måndag 9 april 2018 - 14:02

Min träning just nu

Hur är det med träningen riktigt när livet är så fullspäckat som det är just nu?

jaggymjanuari

Jag har sagt det förut och säger det igen. Desto mer jag har att göra desto mer får jag gjort. Visst, träningen har fått lida emellanåt när jag på riktigt inte har haft tid. Men jag kör ändå mest på fiilis, så om träningen har fått pausa en vecka, kanske till och med två, emellanåt så har det inte gjort så mycket. Har inte känt nån stress över det.

Det blev mycket skidning här en tid, efter att jag köpt skidor. På lördag körde jag sista skidpasset på morgonen och så sprang jag intervaller tillsammans med dottern på kvällen. På söndagen körde jag bodycombat. Imorse körde jag styrkepass i allmänna gymmet. Så jag kör mycket gott och blandat just nu. Vissa veckor kör jag nåt pass varenda dag och vissa veckor har jag helt och hållet ledigt. Detta helt beroende på hur mitt skol- och jobbschema ser ut. Just på grund av skola och jobb så kan jag inte heller hålla ett strikt träningsschema. Jag tränar när jag vill och kan och jag har vilodagar utan att känna press eller angst. Träningsmotivation finns det så det räcker men jag känner ändå inte att jag halkar bakåt när jag vilar. Så jag har det träningsmässigt väldigt bra just nu! Har fått riktig inspirationsboost när det gäller träningen just nu! 

Hur är det med er träning? Nåt speciellt mål ni kör efter eller kör ni på fiilis bara? Eller har ni "tränings-torka"?

fredag 30 mars 2018 - 17:53

Skidvåren

skidtrippel2

Ja, den här våren kan man verkligen kalla skidvåren! Jag köpte skidor för inte så många veckor sen och jag var lite skeptisk till hur mycket jag skulle hinna skida innan allt smälter bort. Och så hann jag ju med magsjuka också här emellan. Men jag behövde verkligen inte oroa mig...

Tänk vilket perfekt skidföre det fortfarande är, och vi är snart inne i april! Mycket bättre med all snö istället för den evigt långa slaskvåren! Jag har fått ta många selfiesar i spåren och jag har hunnit testa både Botniahallens spår ett par gånger, Kvevlax och karperöfjärden. Skulle ha varit kul med nåt längre spår så man inte behöver åka av och an eller flera varv runt.

Har ni nåt bra tips på skidspår såhär i närheten? Som är runt 10 km och omöjligt att tappa bort sig vid?

Åker ensam än så länge, vi måste turas om maken och jag än så länge. Vi har lärt oss att när vi vill träna ska man inte ta barnen med sig. Vi har provat men de bara kastar sig och "jag ooooorkar inte" och så blir alla på dåligt humör. De har nästan hela vintern skidat varje vecka i skolan, ibland till och med varenda dag vissa veckor, så stort pluspoäng till skolan som verkligen satsat på skidning och rörelse i år!

skidtrippel

 

söndag 18 mars 2018 - 22:19

Veckan som gått

Hinner tyvärr inte mer än veckouppdateringar just nu. Och detta på grund av detta:

Måndag: 7-15 på praktiken. Shopping, matbutik samt jagar present till maken med barnen.

Tisdag: Överraskar maken med att ha en ledig dag (han trodde jag skulle iväg tidigt på praktik). Vi sjunger för den nya 40-åringen. Jag sköter markservicen, dvs sköter morgonsysslorna och skjutsar barnen till skolan. Städar huset, gör lite skoluppgifter, matbutik igen och försöker slappa lite däremellan och sen hjälper barnen med deras läxor när dom kommer hem. Kalasar lite när maken kommer hem från jobbet och efter en stund jagar skidpaket åt honom i butiker eftersom han fått pengar i gåva och skidor vill han ha.

Onsdag: Morgontur på praktiken (7-15) och kör lite tidigare därifrån för att hinna till jobbet 15-21.15.

