torsdag 7 december 2017 - 18:27

Modig

modigajag

Jag kan många gånger uppfattas som känslosam, ängslig eller ja, hittar inte riktigt orden jag söker. Alla har vi perioder när vi tvivlar på oss själva. Sådan period har jag just nu. Mest bottnar detta, just nu, i att jag har haft stödmånad. Det betyder att jag fått stöd för att studera i november månad (min sista stödmånad... hjälp!), dvs inte behövt jobba. Vi har dessutom haft väldigt få timmar i skolan och jag har mest spenderat dagarna med att sitta hemma och skriva. Bra det också. För jag har examensplanen klar, den är framförd och godkänd och nu fortsätter det riktiga skrivarbetet. Men jag har börjat känna mig lite "mökkihullu"/"kåtabränd", vilket man nu väljer att kalla det. Ingen som direkt väntar på en att komma på jobb dag efter dag. Inte heller någon lärare som kräver att man infinner sig varje dag i skolan, eller väntar på arbete att rätta. Utan slappt och ledigt. Men jag är inte riktigt den där slappa och lediga personen. Jag trivs bäst med rutiner och någon som förväntar saker av mig. Människor man träffar sådär automatiskt, i jobb eller skola, utan att behöva passa upp tider med folk.

Medan jag körde till matbutiken så dök det upp en aha-känsla i mig. Jag satt och funderade på varför jag är så känslig. Jag är ju ändå inte känslig sådär till naturen utan rätt "hård". Men jag gråter tex till alla snyfthistorier, sånger och filmer som finns här i världen. Jag grät när finlandiahymnen spelades på slottsbalen igår och jag grät när barnen sjöng i kören på deras självständighetsfest. Jag gråter när jag är sjuk och ska förklara symtomen för vårdpersonal på hälsostationen, för att jag ju är så sjuuuuuk och det är synd om mig. Jag gråter till allt.

Men så kom jag på att det egentligen inte är så konstigt att jag är rätt känslig person.

Jag utmanar mig ständigt! Jag utmanar mig själv och mina rädslor hela tiden. Inte så konstigt man är känslomässig då. Eller ska vi säga mänsklig? Empatisk? Modig?

"För att vara modig måste man våga vara svag", var det nån klok som en gång sade.

1. Jag har flyttat långt bort från nära och kära. Inte helt ensam dock, nog med familjen. Men det är ändå inte så att jag har flyttat till min mans stad heller och vi automatiskt haft nån sorts av kontaktnät, för det har vi inte. Vi har båda flyttat till en stad där vi inte kände på det sättet en endaste kotte före. Jag har inget stödnätverk som står stabilt bakom mig här, på ort och plats. Jag kan inte dyka upp hemma hos mamma och pappa en vardag och jag har inga barndomsvänner som öppnar upp sitt hem för mig med en testund när jag behöver prata av mig.

Det är det inte många som vågar. Rycka upp alla rötter och planterar dem med vördnad igen sakta men säkert på en ny plats i livet. Det tar tid. Dessutom med barn som litar på oss, förväntar sig att vi grejar det här. Ett stort ansvar.

2. Och än en gång har jag ryckt upp rötterna. Denna gång från ett yrke och en arbetsplats jag trivts med och känt mig trygg i. Jag har valt att studera som vuxen och till ett yrke som är rätt krävande. Inte bara den kunskap man förväntas kunna utan även en hel drös med ansvar. Just nu har jag inget fast arbete att gå till varje dag utan tar emot inhopp här och där.

Det är det heller inte så många som vågar. Med familj, barn och huslån.

3. Sen påminner jag mig själv också att jag utmanar mig själv hela tiden i träning. Jag testar på nya sporter hela tiden. Såsom klättring, paddling, armbrytning. Jag testar mina maxgränser i vikt i gymmet. Jag kör hinderbanelopp helt ensam ifall ingen annan har lust att hänga på. Jag klättrar och utmanar min höjdrädsla tills jag nästan kissar på mig. 

Det är det inte heller många som vågar.

Så om jag nångång igen tänker tankar om varför jag är så känslig så påminner jag mig bara; "För att vara modig måste man våga vara svag". Våga pröva på saker och vara svag för stunden. 

