fredag 15 juni 2018 - 22:35

Torrt, torrt, torrt

Nyss hemkommen från bio, såg en riktigt spännande film; nyaste Jurassic Park. Jag hoppade till taket flera gånger under filmen och höll barnen hårt i handen... Fortfarande storm ute när vi kom ut från biosalongen och väl hemma blev det att vattna blommorna. Det är så oändligt torrt överallt nu och stackars gräsmattan dör eller gulnar bort... Nästa vecka har de lovat regn och rätt bra det med, för då börjar jag jobba så det kan lika gärna regna lite! Just nu: fotboll faktiskt. Håller hårt på Spanien.

hemmakajsatorka

lördag 9 juni 2018 - 20:32

Underbara Pargas

Efter nästan en vecka i Pargas kan jag ju skriva några rader om den finaste och käraste hemstaden i världen. Pargas. En stad jag aldrig skulle flytta tillbaka till när jag lämnade den efter studenten. Men jag lärde mig också att man aldrig ska säga aldrig. När tanken på att skaffa barn dök upp så bar flyttlasset direkt till Pargas. Vårt första gemensamma hem köpte vi där men insåg rätt fort att vårt liv, mitt och makens, inte fanns i skärgårdsstaden. Vi behövde något med mer puls i. Men vill man varva ner så är Pargas definitivt ett måste. En tredjedel av mig finns för alltid i Pargas, en tredjedel i Helsingfors och den sista delen var än jag råkar bo just nu (Korsholm för tillfället). En del av hjärtat blev kvar i Pargas när jag lämnade den. Och släkten, familjen. Och vännerna. Så jag återkommer hit så fort ett tillfälle dyker upp. Speciellt på sommaren, för då är staden riktigt livlig och underbar.

Mina 5 guldkanter i Pargas:

1. Mustfinn stranden

mustfinnkarta

Bästa stranden. Den är stor. Ljuvlig utsikt och man kan råka bonga sverigebåtarna swichandes förbi om man har tur och råkar befinna sig där de rätta tiderna (morgon eller kväll). Här lyser solen allt som oftast från förmiddagen till sena kvällen. Snäckor kan man hitta längs stranden. Det här är en strand jag alltid återkommer till när jag besöker Pargas om somrarna.

mustfinncollage

2. Malmirundi

När man var yngre, i mopoåldern eller sen då man fått körkort, så va malmirundi ett måste. Alltså köra runt i "segelrondellen" (fast på min tid fanns det ingen rondell där) och sen genom Malmen (Pargas centrum kallas Malmen i Pargasmun) på raksträckan och över till gästhamnen. Och så körde man så, runt och runt. Ibland även lite för många varv så polisen satt ibland och räknade varven man gjort och ibland kunde någon få tillsägelse om att varvandet måste upphöra (eller var det där bara en myt/skröna?). Direkt jag kommer "hem" så måste jag köra några malmirundor, bara för att. Kanske råkar man se nån man känner?

3. Inga veit jag, inga...

Alltså Pargas dialekten... Min man brukar säga att direkt jag kommer förbi segelrondellen så blir mitt tonfall ett annat. Inget jag märker av själv men pargasdialekten verkar nog ändå finnas där djupt i mig nånstans. Min pappa är "äkta" Pargasbo medan min mamma var stadibo (från Helsingfors, och ja Porkala, Hangö, Esbo och Kyrkslätt...) så vi har aldrig talat pargesiska hemma men själva tonfallet och brytningen finns ju där ändå. Och de där överflödes "inga"-orden som sätts till både inne i meningarna och i slutet av meningarna. "Inga veit ja vart du satt dom, inga" (ordet "inga" ska sägas med kort och bestämd ton och helst så ofta som möjligt).