Torsdag: Tanken var att köra barnen till skolan och sen köra till gymmet men sonen blev, väl framme vid skolan, helt ifrån sig. Storgrät och kände sig dålig. Skulle inte vara nåt men vi har haft det här problemet en hel del gånger förr och inte alltid veta om det är på allvara eller "låtsas", det här med att hellre vilja vara hemma även om han trivs och tycker om skolan. Så jag försökte pusha och sporra honom att gå, och även gräla, men han var orubblig. Nej, han var sjuk! Även om jag inte tyckte det verkade så. Vi har en regel här hemma; om man inte har feber eller spyr så far man till skolan. Givetvis håller vi koll om det känns som nåt annat men det är dessa regler vi kör med barnen så de vet vilka regler som gäller. Nå, det ringde in till skolan och jag hade inte lyckats övertala honom, han bara grät, så vi körde hem igen. Trots att jag körde i hemmagymmet direkt efter i frustration så blev det ändå ett rätt kort och najs pass. Och svärmor och svärfar körde 100 km för att vara barnvakt och jag kunde åka till kvällsskiftet på praktiken 12.30-20.30.

Fredag: Körde praktik igen 7-15 och fick åka tidigare och så jobb 15-21.15. (Sonen ok igen och for gladeligen till skolan denna dag...)

Lördag: Med nyinköpta skidor även för mig, makens ide med "delad glädje dubbel glädje", kunde äntligen hela familjen köra ett pass vid Botniahallen. Fina spår var det. Först ett varv alla gemensamt och sen körde jag och maken ett varv var ensamt också. Bara 5 km men väldigt backigt så man fick nog jobba rejält ändå. Underbart väder var det! Och så kvällskift på jobbet på det, 14.30-21.15.

(Och kuriosa: sonen plötsligt hög feber på kvällen, nära 39 grader... så där ser man. Inte lätt att veta som förälder hur mycket man ska pusha och när man behöver släppa på tyglarna. Stakin. Släpad med till skidbackarna och säkert rätt uselt skick på morgonen redan...Fast det var nog på kvällen han plötsligt började känna sig riktigt dålig. Lätt att vara efterklok och se alla tecknen sådär i efterhand... Inte ens så lätt för en blivande sjukskötare att se när egna barn är sjuka...)

marsskidningcollage

Söndag: Morgontur på jobbet 7.30-14 och så makens 40-årskalas kl 14. Jag hade släppt alla stresstankar om att jag borde baka eller städa huset före och överlåtit allting på maken som fixade allt (nå, frånsett bakningen, det köpte han från butiken). Jag behövde bara komma hem och kunde kalasa i lugn och ro. Efter att kalaset var slut hann maken köra till skidspåren och när han väl var hemma hann jag också iväg på ett pass bodycombat på gymmet. Toppenavslutning på en fullspäckad vecka. Men ändå ingen stressvecka. Trivs både på praktik och jobb och ju mer jag gör desto mer får jag gjort. Så "no hätä" med mig hörni!

Hur har er vecka varit? Redo för en ny?

 

söndag 11 mars 2018 - 10:24

Slalom

Igår åkte vi till Simpsiö som ligger knapp timmes bilfärd hemifrån. Äntligen en ledig dag för min del som både jobbar och kör praktik just nu så jag njöt till fullo. Perfekt väder egentligen, snöat hela dagen före och det låg precis på nollgränsen. Medan vi var där så föll det jättelätta fina snöflingor ner i backen och det var så stillsamt.

Barnen har aldrig åkt slalom tidigare och för oss vuxna var det nog ett tag sen sist, för mig dryga 20 år och för maken nästan 30 år sen sist, och han har dessutom bara stått på slalomskidor/snowboard en gång. När jag var barn och yngre så var vi ofta och åka slalom, varje säsong så långt jag kan minnas, och det var så roligt att vara tillbaka i backen igen. Dottern haffa tekniken direkt och hon åkte upp och ner självständigt och snabbt. Hon älskade verkligen det. Sonen fick kämpa några gånger i början. Han höll i min stav när backarna kändes för skrämmande och branta och jag plogade ner efter honom och bromsade farten. Efter 5 gånger i lätta backen sa han att han inte ville åka mer men vi mer eller mindre tvingade honom med en gång till och när han kom ner igen så log han och sa att nu fattade han knixen och efter det ville han också åka upp och ner tusen gånger. Vi for till och med i de brantare, större backarna, och det gick också som en dans. En väldigt lyckad dag var det och vi alla kom hem genomsvettiga och lyckliga!