Hoppas de senaste fina dagarna håller i sig i resten av december för det har varit underbart väder den senaste veckan! Min mökkihullu bör också vara över nu för jobbat har jag gjort de senaste dagarna och det kommer att fortsätta i rask takt nu framöver. Stödet är slut och nu kör vi både fulltidsjobb och fulltidsstudier. Detta gör mig också mycket mer produktiv, så jag välkomnar detta med öppna armar. Ju mer man har att göra, desto mer får man gjort! Underligt hur det är på det viset...

vinterlandskapnovember4vinterlandskapnovember5vinterlandskapnovember6

 

torsdag 16 november 2017 - 08:12

Skrivarbete på gång

novemberdimma

Har angstat över examensplanen länge nu men äntligen verkar det som om jag börjar vara klar. Jag är i god tid så ingen egentlig fara har det nånsin varit men jag har ju alltid gillat att ha alla måsten gjorda i god tid så jag slipper stressa och nu har det varit på gränsen. Examensplanen är det alltså frågan om. En cirka 10-sidig plan om mitt syfte med min forskarstudie, med innehållande inledning, teoretisk bakgrund, syfte och frågeställningar och plan om hurdana urval och analysmetoder. Ämnet jag valt är SÅ intressant att djupdyka i och jag skulle kunna dyka hur länge som helst där men det svåra är att få arbetet strukturerat och hålla en genomtänkt linje... Jag flyger lite hit och dit och det är det som ger mig grått hår... Men den ska vara inlämnad på måndag, och sedan framförd följande måndag åt alla, men redan ikväll ska jag och min studiekompis vara klara och läsa igenom varandras arbeten för att kolla upp eventuella fel och brister eller om just den röda tråden fattas.

ledignovember

Men, oavsett hur mycket jag suttit och skrivit den senaste tiden så har det varit oerhört viktigt för mig att röra på mig med jämna mellanrum. En orsak att röra på sig sådär snabbt och lätt är ju att hämta in posten, föra ut skräp eller bara besöka stranden vår. Och det gjorde jag igår i ett par omgångar. Otroligt fint, grått landskap var det med morgondimma och frost. Senare under dagen föll det till och med ner några snöflingor och sen kom solen fram och tittade.

novemberdimma2novemberfloating

Känner mig lite lättare nu igen och "no hätä" som man säger här i Finland. Önskar er en skön fortsatt vecka!

lördag 28 oktober 2017 - 13:35

Vilken vecka...

Denna vecka har varit omtumlande, känslor all over the place. 

Började på med slutarbetet. Kom inte riktigt någon vart till först men så hade jag och studiekompisen en lunchdate och sen tog inspirationen fart. Kämpade lite med tekniska saker först, med Word... (kan bli så galen, så galen på det programmet...) men så slutade jag med det och bara skrev istället. Fick till en sån kick och plötsligt hade jag alla frågeställningar klara och kom igång med skrivandet på riktigt. Så taggad igen! Behöver dessa aha-kickar lite nu och då för att få en fortsättning.

Sen var jag och vaccinerade mig för influensan på onsdagen. Nya direktiv från ministeriet att alla inom social- och hälsovårdsbranschen ska vara vaccinerade, annars hamnar vi gå med munskydd. Även vi studerande som är ute på praktik. Ja, tycka vad man vill om tvång, men jag har nu vaccinerat mig varje år oavsett tvång eller inte och jag tycker det är riktigt bra krav egentligen. Inte vill ju vi, som är där för att hjälpa folk, stjälpa folk istället med att smitta ner andra. Speciellt inte de med sämre immunförsvar. Oavsett om det är barn eller äldre. Även en, till synes, frisk ung människa kan ha väldigt dåligt immunförsvar. Hen besöker en vårdcentral för nåt annat och så går hen hem och blir jättesjuk... kanske t.o.m. dödligt sjuk och måste vårdas på sjukhus... pga av nån i vårdpersonalen... så varför muttra på om vaccinationstvång?

Jag tar influensavaccinet varenda år. Förra året hände inget, men detta år blev jag så otroligt sjuk i armen i flera dagar. Den har varit sjuk och domnad och jag har varit trött, svullen och haft värk i hela kroppen. Min kropp reagerar också kanske lite extra iom att man har en autoimmun sjukdom, eller två, men det börjar sakta ta sig igen. Detta slår ändå inget mot influensaviruset jag och sonen fick för ett antal år sedan... ett år jag inte tagit vaccinet... så jag tar vaccinet mer än gärna och lider ett par dagar med, jämfört med flunssan, mindre biverkningar. 

