lördag 10 februari 2018 - 19:27

Om dagarna som kommer och går

Tänkte skriva ner lite och berätta hur mina dagar ser ut just nu så ni förstår tystnaden här på bloggen. För livet far med fart för tillfället. Men perioden är kort och det håller mig flytande. Allt är övergående och inget för evigt.

finastefrassen

Förra helgen jobbade jag lördagen. Söndag fick jag slappa lite och hann med en timmes combatpass på gymmet. 

måndag var det barnpraktik i skolan hela dagen. Tisdag var det tänkt att äntligen ha tid på mig att skriva på slutarbetet, och alla de tusen uppgifterna, men typiskt nog så blir ju barnen sjuka och jag servade dem mellan varven under hela dagen. Först till eftermiddagen hade jag ro att sätta igång med skrivuppgifterna och fick faktiskt flyt och fortsatte hela kvällen lång. Fick analysdelen skriven och var så nöjd. Dessa dagar hade vi också lämnat in ett grupparbetet som varit klart en tid redan och även jobbat på en annat grupparbete. 

onsdagen var det skola 8-16 ungefär och efter det körde jag snabbt som attan till jobbet och jobbade ett kvällsskift. Torsdagen var det först ett hemmagympass på morgonen och sedan var det skola hela långa dagen igen och så kom mina föräldrar från södra Finland och anlände passligt hos oss efter skolan. Umgänge, matbutikshandling och fix inför morgondagens kalas. På fredag körde jag barnen till skolan och förberedde mig för en praktisk tent i klinisk bedömning och när den var klar och framförd i skolan körde jag hem och började förbereda för första kalaset, släktkalaset, som ägde rum samma dag. Idag, lördag, fyllde sonen 8 år och blev väckt med sång och presenter, mina föräldrar åkte hemåt igen efter frukosten och kompiskalaset med 7 killkompisar ägde rum.

Nu efteråt har jag bara pustat ut och slappat (kört barnen till BR där sonen handlat för sina födelsedagspengar), väntat och hoppats på att jobb skulle ringas in men det verkar som att jag får fortsätta ta det lugnt ikväll.

Ikväll  ska jag ta vara på den lugna kvällen och vila extra mycket (och jobba med lite skoluppgifter). Nästa vecka i skolan, måndag, har vi barnpraktik igen och tisdag en presentation. Onsdag ska ett grupparbete vara gjord, torsdag en annan presentation framföras och fredag gruppdiskussioner. Veckan efter det är det igen dags för en till presentation, en tent i barnsjukdomar, en undersökning i kvantitativa metoder ska vara gjord och skriven och sedan har vi mellansemi där vi före ska lämna in vårt examensarbete så långt vi har kommit på det och sedan diskutera arbetet med examinatorn. Och däremellan hoppas jag även på flera kvällsskift på jobbet.

SEN ska jag njuta av ett sportlov fylld med enbart jobb. Det ni! Vilken lättnad att få koncentrera sig på en sak i taget! Plus att jag igen får arbeta som sjukskötare. Det kommer vara så skönt att inte behöva tänka på skrivarbeten en tid framöver (eller nåja, examensarbetet ska ju skrivas klart och det är en hel del kvar ännu, det ska framföras i maj). Efter sportlovet blir det praktik 5 veckor framåt!

Tur så har jag gjort/förberett de flesta arbeten i tid så känner mig inte nämnvärt stressad även om det på kalendern ser ut att vara alltför mycket just nu. Magen har känt av stressen men inte huvudet. Bra planering är faktiskt A och O för att inte däcka under helt som studerande. Speciellt då man har jobb och familj/barn att tänka på också.

jagaugustiigen17

Önskar er en skön lördagskväll!

måndag 29 januari 2018 - 20:00

Mikael svarar

Nu firar vi att mannen äntligen är så gott som helt återställd och varit tillbaka på jobb igen efter dryg månad hemma ungefär. Då jag tagit hand om honom och familjen i en månad så får han tacka mig genom att svara på några frågor, som handlar om mig. Haha. Bra med fokusering på mig nu efter den tunga månaden. Så denna gång får Mikael gästblogga. Har sett dessa frågor cirkulera på en mängd olika bloggar så nu får ni läsa om mig genom hans ögon.