simpsio

Vi hyrde utrustningen och på hemvägen började vi redan fundera ut vad säsongskort och slalomutrustning kostar för nästa säsong. Hur har ni andra gjort? Hyr ni alltid eller har ni köpt egen utrustning? Lönar sig väl att kolla loppisar!?

simpsio2

Så hur hade vi råd med detta då? TYKY-biljetter is the shit, säger jag bara! Med dem har vi faktiskt haft chans att göra saker som familj under dessa år som jag varit studerande. Vi satsar väldigt mycket på aktiviteter att göra tillsammans och tex det här och Tropiclandia har vi skött med TYKY-biljetter. Duudson Park var julklapp till barnen som vi äntligen kunde använda, sonen fick Hoplop- och Tropiclandia-biljetter till födelsedagen osv. På nåt vis lyckas vi göra mycket för lite pengar trots allt. Dubbellycka.

söndag 25 februari 2018 - 17:26

Angående vett och etikett i aktivitetsparker

Barnen fick till julklapp varsin biljett till Duudson Park i Seinäjoki, och det var först nu som vi hade tillfälle att åka dit och besöka parken. Det är alltså frågan om en inomhuspark, en all-aktivitetspark, som de finska kändisarna "Duudsonit" har startat. 

Helt roligt hade vi, trots våra flunssor, men vi var nog alla inställda på att parken var "lite mer". Mest roligt var väl trampolinen och att få hoppa i skumgummihavet. Jag tyckte bäst om de där häftiga kickbikesen som inte va kickbikes. Såna man sätter igång med att svänga från sida till sida och sedan får de upp en hujsig fart, man ska alltså inte sparka fart, så roligt! MEN vad kallar man dem?? Sonen berättade att de har såna i förskolan men han visste inte vad det heter. Glömde ju att ta foto på dem och har försökt googla dem utan lycka...

Så fick jag även svinga lite boboll igen och insåg att min träffsäkerhet var lika stark som i högstadiet/gymnasiet. Skulle va så kul att spela boboll igen! Månne det finns ett lag som spelar på skoj i vasatrakten?

Men utöver allt detta så var min tanke med detta blogginlägg att belysa hur sjukt stressad jag blir på såna här platser. Det är inte fel på platserna i sig utan mer människorna runt omkring. De som inte fattar det här med vett och etikett och hur man beter sig bland folk.

1. Det här med att folk inte kan städa undan efter sig. Det gäller både franskisar man strött runt halva bordet i restaurangen, som att inte bara hoppa av en trampbil i farten och lämna den mitt på planen för andra att köra rakt in i när man kommer bakomifrån. Så får man stiga upp ur sin trampbil och skuffa undan en annan för att komma vidare... Hur tänker folk!? Eller inte tänker... 

2. Ja, vi är ett kö-älskande folk men jag blir otroligt frustrerad när folk inte fattar att köa utan springer om lite här och var. Och var är föräldrarna igen en gång? Många som ser sina barn köra om  och INTE SÄGER ÅT sina barn... Huga!

3. Att stå i vägen. I trampolindelen så får man hoppa trampolin och sen landa mjukt i ett skumgummihav. Men många som inte verkar förstå att det står en hel bunt med folk efter dom, som också vill hoppa. Nä, där blir de och lallar i en evighet. Igen, en gång, var är föräldrarna som inte säger åt sina barn att flytta på sig...

Ja, och efter min rätt så nyutvecklade bacillskräck var ju detta ställe rena rama skräckhuset. Vi bidrog ju också till på den fronten med våra flunssor... Och mannen funderade på hur många löss han hade med sig hem efter detta (som också råkade vara en av de få bilderna jag tog från stället):

mikaelduudson

Hoppas det dröjer en tid nu igen tills nästa gång på liknande platser! Håller mig till utomhus resten av sportlovet!

måndag 29 januari 2018 - 19:00

Två löpartips i vinterkylan

Jag har två tips för er såhär i vinterkylan. Två saker som har underlättat min löpning under vinterhalvåret avsevärt. Om jag frångår köpet av icebugsen då. Då skulle jag ha tre tips, för icebugsen har nog varit en livräddare, eller ska vi säga lemräddare denna vinter.

