tisdag 9 maj 2017 - 17:48

En till

Sett den här videon om och om igen på hudkliniken idag. Den är så underbar att jag bara måste dela den med er:

Så kom ihåg att kolla er!

måndag 8 maj 2017 - 18:28

"Du har bara en hud"

Idag startar euromelanoma-veckan. Det innebär att det poängteras hur viktigt det är att vi tar hand om vår hud och att vi går och kollar upp konstiga födelsemärken. Vill ni läsa mer om euromelanoma kan ni läsa här på svenska, och här på finska.

Hudkliniker runt om i landet och i hela världen har öppet hus för att folk lätt ska kunna komma in utan remiss för att kolla upp sina födelsemärken. Ett jättebra event tycker jag. 

Ett problem är ju att folk väntar allt för länge med att gå och kolla upp sina födelsemärken som ser konstiga ut. Man tänker "äh, inte är det ändå nåt" eller så är det många som aldrig kollar på sin kropp och ser förändringar, förrän det är för sent.

Imorgon har Vasa centralsjukhus hudklinik öppet hus kl 9-15, för andra året i rad, och ett drygt 60-tal har fått boka in sig för att kolla upp sina födelsemärken. Hörde att alla tiderna hade bokats upp redan en dryg timme efter att de släpptes... Och många som står i kö och hoppas det dyker upp annullerade tider. Eller så kan man komma in bara och tala med kunnig personal som svarar på frågor. Hälsocentralläkare kommer till hudkliniken för att kolla patienter på löpande band för att lära sig mer om elakartade hudförändringar och hudklinikens specialläkare står till förfogande för dem vid frågor. Kl 11.45 imorgon är det också föreläsning i centralsjukhusets Y-hus (nya delen, ovanför akuten) där de specialiserande hudläkarna föreläser om just huden och födelsemärken, helt öppet för allmänheten. Bara att komma med och lyssna!

Fick också idag se denna omtalade specialmaskinen som hudkliniken här i Vasa har. Enda i Finland. Inte ens Sverige har en sådan. Tror det fanns en i Köpenhamn och en i nåt annat europeiskt land. Här kan ni läsa VBL:s artikel om ämnet. Stort! Man behöver alltså inte skicka biopsiprover till patolog utan maskinen gör biopsi med hjälp av bilder, direkt där på ställe. Ingen väntan på svar utan man får svaret genast. Vilken framgång. Johanna, överläkaren på hudkliniken, visade mig bilder idag av helt vanliga födelsemärken. Mikroskopiska bilder, väldigt vackra. Som små landskap såg de ut. Fick dock inte se bilder än på några melanom. Skulle ha varit roligt att se skillnaden.

Här kommer en lite rolig video. Skin check tango:

Så det här är vad ska du kolla efter när du kollar din hud. Märken:

- som växer, ändrar färg och/eller form

- som skiljer sig från övriga födelsemärken ("Fula ankungen"-tecknet)

- som är asymmetriska eller är ojämna i kanterna

- som känns ojämna eller fjällar (ibland kan man känna hudskador innan det går att se dem med blotta ögat)

- som är flerfärgade

- som kliar

- som blöder eller varar

- som är pärlskimrande

- som bildar sår som inte läker

Melanom är den ovanligaste hudcancertypen, men också den farligaste. Andra hudcancertyper är; basalcellscancer (vanligaste), skivepitelcancer (näst vanligast) och aktinisk keratos (medelålders och äldre personer). Melanom kan drabba alla oavsett ålder. Melanom visar sig genom att pigmenteringen hos ett födelsemärke mörknar eller att födelsemärket utvecklar ojämna kanter eller olika färger över tid. Den kan också vara som en snabbt växande rosa eller röd knöl. Melanom kan sprida sig i kroppen och måste därför behandlas snabbt.

En som haft melanom är Heidi Granholm. Här kommer hennes historia:

heidigranholm2

"Jag hade ett födelsemärke på ena låret som jag tyckte var fult och for till studenthälsan för att ta bort det. Hade inte ens en tanke på att det kunde vara melanom och glömde bort att jag skulle få svar. Sen ringde de från studenthälsan några veckor senare och bad mig komma dit så fort som möjligt. Då först slog det mig att det kunde vara hudcancer vilket de sen bekräftade nån timme senare. Sen fick jag vänta på en tid till sjukhuset. På sjukhuset tog de sen bort mer hud runt födelsemärket + 15 lymfkörtlar ur ljumsken och som tur kom svaret att melanomet inte hade spridit sig. Nu är jag på kontroll till hudläkare och till onkologen några gånger per år och kollar själv mina födelsemärken aktivt. Men före det här hade jag aldrig reflekterat över mina födelsemärken desto mer. Jag uppmanar alla att kolla sina födelsemärken och vara försiktiga i solen!"

