Visa inlägg taggade med 'sterilisering'

lördag 16 december 2017 - 11:01

Inga lätta veckor

Det har inte varit lätta veckor. Värst för min man men jobbigt även för oss resten i familjen.

Min man gjorde en vasektomi för 9 månader sen. Jag skrev om det då, här kan ni klicka och läsa. Min man har gett sin tillåtelse att skriva om detta. Kanske till och med mer han som sa till att skriva nu också då allt inte gick som det skulle...

Nå, efter 6 månader ska det lämnas in ett spermaprov och det upptäcktes då att han inte var 100% steril ännu så han togs in igen för att korrigera och kolla upp var det gick tokigt. Det visade sig att det uppstått en inflammation efter första ingreppet och antagligen pga det har sädesledarna växt ihop igen. Vilket händer färre än 0,1 % av fallen...

Nå, det var sen härefter problemen började... Efter andra ingreppet nu, när de tog bort ärrvävnad som uppstått på vänster sida och skar av sädesledarna igen, uppstod det en liten blödning inne i pungen som ledde till att den svällde upp till en stor apelsins storlek och allt runt omkring helt svart. Detta händer i ca 2-5 % av fallen... Så han har verkligen hört till undantagsfallen alla gånger...

Han har haft så ont, så ont, i två veckor och inte klarat av att vara uppe ens i två minuter. Så här hemma har det varit rätt dystra två veckor med mycket smärta och sjukprat och jag och barnen som hjälpt honom med i princip allting. Tur så var jag hemma den första veckan efter ingreppet och kunde hjälpa honom. Men äntligen nu efter två veckor har svullnaden börjat gå ner och min man har under dessa två senaste dagarna uppstått ifrån de döda. Han har till och med orkat sitta med oss vid matbordet en liten stund och idag var han ute en sväng för första gången, för att hänga upp utejulljusen.

Nu, två veckor före jul, har jag sedan istället jobb alla dagar. En ledig dag på dryga två veckor tills jul. Jag hoppar in nu på två olika jobb. Mitt gamla jobb som närvårdare och sedan ett nytt, som sjukskötare. Trivs jättebra på detta nya och är så glad att få chansen att jobba där. Borde bara skriva på slutarbetet också men inte haft nån tid nu de senaste veckorna. Att sköta ett hushåll ensam i flera veckor är inte lätt. I dessa juletider dessutom. Och det är inte det att man haft sin man bortrest och därför behövt ta hand om allt. Utom jag har tagit hand om allt PLUS mannen...

nyajackan2

söndag 2 april 2017 - 14:50

Let´s talk about sex...

Närmare bestämt sterilisering.

Sterlisering är något vi pratat om här hemma från och till i flera år. Men aldrig desto allvarligare. 

Så en dag sa jag till min man, att nu är det slut med pillren. Jag har ätit p-piller (och minipiller den senaste tiden) i 23 år. Nu fick det räcka! 

I samma veva som jag yttrade det åt maken så sa han, "okej, då går jag och steriliserar mig. Du har ätit p-piller i alla år, nu är det min tur att fixa det här. Ingreppen för mig är dessutom lättare än för dig." 

Vi kände att vi diskuterat alldeles tillräckligt om fler barn eller inte. Och kommit till slutsatsen att det fick räcka med de två vi har. Ja, jag kunde visst tänka mig en helt bunt till men fick kontra med realistiska jag och inse att det blir inga fler. Min kropp orkar varken med fler graviditeter eller fler  förlossningar. Jag hade redan också nämnt barnbeslutet till min reumaläkare som tyckte jag inte behövde nån specialistvård längre. Och huset skulle också bli för litet med fler i familjen. Så nej, inga fler. Punkt. 

Eftersom proceduren är mycket enklare för män än för kvinnor tyckte ju också min man att det var klart att han fixar detta. Jag har redan genomgått min beskärda del av ingrepp och operationer i mitt liv så det var dags för honom nu.