Tips 1:

Denna mössa

mosstipsmosstips2Som ni ser har den en öppning baktill för hästsvansen. Har tidigare kört med en buff upp över huvudet men då har den varit öppen upptill. Har jag en vanlig mössa så är mitt tjocka hår i vägen och svansen knölar sig konstigt nere vid halsen, eller så lyfter svansen hela mössan under hela löparrundan och släpper igenom kall luft vid öronen. Ibland har jag haft håret löst för att slippa knölen men det är inte heller ultimat. Så när jag hittade mössan jag suktat efter, från Kari Traa, på specialpris vid XXL så hamnade den genast hos mig och på mitt huvud. Inte varit missnöjd en gång över det köpet.

Tips 2:

shortstips

Kör på med shorts ovanpå löpartajtsen. Om ni, som jag, alltid fryser om baken och springer med en stor isklump där bak, så har detta hjälpt mig i alla fall. Lite varmare om baken och man slipper komma hem med isklumpar till kroppsdelar. 

måndag 29 januari 2018 - 13:03

Om att uppskatta hälsa

januarilandskap4

 

"För att uppskatta hälsa måste man ha mött sjukdom".

Detta är något som bland annat Katie Eriksson skrivit om men säkert även andra. Katie Eriksson kan man väl kalla kort "vårdprofessor" och har skrivit många böcker om hälsa och lidanden. Hon är den teoretikern jag går efter i mitt examensarbete om bältros. Om lidanden i sjukdom och i vården etc.

Men tanken här med första frasen vara att skriva om att många inte uppskattar sin hälsa förrän man varit sjuk. Människor som aldrig varit sjuka förstår inte riktigt hur otroligt skönt det är att vara frisk. Eller? Ni vet, alla som haft magsjuka, det bästa efter att den dragit förbi är ju att kunna äta igen, och ALL mat smakar ju så förbaskat gott?!? Eller någon som haft en brutet ben och får bort gipset tycker det är så otroligt skönt att slippa det och är tacksam över att få röra på sig igen!?

Jag, som reumatiker, har haft inflammationer lite överallt i alla leder. Jag är så oerhört tacksam över att kunna röra mig utan smärta. Och röra mig överhuvudtaget. När jag var yngre och innan jag fick medicinering så kunde jag inte röra mina armar, jag hade inflammationer i armbågarna och försökte jag räta på armarna så var det knivskarp smärta. Känslan efter medicinering och när jag kunde räta på armarna igen var obeskrivlig och jag minns denna känsla än, tydlig och klar, även om det var för ca 18 år sedan. Jag uppskattar högt min hälsa varenda dag.

Jag har skrivit i tidigare inlägg om min man som varit sjuk och ni kan gissa vad han gjort den senaste tiden när han har kunnat röra sig igen... Jo, han har varit ut och sprungit, varenda en dag... Jag har haft flunssa och varit rätt däckad i nån vecka. Men nu då jag också känt mig frisk igen så har jag också sprungit varenda dag.

januarilandskap

 

Idag var planen att ha en full skoldag med ny kursstart. Men så fick vi meddelande på morgonen om att läraren var sjuk och därav fick jag plötsligt en hel dag ledigt istället. Det tog jag tillvara med att skriva på slutarbetet samt att pausa och ta mig ut och springa däremellan. Sånt underbart vinterlandskap där ute idag när solen tittade fram. Kallt och sol, inget slår den kombinationen när det gäller vackra vyer. Sköt om er därute!!

januarilopning

söndag 31 december 2017 - 11:48

Det nya året!

Förvänta dig inte att andra ska göra dig lycklig. Gör något själv åt saken!

Ordspråket jag går efter. (Om det ens är ett ordspråk?) Man blir nog ständigt besviken om man tänker att andra ska göra en lycklig och ständigt följa andras drömmar. Se till att du följer din egen.