1. Hur träffades ni?

På krogen. Madisson i Jeppis. 

 

2. Hon sitter framför teven, vad tittar hon på?

Just nu "The Crown". 

 

3. Hurdan musik lyssnar hon helst på?

Allt från Hole till nyare musik.

 

4. Vilken är hennes sämsta egenskap?

Dålig att lyssna. Hör helt enkelt inte att man säger nåt.

 

5. Vem är hennes bästa vänner?

Hennes barndomsvänner är nog dom som står henne närmast. 

 

6. Nämn något du brukar göra som hon inte tycker om?

Plockar i diskmaskinen på "fel" sätt

 

7. Hur går hon klädd hemma?

Mjukisbyxor och tröja

 

8. Beskriv henne med tre ord.

Spontan, glad och passionerad

jagomikael

 9. Berätta något om henne som de flesta inte vet.

Gammal punkare som levde röjarliv i tonåren.

 

10. Vad brukar ni oftast gräla om?

Pengar.

 

11. Vad är hon bra på?

Att lära sig nya saker.

 

12. Vad är hon dålig på?

Att upprätthålla motivationen för nåt som tar lång tid.

 

13. Nämn några saker som gör henne glad?

Resor. Behöver bara vara över kommungränsen så lyser hon upp.

 

14. Hurdan är hon som fru?

Den bästa tänkbara.

 

15. Hur ser er framtid ut?

Tillsammans stannar vi säkert, men var vi bor och vad vi gör vet man aldrig. Vi byter gärna vardag med jämna mellanrum, och nu är det ganska länge sen sist.

 

måndag 29 januari 2018 - 19:00

Två löpartips i vinterkylan

Jag har två tips för er såhär i vinterkylan. Två saker som har underlättat min löpning under vinterhalvåret avsevärt. Om jag frångår köpet av icebugsen då. Då skulle jag ha tre tips, för icebugsen har nog varit en livräddare, eller ska vi säga lemräddare denna vinter.

Tips 1:

Denna mössa

mosstipsmosstips2Som ni ser har den en öppning baktill för hästsvansen. Har tidigare kört med en buff upp över huvudet men då har den varit öppen upptill. Har jag en vanlig mössa så är mitt tjocka hår i vägen och svansen knölar sig konstigt nere vid halsen, eller så lyfter svansen hela mössan under hela löparrundan och släpper igenom kall luft vid öronen. Ibland har jag haft håret löst för att slippa knölen men det är inte heller ultimat. Så när jag hittade mössan jag suktat efter, från Kari Traa, på specialpris vid XXL så hamnade den genast hos mig och på mitt huvud. Inte varit missnöjd en gång över det köpet.

Tips 2:

shortstips

Kör på med shorts ovanpå löpartajtsen. Om ni, som jag, alltid fryser om baken och springer med en stor isklump där bak, så har detta hjälpt mig i alla fall. Lite varmare om baken och man slipper komma hem med isklumpar till kroppsdelar. 

måndag 29 januari 2018 - 13:03

Om att uppskatta hälsa

januarilandskap4

 

"För att uppskatta hälsa måste man ha mött sjukdom".

Detta är något som bland annat Katie Eriksson skrivit om men säkert även andra. Katie Eriksson kan man väl kalla kort "vårdprofessor" och har skrivit många böcker om hälsa och lidanden. Hon är den teoretikern jag går efter i mitt examensarbete om bältros. Om lidanden i sjukdom och i vården etc.