4. Berg och dalar och närheten till vatten var du än befinner dig i Pargas

pargaskarta

Bara ÄLSKAR landskapet i Åboland! Älskar att köra runt (ja, här har vi det här körälskande folket igen), speciellt mot mustfinn, Sattmark och alla landskap mot Naguhållet. Ja, alla öar egentligen är så vackra. Kirjalaön när du kommer in från Åbohållet till Pargas, och Lemlaxön därifrån. Ålön som är huvudön där Malmen är (pricken Pargas på kartan), med Mustfinn och Sydmo. Från den ön kommer du antingen över till stortervolandet från byn skräbböle därifrån jag kommer och åker vidare till öar som Mielisholm, Attu eller Sorpo. Till ön Heisala kommer du från Granvik. Eller så åker du vidare till Nagu och Korpo via Mattholm och Lillmälö för att ta dig över till Nagu med färjan. Vill du inte till Nagu så kan du svänga av före och åka till Stormälö och besöka Airisto-hamnen. En hel del öar alltså. Och underbart landskap. Många broar och några färjor vart du än åker. Speciellt överväldigad blir jag nu efter att jag bosatt mig i "plattlandet" (vilket jag också älskar pga de öppna vyerna). Jag känner mig så omfamnad av berg och dalar och alla stora träd och stora löv. Allt känns lite lummigare och lite mer omfamnande i Åboland. Jag älskar hus på små kullar och åkrar i böljande landskap runtom. Jag älskar klipporna och bergen som sluttar ner i havet och vikarna. Här kan man stå högt uppe och se långt över ett så vackert landskap.

5. Människorna

Jag försöker hinna träffa alla vänner och bekanta när jag kommer till Pargas men oftast hinner jag knappt med någon. Det är väldigt ofta nuförtiden jag eller vi kommer ner av någon orsak och har en tid att hålla. Men det är rätt underbart att gå i en stad där man alltid möter någon man känner (och ja, det är ju underbart med tvärtom också). I butiken råkar man på barndomskompisar eller ens föräldrars vänner eller tex brorssonen. Nånting som sådana som bor kvar i sin hemstad tar för givet men som jag tycker är lite guldkant i vardagen, att känna så många som man möter och som man kanske delar gemensam historia med!

sysilax

 

 

fredag 30 mars 2018 - 17:53

Skidvåren

skidtrippel2

Ja, den här våren kan man verkligen kalla skidvåren! Jag köpte skidor för inte så många veckor sen och jag var lite skeptisk till hur mycket jag skulle hinna skida innan allt smälter bort. Och så hann jag ju med magsjuka också här emellan. Men jag behövde verkligen inte oroa mig...

Tänk vilket perfekt skidföre det fortfarande är, och vi är snart inne i april! Mycket bättre med all snö istället för den evigt långa slaskvåren! Jag har fått ta många selfiesar i spåren och jag har hunnit testa både Botniahallens spår ett par gånger, Kvevlax och karperöfjärden. Skulle ha varit kul med nåt längre spår så man inte behöver åka av och an eller flera varv runt.

Har ni nåt bra tips på skidspår såhär i närheten? Som är runt 10 km och omöjligt att tappa bort sig vid?

Åker ensam än så länge, vi måste turas om maken och jag än så länge. Vi har lärt oss att när vi vill träna ska man inte ta barnen med sig. Vi har provat men de bara kastar sig och "jag ooooorkar inte" och så blir alla på dåligt humör. De har nästan hela vintern skidat varje vecka i skolan, ibland till och med varenda dag vissa veckor, så stort pluspoäng till skolan som verkligen satsat på skidning och rörelse i år!

skidtrippel

 

måndag 29 januari 2018 - 13:03

Om att uppskatta hälsa

januarilandskap4

 

"För att uppskatta hälsa måste man ha mött sjukdom".

Detta är något som bland annat Katie Eriksson skrivit om men säkert även andra. Katie Eriksson kan man väl kalla kort "vårdprofessor" och har skrivit många böcker om hälsa och lidanden. Hon är den teoretikern jag går efter i mitt examensarbete om bältros. Om lidanden i sjukdom och i vården etc.

Men tanken här med första frasen vara att skriva om att många inte uppskattar sin hälsa förrän man varit sjuk. Människor som aldrig varit sjuka förstår inte riktigt hur otroligt skönt det är att vara frisk. Eller? Ni vet, alla som haft magsjuka, det bästa efter att den dragit förbi är ju att kunna äta igen, och ALL mat smakar ju så förbaskat gott?!? Eller någon som haft en brutet ben och får bort gipset tycker det är så otroligt skönt att slippa det och är tacksam över att få röra på sig igen!?