 

tisdag 25 april 2017 - 17:26

Internationella malariadagen

Väldigt aktuellt med Malaria idag. Och inte så konstigt, eftersom det idag är den internationella malaridagen plus att en stor nyhet om malariavaccin har uppkommit under de närmaste dagarna.

Har sett nyheterna om vaccinet för några dagar sen här, och på Sevendaysbloggen "Under solen" har det också diskuterats malaria idag iom vaccinfunderingar.

Kommer ihåg förra året när vi studerade mikrobiologi och närmare bestämt Plasmodium Falciparum så tog vi upp att någon vunnit ett pris över att utveckla ett vaccin mot malaria. Det var stort då eftersom många inte vill utveckla vacciner eller läkemedel när det handlar om sjukdomar som främst härjar i fattigare länder pga lönsamheten, pengar... Men dessa forskare hade kommit på något banbrytande. Och nu är det detta då förmodligen som dykt upp och redo för att börja testas på människor. Synd bara att jag varken minns forskarnas namn eller priset dom hade vunnit... Och hittar det ingenstans...

Vi börjar med att förklara varifrån Malaria dyker upp.

Det är alltså frågan om en protozoe här. Ingen bakterie, inget virus. Utan en protozoe. En protozoe är både en mikrob och en parasit. De är encelliga parasiter. Övriga parasiter är flercelliga såsom maskar (spolmaskar, springmaskar) och ledfotingar (loppor, löss, skabb). Protozoer är encelliga men "djurlika" celler. Protozoa betyder "det första djuret". Dom har en komplicerad levnadscykel och det innebär att dom kan ha flera värdorganismer (mygga, fluga, katt, människa). Protozoer finns både på vatten och på land. De förorsakar sjukdomar främst i varmare länder och särskilt i länder där de har sämre hygien. Protozoer är de mest utvecklade mikroberna som finns.

protozoe

Protozoer indelas i

- amöbor (de kan röra sig, bor i oss, lever av oss, omfamnar vätskan, man kan säga att de "dricker av oss", tex entemoeba histolytica som orsakar amöbadysenteri),

- flagellater (dom simmar med flageller=som små svansar, ser lite ut som spermier men med fler svansar bredvid varandra, tex Trichomonas vaginalis som ger trikomoniasis, Giardia som ger giardiasis och Trypanosoma som ger "sömnsjukan")

- spordjur (Hit hör Toxoplasma gondii, gravida är här i Finland medvetna om toxoplasmos, där huvudvärden är katt och skadar fostret om man blir smittad första gången, har man smittats förr och får det som gravid borde det inte vara nån fara för fostret, och vår omtalade Plasmodium Falciparum, dvs malaria som mikroben orsakar)

- ciliater (denna har silier, små korta utstickande "ben" runt hela mikroben, tex balantidum, har ingen aning om vad den orsakar)

Amöbor och flagellater har könlös förökning och spordjur och ciliater har könlig förökning. Är du med ännu? Jag tycker mikrobiologi är så himla intressant men kan förstå att alla inte riktigt orkade med såhär långt...

Malariasjukdomen då:

Olika arter av plasmodium ger olika svår malaria. Plasmodium falciparum är den svåraste av dem. Värdorganismen är mygga och människa. Man kan få malaria via vektorsmitta (myggan alltså), via blodsmitta och via transplacentalsmitta, dvs fostret kan smittas via moderkakan. Inkubationstiden, dvs tiden från smittotillfälle till att sjukdom bryter ut, är 1-3 veckor. Myggan, vid sticktillfället, sprutar in plasmodiumsporozoiter som via blodet kommer till levern och omvandlas till trofozoiter som kan omvandlas till nya merozoiter och angripa nya erytrocyter (röda blodkroppar) eller till gametocyter som kan sugas in i ny mygga. Myggan sprider parasiten vidare. I myggan sker den könliga förökningen. Sjukdomen bryter ut och man får periodvisa feberattacker med 36-40 h intervaller. 200-300 miljoner blir infekterade varje år, ca 1-2 miljoner dör. 85% av dem är barn under 5 år. Malariaområden är amazonområdet, Afrika och Asien.