Men tanken här med första frasen vara att skriva om att många inte uppskattar sin hälsa förrän man varit sjuk. Människor som aldrig varit sjuka förstår inte riktigt hur otroligt skönt det är att vara frisk. Eller? Ni vet, alla som haft magsjuka, det bästa efter att den dragit förbi är ju att kunna äta igen, och ALL mat smakar ju så förbaskat gott?!? Eller någon som haft en brutet ben och får bort gipset tycker det är så otroligt skönt att slippa det och är tacksam över att få röra på sig igen!?

Jag, som reumatiker, har haft inflammationer lite överallt i alla leder. Jag är så oerhört tacksam över att kunna röra mig utan smärta. Och röra mig överhuvudtaget. När jag var yngre och innan jag fick medicinering så kunde jag inte röra mina armar, jag hade inflammationer i armbågarna och försökte jag raka på armarna så var det knivskarp smärta. Känslan efter medicinering och när jag kunde raka på armarna igen var obeskrivlig och jag minns denna känsla än, tydlig och klar, även om det var för ca 18 år sedan. Jag uppskattar högt min hälsa varenda dag.

Jag har skrivit i tidigare inlägg om min man som varit sjuk och ni kan gissa vad han gjort den senaste tiden när han har kunnat röra sig igen... Jo, han har varit ut och sprungit, varenda en dag... Jag har haft flunssa och varit rätt däckad i nån vecka. Men nu då jag också känt mig frisk igen så har jag också sprungit varenda dag.

januarilandskap

 

Idag var planen att ha en full skoldag med ny kursstart. Men så fick vi meddelande på morgonen om att läraren var sjuk och därav fick jag plötsligt en hel dag ledigt istället. Det tog jag tillvara med att skriva på slutarbetet samt att pausa och ta mig ut och springa däremellan. Sånt underbart vinterlandskap där ute idag när solen tittade fram. Kallt och sol, inget slår den kombinationen när det gäller vackra vyer. Sköt om er därute!!

januarilopning

tisdag 2 januari 2018 - 11:26

Mitt hem är där mitt hjärta finns

Ungefär så, översättningen. My home is where my heart is. Meningen jag tänkt tatuera in i över 10 års tid men inte kommit mig för. Jag har alltid sagt att jag kan bo var som helst, att platsen inte egentligen har någon skillnad. Bara jag får göra det till mitt och bo med människor jag älskar, såsom min man och barnen. Jag har väldigt lätt att älska platsen där jag slår mig ner, att finna mig i situationer. När vi köpte vårt nuvarande hus sa det klick direkt. Vi hade tittat på flera hus före detta och fastän huset inte var i så bra skick inomhus så såg vi potentialen och det klickade direkt. Ni vet, när man bara vet att man hittat det rätta.

Då kör vi sevendays lista denna vecka:

Så här bor jag:
 I ett vitt enplanstegelhus i Korsholm, 13 km från Vasa torget, alldeles bredvid Karperöfjärden.

fonstervyhemma

Det bästa med mitt hem: 

- ljuset! Alla som kommer in hit för första gången, inklusive mig själv, brister alltid ut i "men vad det är ljust här". Lågt hus och man förväntar sig att det ska vara rätt mörkt inomhus men fönstren i vardagsrummet gör att en hel del ljus kommer in.

- skild del av huset vi har gymmet i, man kan ha full musikvolym och det stör inte resten av familjen

gymmet

- terassen om somrarna

- stor gård med stor gräsmatta att röra sig på

- vår fototapet i vardagsrummet man kan sitta och stirra på dag som natt, vinter som sommar

fotovaggen

- mysigt vardagsrum med bra mysbelysning

- den vedeldade bastun i nära anslutning till terassen och poolen om somrarna

- att sitta och mysa framför vedspisen en kall vinterdag

Här har jag bott tidigare i mitt liv: Vi ska se nu om jag får det rätt:

Född i Pargas. Bodde där mina 19 första år. Efter studenten flyttade jag till

Jakobstad. Bodde här 3 år medan jag studerade till barnträdgårdslärare vid Åbo Akademi. Först i en studielya med en annan, sen i en etta själv och sista året flyttade jag och min nuvarande man tillsammans.