Jag, som reumatiker, har haft inflammationer lite överallt i alla leder. Jag är så oerhört tacksam över att kunna röra mig utan smärta. Och röra mig överhuvudtaget. När jag var yngre och innan jag fick medicinering så kunde jag inte röra mina armar, jag hade inflammationer i armbågarna och försökte jag räta på armarna så var det knivskarp smärta. Känslan efter medicinering och när jag kunde räta på armarna igen var obeskrivlig och jag minns denna känsla än, tydlig och klar, även om det var för ca 18 år sedan. Jag uppskattar högt min hälsa varenda dag.

Jag har skrivit i tidigare inlägg om min man som varit sjuk och ni kan gissa vad han gjort den senaste tiden när han har kunnat röra sig igen... Jo, han har varit ut och sprungit, varenda en dag... Jag har haft flunssa och varit rätt däckad i nån vecka. Men nu då jag också känt mig frisk igen så har jag också sprungit varenda dag.

januarilandskap

 

Idag var planen att ha en full skoldag med ny kursstart. Men så fick vi meddelande på morgonen om att läraren var sjuk och därav fick jag plötsligt en hel dag ledigt istället. Det tog jag tillvara med att skriva på slutarbetet samt att pausa och ta mig ut och springa däremellan. Sånt underbart vinterlandskap där ute idag när solen tittade fram. Kallt och sol, inget slår den kombinationen när det gäller vackra vyer. Sköt om er därute!!

januarilopning

torsdag 7 december 2017 - 18:27

Modig

modigajag

Jag kan många gånger uppfattas som känslosam, ängslig eller ja, hittar inte riktigt orden jag söker. Alla har vi perioder när vi tvivlar på oss själva. Sådan period har jag just nu. Mest bottnar detta, just nu, i att jag har haft stödmånad. Det betyder att jag fått stöd för att studera i november månad (min sista stödmånad... hjälp!), dvs inte behövt jobba. Vi har dessutom haft väldigt få timmar i skolan och jag har mest spenderat dagarna med att sitta hemma och skriva. Bra det också. För jag har examensplanen klar, den är framförd och godkänd och nu fortsätter det riktiga skrivarbetet. Men jag har börjat känna mig lite "mökkihullu"/"kåtabränd", vilket man nu väljer att kalla det. Ingen som direkt väntar på en att komma på jobb dag efter dag. Inte heller någon lärare som kräver att man infinner sig varje dag i skolan, eller väntar på arbete att rätta. Utan slappt och ledigt. Men jag är inte riktigt den där slappa och lediga personen. Jag trivs bäst med rutiner och någon som förväntar saker av mig. Människor man träffar sådär automatiskt, i jobb eller skola, utan att behöva passa upp tider med folk.

Medan jag körde till matbutiken så dök det upp en aha-känsla i mig. Jag satt och funderade på varför jag är så känslig. Jag är ju ändå inte känslig sådär till naturen utan rätt "hård". Men jag gråter tex till alla snyfthistorier, sånger och filmer som finns här i världen. Jag grät när finlandiahymnen spelades på slottsbalen igår och jag grät när barnen sjöng i kören på deras självständighetsfest. Jag gråter när jag är sjuk och ska förklara symtomen för vårdpersonal på hälsostationen, för att jag ju är så sjuuuuuk och det är synd om mig. Jag gråter till allt.

Men så kom jag på att det egentligen inte är så konstigt att jag är rätt känslig person.

Jag utmanar mig ständigt! Jag utmanar mig själv och mina rädslor hela tiden. Inte så konstigt man är känslomässig då. Eller ska vi säga mänsklig? Empatisk? Modig?

"För att vara modig måste man våga vara svag", var det nån klok som en gång sade.