Tidigare har det alltså inte funnits nånting mot malaria. Man kan ta medicin mot malaria i förebyggande syfte. Oxiklorin, som är en reumamedicin, är ju en antimalariamedicin. Äter den själv och har frågat min läkare om jag skulle vara säker i malarialänder iom att jag ätit oxiklorin i 17 år och hon sa att jag nog borde vara safe... Lite konstig tanke att folk äter detta en liten tid när man far på resa och jag måste stoppa i mig det dag ut och dag in för att kunna fungera... Oxiklorins verksamma ämne är hydroxiklorokin. Profylaxmedicinen som resenärer till malarialänder ombeds äta heter klorokinfosfat, så det låter ju väldigt lika iaf. Här kan ni läsa mer om dessa vacciner och profylax som ges.

onsdag 29 mars 2017 - 11:43

Stackars onda magen och bloggtips

Har varit fullt upp på sista tiden iom slutspruten i skolan. Nästa vecka börjar praktiken, jeiii!!

Har haft problem med magen än en gång. Måndag kväll var det så hemskt att jag var nära att ringa ambulansen men dit ska det nog vara långt innan jag gör det. Min dyspepsi alltså som gjorde sig påmind. Kändes som om nån pumpade upp en ballong inne i min mage och kändes som att den snart exploderar, på riktigt... Kunde inte lägga mig ner för det gjorde så ont och var samtidigt helt slut. Ätit både protonpumphämmare (Somac, sen Esomeprazol) och vanliga Rennietabletter men inget hjälpte. Bara eskalerade i flera dagar. Fick till slut i mig 1 g paracetamol och jag lyckades somna sen måndagnatten i några timmar, vaknade igen när medicinverkan släppte och stoppade i mig lite till och lyckades sova till morgonen. Så denna gång gick jag faktiskt till läkare. Jättebra läkare och jag fick bra tips om vad jag kunde förbättra, både med dyspepsin och IBS:en och så skickade hon en remiss till gastroskopi för att kolla för säkerhets skull att det inte är ett magsår det är frågan om. Usch! Hatar gastroskopi! Ett nödvändigt ont. Bara att bita ihop. Har inte gjort det på 20 år så det är väl dags igen.

Men igår tog jag mig ut på en välbehövlig promenad. Min kropp kändes svullen som bara den men det var otroligt befriande att kunna röra på sig. Kanske tack vare promenaden som min mage lyckades hålla sig rätt lugn också hela kvällen och jag fick somna utan smärta denna gång.

marspromenadsolsken

Men tänkte tipsa er om några jättebra finlandssvenska bloggar som också bloggar om hälsa.

Den första bloggen är "Att vara etta". Typ 1 diabetes har Maria haft sen hon var 9 och skriver väldigt intressanta inlägg om hennes vardag som diabetiker. Diabetes är något som jag som blivande sjuksköterska behöver förbättra mina kunskaper i så jag brukar kika in här med jämna mellanrum för att lära mig mer. Hon skriver om allt från nya produkter, insulinpumpar, till vardagen med kost och hur hon räknar kolhydrater. Och snygg blogg och bra bilder har hon dessutom, vilket jag tycker är viktigt.

En till föredetta Pargasbo, som jag, är Celinda med bloggen "Borderland". Hon har en del diagnoser som depression, panikångest och borderline i bagaget och fungerar som erfarenhetsexpert och föreläser. Skriver inte så aktivt blogg men där står även om hennes diagnoser och behandlingar. Just nu läser vi i skolan om psykisk ohälsa samt om missbruk och beroende, så för mig är hennes ämnen just nu väldigt intressanta. Lyssnade annars på måndagen på en annan erfarenhetsexpert, Nikita, berätta om hans liv som drogmissbrukare. Väldigt intressant och det var med tungt hjärta man kom ut från den lektionen. Kan inte fatta hur lite man vet om den världen, och ofattbart att det finns så mycket droger i lilla Jakobstad...

En till som bloggar om psykisk ohälsa är Fredrica med denna blogg. Den är faktiskt för mig en ny blogg men när jag läste den idag tyckte jag den var snygg, "ren" och intressant. Så dit tittar jag definitivt in igen.

En peppblogg som är en träningsblogg, "Träningspaletten" skriven av Isabella följer jag mest på instagram men tittar in på bloggen också med jämna mellanrum. Den kvinnan är för härlig, sann träningsglädje varvat med grymma muskler. Hon kämpar dessutom emellanåt med ryggvärk och reumadiagnoser. Önskar henne all lycka i världen och att det ska lösa sig. Har själv gått igenom samma resa.