Helsingfors. Nordsjö. Flyttade hit i en liten etta när jag blev klar barnträdgårdslärare. Ensam, för det var tänkt att maken skulle bli i Jakobstad eller flytta till Sverige, men sen blev det inget av den saken och han flyttade med in i de 24 kvadratmetrarna. Trångt blev det, men mysigt ändå, och efter mindre än ett år så hyrde vi istället en stor etta med kök i vallgård. Världens mysigaste kämppä.

Åland. Tog ett mellanår och reste till Ålands folkhögskola och fick lära mig massor om dokumentärfoto och keramik. Väldigt lärorikt och roligt att lära känna en hel del nya människor och bo i ett kollektiv, både svenskar och finnar.

aland

Tillbaka till Helsingfors. Jag och maken flyttar till Södra Haga efter en tid. I en stor trea med balkong och utsikt över en stor park. Vi storgillar läget här också. Här bor vi 3 år.

Åbo. Puolalaparken. Vi flyttar närmare mina trakter. Tanken på att börja bilda familj finns.

Pargas, malmen (Pargas city alltså). Ännu närmare hem. Är nu gravid med förstfödda.

finbypargasfinbypargas2

Köper första egna lägenheten. I Pargas. Jag som aldrig skulle flytta till Pargas... 

tenbylagenhet

Helsingfors plötsligt igen när dottern är 1,5 år. Södra Haga denna gång också men annan lägenhet och lite annat läge. Trea med balkong igen. Bor här i 3 år. Sonen föds. Stortrivs här och vi skulle aldrig flytta från södra haga...

hesalagenhet

Korsholm. Jaha. Än en gång står vi inför beslutet på att våga satsa och flytta pga jobb. Vi kör. Vi har alltid tidigare också vågat hoppa och bra beslut har det varit. Så här bor vi nu. Husägare direkt. Och ännu 6 år senare.

Mitt drömhem: Gammalt. Men nu talar jag inte om en 100-årig trävilla eller nåt sånt. Tidigare bebott ska det va. Ett hus tycker jag ska ha en historia och några år på nacken. Små vrår, överraskningar, och små skavanker. Personligt. En färdig gård med plommonträd och svartvinbärsbuskar. Typ. Huset vi köpte och bor i nu skulle jag kanske inte köpa om vi skulle haft längre tid på oss att söka länge, fast vad vet jag, vi älskar det ändå med allt det ogjorda. Vår tanke är dock inte att bo här för evigt. Vi har faktiskt redan tittat på andra hus, eller vi såg ett potentiellt drömhus och gick på en visning. Skulle det inte va för den osäkra marknaden (då man faktiskt har ett hus att sälja också), plus att jag ju faktiskt studerar som bäst, så skulle vi ha satsat. Jag drömmer än om huset. För mig var det perfekt! Men läget va sämre än det vi har nu. Men det hade massa små vrår och skrubbar, olika plan och halvplan. Jag har än idag så svårt att släppa det där huset. Drömt flera nätter att jag vinner på lotto och att huset ännu är till salu...

Så här skulle jag beskriva min inredningsstil: Oj. Det är väl som allt annat med mig, varierande och flexibelt. Jag gillar inte småprylar. Lättare sagt än gjort när man har barn dock... Vill ha det väldigt enkelt. Väldigt få hyllor ska det va och helst inget på dem. Men samtidigt vill jag ha det färggrannt, färger som vitt, svart, grått, grönt och med små inslag av starka färger såsom gult eller orange. Jordnära färger. Jag gillar plädar och gosiga mattor. 

En plats jag ännu vill bo på: Alla platser. Var som helst. Allt är möjligt. Men inga målplatser just nu. Skulle gärna ha en semestervilla på en varm plats på jorden.

Lägenhet eller hus: Säger inte ett nej till nåndera. Hus definitivt på landet och lägenhet i stan. Båda har sina för- och nackdelar. 