1. Jag har flyttat långt bort från nära och kära. Inte helt ensam dock, nog med familjen. Men det är ändå inte så att jag har flyttat till min mans stad heller och vi automatiskt haft nån sorts av kontaktnät, för det har vi inte. Vi har båda flyttat till en stad där vi inte kände på det sättet en endaste kotte före. Jag har inget stödnätverk som står stabilt bakom mig här, på ort och plats. Jag kan inte dyka upp hemma hos mamma och pappa en vardag och jag har inga barndomsvänner som öppnar upp sitt hem för mig med en testund när jag behöver prata av mig.

Det är det inte många som vågar. Rycka upp alla rötter och planterar dem med vördnad igen sakta men säkert på en ny plats i livet. Det tar tid. Dessutom med barn som litar på oss, förväntar sig att vi grejar det här. Ett stort ansvar.

2. Och än en gång har jag ryckt upp rötterna. Denna gång från ett yrke och en arbetsplats jag trivts med och känt mig trygg i. Jag har valt att studera som vuxen och till ett yrke som är rätt krävande. Inte bara den kunskap man förväntas kunna utan även en hel drös med ansvar. Just nu har jag inget fast arbete att gå till varje dag utan tar emot inhopp här och där.

Det är det heller inte så många som vågar. Med familj, barn och huslån.

3. Sen påminner jag mig själv också att jag utmanar mig själv hela tiden i träning. Jag testar på nya sporter hela tiden. Såsom klättring, paddling, armbrytning. Jag testar mina maxgränser i vikt i gymmet. Jag kör hinderbanelopp helt ensam ifall ingen annan har lust att hänga på. Jag klättrar och utmanar min höjdrädsla tills jag nästan kissar på mig. 

Det är det inte heller många som vågar.

Så om jag nångång igen tänker tankar om varför jag är så känslig så påminner jag mig bara; "För att vara modig måste man våga vara svag". Våga pröva på saker och vara svag för stunden. 

Hoppas de senaste fina dagarna håller i sig i resten av december för det har varit underbart väder den senaste veckan! Min mökkihullu bör också vara över nu för jobbat har jag gjort de senaste dagarna och det kommer att fortsätta i rask takt nu framöver. Stödet är slut och nu kör vi både fulltidsjobb och fulltidsstudier. Detta gör mig också mycket mer produktiv, så jag välkomnar detta med öppna armar. Ju mer man har att göra, desto mer får man gjort! Underligt hur det är på det viset...

vinterlandskapnovember4vinterlandskapnovember5vinterlandskapnovember6

 

torsdag 16 november 2017 - 08:12

Skrivarbete på gång

novemberdimma

Har angstat över examensplanen länge nu men äntligen verkar det som om jag börjar vara klar. Jag är i god tid så ingen egentlig fara har det nånsin varit men jag har ju alltid gillat att ha alla måsten gjorda i god tid så jag slipper stressa och nu har det varit på gränsen. Examensplanen är det alltså frågan om. En cirka 10-sidig plan om mitt syfte med min forskarstudie, med innehållande inledning, teoretisk bakgrund, syfte och frågeställningar och plan om hurdana urval och analysmetoder. Ämnet jag valt är SÅ intressant att djupdyka i och jag skulle kunna dyka hur länge som helst där men det svåra är att få arbetet strukturerat och hålla en genomtänkt linje... Jag flyger lite hit och dit och det är det som ger mig grått hår... Men den ska vara inlämnad på måndag, och sedan framförd följande måndag åt alla, men redan ikväll ska jag och min studiekompis vara klara och läsa igenom varandras arbeten för att kolla upp eventuella fel och brister eller om just den röda tråden fattas.

ledignovember

Men, oavsett hur mycket jag suttit och skrivit den senaste tiden så har det varit oerhört viktigt för mig att röra på mig med jämna mellanrum. En orsak att röra på sig sådär snabbt och lätt är ju att hämta in posten, föra ut skräp eller bara besöka stranden vår. Och det gjorde jag igår i ett par omgångar. Otroligt fint, grått landskap var det med morgondimma och frost. Senare under dagen föll det till och med ner några snöflingor och sen kom solen fram och tittade.