Bloggaren Pernilla skriver bloggen "Lungan i stormen" där hon som kroniskt lungsjuk bloggar om samhällets orättvisor och sjukdomsberättelser. Lärde känna till hennes blogg när hon var med här på Sevendays. Hon är dessutom bosatt i Pargas, min gamla hemstad.

Är ni intresserade av att läsa om en ung kvinna som tidigt blev sjuk i anorexi och depression, så ska ni kika in till "Från svag till stark". En till Pargasbo, Amanda, som skriver denna och har gått från svag (36 kg) till stark (60 kg:s muskelkvinna), numera personlig tränare.

 

onsdag 22 mars 2017 - 10:49

RS-virus och trip down memorylane

Idag meddelade facebook mig att det var 7 år sedan sonen låg inne på barnkliniken i Helsingfors pga RS-viruset. Hade skrivit en status om det och blev påmind om händelsen igen.

Vad är RS-virus då?

Respiratoriskt syncytievirus betyder RS förkortningen. Där hör vi ju redan att viruset angriper våra respiratoriska vägar, dvs andningsvägarna. Det smittar lätt och är inte farligt för vuxna och äldre barn men för små barn upp till ett år kan viruset vara en riktig plåga. Infektionen ger samma symtom som vid en vanlig förkylning. Snuva, hosta, lindrig feber och irriterade ögon. Om infektionen blir allvarligare får barnet mer ansträngd hosta, svårare att andas och segt slem i näsa och luftrör.

Barn upp till ett år andas mest genom näsan, och har barnet mycket segt slem där blir det ju naturligtvis väldigt jobbigt att andas. Barnet kan få andningsuppehåll. De vill heller inte äta pga att andningen upptar all energi. Infektionen varar också ofta längre än en vanlig förkylning, upp till en månad. Man blir inte immun mot viruset men nästa gång man får den är förkylningen lindrigare. Man brukar också säga att RS-boom går ungefär vartannat år.

lucas1arsdag2(Bild från sonens 1-årsdag)

Sonen är född i februari och var 5 veckor gammal när han blev förkyld. Vi märkte hur han blev sämre och sämre för var dag. Jag hade en vanlig läkargranskning inbokat åt honom just vid denna tidpunkt och yttrade min oro för läkaren. Han kollade lite allt möjligt men tyckte han verkade pigg och kry även om jag sade till att han är täppt, andas tungt och äter mycket mindre. Men nej, inte var det nåt fel på honom enligt hvc-läkaren. Det här var på en fredag. Här visste jag inte ens om att RS-virus fanns men man tycker ju att läkaren skulle ha haft en aning...

Så kom lördagen och jag/vi upplevde att han bara blev sämre. Och jag funderade av och an, "men läkaren kollade ju honom igår och tyckte att det är ingen fara med honom"... På söndag kunde jag inte hålla mig längre. Bokade tid privat och åkte iväg. Fick direkt remiss till akuten, "det här är RS-virus, viruset härjar på som bäst, och pojken är så dålig att han kunde ha fått andningsuppehåll när som helst...."!!! Kommer ihåg dessa dagar som om de vore igår. Kommer ihåg att jag var så arg på den där hvc-läkaren som vi var till ett par dar före. Han måste ju vetat att det gick RS-epidemi just då och att det är stor risk för sådär små barn... 

Nå, det ledde till att sonen låg inne en hel vecka på sjukhus. Han fick syre och spira med mediciner med två timmars mellanrum. Han hade lunginflammation och repade sig väldigt långsamt. Ett riktigt RS-virus-år var det detta år och det filmades från yle på avdelningen medan vi var där. Avdelningarna var överfulla av spädbarn som led svårt.

Åren efter detta drog han säkert på sig alla flunssor som gick runtom honom. Och fler lunginflammationer blev det också. Och läkare som hade svårt att tro det... Än en gång fick jag uppleva liknande när sonen var ca 2-3 år och en hvc-läkare inte tyckte att det var nåt fel på honom, "han ler ju och skrattar och har inte hög feber", fast jag berättade att han är slö och äter dåligt. Läkaren vägrade tro det var nåt fel på honom, tills han skulle visa sina studeranden att man kan kolla på ryggen också ifall ett barn har lunginflammation och vände sonens rygg åt dem. "Ojdå, ja, det buktar faktiskt inåt här, konstigt"... Det togs röntgen och visade sig vara lunginflammation...