Dans är nåt som alltid varit en stor dröm. Koreografi är jag usel på men att röra mig till musik är så befriande. En exploderande känsla. Så skön känsla. Jag får ut rätt mycket av gruppassen på gymmet och dans i egna gymmet men nångång borde jag verkligen ta tag i den där drömmen och våga lära mig dansa på riktigt som vuxen. För tillfället har jag en period där jag inte kan få nog av de här dansvideorna på youtube. Följer också många dansare på instagram så jag får en hel dos av dans lite nu och då. Men se på dessa. Vilka skickliga talanger alltså. Jag vill också kunna dansa sådär!

Detta är nåt jag får önska mig ett tag ännu pga en annan önskan: nämligen att bli klar sjukskötare. Det blir nämligen sista året nu. Jaiiiks!! Jag hoppas 2018 kommer att vara snäll med mig. Det kommer inte bli ett lätt år. Stödpengarna är slut och ett år kvar av studier. Sa upp mig från mitt fasta jobb som närvårdare, pga att jag inte kan vara studieledig längre därifrån. Så från februari är jag "fri". Tudelad känsla där också. Fri att göra vad jag vill och hamna precis vart som helst, samtidigt som jag lämnar en trygg plats där jag trivats så bra. 

Men det är upp till bevis nu då, 2018! Att jag grejar det här. Mot min andra dröm. Heads up high!

Gott nytt år alla vänner, nära och kära, trogna läsare och andra som kikar in här nu och då! Må 2018 bli lika bra som 2017, om inte ännu bättre!

söndag 22 oktober 2017 - 20:17

Hinderlöpning

norrvallaobstacle

Idag hade vi äntligen tid för att ta oss till Norrvalla. Folkhälsan hade ju ett hinderlopp där för en tid sen, Valhalla obstaclerace, och efteråt lämnade de hindren kvar för alla att få testa banan fritt.

Perfekt avslut på höstlovet. Kul var det och vi alla sa i kör efteråt att "hit kommer vi igen".

Sonen hade haft karateträning före och somnade i bilen direkt vi startade mot Vörå, den knappa halvtimmes färden till Norrvalla. Sen vaknade han när vi var framme och var direkt igång med nya krafter för att springa och dra igenom alla hindren. Jag orkade med mindre än jag trodde, blir hårdträning i höst och vinter... Men kul hade vi ändå!

Hindren var väldigt höga och vid många hinder var nog min längd ett stort hinder. Jag slapp ju inte ens upp för att börja på med endel hinder och att slänga sig över stockar som var nästan högre upp än mig så fanns inte ens chans till heller... Väldigt lerigt var det också. Maken slirade ner för en backe på rumpan och upp på höbalarna slapp jag inte utan en puff i baken för de var hala och sliriga. Vid det sista hindret fick dottern höjdskräck, och vägrade gå ner pga rädsla, så både jag och maken fick hjälpa till att få ner henne. Och då brukar hon inte vara rädd av sig, så ni kan tänka er hur högt det var då... Så vi fick nog utmana oss till max även om det var en kort bana. Superkul!

norrvallaobstacle3

lördag 14 oktober 2017 - 21:14

Koll på hälsan

Har känt mig lite halvdan på sistone. Flunssa varit och grott i kroppen, tror jag. Har varit ordentligt svimfärdig ett par gånger. Yr, trött och lidit av huvudvärk ett par veckor. Men inget som brutit ut desto mer. Imorse vaknade även dottern av flunssa så misstänker att det är något sånt som legat och pyrt i bakgrunden hos mig också. Inte tränat ordentligt på länge. De gånger jag kommit mig ut för att springa så har det bränt till i lungorna och inte alls känts okej, så jag har vilat extra mycket. Men det gör ju inte heller gott, att bara ligga i soffan... Nästan så jag känner mig sämre om jag inte får röra på mig. Imorse led jag av en ordentlig snurrig skalle, världen bara snurrade runt och runt så fort jag tittade upp. Så jag höll mig i soffan. Senare tog jag mig till matbutiken med resten av familjen och kände mig faktiskt lite bättre. Tog mig sedan ut på en promenad och vågade t.o.m springa halva sträckan. Så det blev en skön lördag trots allt!

oktoberpromenad