Sambo eller ensamboende: Helt klart sambo men att vara ung och ensamboende har sin charm. Även om jag endast bott ensam 2 år i mitt liv och det var i Jakobstad före jag träffade min man. Sista året där flyttade vi redan ihop.

Då flyttade jag hemifrån: När jag var 19 år, efter studenten. Flyttade 400 km bort. Kände ingen annan som skulle studera i samma stad som mig.

En person med ett vackert hem: Kan inte säga nån speciell. Jag känner ofta in atmosfären och kollar in belysningen istället för titta på inredningen i sig. 

 

söndag 31 december 2017 - 11:48

Det nya året!

Förvänta dig inte att andra ska göra dig lycklig. Gör något själv åt saken!

Ordspråket jag går efter. (Om det ens är ett ordspråk?) Man blir nog ständigt besviken om man tänker att andra ska göra en lycklig och ständigt följa andras drömmar. Se till att du följer din egen.

Dans är nåt som alltid varit en stor dröm. Koreografi är jag usel på men att röra mig till musik är så befriande. En exploderande känsla. Så skön känsla. Jag får ut rätt mycket av gruppassen på gymmet och dans i egna gymmet men nångång borde jag verkligen ta tag i den där drömmen och våga lära mig dansa på riktigt som vuxen. För tillfället har jag en period där jag inte kan få nog av de här dansvideorna på youtube. Följer också många dansare på instagram så jag får en hel dos av dans lite nu och då. Men se på dessa. Vilka skickliga talanger alltså. Jag vill också kunna dansa sådär!

Detta är nåt jag får önska mig ett tag ännu pga en annan önskan: nämligen att bli klar sjukskötare. Det blir nämligen sista året nu. Jaiiiks!! Jag hoppas 2018 kommer att vara snäll med mig. Det kommer inte bli ett lätt år. Stödpengarna är slut och ett år kvar av studier. Sa upp mig från mitt fasta jobb som närvårdare, pga att jag inte kan vara studieledig längre därifrån. Så från februari är jag "fri". Tudelad känsla där också. Fri att göra vad jag vill och hamna precis vart som helst, samtidigt som jag lämnar en trygg plats där jag trivats så bra. 

Men det är upp till bevis nu då, 2018! Att jag grejar det här. Mot min andra dröm. Heads up high!

Gott nytt år alla vänner, nära och kära, trogna läsare och andra som kikar in här nu och då! Må 2018 bli lika bra som 2017, om inte ännu bättre!

fredag 29 december 2017 - 22:56

Surt sa räven om...

... äggen!

Ni som följt mig en tid känner till alla otaliga magproblem jag har haft genom tiderna. Nånting som kommit och gått men för en tid sedan verkade dom komma mer än gå.

Nå. Jag lämnade bort äggen till slut. Inget aktivt val tror jag det var utan det bara föll bort. Jag började äta annan frukost än min ständigt trogna äggröra, och efter några månader konstaterade jag att jag inte alls haft jobbig mage på sistone. Funderade först en stund vad jag gjort annorlunda och konstaterade sedan: lämnat bort äggen!

Både yaii och nayii med det fyndet. Yaii för att magen mått så bra! Nayii för att muskel-jag behöver/vill ha ägg och ägg är ju så gott. Så lite tudelat fynd.

Så saker jag nu bör undvika i en idealisk Jessica-värld:

Mjölprodukter

Socker

Mjölkprodukter

Alkohol

Lök

Ägg

I en idealisk värld skulle jag kunna låta bli alla dessa livsmedel för alltid men tyvärr, det är inte lätt ska jag säga... Men man försöker så gott det går. Andra IBS-are här? FODMAPare?