Men efter det har han faktiskt byggt upp ett rejält immunförsvar. Sällan nåt av barnen faktiskt är sjuka längre. Så lycklig över det!

Några gamla bilder, lite memorylane, de har blivit så stora redan...:

barnenmemorylanebarnenmemorylane2barnenmemorylane3

onsdag 15 mars 2017 - 10:50

Överlevde

Japp, jag har överlevt. Trodde inte jag skulle somna igår kväll pga att jag sov på dagen samt att hela kroppen värkte av att jag legat mest hela dagen. Men tydligen somnade jag direkt jag la bort telefonen. Vaknade av och till då maken steg upp imorse men tydligen hade jag somnat om. Och vaknade sent. Fattar inte! Sovit så hårt!

Nå, jag sov bort all magsjuka iaf. Känner mig som mig själv igen! Wohooo!

Steg upp med tusen järn i elden och taggad till tusen att plugga. Och ja... än har jag inte riktigt börjat, utan gjort en massa annat istället... Blir bråttom att komma igång snart... Lite svårt att skifta fokus... 

jageftermagsjuka

måndag 13 mars 2017 - 14:05

Menstruation

Vi fortsätter på kvinnotemat och tar upp temat menstruation när jag är igång med att läsa på om gynekologi till nästa tent. Har dessutom en dotter som fyller 10 år om några månader och i helgen hade jag och hon ett kort snack om menstruation. Har tänkt ta ett längre snack nångång i framtiden. Men SÅ svårt att veta när den bästa tiden är! Man vill inte göra det för sent men inte heller för tidigt.

Snacktips? Hur har ni gjort? Bra böcker om ämnet man kunde köpa, tänkt till henne, och ha färdigt när tiden väl kommer?

Så det är alltså frågan om menarche här, den första menstruationen, menstruationsdebuten. Kommer ni ihåg er egen debut? Jag gör det inte. Men antar att jag inte var för tidig, men inte heller för sen. Har inga trauman av den, tydligen, eftersom jag minns nada. Vanligaste åldern är runt 13 år (10-16). Men den kan komma så tidigt som 8 år eller så sent som 18 år. Menarche inleds efter att en del faktorer är inprickade, såsom tillräckligt med kroppsfett och sekretion av östrogen från äggstockarna. Under en period på 2-3 år leder detta till att livmoder och bröst börjar växa samt bredare bäcken och andra saker.

menscykeln

Men så kan det hända att amenorré sker. Dvs inget händer. Ingen mens dyker upp. Då är det frågan om sekundär amenorré. Har man inte fått mens och är över 16-18 år kanske man behöver undersökas, orsaker till bortfallet. Kan det vara för lite kroppsfett? Eller medfödda defekter, som Turners syndrom, eller genitala missbildningar? Primär amenorré är då man haft mens men den har varit borta över 6 månader.

Och så har vi ord som

Hypermenorré: riklig, ofta långdragen menstruation. Man har överproduktion av östrogener. Det orsakar lågt hemoglobinvärde och järnbrist. Behandling mot detta kan vara cyklokapron-tabletter eller progesteron/kombinerade p-piller, hormonspiral, värmebehandling eller kirurgi (skrapning, hysterektomi).

Hypomenorré: ovanligt sparsam blödning. Eller korta menstruationscykler. Leder ofta till problem med ägglossningen.

Metorragi: oregelbundna småblödningar mellan menstruationerna. Har ofta samband med ägglossningen.

Menometorragi: oregelbundna rikliga blödningar.

Oligomenorré: >35 dagar mellan blödningarna

Polymenorré: <23 dagar mellan blödningarna

Dysmenorré: smärtsam menstruation som inverkar på kvinnans vardag. Detta är den vanligaste mensrubbningen. Överproduktion av prostataglandiner ger ökad uterus(livmoder)kontraktabilitet +  smärtsensibilitet. Kommer först några år efter mensdebuten och drabbar dom som inte fött barn. Symtom är ofta smärta några timmar före blödningen som varar mindre än ett dygn. Illamående, kräkningar och huvudvärk. Behandlingen är smärtstillande och kombinerade p-piller.

