2ndheader2021

5 saker jag lärt mig mitt första år som mamma

Skrivet av Julia Andersson 19.03.2020 | 2 Kommentarer

Det är temavecka här på Sevendays, Föräldraskap och Barn! Så tänkte jag skulle reflektera lite över mitt första år som mamma, för galet nog så fyller min lilla bebis 1 år om 2,5 vecka (hallå vart tog tiden vägen??)

IMG 8894

1. Ibland är det svårt att balansera att vara mamma men att inte tappa bort mig själv. Att vara mamma är det största och viktigaste uppdraget i mitt liv, och jag älskar att vara Adrians mamma. Men samtidigt är jag ju fortfarande jag, och ibland behöver jag få vara bara Julia. Jag har andra intressen också, och även om jag älskar att babbla om sovrutiner, bästa barnmaten, flaskor och vagnar så kände jag ett tag att jag inte tog tid för mina intressen. Behöver några sammanhang där jag bara är jag, Julia, inte mamman Julia hela tiden. 

2. Det är mycket svårare än jag trodde att sätta upp gränser för hur andra gör med mitt barn. Mest konkreta exemplet är när man träffar bekanta på stan och de börjar peta på Adrians händer eller i ansiktet. JAG FÅR PANIK och ändå känns det svårt att säga ifrån. Vill bara skrika "Peta inte på honom med smutsiga händer" och ändå står jag där och ler stelt. Kan vi inte komma överens om att man inte rör andras bebisar utan tillåtelse?

3. Det stämmer som de säger att man får reda på vem ens riktiga vänner är när man fått barn. Vem fortsätter höra av sig? Och det visar sig ganska snabbt vem är intresserad av att finnas i barnets liv. Personer som jag trodde att skulle bli jätteviktiga i Adrians liv har dragit sig undan. Men det har ju också gett plats för nya vänner! 

4. Man måste inte lyssna på BVC. Jag tycker det är så otroligt bra med barnrådgivningen och att vi får så mycket hjälp och stöd under första året. Men för min egen skull är det skönt att ha en faster som är utvecklingspsykolog som jag kan vända mig till när jag har frågor om just anknytning. Upplever att bvc stressade oss redan när Adrian var pytteliten att vi inte skulle samsova för att Adrian skulle sova i egen säng. Och oj nej sover han tupplurer i din famn vid 4 månaders ålder? Det ska man inte göra... Min magkänsla sa att sova och låta honom sova nära så mycket som möjligt, så det har varit rätt för oss. Så glad att jag inte lyssnade och försökte börja sömnskola vid några månaders ålder. 

5. Barnet kommer naturligt hitta en rutin, man behöver inte följa ett tidsschema. I alla fall var det så för oss. Fram tills 9 månader ungefär hade vi inga rutiner alls! Vi matade när han var hungrig, sövde när han var trött. Ungefär vid 9 månader började jag märka att han vaknade ungefär samma tid på morgonen, och sedan började rutinerna med frukost, mellis, mat och sovturer infalla på ungefär samma tid helt av sig själv. Det har varit så skönt att inte vara bundna till ett schema för att skapa en rutin. 

IMG 8893

Kommentarer

  • Fina Christina 20/03/2020 11:09am (5 månader sen)

    Tvåan och fyran kan jag inte alls relatera till. Men sen igen så är det nu sällan jag skulle reagerat på att nån petar på mitt barn. Jag är inte rädd för bobbor, jobbar ju på en sån plats var det finns massor av dem vanligtvis. Visst, i början var jag kanske mera noga med att personer som besökte oss skulle tvätta händera å så. Men inte numera.

    Angående bvc så ja, de är alla olika både barnen och hälsovårdarna. Jag litar fullt på vår hälsovårdare och vi har en bra relation. Har även blivit bra bemött och fått massor av hjälp och tips. Oftast har de väldigt lite, om någon, kunskap om prematurer. Men hon har varit villig att ta reda på.

  • Isabelle Härtull 25/03/2020 11:54am (5 månader sen)

    Känner igen mig så mycket i de flesta punkterna! Vi har fått pikar från både bvc och vänner som har barn att vi inte hade rutiner osv och att Lykke sov i famnen i flera månader. Hon behövde mycket närhet så varför inte ge det då? Superbra inlägg <3 Hoppas ni har det bra :)

Skriv en kommentar