novemberdimma2novemberfloating

Känner mig lite lättare nu igen och "no hätä" som man säger här i Finland. Önskar er en skön fortsatt vecka!

lördag 16 september 2017 - 21:43

Sköna helg

Jobbat kvällskift igår och idag for jag till 7 på jobb och kom hem efter 15. Maken och barnen hade städat hela huset och det var så mysigt hemma. Tanken var att åka till Tropiclandia när jag slutat jobba men väl framme såg vi att det var stängt på grund av underhållsarbeten... Barnen var nära tårar så de blev lite gladare då vi bestämde oss för Hoplop. Riktigt bra för mig som bara fick sitta och titta i ett par timmar. Var så sömnig efter att ha stigit upp 6 imorse. 

Det var också väldig tur med Hoplop med tanke på träning ikväll. Skulle aldrig ha orkat nånting efter flera timmar i simhall, men efter 1,5 h i lekhall så var jag mer än redo för att dra på mig löparkläderna när vi kom hem.

septembersky

Och vilken sky det var ikväll!

Det blev intervaller med löpning varvat med promenader. Eftersom jag gillar att dra övrekroppspass i gymmet så försöker jag fokusera på ben när jag kör löpning. Så först 4 km löpning och sen, väl hemma, flera varv med traktordäcket alá 100 kg. Lär känna av det imorgon...

Kvällskift imorgon igen så nu ska jag njuta ordentligt av ledig lördagskväll. Gjorde mig lite lördagsgott idag, chokladmousse. Naturligtvis sockerfritt! Och om ni vill veta, första veckan sockerfritt har gått jättebra! Över mina förväntningar. Så nu kör vi vidare!

chokladmousse

 

fredag 8 september 2017 - 12:44

Skola, jobb, tent, flunssa och det eviga dåliga samvetet

Tranorna har flyttat. Hösten är verkligen här nu. Med fina solnedgångar, krispiga morgnar och kvällsmörkret. Jag gillar höstar. En favoritårstid, delad plats med våren.

soderfjarden17

Men det är mycket nu. Brukar ju va så. Allt på en gång och sen är det tomt igen. De närmsta veckorna har jag haft skola hela dagen och sen jobb på kvällen eller tvärtom, jobb på morgonen och sen skola på eftermiddagen. Och så fick jag ju flunssan förstås till, och mens på det ännu... Inte så värst jobbig  flunssa dock. Den pyste på långsamt i början och inte tagit ner mig totalt. Jag har klarat av att jobba och studera.

jaghemmadag

Men den tar ju ner allmänkonditionen och humöret förstås då man vill prestera på topp. Idag håller jag en välförtjänt hemmadag fast vi har nån föreläsning i skolan (dock inte obligatorisk). Ska krya på mig och läsa på tent som vi har på måndagen. Såklart kom det en önskan att komma på jobb hela helgen med start ikväll. Men har lovat både mig själv och barnen att vara hemma så det blir jobb först till söndagseftermiddagen. Jag har jobbat nu alla helger i en evighet bakåt, så tänkte ha denna halva ledigt i alla fall.

Ja, ni hör ju. Det där eviga dåliga samvetet! Hur man än vänder sig är rumpan bak (eller hur va det man sa?)... Befinner jag mig på jobb har jag dåligt samvete över att jag inte hinner läsa på tent och det viktigaste, inte hinner se barnen (och maken förstås). Och är jag hemma och myser och läser och spenderar tid med resten av familjen, som idag, har jag dåligt samvete över att jag inte jobbar och cashar in pengar. Inte lätt det här livet. Som tur är det inte så mycket kvar av studierna. Fast 1,5 år är rätt länge då man håller på såhär ändå. Det gäller bara att bestämma sig och sen skita i det dåliga samvetet.