Annars har det dessutom blåst lite vid min mans sida under denna vecka, inget jag skriver om här dock. Första snön föll också, som ett skönt vitt lager och isen lade sig på fjärden så vackert. Idag vaknade sonen med flunssa och säkert orsaken till att barnen varit lite upp och ner under veckan. Tja, inte nu bara barnen, vi alla har nog varit lite upp och ner. Men idag känns allt mycket bättre! Ska först ha det trevligt på kvällskift på jobbet och sen ska vi alla njuta av en kväll och ännu en ledig dag tillsammans!

forstasnon17

Önskar er en skön helg!

 

 

måndag 23 oktober 2017 - 16:34

Måndag och ny start

Praktiken är över och nu gäller det att fokusera för fullt på examensarbetet. Den här terminen har vi i princip inget annat i skolan än att skriva på examensplanen och examensarbetet. Vårterminen har jag hört att är fullproppad så det blev lite ändrade planer för mitt stöd. Drog in det tänkta stödet för december jag har kvar och tänkte lägga det i februari istället. Sparar november-stödet och har som plan att försöka få examensarbetet så långt som möjligt färdigt då! Heja!

nyajackan2nyajackan(Min dotter tycker jag skriver alldeles för mycket om nya jackan men jag svarade att då mamma äntligen har nåt nytt så vill jag ju prata om det... Lämnade tillbaka en vinterjacka förra vintern för att den sprättade upp och fick ett presentkort istället. På lördagen hittade jag äntligen en ny jacka. Så fluffig, mysig och VARM! Skön inför den rådande kylan. Har hört att snön kanske faller ner snart!)

Första skrivdagen idag och jag försökte gnugga geniknölarna ända tills Johanna skickade och frågade om vi skulle käka lunch på Kachi. Så det blev en låååång lunch (favoritstället, mycket god sådan) och mycket prat om praktiken och examensarbetsplanerna. Nu känner jag mig redo att sätta igång!

kachilunch

Önskar er en fin start på nya veckan!

fredag 15 september 2017 - 10:11

Har du haft bältros?

Har haft ett par tänkbara forskarämnen till mitt examensarbete redan länge men jag har känt att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det. Så hela processen har varit lite tveksam. Men så satt jag och slöläste min mikrobiologi-bok här hemma igår och stötte på bältros. Boom! Plötsligt föll allt på plats och jag blev exalterad. Det var ju såklart bältros jag skulle skriva om! Infektionssjukdomar, virus och bakterier är bara SÅ intressant och jag hittade även mitt område. Infektionssjukskötare. Där har vi det! Mitt område! Det har varit lite jobbigt att gilla allting och inte ha nåt speciellt intressant område. Svårt att kunna allt om allting, så att säga, och känt mig lite stressad över det. Men plötsligt hittade jag hem. Alla bitar föll på plats.

Så nu ska jag djupdyka in i bältrosens värld det närmaste året. Symtom och vård av bältros. Mycket aktuellt också angående det omdiskuterade vattkoppsvaccinet. Många äldre nu som inte har haft vattkoppor som liten och som inte heller har nåt vaccin mot det. Får man vattkoppor som äldre så brukar man inte ha det lätt. Och får man ännu till bältros efter det med nervsmärta så blir det ännu jobbigare. Har både hört om och vårdat många människor som har haft det riktigt jobbigt med denna sjukdom. Både äldre och yngre. Men det är alltså enbart sjukdomen bältros jag skriver om, jag tar inte ställning till själva vaccinationerna. Vaccinationer är hett ämne för hälsovårdare, inte lika för sjukskötare.

Nu ska jag skriva en plan som ska vara klar i november. Får jag klartecken med allt då så är det bara att skicka ut frågeformulär till sådana som haft bältros. Har du haft bältros? Skicka jättegärna mail åt mig (jessica.nybacka@gmail.com) och så får du svara på några frågor om sjukdomen sen efter november.

fredag 8 september 2017 - 12:44

Skola, jobb, tent, flunssa och det eviga dåliga samvetet

Tranorna har flyttat. Hösten är verkligen här nu. Med fina solnedgångar, krispiga morgnar och kvällsmörkret. Jag gillar höstar. En favoritårstid, delad plats med våren.

