måndag 8 januari 2018 - 01:10

Behövs träningsmål för motivationen?

För mig har alltid träningen varit en sjävklar del i vardagen. Jag vill känna att jag orkar springa, är stark i kroppen och uthållig på jobbet. Men jag måste erkänna att så länge jag inte har ett mål, är det betydligt svårare för mig att ta dendär promenaden eller orka ett pass på gymmet. När jag spelade fotboll fanns det ju alltid tydliga mål: att vinna matchen, stiga i serien, få speltid osv. Efter att jag slutade med fotboll och började med löpning blev olika lopp istället mina mål. Klara av halvmarathon, genomföra Energy Run, springa marathon under 4h osv.

Som det ser ut nu kommer det inte bli några lopp för mig under våren, och därför har träningen i höst och vinter varit extra motig att genomföra. Varför tränar jag egentligen? 

Det långsiktiga målet är förstås att orka i vardagen och känna mig stark, men trots allt är det ett väldigt diffust och otydligt mål - inte tillräckligt konkret för att det ska motivera mig till att träna varje dag.

 

26692428 10156039172632767 700656976 o


Igår efter tennislektionen
med Christian började jag lista nya träningsmål för 2018. Det jag måste försöka komma ihåg är att träningen ska kännas rolig och utmanande för att jag ska orka med det år ut och år in. Alla träningsgrenar passar inte alla. Mina fem stora pelare jag ska försöka med i år är: 

  • Träna 4-5 gånger i veckan, året om. Det här är viktigt för att jag ska ha energi i vardagen, få in träningen som en rutin och förbättra min kondition och styrka. Just nu ligger passen nog över fem gånger i veckan. Utmaningen blir förstås under resor och semestrar. Men det ska gå bra!

  • Bli bättre på tennis. Jag gillar verkligen sporten men är nybörjarnas nybörjare. Tycker tennis ger mig mycket alternativ träning och är dessutom utmanande.

  • Springa ett lopp. Det behöver inte vara ett marathon eller ens ett halvmarathon, men något typ av lopp vill jag ändå klara 2018.

  • Öva på flexibiliteten. Det här fuskar jag alltid med, vilket också leder till att min rörlighet minskar och jag ökar risken för skador. 

  • Prova en ny träningsgren. Jag tror starkt på att man ska utmana sig och framför allt våga gå utanför sin bekvämlighetszon. Minst en ny gren ska jag testa.

26734953 10156039172472767 184906725 o


Skriver du egna träningsmål, så får du också skriva ner lösningar till dem.

- För att jag ska träna fyra till fem gånger i veckan är det viktigt för mig att schemalägga träningen som om det är lika viktigt som t.ex. ett möte. Jag vill hitta en bra träningsapp för inspiration. Och jag ska variera kondition,styrka och uthållighet. 

- För att bli en bättre tennisspelare måste jag ju spela tennis. Åtminstone en gång i veckan. Jag får också skaffa ordentliga skor för sporten.

- Att springa ett lopp kräver egentligen att jag enbart anmäler mig till något. Jag vill hitta ett roligt och lagom utmanande lopp. Sedan träna löpning förstås!

- Vill jag bli flexiblare ska jag stretcha efter träningen, och boka in en ordentlig stretch per vecka. Lovar jag mera än så är jag för optimistisk. 

- En ny träningsgren kräver lite research och sedan bara att prova på.

26734985 10156039172447767 741013063 o2


Behöver du träningsmål
för motivationens skull?

söndag 4 juni 2017 - 12:03

ASICS Stockholm Marathon - rapporten

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna. Och jäkligt sjuka ben. Och rumpa. Och vader. Och tår.

Orsaken till att bloggen varit off två dagar är för (som många säkert visste) att jag och Sandra flög till Stockholm i fredags för att igår delta i Stockholm marathon. 

