sommaren, såg jag det bara som en möjlighet att faktiskt fokusera på mig själv och att jag var tvungen att ta kontroll över precis allt.

IMG 3

Som jag skrev på Instagram "my body has gone through anxiety and grief, weight loss and weight gain. it has carried the weight of losing important people, and been able to get me out of situations i wasn't supposed to be in. it has the strength to wake up each new day, and get me to school or work or where ever i am needed. it can make my best friends laugh, and it can love.
my body can do all of this, and still my body is the only thing i have truly hated in my life, because of what others have thought of it."

Ingen verkade imponerad då jag berättade stolt om min nya, nio centimeter smalare midja, eller hur mycket smalare mina lår var. Plötsligt var jag flera kilogram lättare, men ångesten och idealen över min kropp var tyngre att bära än någonsin tidigare. Allt var ett stort luftslott, byggt av ingen mindre än mig själv. Orealistiska ideal och snev självbild. Och förhoppningar om att passa in i samhällets bild av The Ideal Body.

Till slut nådde jag den punkt då jag verkligen insåg hur jag behandlar mig själv och min kropp. Jag fick nog helt enkelt. Så i juli bestämde jag mig för att inte begränsa mig själv whatsoever när det gäller mat eller träning. Jag besökte inte gymmet en enda gång i juli, och bara en gång i augusti. Jag åt pizza med vanlig ost, och jag åt massor med glass. Och vet ni vad? Det kändes rätt okej.

Jag vet att jag kanske låter som världens mest motsägelsefulla människa just nu, men det var precis det jag behövde. Jag klarade inte av att räkna kalorier, och för att det skulle fungera kunde jag inte fokusera på innehållet alls. Jag har självklart inte ätit kött, och jag är inte sugen på att äta kött heller. Jag kände bara för att ta en "paus" från allt vad specialdiet innebär. När jag var sugen på choklad, så köpte jag choklad. Det var svårt till en början, samtidigt som det var välbehövligt för mig att lära mig äta på ett helt nytt sätt och få en ny syn på mat. Jag måste lära mig äta utan att ha dåligt samvete, om ni förstår hur jag menar?

Nåväl. Jag mår bra nu. Sedan första september har jag bara ätit veganskt och det känns riktigt skönt. Jag känner mig framförallt pigg och redo. Jag mår ju så himla bra egentligen av att äta rent och veganskt, och av att röra på mig. Jag är tillbaks på gymmet och gör massa god och nyttig mat igen. Men någonting har faktiskt ändrats. Den här gången är det helt utan måttband och vågar

 

söndag 25 juni 2017 - 15:03

Pojk- och flick-kinderägg

Hallå i stugan. Hoppas att alla haft en skön midsommar. Även om vädret hos mig var rätt så trist fick vi en supermidsommar, så tack alla inblandade för det!

 

Ska jag vara riktigt ärlig så festade vi till det lite för mycket på fredagen så lördagen fick bli aningen lugnare. Men ni vet, man måste leva upp till den finländska stereotypen hehe. Anyhow, när jag äntligen hade vaknat till liv igår ville jag gå ner till min närbutik för att spana in deras inte-så-fantastiska utbud av veganbakismat. Så stod jag där och funderade på om jag skulle ta lättsaltade eller grillchips då Vasas vettigaste människa uppenbarade sig.

 

Ett barn iklädd rosa rustning från topp till tå på kanske 8 år skulle få välja lördagsgodis. Eftersom att barnet hade lite beslutsångest skulle då föräldern hjälpa till och sa på det andra inhemska språket att barnet skulle "ta det här, det här är ett flick-kinderägg" (se bild nedan) och pekade på ett kinderägg med en rosa blomma på sig.

IMG 0376

Varför kan inte barn bara få vara barn? Jag vet inte om de kinderägg med rosa blommor har "flickanpassade" leksaker i sig men jag uppskattade iallafall att få bygga ihop pilliga helikoptrar och få några utbrott på grund av den lilla utmaningen det kändes som när en var 5 år. Måste olika kön uppfostras på olika sätt? Jag själv är kvinna och har aldrig trott att jag vore annat heller, och har inte heller blivit mindre kvinna för att jag haft gymnastik och varit i slagsmål med pojkar. Jag tror verkligen att det är viktigt att låta barn få vara barn och tror därför inte att barnet skulle ha fattat eld om hen öppnat kinderägget och en av figurerna ur Pixars Bilar hade funnits inuti.. Men tur att föräldern fanns där som superhjälte och fattade ett viktigt beslut, ifall om.