lördag 9 december 2017 - 18:00

Sköldpaddor hela vägen ner

22709285 151584255446886 8606467858152554496 n

Jag har ett töntigt nära förhållande till John Green, det går hela vägen tillbaka till min tid som ung tonåring i 2011 då jag tittade på Vlogbrother på YouTube för att lära mig engelska. Jag har läst a l l a hans böcker, flera gånger, och de är kanske min absolut främsta ""guilty please"" i bokväg, eftersom jag är lite av en snobb och väljer att inte öppet läsa ungdomslitteratur. Men, jag har läst ungdomslitteratur och nu ska det funderas lite på Turtles all the way Down. (Jag minns förresten väldigt väl då The Fault in our Stars släpptes i 2012 och det blev ett enormt eget fandom kring den boken plsu filmen då det blev aktuellt, och jag kände mig kränkt för att jag var här först!!!!!!!!!!! Alltså, tur att jag växte ur det så småningom, det är kanske den jobbigaste egenskapen i en människa. I like their earlier stuff better, pfffffffft okej, vem bryr sig.)

Huvudpersonen Aza är i sina sena tonår, hon är en vanlig high school-elev med en riktigt hejsan bästa kompis och en trevlig mamma, men så lever hon också med med flera ångestsyndrom. Hon har tvångstankar, hon är rädd för baciller, och hon har i viss mån social fobi, och allt detta går hon omkring med varje dag. Hon bär på en väldigt tung ryggsäck, och med det så kan en säga att boken utspelar sig, till största delen, inne i hennes huvud, i hennes tankespiraler och tvångstankar och stunder av enslig ångest. Historian i sig själv är väldigt tunn, och under läsandets gång blir det klart att det inte är Aza i sig själv som ska agera huvudperson, utan det är hur hon hanterar vardagen med sin psykiska ohälsa som ska stå främst i fokus. 

Det är inte alltid lätt att se hur andra människor känner och upplever vardagen, och speciellt personer som lever med psykisk ohälsa blir det en extra svårighet att relatera till då en själv är hur frisk som helst. Jag är liksom själv en person som aldrig haft problem med ångest eller depression, jag har inte ätit mediciner eller varit tvungen att gå i terapi för att lätta på trycket i samband med att vara långtidssjuk, jag har haft det väldigt lätt. Och såklart, eftersom referensramen är liten, har jag funnit det svårt att se vad människor omkring mig menar då det berättar om sin depression eller sin ångest, M E N nu efter att ha läst Turtles all the way Down, så förstår jag (kanske?) lite bättre. 

Det är så påtagligt i texten att Aza mår dåligt, hon tror inte att hennes medicin hjälper så hon slarvar med den, hennes vänner förstår inte, hon håller inte kontakt med sin bästa vän och hon tycker det är svårt att vara ärlig med sin mamma, eftersom hon tycker det är enklast så. Vid många tillfällen kände jag att jag ville, liksom, ta henne hårt om axlarna och ruska om henne ordentligt för att trigga lite vett i skallen på henne, men då igen är det väldigt lätt att tänka så då en själv inte är sjuk? Frustrationen jag kände medan jag läste kan ju inte ens ha varit en bråkdel av vad Aza själv känner inför sin sjukdom. 

Även om det här var ""bara"" ungdomslitteratur var det kanske precis det jag behövde för att stärka mina empatiska förmågor ännu en grad, boken var väldigt insiktsrik och ärlig på ett sätt Greens böcker kanske inte riktigt varit förr, den var inte onödigt dramatisk och ältade inte småproblem på ett irriterande vis. Uppriktigt sagt kanske det är en av de bästa böckerna jag läst i år, men jag är ju rätt enkelt också. 

Och jag vet vad ni tänker, vem tror John Green att han är, då han skriver om psykisk ohälsa som om det är okej att bara dra slutsatser och ha enga åsikter om andra människors lidande??? Men jag är här för att stilla er oro, Green har själv levt största delen av sitt vuxna liv med depression, ångest, tvånstankar och bacillskräck, han har alltså inte kapitaliserat på hjärnsjukdomar för egen vinning.

onsdag 1 november 2017 - 20:46

Kajsa går på bokmässa, (sen) del 2

Jajajajajjaa bokmässelördagen var fyra dagar sedan, än sen då?? 