Överraskningen för oss båda var nog ändå hur många som redan gjort detta. Min man skrev ett FB-inlägg för en lång tid sedan och fick många svar, både i inlägget men även privat, av människor som också gjort det. 

Så då reder vi ut begreppen:

Att sterilisera sig är inte samma sak som kastrering, dvs att äggstockarna eller testiklarna tas bort. Efter en sterilisering fortsätter hormoner, spermier/ägg att produceras som vanligt.

Manlig sterilisering/vasektomi: Mannens spermier tillverkas i testiklarna och transporteras via sädesledaren vidare till urinröret. Under vägen blandas spermierna med vätska från sädesblåsor och prostatan. Sädesvätskan töms ut via urinröret i samband med utlösning.

Vasektomi görs så att spermierna inte längre kommer till urinröret. De fortsätter att bildas helt som vanligt i testiklarna men eftersom de inte kan fortsätta sin färd tar kroppen hand om dem och bryter ner dem. Autoantikroppar mot sina egna spermier kan bildas men är inget farligt för hälsan. Prostatan och sädesblåsorna påverkas inte utan fortsätter att producera vätska som vanligt. Mängden vätska vid utlösning minskar bara med 5% efter en vasektomi pga avsaknad av spermier. Sexuell kapacitet, känsel i penis och produktion av manligt könshormon påverkas inte. 

Det görs ett litet snitt i testikeln, sädesledaren lyfts ut och knipsas av. Detta görs i lokalbedövning och mannen är vaken och med under hela proceduren. Min man får berätta:

"Jag bestämde mig att göra det här och bokade tid till arbetshälsovården. Läkaren kollade lite med att det var gemensamt beslut och min fru måste skriva en bekräftelse att hon var med i beslutet. (Något jag inte fattar. Vad hände med rätten att bestämma över sin egen kropp?) Remiss till kirurg skickades och tid för vasektomin fick jag sedan efter tre månader.

Jag åkte in på morgonen, skulle vara oäten i 6 timmar före. Fick vänta rätt länge eftersom dom dubbelbokat kirurgen. Jag hade mina vanliga kläder på mig, även i operationssalen. Behövde bara dra ner byxorna en liten bit ner. Fick en värkmedicin före och propofol (sömnmedel men i mycket liten dos, används vid narkos) i dropp under hela proceduren och de lokalbedövade stället vid pungen. Men jag var alltså vaken under hela proceduren och satt och pratade med teamet under proceduren. Lite hög på medicinerna var jag ju nog men allt kändes bra och tryggt. Det värsta var väl tvättningen före när området skulle steriliseras med steriliseringsvätskan som kändes väldigt kall.

Ett litet snitt gjordes. Kändes inte alls. När hon drog fram sädesledaren kändes det lite spänt vid området, på ett obehagligt sätt. Men genast jag nämnde nåt om smärta fick jag en dos i pungen och en i venen och vips var smärtan borta. Hela ingreppet tog 2 x 15 minuter, båda sädesledarna.

Under kvällen efter ingreppet kände jag mig ganska trött pga medicinerna, försökte vila  rätt mycket. Direkt jag steg upp kändes det lite lustigt men vågade nog röra mig ändå. Jag sov som en stock hela natten och nästa dag kändes det redan bättre även om jag gick väldigt försiktigt. Såren på pungen har inte blött alls efter vasektomin. Och den enda smärtan är ett litet obehag i ljumsken. Antagligen där sädesledaren finns.

Tre månader efter ingreppet ska jag göra ett spermaprov. Provet tas alltid för att risken finns att sädesledarna växt fast igen och spermier kommer sig vidare som förut eller att kirurgen missat nån mindre sädesledare. Så helt steril kan vi inte räkna med att jag är än."