Kommer ihåg en kompis som ofta, under högstadiet, blev hemma vid menstruationstiden. Hon hade alltid hemska smärtor och kanske var det frågan om dysmenorré. Hon fick aldrig någon diagnos vad hon kommer ihåg. Så här berättar Linda själv:

"Det var som värst under högstadie- och gymnasietiden. De första blödningsdagarna var jag nästan sängliggande varje gång pga sån oerhörd magsmärta. Nån gång spydde jag också. Fick sedan i något skede två olika smärtlindrande mediciner. Den ena var små mörkröda runda piller, som hjälpte ibland om jag hann ta dem i god tid. Den andra sorten var suppar som hjälpte bra och snabbt. Efter graviditeten var all smärta helt och hållet borta i något år. Så småningom kom lite av smärtan tillbaka men inte alls varje gång och inte alls lika intensiv."

Och så den omtalade PMS:en! Premenstruell Spänning. Symtom är humörsvängningar, ömma bröst, svullnad, trötthet, irritation, längtan efter viss mat, depression. För en del svåra symtom. 3-14 dagar före mens. Oklar orsak.

Jag var en riktig PMS-bitch tidigare. Men inte längre. Jag anar orsaker såsom träning, koständringar och nu till sist och avgörande, avslutade p-piller, har hjälpt till mycket att slippa detta. Nuförtiden är jag mycket mer balanserad och varken jag eller resten av familjen märker när mensen börjar närma sig. Så otroligt befriande att inte behöva förlora sig själv en gång i månaden. För det var så det kändes. Kände inte igen mig själv, blev någon annan. Förbannad, skällde ut allt och alla, eller ja främst hemma då, inte i andra sociala sammanhang. Min man kunde påpeka PMS och jag blev ännu mer förbannad. "Int kan du alltid skylla på PMS". När mensen dök upp, fick jag be om ursäkt. Visst var det mensen än en gång som gjorde mig sådär... Men just då, inne i PMS tiden kunde jag inte tänka klart. Men nuförtiden märker vi inte av några som helst personlighetsförändringar. Måste ha koll på kalendern, för mitt i allt kan den dyka upp bara. Inga tecken före. Ingen ilska. Ingen irritation. Ingen förföljelsemani. Ingen "varför tittar alla på mig". Ingen magvärk. Bara lilla jag, och min mens.

fredag 10 mars 2017 - 14:58

Urininkontinens

Vi fortsätter med temat "Vad jag håller på att läsa om i tenter". Respiratorisk ohälsa är över och denna gång fokuserar vi på urogenital ohälsa. Som vanligt är det ett väldigt stort ämne men denna gång tar vi upp ett problem som egentligen gäller båda könen men går vi ner i åldrarna så är det nåt som drabbar många yngre kvinnor speciellt. Varför då? Jo, pga graviditeter och förlossningar.

Jag pratar förstås om urininkontinens. Många är vi kvinnor som känner till detta problem. När vi hoppar och studsar och vi känner att, hoppsan, nu läckte det lite igen... Trampolinen, en riktig inkontinensupptäckare... Eller när vi nyser plötsligt, eller hostar våldsamt vid flunssa. Känns det bekant?

Först och främst: Vad är urininkontinens?

Det finns olika sorters urininkontinens. Det kan vara ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens, blandinkontinens, överfylld blåsa (överflödes- eller överrinningsinkontinens) eller andra typer.

Först de andra typerna:

Trängningsinkontinens, man känner plötsligt ett starkt behov att tömma blåsan. Eftersom det är svårt att undantrycka trängningen hinner man i många fall inte till toaletten i tid och då kan det komma relativt stora mängder urin.

Vid blandinkontinens har man kombination av både trängnings- och ansträngningsinkontinens.

När blåsan blir överfylld töms urin okontrollerat därför att blåsan är så överfylld att trycket i urinblåsan blir högre än trycket i urinröret, och blåsan kan då tömma sig helt eller delvis.

Med andra typer menas tex när det kommer droppar av urin omedelbart efter avslutad blåstömning, kallas för efterdropp. Efterdropp beror på att det finns kvar urin i urinröret. Även fistlar mellan urinblåsa och slidan kan orsaka urinläckage.

Idag snackar vi främst ansträngningsinkontinens, kallas också för stressinkontinens. Då uppstår ett litet urinläckage vid fysiska ansträngningar som att hoppa, lyfta, skratta, hosta och nysa. Det beror på att den inre slutmuskeln i urinröret och/eller bäckenbottenmuskulaturen och stödjeapparaten i blåsbotten, särskilt runt urinröret, inte fungerar tillfredsställande. Ansträngningsinkontinens står för ungefär hälften av alla fall med inkontinens hos kvinnor. I Finland räknar man med att var femte kvinna idag lider av urininkontinens. VAR FEMTE!!

