Modig

torsdag 7 december 2017 - 18:27 | 0 Kommentarer

modigajag

Jag kan många gånger uppfattas som känslosam, ängslig eller ja, hittar inte riktigt orden jag söker. Alla har vi perioder när vi tvivlar på oss själva. Sådan period har jag just nu. Mest bottnar detta, just nu, i att jag har haft stödmånad. Det betyder att jag fått stöd för att studera i november månad (min sista stödmånad... hjälp!), dvs inte behövt jobba. Vi har dessutom haft väldigt få timmar i skolan och jag har mest spenderat dagarna med att sitta hemma och skriva. Bra det också. För jag har examensplanen klar, den är framförd och godkänd och nu fortsätter det riktiga skrivarbetet. Men jag har börjat känna mig lite "mökkihullu"/"kåtabränd", vilket man nu väljer att kalla det. Ingen som direkt väntar på en att komma på jobb dag efter dag. Inte heller någon lärare som kräver att man infinner sig varje dag i skolan, eller väntar på arbete att rätta. Utan slappt och ledigt. Men jag är inte riktigt den där slappa och lediga personen. Jag trivs bäst med rutiner och någon som förväntar saker av mig. Människor man träffar sådär automatiskt, i jobb eller skola, utan att behöva passa upp tider med folk.

Medan jag körde till matbutiken så dök det upp en aha-känsla i mig. Jag satt och funderade på varför jag är så känslig. Jag är ju ändå inte känslig sådär till naturen utan rätt "hård". Men jag gråter tex till alla snyfthistorier, sånger och filmer som finns här i världen. Jag grät när finlandiahymnen spelades på slottsbalen igår och jag grät när barnen sjöng i kören på deras självständighetsfest. Jag gråter när jag är sjuk och ska förklara symtomen för vårdpersonal på hälsostationen, för att jag ju är så sjuuuuuk och det är synd om mig. Jag gråter till allt.

Men så kom jag på att det egentligen inte är så konstigt att jag är rätt känslig person.

Jag utmanar mig ständigt! Jag utmanar mig själv och mina rädslor hela tiden. Inte så konstigt man är känslomässig då. Eller ska vi säga mänsklig? Empatisk? Modig?

"För att vara modig måste man våga vara svag", var det nån klok som en gång sade.

1. Jag har flyttat långt bort från nära och kära. Inte helt ensam dock, nog med familjen. Men det är ändå inte så att jag har flyttat till min mans stad heller och vi automatiskt haft nån sorts av kontaktnät, för det har vi inte. Vi har båda flyttat till en stad där vi inte kände på det sättet en endaste kotte före. Jag har inget stödnätverk som står stabilt bakom mig här, på ort och plats. Jag kan inte dyka upp hemma hos mamma och pappa en vardag och jag har inga barndomsvänner som öppnar upp sitt hem för mig med en testund när jag behöver prata av mig.

Det är det inte många som vågar. Rycka upp alla rötter och planterar dem med vördnad igen sakta men säkert på en ny plats i livet. Det tar tid. Dessutom med barn som litar på oss, förväntar sig att vi grejar det här. Ett stort ansvar.

2. Och än en gång har jag ryckt upp rötterna. Denna gång från ett yrke och en arbetsplats jag trivts med och känt mig trygg i. Jag har valt att studera som vuxen och till ett yrke som är rätt krävande. Inte bara den kunskap man förväntas kunna utan även en hel drös med ansvar. Just nu har jag inget fast arbete att gå till varje dag utan tar emot inhopp här och där.

Det är det heller inte så många som vågar. Med familj, barn och huslån.

3. Sen påminner jag mig själv också att jag utmanar mig själv hela tiden i träning. Jag testar på nya sporter hela tiden. Såsom klättring, paddling, armbrytning. Jag testar mina maxgränser i vikt i gymmet. Jag kör hinderbanelopp helt ensam ifall ingen annan har lust att hänga på. Jag klättrar och utmanar min höjdrädsla tills jag nästan kissar på mig. 

Det är det inte heller många som vågar.

Så om jag nångång igen tänker tankar om varför jag är så känslig så påminner jag mig bara; "För att vara modig måste man våga vara svag". Våga pröva på saker och vara svag för stunden. 

Hoppas de senaste fina dagarna håller i sig i resten av december för det har varit underbart väder den senaste veckan! Min mökkihullu bör också vara över nu för jobbat har jag gjort de senaste dagarna och det kommer att fortsätta i rask takt nu framöver. Stödet är slut och nu kör vi både fulltidsjobb och fulltidsstudier. Detta gör mig också mycket mer produktiv, så jag välkomnar detta med öppna armar. Ju mer man har att göra, desto mer får man gjort! Underligt hur det är på det viset...

vinterlandskapnovember4vinterlandskapnovember5vinterlandskapnovember6

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.