Även om man vet hur bra man mår då man håller sig så är det SÅ svårt ibland... Jobbigt att ständigt tänka på vad man stoppar i sig. Och dessutom då en stressig vardag med jobb och familj kommer emot. Men jag har nog varit rätt duktig på sistone! Hoppas det håller i sig nu! Håll tummarna!

jagdecember17

torsdag 21 december 2017 - 09:18

Sevendays jullista

I år firar jag jul med: Förhoppningsvis i Kyrkslätt om allt går enligt planerna. Om alla är friska. Vi kommer att vara 14 personer hos min syster och hennes familj för att fira jul och 100-års kalas (50+50). Alla kommer vi långväga ifrån och trängs, umgås och övernattar i samma hus. 8 vuxna och 6 barn. Mysigt.

Det här finns alltid på julbordet: Jag gillar ju inte julmat och ingen annan i min familj det heller. Dvs maken och barnen. Men sillsallad (utan sill) är ju ett måste. Och köttbullar, haha. Det andra brukar vi inte ha. Ibland skinka men absolut inga lådor. Detta år kommer vi ju att få uppleva hela köret igen med julbord.

Min juldagsmorgon ser ut så här: Vaknar upp hos syrran och barnen säkert i full gång med att kolla in sina julklappar de fått på julafton. Mysigt.

Tre saker som julen måste innehålla: Mat, julgran och människor.

Min bästa julsång: Alla julsånger bidrar nog till julmys men måste jag nämna någon så väljer jag "Stilla natt". Julen ska vara fridfull, det är viktigt.

Det här är jultradition hos oss: Har nämnt tidigare att vi inte har traditioner utan gör lite olika varje gång. Men att äta risgrynsgröt vid lunch på julafton är faktiskt en tradition. Och att öppna julklappar sedan efter julmiddagen. Och sen att se på Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (bäst) och Kalle förstås, och sen att mysa med alla filmer som kommer och se barnen lugna och glada (förhoppningsvis) då all väntan är över och de sitter med sina julklappar.

Så här klär jag mig på julafton: Gillar att klä upp mig på julen så det blir nog klänning eller kjol. Även fast vi ett år låg halva familjen i magsjuka så passade jag på att klä upp mig. Ingen högtid om man inte får känna sig fin.

Min bästa julfilm: *Pass (alla filmer är bra på julafton när man pöser ner i soffan och myser)

Vår gran ser ut så här: Plastgran. Vi hade riktig gran alltid i Helsingfors och när vi flyttade ut på landet började vi ha plastgran... Haha. Minns inte riktigt varför vi började ha plastgran så jag frågade maken. Trodde det hade nåt med hans allergier att göra men han minns inte heller. Troligen bara för att vi var trötta på allt barr inomhus och så har jag också läst hur mycket kräk som kommer inomhus med granen så vi tog till slut en plastgran för några år sedan och har varit jättenöjda. Nu åker vi ju dessutom bort så desto skönare. Och med tre katter är det också bra. Granen är pyntad med guldglitter och röda bollar med naturinslag. Och några av barnens egengjorda pynt. Och mina två tomtar som alltid sitter i granen.

julgran
Det sämsta med julen: Julstressen före. Att så många är så stressade före jul. Allt man ska hinna med och allt man inte gjort och många som har dåligt samvete över många saker och ting. Jul ska inte vara en stresshögtid. Och så många som inte har råd att köpa julklappar och har dåligt samvete över det. Och så många som köper julklappar på kredit och sen kraschar i början av det nya året med skulder. Alla som sitter ensamma, både gamla och unga, över julhögtiden. Det finns mycket dåligt med stora högtider. Och man minns, speciellt i mitt yrke när man jobbar med människor, hur julen river upp och sårar. Minns dom som är ensamma, och fattiga.

Det bästa med julen: Högtiden samlar människor tillsammans. Man minns även de som är ensamma och fattiga. Givmildhet. Folk donerar till välgörenhet denna högtid mer än nånsin tidigare. Tex här är Röda korsets insamling "Jul i sinnet" för barnfamiljer. Enkelt, sänd textmeddelande HJM till 16499 (10 €/textmeddelande).