IMG 3093

Vi kom lite senare till mässcentret på lördagen, mest för att det första vi ville se var klockan 16, men jag trodde att jag ville se Kjell Westö prata om Den svavelgula himlen, sen kom vi på att det inte alls är värst intressant att se på en snubbe som älskar sig själv framför publik, så vi kollade bara de sista fem minutrarna, sen gick vi på vin- och matmässa där jag köpte h u t l ö s t dyr choklad, men livet är kort och dessutom jobbar jag ju nuförtiden för mina pengar!  

Det var så otroligt många människor i rörelse jämfört med fredagen, och jag som är en folksamlingshatare kände mig inte superbekväm, men dagen gick snabbt ändå. Dessutom stressar jag inte mer i detta livet, för jag såg Tarja Halonen IRL! Kanske det var på femtio meters avstånd och med halva Finland mellan oss, men där satt hon på Aleksis Kivi-scenen. Fick tyvärr inga värst bra bilder av henne, men har som kompensation en väldigt smickrande bild av min reaktion på hennes närvaro, tacka vare Christas snapchat. 

IMG 3079 Ja, men faktiskt kiva att se Halonen påriktigt, har skrivit   alldeles tillräckligt med skolarbeten om henne för att   känna att det var dags att se henne på bokmässan. Inte   för att jag har tillräckligt av det finska språket i mitt   baggage för att hänga med i vad de pratade om längre än några ord åt gången, och helt ärligt är jag inte säker   varför hon var där. Det här är en otroligt irrelevant fotnot,   nu går vi vidare. 

 Vi tittade inte på så farligt många samtal under lördagen,  inte för att det hade blivit så mer än en handfull under fredagen heller, men nu tänker jag vara helt ärlig och säga att jag tyckte nivån på samtalen var otroligt låg, personligen upplevde jag största delen av dem som dåligt organiserade, utdragna, hackiga och rent utsagt tråkiga. Väldigt få var intressanta från start till slut, och bara några höll sig till rubriken utan att totalt byta riktning. En ska aldrig underskatta vikten av en bra moderator, för de flesta som jag såg på Södergran- och Tottiscenen var en enorm besvikelse. 

Med det sagt var jag inte alltid bitter och kall, somliga samtal var nog värda priset på biljetterna. Från lördagen var det två rubriker som stod ut för mig och som jag tyckte var riktigt underhållande, först var det Farlig midsommar når nya läsare, och den andra var Erotik i litteratur

IMG 3082

Farlig midsommmar når nya läsare var centrerat kring den nyutkomna lättlästa versionen av Tove Janssons Farlig midsommar, som är bearbetad av Jolin Slotte, och det var hon och Sophia Jansson som samtalade om boken. Låter ju lite halvintressant, men jag tyckte själv det var roligt att lyssna på deras tankar och funderingar kring den ny versionen, vilka som hör till målgruppen etc etc, och jag vet inte om det är för att jag för tillfället är i konstant kontakt med ungdomar som inte läser mycket, men jag fann det mycket livsbejakande att även de som har svårt att läsa eller inte tycker det är lika givande som många andra också ska få enklare alternativ för att läsa klassiker. 

 

Sen tittade vi också på Hannele Mikaela Taivassalo och Viktor Granö som, rubriken trogen, pratade om erotik i litteratur. Specifikt i boken Penthesilea av Lars Eric Krogius (som var totalt obekant för mig) och Taivassalos In Transit, och det var ju spännande. Hade inte enorma förväntningar eller något, men min bokmässekompanjon var väldigt ivrig på just den här programpunkten, och vem är jag att verka ointresserad? Det är ju sex! Tyvärr var det en väldigt folktom publik, folk är tydligen lite rädda av sig. Men det var roligt, lite fnittrigt såklart, men underhållande! Överlag vill jag ju att sex ska vara lite mindre dramatiskt än det är för tillfället, men ett riktigt gott avslut på min bokmässeupplevelse! 

IMG 3085

Innan jag avrundar här så ska jag visa vad som köptes, med en dömande Frida Kahlo i bakgrunden. Det blev en del barnböcker, är väldigt nöjd över det eftersom jag känt mig lite utanför den genrens nyheter de senaste åren! Men på bilden kan en se Tove Janssons Vad hände sen?, Rassel prassel puss och Rassel prassel promenad av Hanna Lundström och Maija Hurme, Patrick och pensionärsmakten av Malin Klingenberg och Joanna Vikström Eklöv, Vackra människor av Peppe Öhman och 7 av Martina Moliis-Mellberg! Dessutom köpte jag muminbrickor i Förlagers monter, för jag är ju finlandssvensk.