soderfjarden17

Men det är mycket nu. Brukar ju va så. Allt på en gång och sen är det tomt igen. De närmsta veckorna har jag haft skola hela dagen och sen jobb på kvällen eller tvärtom, jobb på morgonen och sen skola på eftermiddagen. Och så fick jag ju flunssan förstås till, och mens på det ännu... Inte så värst jobbig  flunssa dock. Den pyste på långsamt i början och inte tagit ner mig totalt. Jag har klarat av att jobba och studera.

jaghemmadag

Men den tar ju ner allmänkonditionen och humöret förstås då man vill prestera på topp. Idag håller jag en välförtjänt hemmadag fast vi har nån föreläsning i skolan (dock inte obligatorisk). Ska krya på mig och läsa på tent som vi har på måndagen. Såklart kom det en önskan att komma på jobb hela helgen med start ikväll. Men har lovat både mig själv och barnen att vara hemma så det blir jobb först till söndagseftermiddagen. Jag har jobbat nu alla helger i en evighet bakåt, så tänkte ha denna halva ledigt i alla fall.

Ja, ni hör ju. Det där eviga dåliga samvetet! Hur man än vänder sig är rumpan bak (eller hur va det man sa?)... Befinner jag mig på jobb har jag dåligt samvete över att jag inte hinner läsa på tent och det viktigaste, inte hinner se barnen (och maken förstås). Och är jag hemma och myser och läser och spenderar tid med resten av familjen, som idag, har jag dåligt samvete över att jag inte jobbar och cashar in pengar. Inte lätt det här livet. Som tur är det inte så mycket kvar av studierna. Fast 1,5 år är rätt länge då man håller på såhär ändå. Det gäller bara att bestämma sig och sen skita i det dåliga samvetet.

På onsdagen var jag på ett lite annorlunda uppdrag. Nämligen ett reklamjobb för Naprarehab angående kompressionsstrumpor. Det var kul. Det skulle vara en kvinnlig och manlig modell och vi fick springa och fotograferades vid öjberget och vid Söderfjärden. Benmodell för en dag. Vi hade otrolig tur med vädret som visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och vi höll på ända tills solen gick ner. Kallt blev det nog, iom våra lätta kläder och shorts, och kanske inte det bästa för min flunssa (frös som en galning hela natten och var inpackad i filtar) men flera timmar gick fort i detta sällskap.

soderfjardenreklam

Ha en underbar och mysig helg! Jag tänker äta gott och mysa med resten av familjen. Vad har ni för planer? Kram!

torsdag 18 maj 2017 - 18:19

Tankar om andra årets studier

Sista skoldagen för denna termin. Och därmed är också andra årets studier över. På tisdagen var vi alla från klassen, som kom loss och inte jobbade eller annat, ut och äta tillsammans.

När vi slutade första året så sa vår utbildningsansvariga åt oss att vi ska ha i åtanke under nästa år att det brukar vara det värsta året. Andra året brukar kännas långt och svårt och att de flesta studeranden brukar hoppa av studierna under detta år, sa lärarna välmenande åt oss. Så ifall vi får sådana tankar är det bara att bita ihop tills vi vet att det är över och vi börjar tredje året som sen igen går jättefort. Så det var lite med de tankarna jag gick i början av andra året, på hösten alltså. Jag tyckte första året va jätteroligt och gick i ett huj, så tänkte att andra året blir väl lite kämpigare emellanåt.

Nå, hur gick andra året då?

Lätt, roligt och gick i ett huj! Eller nja, kanske inte lätt men... Första året, såhär i efterhand, tyckte jag nog var kämpigt. Det var SÅ mycket nytt! SÅ mycket jag inte kände till! Det var anatomikurser på anatomikurser på mikrobiologikurser på praktiska kurser där man inte visste knappt nånting om nånting på förhand. Läste man bra det året och verkligen satte sig in i alla termer och förklaringar, så  har man haft det lättare under andra året. Jag satt verkligen och pluggade och pluggade hela första året. Och det har nog hjälpt mig så otroligt under detta andra år när vi började beta av ohälsa-kurserna, en efter en, och ofta har detta år känts som repetition av första året. Eller som att vi skrapa på ytan under första året och andra året så gick vi lite längre ner på djupet och kunde man grunderna så gick det lättare att hänga med också på djupdyket. Det har varit så roligt och många aha-upplevelser under månaderna som gått. Både när det gäller teori i skolan och sedan praktik ute på fälten.