Det bästa med julen är nog ändå att se barnens miner och längtan till jul. Tiden före jul är oliiidligt spännande och väntan kan bli lite väl lång. I år ser vi alla dessutom framemot att få träffa alla de andra, min syster och min bror med familjer och min mamma och pappa. En annorlunda jul helt enkelt. Tidigare när jag har jobbat har det inte varit möjligt för mig att kunna resa bort eftersom jag varje år alltid har jobbat nån av högtidsdagarna. Så att resa bort för en eller knappt två dagar har inte funnits på tapeten. I år är jag studieledig men hoppar in när det behövs, så jag har kunnat tacka nej till jobb under helgdagarna. Så i år är idag min sista jobbdag och sen tar jag julledigt ända till nästa onsdag. Lyx!

lördag 16 december 2017 - 11:01

Inga lätta veckor

Det har inte varit lätta veckor. Värst för min man men jobbigt även för oss resten i familjen.

Min man gjorde en vasektomi för 9 månader sen. Jag skrev om det då, här kan ni klicka och läsa. Min man har gett sin tillåtelse att skriva om detta. Kanske till och med mer han som sa till att skriva nu också då allt inte gick som det skulle...

Nå, efter 6 månader ska det lämnas in ett spermaprov och det upptäcktes då att han inte var 100% steril ännu så han togs in igen för att korrigera och kolla upp var det gick tokigt. Det visade sig att det uppstått en inflammation efter första ingreppet och antagligen pga det har sädesledarna växt ihop igen. Vilket händer färre än 0,1 % av fallen...

Nå, det var sen härefter problemen började... Efter andra ingreppet nu, när de tog bort ärrvävnad som uppstått på vänster sida och skar av sädesledarna igen, uppstod det en liten blödning inne i pungen som ledde till att den svällde upp till en stor apelsins storlek och allt runt omkring helt svart. Detta händer i ca 2-5 % av fallen... Så han har verkligen hört till undantagsfallen alla gånger...

Han har haft så ont, så ont, i två veckor och inte klarat av att vara uppe ens i två minuter. Så här hemma har det varit rätt dystra två veckor med mycket smärta och sjukprat och jag och barnen som hjälpt honom med i princip allting. Tur så var jag hemma den första veckan efter ingreppet och kunde hjälpa honom. Men äntligen nu efter två veckor har svullnaden börjat gå ner och min man har under dessa två senaste dagarna uppstått ifrån de döda. Han har till och med orkat sitta med oss vid matbordet en liten stund och idag var han ute en sväng för första gången, för att hänga upp utejulljusen.

Nu, två veckor före jul, har jag sedan istället jobb alla dagar. En ledig dag på dryga två veckor tills jul. Jag hoppar in nu på två olika jobb. Mitt gamla jobb som närvårdare och sedan ett nytt, som sjukskötare. Trivs jättebra på detta nya och är så glad att få chansen att jobba där. Borde bara skriva på slutarbetet också men inte haft nån tid nu de senaste veckorna. Att sköta ett hushåll ensam i flera veckor är inte lätt. I dessa juletider dessutom. Och det är inte det att man haft sin man bortrest och därför behövt ta hand om allt. Utom jag har tagit hand om allt PLUS mannen...

nyajackan2

torsdag 7 december 2017 - 18:27

Modig

modigajag

Jag kan många gånger uppfattas som känslosam, ängslig eller ja, hittar inte riktigt orden jag söker. Alla har vi perioder när vi tvivlar på oss själva. Sådan period har jag just nu. Mest bottnar detta, just nu, i att jag har haft stödmånad. Det betyder att jag fått stöd för att studera i november månad (min sista stödmånad... hjälp!), dvs inte behövt jobba. Vi har dessutom haft väldigt få timmar i skolan och jag har mest spenderat dagarna med att sitta hemma och skriva. Bra det också. För jag har examensplanen klar, den är framförd och godkänd och nu fortsätter det riktiga skrivarbetet. Men jag har börjat känna mig lite "mökkihullu"/"kåtabränd", vilket man nu väljer att kalla det. Ingen som direkt väntar på en att komma på jobb dag efter dag. Inte heller någon lärare som kräver att man infinner sig varje dag i skolan, eller väntar på arbete att rätta. Utan slappt och ledigt. Men jag är inte riktigt den där slappa och lediga personen. Jag trivs bäst med rutiner och någon som förväntar saker av mig. Människor man träffar sådär automatiskt, i jobb eller skola, utan att behöva passa upp tider med folk.