Svårighetsgraden av urinläckage kan graderas på följande sätt:

- litet - droppläckage 1-2 gånger/månad

- måttligt - droppläckage dagligen

- stort - större läckagemängder minst en gång i veckan.

Genom att använda en miktionslista (urinlista) och blöjvägningstest kan man kartlägga typ och grad av inkontinens. Kvinnor får genomgå en gynekologisk undersökning där läkaren tittar efter olika tecken men vid undersökningen kan också ett stresstest göras. Kvinnan ombeds att hosta medan läkaren observerar ett eventuellt läckage. Blåsan bör innehålla ca 300 ml urin. Man kan också göra testet ståendes.

Att inte kunna hålla urinen är associerat med skamkänslor och rädsla för förödmjukande situationer, och för många förblir deras urininkontinens en hemlighet för andra. Många kvinnor gör anpassningar i vardagen för att kunna hantera läckage. Andra ser det inte som nåt allvarligt problem och särskilt äldre kvinnor ser det som något normalt med tanke på åldern och antalet förlossningar.

Behandlingen avgörs av orsaken till urinläckaget och patientens motivation att få behandling. Vid lätt till måttlig inkontinens kan bäckenbottenträning, knipövningar, ge ett bra behandlingsresultat. Med bäckenbottenträning menas regelbundna sammandragningar av musklerna runt urinröret, slidan och ändtarmen. Om man klarar av att stoppa strålen vid blåstömning gör man knipövningarna på rätt sätt. Vissa kan ha nytta av knipkulor, dvs en typ av kulor med olika vikt och storlek som placeras i slidan, och som man försöker hålla på plats mha bäckenbottenmuskulaturen när man går omkring. Styrketräning av bäckenbottenmuskulaturen är särskilt nyttigt för kvinnor med ansträngningsinkontinens, men även män kan ha nytta av knipövningar.

Problemen kan också vara symtom på att man har diastas. En som uppmärksammat detta problem är Katarina Woxnerud som startat sidan och appen Mammamage. Oavsett ålder kan mammor träna upp magen och bäckenbottnet igen. Man kan också kolla in sidan Tät. På finska finns en bra sida här.

För människor med uttalade besvär erbjuds det kirurgisk behandling, och ger ett bra resultat på 80-90 %. De senaste 10-15 åren har TVT-operation (Tension-free Vaginal Tape procedure) blivit en vanlig behandlingsmetod vid inkontinens för kvinnor. Ingreppet utförs under lokalbedövning för att kvinnan ska kunna hosta under ingreppet. Läkaren gör två snitt över blygdbenet och ett under urinröret via slidan. Med en specialnål dras ett tunt, ickeresorberbart band upp på bägge sidor om urinröret och upp över blygdbenet. Bandet stödjer sedan urinröret vid hosta eller belastning av bäckenbotten och förhindrar läckage. Det finns varianter på TVT-metoden där det stödjande bandet kan läggas på olika sätt. Komplikationer är ovanliga efter inkontinensoperationer, men en del kan få svårigheter att tömma blåsan och smärtor i underlivet. Många upplever att det tar längre tid att kissa och att strålen blir svagare. Efter en operation blir ungefär nio av tio läckagefria på kort sikt och sju till åtta är fortfarande läckagefria efter sju år.

augustihopp2

(Vi tar lite sommarbilder nu i detta snöslask. Här hade jag inga problem med läckage vid hoppet.)

Jag själv har redan i bloggandebegynnelsen varit öppen om urinläckage. Upplevde redan efter dotterns födelse, för 10 år sedan, att jag hade små problem. Jag födde en stor dotter, lång och stressig förlossning, och med sugklocka, som sägs förvärra/inleda inkontinensbesvär. Dessutom syddes jag med många stygn och ville inte träna underlivets muskler på en lång tid. Där började problemen. Och så födde jag en till ett par år senare, men denna gång med kejsarsnitt. Har försökt med olika metoder stärka bäckenbottenmuskulaturen och det har kanske blivit lite bättre. Jag har inga stora problem. Enligt skalan har jag ett litet problem. Vissa månader går jag helt utan läckage, vissa kan jag råka ut för just 1-2 läckage. Jag kan de allra flesta dagar hoppa och studsa hur mycket som helst och inget läckage. Men har jag tränat massor en vecka, eller kroppen trött av en flunssa, så kan jag läcka när jag hoppar, nyser, styrketränar tungt eller hostar mycket. Trampolinen här hemma är nästan omöjlig att hoppa på, oavsett trötthetsgrad och oavsett hur mycket jag hoppar på den och tränar, utan läckage... Jag har tränat bäckenbottnet och jag har besökt en mammamage-tränare och fått instruktioner hur jag ska träna. Jag hade ingen bred diastas men jag hade ett visst djup. Jag har inga problem att bryta kisstrålen när jag kissar men jag förmår mig inte att vara läckagefri hela tiden. Och det tar nog ner på humöret under de dåliga dagarna måste jag erkänna. 