Så. Allt fixat nu. Inget som blev på hälft och betygen är jag riktigt stolt över. Jiiihaaa!!!

Idag hade vi en sista tent, praktikseminarie och några infotillfällen. Ett av dem var inför vårt kommande examensarbete. Under sommaren ska vi gnugga geniknölarna och fundera ut vad vi vill skriva om, för redan på hösten sätter vi igång med detta. Piuh! Och förutom examensarbetet, tre olika praktiker (hemvårdspraktik, psykpraktik och sen den sista långa "suuntautuva") och några andra kurser (såsom familjehälsa och de inriktade kurserna) så är jag så gott som färdig. Kääääk! 1,5 år ännu. Låter ju inte så mycket! Och så ska jag ju hinna jobba så mycket som jag bara orkar och kan under den tiden också. Ska vila upp mig extra mycket i sommar, då jag bara behöver koncentrera mig på ett jobb och får njuta av en hela två veckor lång semester... ;)

Det ni! Jag tänker börja njuta redan imorgon! Än så länge får jag stöd, hela majmånad, så jag tänker ligga och spotta i taket (som min kära mor alltid säger) i en hel vecka! Och jag tänker inte ha ett uns dåligt samvete för det. Hinner nog jobba alldeles tillräckligt de kommande åren...

Men lite har jag börjat fundera om man borde börja skriva på examensarbetet redan nu för att få undan en del... Försöker alltid tänka ett steg längre så jag slipper sista-dagarna-stressen sen...

vardklader(Gammal bild från först året när jag nyss köpt vård-dräkten, som är obligatoriska att ha under våra praktiska lektioner i skolan.)

lördag 6 maj 2017 - 14:34

Öronproblem

Det jag lärt mig under mina praktikveckor på öron-, näsa-, halspolikliniken är:

"Ta hand om dina öron och din hörsel"

Vi ägnar inte så många tankar åt våra öron och hörseln då allt är bra. Öronen är ju bara där, självklara på nåt sätt. Men när de inte fungerar som de ska, ja då är det problematiskt.

Vi själva kan göra så mycket när det handlar om att vårda våra öron och vår hörsel. Tex att använda öronproppar/hörselskydd för att undvika hörselskador och att inte peta in nåt (vaddstickor) i öronen. Båda två råden är något jag själv behöver ta till mig. Jag älskar att höra på musik, och helst högt, och jag är inte så försiktig med att rensa vax ur öronen med vaddpinnar heller... Men efter allt jag lärt mig nu så har jag förstått att tinnitus inte är något att leka med. Det kan, inte bara det att det är jobbigt med ett evigt sus i sociala sammanhang, orsaka sömnproblem och psykiska problem. Och så finns det ingen hjälp, inga mediciner som hjälper mot problemet. Bästa man kan göra mot tinnitus är att sätta ett annat bakgrundsljud, typ radion, på sakta i bakgrunden så man får ro att somna om kvällarna. Tänk tanken att aldrig kunna ha tyst omkring sig... Vem skulle nu inte bli galen av det!?

Punkterad trumhinna. Också nåt jag själv helst slipper uppleva. Fast jag tror jag har haft det en gång iom en öroninflammation och ett pang och så sipprade det ut vätska ur örat. Inget jag gick och kollade men inte heller ovanligt iom att man varit öronbarn och opererat bort nästonsillerna till slut i vuxen ålder.

Och så finns det så mycket annat som jag fått lära mig/se under mina veckor på polikliniken, som tex otoskleros, Menieres sjukdom, pärlväxt, tumörer, inflammerade spottkörtlar, limöra, svullna tonsiller, öroninflammationer, bihåleinflammationer, hörselnedsättningar och heshet och stämband som inte fungerar som de ska. Och en hel del klokare har jag blivit. Jag har fått se en hel del kroppsvätskor såsom vax och snor under dessa veckor, och sista dagen fick jag assistera i åtgärdsrummet. Tur så är man inte känslig och har inte desto mer problem vid sådana här saker. Efter att ha assisterat vid de två första ingreppen fick jag dock sätta mig ner en stund pga kallsvetten och illamående bröt fram. Men det var inte pga själva snitten och blodet, utan bara det att jag i en timme stått och spänt axlarna och stirrat in i själva proceduren under en stark lampa, och inte tänkte på att slappna av emellanåt. Då är det inte så konstigt att man blir lite svajig. Men jag var snabbt tillbaka och assisterade igen vid följande sen.