Medan jag körde till matbutiken så dök det upp en aha-känsla i mig. Jag satt och funderade på varför jag är så känslig. Jag är ju ändå inte känslig sådär till naturen utan rätt "hård". Men jag gråter tex till alla snyfthistorier, sånger och filmer som finns här i världen. Jag grät när finlandiahymnen spelades på slottsbalen igår och jag grät när barnen sjöng i kören på deras självständighetsfest. Jag gråter när jag är sjuk och ska förklara symtomen för vårdpersonal på hälsostationen, för att jag ju är så sjuuuuuk och det är synd om mig. Jag gråter till allt.

Men så kom jag på att det egentligen inte är så konstigt att jag är rätt känslig person.

Jag utmanar mig ständigt! Jag utmanar mig själv och mina rädslor hela tiden. Inte så konstigt man är känslomässig då. Eller ska vi säga mänsklig? Empatisk? Modig?

"För att vara modig måste man våga vara svag", var det nån klok som en gång sade.

1. Jag har flyttat långt bort från nära och kära. Inte helt ensam dock, nog med familjen. Men det är ändå inte så att jag har flyttat till min mans stad heller och vi automatiskt haft nån sorts av kontaktnät, för det har vi inte. Vi har båda flyttat till en stad där vi inte kände på det sättet en endaste kotte före. Jag har inget stödnätverk som står stabilt bakom mig här, på ort och plats. Jag kan inte dyka upp hemma hos mamma och pappa en vardag och jag har inga barndomsvänner som öppnar upp sitt hem för mig med en testund när jag behöver prata av mig.

Det är det inte många som vågar. Rycka upp alla rötter och planterar dem med vördnad igen sakta men säkert på en ny plats i livet. Det tar tid. Dessutom med barn som litar på oss, förväntar sig att vi grejar det här. Ett stort ansvar.

2. Och än en gång har jag ryckt upp rötterna. Denna gång från ett yrke och en arbetsplats jag trivts med och känt mig trygg i. Jag har valt att studera som vuxen och till ett yrke som är rätt krävande. Inte bara den kunskap man förväntas kunna utan även en hel drös med ansvar. Just nu har jag inget fast arbete att gå till varje dag utan tar emot inhopp här och där.

Det är det heller inte så många som vågar. Med familj, barn och huslån.

3. Sen påminner jag mig själv också att jag utmanar mig själv hela tiden i träning. Jag testar på nya sporter hela tiden. Såsom klättring, paddling, armbrytning. Jag testar mina maxgränser i vikt i gymmet. Jag kör hinderbanelopp helt ensam ifall ingen annan har lust att hänga på. Jag klättrar och utmanar min höjdrädsla tills jag nästan kissar på mig. 

Det är det inte heller många som vågar.

Så om jag nångång igen tänker tankar om varför jag är så känslig så påminner jag mig bara; "För att vara modig måste man våga vara svag". Våga pröva på saker och vara svag för stunden. 

Hoppas de senaste fina dagarna håller i sig i resten av december för det har varit underbart väder den senaste veckan! Min mökkihullu bör också vara över nu för jobbat har jag gjort de senaste dagarna och det kommer att fortsätta i rask takt nu framöver. Stödet är slut och nu kör vi både fulltidsjobb och fulltidsstudier. Detta gör mig också mycket mer produktiv, så jag välkomnar detta med öppna armar. Ju mer man har att göra, desto mer får man gjort! Underligt hur det är på det viset...

vinterlandskapnovember4vinterlandskapnovember5vinterlandskapnovember6