På onsdagen var jag på ett lite annorlunda uppdrag. Nämligen ett reklamjobb för Naprarehab angående kompressionsstrumpor. Det var kul. Det skulle vara en kvinnlig och manlig modell och vi fick springa och fotograferades vid öjberget och vid Söderfjärden. Benmodell för en dag. Vi hade otrolig tur med vädret som visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och vi höll på ända tills solen gick ner. Kallt blev det nog, iom våra lätta kläder och shorts, och kanske inte det bästa för min flunssa (frös som en galning hela natten och var inpackad i filtar) men flera timmar gick fort i detta sällskap.

soderfjardenreklam

Ha en underbar och mysig helg! Jag tänker äta gott och mysa med resten av familjen. Vad har ni för planer? Kram!

fredag 11 augusti 2017 - 11:44

Sista semesterdagen

Igår firade jag min sista semesterdag. Kändes inte så vemodigt dock. Har hunnit vila mig och är redo för höstens rutiner och jobb/studier. 

abborrstranden

Först var jag och barnen och undersökte Vasas omgivning och hittade (med makens hjälp) ett obekant ställe för oss, abborrstranden. Och så fint där var!! Barnen var lyriska över nya ställen att klättra och undersöka och jag tyckte det var så vackert där med sol och storm, så vi blev där en god stund. Lite för länge också, för vi hade bestämt tid på stan med en kompis och fick lite väl bråttom att hinna dit.

abborrstranden3

Sen blev det Konstens natt för hela kvällen. Nästan 4 timmar var vi där och barnen orkade och gillade det dom med. Än en gång jätteroligt. Massor med folk, mat och musik hela kvällen lång. Och alla vi behöver lite sambatåg i våra liv. Alla former av kroppar smyckade i färger och paljetter och stolta och modiga att dansa framför hundratals människor. En härlig kväll.

sambataget1sambataget01sambatagetsambataget2sambataget22

fredag 4 augusti 2017 - 16:07

Resan söderut

Eftersom både jag och maken jobbade i juli så åkte barnen ner till Pargas sista veckan. På söndagen när jag jobbat klart så åkte jag också ner efter dem. Det var nämligen startskottet för min 9 dar långa semester!

Vi började i Pargas med att fira dottern för andra gången. Eftersom vi jobbat så blev det inget större kalas för hela släkten utan vi tog fler mindre kalas istället. Vi spenderade några dygn hos min mamma och pappa och på deras villa. Hade tur med vädret som visade sig, för det mesta, på sin bästa sida.

pargaspargas2pargas3pargas4pargas5pargas6pargas7

Sen ville jag och barnen göra en kort vända till Nagu. Som sen, när vi hittade den perfekta stranden och det heta sommarvädret, blev flera timmar lång. Vi hade det underbart skönt och jag fick in den rätta semesterfiilisen. Och sonen kom över sin rädsla att åka färja (för tänk om den sjunker!) och tyckte det var riktigt kul.

nagunagu2nagu3nagu4

Sen kom en regndag och vi startade mot Helsingfors och Kyrkslätt. Vi landade hos min syster precis mitt på dagen och bestämde oss för att köra in och shoppa lite. Det var vi inte ensamma om att tänka i regnvädret... När vi kommit hem igen gassade solen och det var varmt och skönt. Vi åt mat och under den tiden bestämde vi oss för att besöka Borgbacken denna dag istället för nästa dag. Så barnen och jag packade en väska och så körde jag in till stan. Eftersom vi anlände dit strax före kl 19, så fick vi dessutom kvällsarmbanden som var en peng billigare. Sen åkte vi mest trä-bergochdalbanan och vattenbanan och var lyriska av allting. Vi hade så kul och det var varmt och solen lyste hela kvällen. Kl 22 var vi klara och körde hem igen. När vi kom till syrran igen vid 22.30 fick vi uppleva rena rama viltsafarit med hjortar och bambin som hoppa och skutta både framför och bredvid bilen. De blev inte ens rädda när vi vevade ner vindrutorna på bilen och fotograferade dem. Syrran berättade att de äter upp alla hennes blomrabatter helt lugnt fastän deras hund står och skäller på dem bredvid. När vi hade sovit och startade mot Vasa så stod hjortarna bredvid vägrenen igen och önskade oss trevlig resa hem.

Borgbackenborgbacken2kyrkslattkyrkslatt3