Nåt ni själva varit med om eller upplevt av det jag räknat upp? Hur är det mer er hörsel? Tar ni hand om den? Eller märkt att den blivit sämre med åren?

harflataBild från en morgon innan starten med att ta emot patienter för hörseltest, audiometri.

söndag 23 april 2017 - 21:55

Sista dagen idag, första dagen imorgon

En praktikdel över och jag har lärt mig helt sjukt mycket. I operationsavdelningen har jag fått vara både på instrumentsidan, anestesisidan och i uppvaket. Har kanske t.o.m. hittat mitt framtida område men är nog ännu öppen för andra områden eftersom jag känner att jag sett och upplevt så lite ännu. Men lite stressad börjar jag vara över att vi snart måste börja välja inriktning och ett ämne att skriva slutarbete om (i höst). Skulle vilja praktisera ett helt år till, på alla olika ställen, och sen välja...

Idag var sista dagen på operationsavdelningen. Jag drog ut på det ändå in i det sista... Praktisera på en söndag... Imorgon väntar ny praktikplats, dock i samma byggnad. De följande tre veckorna kommer jag att vara på två olika poliklinikavdelningar. Det betyder kontorstider. Något jag inte är så bra på. 7-15 varje dag, vardagar. Gillar ju skiftesjobb jag.

Tog detta foto imorse under pausen för att visa det fina ljuset i rummet, men fasiken va trött och sliten jag ser ut. Maken sa att jag skulle skriva att jag har satt på filtret "old" i faceapp... Eller finns det ett "tired" filter också? *fnissar (är säkert den enda i svenskfinland som inte laddat ner faceappen)

opjag 

torsdag 20 april 2017 - 15:49

Dagens citat

"Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man egentligen vet"

 

Quote by me, men säkert är det någon klok som sagt samma tidigare...

Är det därför som kloka människor är ganska tysta av sig? Tex barn är ju väldigt bra på att berätta åt alla allt de vet. Men med åren tystnar man mer och mer desto mer man inser hur mycket kunskap det finns i världen. Och vissa vuxna har aldrig lärt sig att lyssna på folk utan älskar fortfarande bara att berätta åt alla allt de vet... Såna här funderingar går jag och funderar på en torsdag.

hemmastrandenfrostmorgon

I skolan på lektioner är jag ganska aktiv. Man blir ju bedömd samt lärarna vill ju gärna veta om vi lär oss nånting överhuvudtaget. Man vet också vad som förväntas av en på förhand. Och jag brukar kunna svara på deras frågor. Under praktiken känns det dock som att läkarna (oftast läkare som frågat mig, har inte stött på korsförhör av sjukskötare än) prickar in precis det man inte vet när de ställer frågor... Varför är det så? Eller får jag blackout? Har ännu inte kunnat svara vettigt när de frågar...

Men om vi ser nånting positivt med det så lär man sig ju faktiskt av det också. Jag kommer att komma ihåg för resten av mitt liv allt vad som frågats av mig under praktiken. Och vad jag borde ha svarat.  Jag såg ju till att läsa på och kunna svara ordentligt om jag blir frågad samma sak nångång igen. Så det är ju positivt. Skulle ingen bry sig om mig och aldrig fråga mig nåt så skulle jag inte lära mig så mycket heller. Och viktigaste med ett sjukskötaryrke är inte att kunna göra alla procedurer och ingrepp, det lär alla sig bara man får öva, utan man ska förstå varför de görs, vad det leder till,  vad som kan gå tokigt och vad man bör göra för att det inte ska gå tokigt. Jag har alltid haft respekt för vårdyrket men om alla bara skulle förstå hur kloka alla sjukskötare är och hur mycket de kan och vet, hur mycket de MÅSTE veta!! Speciellt de specialistskötare som jag haft lyckan att praktisera med. Visst finns det, som inom alla branscher, folk som inte riktigt bryr sig eller är intresserad av yrket på riktigt, och därav inte besitter så stor kunskap men de allra flesta är riktiga Einsteins inom sitt område. Både kunniga och fina personligheter.

Så det så! Hav lite mer förtroende för vårdare efter att ni läst detta! Over and out!