Kvinnlig sterilisering: Ägglossningen sker ju vid äggstockarna och så vandrar ägget vidare genom äggledarna och in till livmodern. Vid kvinnlig sterilisering skärs äggledarna av eller blockeras genom att de löds ihop. Detta görs med titthålsoperation eller genom slidan och livmodern. Vid titthålsoperation sövs man men görs den via slidan räcker det med smärtstillande läkemedel. 

Kvinnan fortsätter att producera ägg och hormoner som vanligt efter sterilisering. Mensen kommer som vanligt. Skillnaden är att ägg och spermier inte kan mötas längre och då sker det heller ej någon befruktning. Det är fortfarande mycket vanligare att kvinnor steriliserar sig än män, trots att ingreppet är mycket enklare och mindre komplikationer för män. Intressant detta. Varför är det så? Jag känner dock till många män som gjort ingreppet men bara en kvinna. Kvinnan jag känner är 33 år och har tre barn och här är hennes berättelse:

"Hormonella preventivmedel har inte fungerat alls för mig. Använde kopparspiral mellan graviditeterna men då jag som alltid haft kort mensperiod plötsligt hade långa och rikliga blödningar fick jag nog. Vi började fundera på sterilisation efter att vi fick tredje barnet. Det var helt klart för oss att fler barn blir det inte. Min första tanke var att det var mannens tur att fixa detta eftersom jag hade gått igenom mens, graviditeter, förlossningar och amning. Men vi bestämde sen ändå att med kvinnans Essure-operation finns det en chans för mig att bli gravid igen med provrörsbefruktning ifall vi skulle ångra oss. Vi funderade på saker som om nånting skulle hända, nån av oss skulle råka ut för en olycka tillsammans med alla barnen och den andra skulle bli ensam eller om nåt skulle hända med nåt av barnen, eller alla barnen. Hemska tankar men man måste ju gardera sig. Vid en Essure-operation sätts det in nån sorts spiral i äggledarna som växer fast in i vävnaden och stoppar upp. 

Operationen var under dagkirurgi. Jag ville själv sövas ner, vilket inte behövdes egentligen, bara lokalbedövning. Läkaren försökte övertala mig men jag hävdade bestämt att jag ville sövas. Jag har en sån tendens att må illa direkt nånting görs i min kropp och kunde inte tänka mig att vara vaken under proceduren. Läkaren gick till slut med på att låta mig sövas. Så själva ingreppet kände jag ju inte alls av eftersom jag sov. När jag vaknade var jag lite känslig och gråtig, men jag är nu sån att jag gråter lätt annars också. Efteråt hade jag värk i äggstockarna, men det kändes nu ungefär som under en ägglossning. Några riktiga smärtor hade jag nog inte. Under följande ägglossning och mens hade jag kanske lite mer värk än vanligt, men det kan också vara att jag inbillade mig. Jag gick på eftergranskning efter 3 månader där det med ultraljud konstaterades att spiralen satt på rätt plats och blockerade rätt.

Jag/vi har varit jättenöjda i alla fall och inte ångrat beslutet en enda sekund."

Här kan ni läsa om Essure. Och här kan ni kolla en video om det.

Här en video om andra metoder vid kvinnlig sterilisation:

Riskerna då? Det går inte att ångra sig. Kvinnlig sterilisering är mer definitiv. Medan det finns en större chans för mannen att sy ihop sädesledarna igen och lyckas göra en kvinna gravid, är chansen för kvinnan noll. Det sägs att ju fler år som går efter ingreppen, desto svårare blir det att göra steriliseringen reversibel, dvs ångra sig. Man kan dock bli gravid igen efter Essureingreppet genom en provrörsbefruktning, som man då måste själv betala för.

Det finns också en risk för blödning efter kvinnlig sterilisering och då måste en bukoperation göras. Vid mannens sterilisering kan också en liten blödning samlas i pungen men det brukar inte vara desto mer farligt.

En narkos vid kvinnlig sterilisering medför också alltid risker.