18926399 10155395872387767 682379496 o

18870068 10155395872292767 1276425178 o

18927128 10155395872212767 1184774154 o


Vi tog tidigaste
flyget från Vasa och landade passligt till frukost. Det blev bagel och kaffe på Espressohouse, för när man springer så långt får man ladda kolhydrater i mängder! Stockholm bjöd på sol men blåst, och under dagen gick vi runt lite i stan och lunchade med Mimmi på Phil's Burgers. Ett superbra lunchställe med världens godaste halloumiburgare! Tips tips.

 

18926275 10155395871907767 1996408510 o

18926157 10155395871862767 124754627 o

18817989 10155395871762767 813370956 o

18947126 10155395871567767 1143558813 o


Mot eftermiddagen åkte
vi till Stadion för att hämta ut våra nummerlappar och kolla in mässan. Det var nu som det började kännas påriktigt. Stockholm skulle bli mitt redje marathon men varje gång är ju unik på sitt sätt. Man har förberett sig olika, är mentalt inställd på olika saker och kroppen mår som den mår. På kvällen hade vi bokat bord till Pane Fresco, en italiens restaurang. Och mera kolhydrater hehe. Himmel!

 

18870169 10155395870482767 98142778 o

18946901 10155395869457767 1885997656 o

18926154 10155395868827767 861819777 o

18926240 10155395868547767 2069813546 o


På lördag var
det då dags för start!! Som ni ser på bild nummer tre kom jag igenom mina 42,195 km ♥ För dig som inte är intresserad av en kort rapport och resultat kan sluta läsa här! Tänkte skriva ner lite tankar och känslor, också för att få bearbeta dem själv och kunna kolla tillbaka.

 


 

Inför det här marathonloppet hade träningen inte varit ultimat. Jag märker själv att jag tränar bättre löpning under sommaren, och inför Helsingfors Marathon förra året som gick av stapeln i augusti, hade mina ben fått betydligt mera km i sig. Ochså psyket har inte varit helt med i vår, så kände mig faktist lite opepp i början. Mitt mål var att inte få sämre tid än första gången, och helst ungefär samma som i Helsingfors (4h 11 min). Det är en ok tid för en vanligt motionär.

Medan vi höll på att byta om satte jag mig med hörlurarna i öronen för att koncentrera mig en stund. Och jag fick en vision om att jag skulle få ett meddelande på telefon efter loppet där det stor "Your time is 03:59:50". Kan inte riktigt förklara varifrån målbilden kom upp men det kändes så verkligt. Fast jag hade ju tränat för att förtjäna en tid på 4,20h, typ.

När startskottet gick fick jag upp en bra fart och alltid i början dras man med klungan. I marathon finns det farthållare man kan springa efter och jag var uppe med en klunga som höll efter farten 4h exakt. Hela loppet gick utan diverse stora krämpor. Efter 15 km började låren krampa lite och jag tänkte bara "neeej", för tar låren sjukt redan då är det svårt att orka 27 km till. Min mage krampade vid 17, 21 och 37 km. Vid 37 km var jag tvungen att stanna. När jag väntat en stund var farthållaren SÅ långt framme. Då sänktes nog hoppet. Hade ändå hunnit visualisera att komma in på där vid 4h tillsammans med klungan. 

Sedan vet jag inte vad som hände. Jag sprang i en ganska bra takt och benen kändes realtivt friska och bra. Ökade t.o.m tempot från förr och vid 39 km var jag ikapp farthållaren och sprang förbi. Sista två kilometrarna ökade jag takten ännu mera och nästan spurtade hela sista kilometern. När jag kom in på stadion började jag faktist gråta. Tiden blev 03:57:40. Kan ännu inte förstå att jag faktist spräckte fyratimmars-gränsen, det är en otrolig mental spärr som släppte. Det kom ju inget meddelande på telefonen förstås, bara en visualisering jag fått. Tiden är inte superbra för en erfaren löpare, men jag som är motionär och som faktist hade ställt in mig på något helt annat är OTROLIGT stolt. Det är inte ofta jag ger mig själv en klapp på axeln ♥


  

Idag är benen otroligt sjuka och vi ska vila, gå på stan, unna oss något fint och äta något annat än kolhydrater haha. Kommer hem sent i natt och imorgon är det första dagen på kontoret. Whoop! Ha en jätteskön söndag.