ensammaveckan2

 

Så, var är ni "var femte kvinna"? Finns det medsystrar här? Hur stora problem har ni och hur påverkar det ert dagliga liv? Vad har ni gjort åt det? Nån som gjort operationen?

(Ni kan kommentera anonymt.)

tisdag 7 mars 2017 - 18:05

Om depression

Sarah Thors har gjort en alldeles huippu, otroligt fin, rörande och vacker video som handlar om att leva med depression. Hon skriver att hon gjort den till hennes vänner, till de som själva har depression och till de som inte vet hur det känns att vara deprimerad: 

fredag 3 mars 2017 - 18:22

KOL, nån här som kan berätta?

Sitter och läser på tent för tillfället. Har tent i respiratorisk och sinnesorganens ohälsa. Har jagat bort maken och barnen 100 km i nordöstlig riktning (nåja, de skulle nu ändå ha åkt dit), och har några timmar med fullständig koncentration på tentläsning. Tyvärr så kommer man ju på så mycket annat man istället kunde göra... som att skriva blogg... Så en "kort" text bara:

COPDKOL, eller COPD, består av endera "kronisk bronkit", eller "emfysem".

Jag läste att man räknar med att över 4% av männen och över 3% av kvinnorna har KOL, i Finland. I mina böcker från Sverige räknar man med att 9% av befolkningen från åldern 20-65 år har KOL, och att hälften av dem inte ens vet om det. Man räknar alltså med att många går med sjukdomen utan att veta om det. I Finland räknar man att KOL kommer att vara, år 2020, den tredje vanligaste dödsorsaken.

Så många alltså!?! Jag blev nog lite chockad. Man räknar med att 50% inte ens vet om att de har sjukdomen. Hur många av er fick svårare att andas nu...?

Vad lär vi oss av det då? Ja, om du röker så sluta med det så fort som möjligt! Rökning är ju nog den största orsaken varför man får KOL. Rökning är ju aldrig bra, fast det visste ni säkert redan... Rökning står för 90% av alla KOL-fall. Sen kan det också vara lång exponering av damm och kemikalier, luftföroreningar utomhus, passiv rökning, täta lunginfektioner i barndomen och astma som kan leda till KOL. 

Som tur är har vi rätt bra medicinsk behandling här i vårt land, i västvärlden, om man lider av KOL. Plus syre då. Men det leder ändå till konsekvenser i livet. Man kan behöva anpassa vardagslivet till andningsvikten, ett lättare arbete, svårt att använda kommunala transportmedel (kan inte vänta på bussar mitt i avgaserna i trafiken), sexlivet försvåras pga ansträngingen, man magrar och blir lättare undernärd pga att energin att andas kräver mycket av kroppen.

Lättare KOL och astma påminner om varann. Och nu tänker alla med astmatiska problem: tänk om det är KOL! Nja, så många, många fler har ju nog astma, så chansen att ha KOL är ju nog ändå liten. Men en bra skiljelinje mellan dessa två är att astma är reversibelt, dvs man har bra perioder och kan vara symtomfria. KOL är irreversibelt, dvs det förvärras sakta men säkert, det blir inte bättre emellan.

En som berättat öppet om sin KOL är Rickard Wolff i Sverige, kolla klippet hos Malou där han berättar här.

Än så länge har jag bara stött på mycket gamla människor som har KOL. Så nu undrar jag, finns det yngre (än 70år) här som har KOL själva eller känner nån någon med KOL? Mående, symtom, behandling, hur påverkas det dagliga livet? Kommentera gärna! Bra/dåliga erfarenheter av vården?

Vi kan ju ta upp astma också lite om någon har nåt dom väldigt gärna vill ta upp här, när vi ändå är igång med lungproblem? Nåt ni undrat? Erfarenheter där?