IMG 3100

Det är en evighet sedan jag läste Vad hände sen? senast, och då jag tittade igenom den då vi kommit tillbaka till lägenheten kände jag en sån våg av igenkänning och nostalgi skölja över mig att jag blev lite tårögd. Tänk ändå såna känslor böcker kan väcka i en!

IMG 3102Sen köpte jag ju så många böcker av Förlaget att jag fick den här pixiadventskalendern på köpet, vilket en stund kändes som ett otroligt onödigt tillskott då den kånkades från buss till buss till tåg till hem, men nu där den är här och hel och fin så tänker jag att den säkert blir en riktigt kiva grej att ha till barnen på jobbet i december! 

Nåväl, intresseklubben anteckar dessa otroligt djupa observationer från Helsingfors bokmässa, jag hade i vilket fall som helst mycket roligt där och medan jag är fattigare på pengar är jag rikare på roliga upplevelser och böcker, och det är väl det som är huvudsaken. 

fredag 27 oktober 2017 - 23:30

Kajsa går på bokmässa, del 1

Del 1 av 2, högst troligt! Men alldeles riktigt har jag besökt Helsingfors bokmässa idag, och kommer fara imorgon också, men inte på söndag. För söndag är det inte läge för mässa. Och så ska jag hem på förmiddagen. (Jag var ju inte där igår heller, men vem bryr sig om det?)

IMG 3015

Nåväl, till saken. Imorse tog Christa och jag buss plus lokaltåg till mässcentret i Böle och gick omkring bland montrar och åter montrar av böcker, men främst gick vi mellan Edith Södergran-scenen och Tottiscenen, som är typ de enda med finlandssvenskt program. Vilket är fine, men jag kan inte påstå att bokmässan lever upp till alla mina drömmar om vad en bokmässa skulle vara. Vore jag en bättre finländare som läste och uppskattade underhållning och information på det finska språket skulle det garanterat finnas oändligt många spännande programpunkter för mig att uppleva, men nu är det inte så och jag kände att programmet kanske var lite magert. Men timmarna gick nog för det, och under de åtta timmarna jag var inne på mässan idag finns det några guldkorn jag vill ta fram. 

Först och främst har vi Ted och Kaj, som var på plats för att tala om den nyutkomna ZOO! som de skrivit. Spännande, spännande, jag är själv ett skapligt stort Pleppo-fan och tycker det är riktigt roligt att det kommer något Plepporelaterat för den nuvarande omgången högstadieelever. Så långt som jag förstått av mina fjortonåriga kusin är det inte övertygande många som ser på Mumin visar allt eller Baby Lo just nu, ve och fasa! Men det gör ingen, jag köpte en kopia av boken, fick den signerad av båda författarna, och tror definitivt jag kommer klassas som favoritkusin en stund. 

Annars tycker jag det är intressant, och till och med rätt viktigt, att det kommer en ny version av Bert-böckerna för att få dagens högstadieelever att läsa mer, men det är en fundering att utveckla inför ett senare inlägg (tog såklart en kopia åt mig själv också!)

Och en andra sak som jag tycket var hemskt roligt samtidigt som de berörde mig var samtalet mellan Adrian Perera och Maïmouna Jagne-Soreau som gick under titeln Att leva i ett land utan vettiga ord. Adrian Perera mottog Svenska Yles litteraturpris idag för boken White Monkey, vilket nog var väldigt välförtjänt, och det som han berättade efter prisutdelningen och senare diskuterade under sin halvtimme på Tottiscenen om att vara invandrare och inte passa in i samhällets norm när det kommer till hudfärg, språk etc fann jag att var väldigt insiktsfullt och givande. Dessutom var diskussionen mellan Adrian och Maïmouna tio gånger mer strukturerad och välutförd än något annat samtal jag sett under dagen (utom det som gick under namnet Vad gör läsning med oss? som hade moderatorer som får 11/10, mycket intressant), samtalet flöt på utan onödiga pauser, och det blev aldrig långdraget.

Annat än det var dagen mest bokköp och ostätande på vin- och matmässan i övrevåningen av mässcentret! Dålig vegan som jag är fångade jag dagen genom att ta del av varje smakprov som kom emot, och jag kommer säkert göra samma imorgon. Ingen är perfekt.

Innan jag nu går och lägger mig i min Helsingforsbädd ska jag dela med mig av dagens book haul!

IMG 3068På bilden har vi alltså Någon hatar oss igen av Sonja Ahlsfors och Joanna Wingren, Monster på toaletten och andra historier om Kim av Peppe Öhman, Kärlek liksom av Johannes Ekholm, White Monkey av Adrian Perera, och ZOO! av Ted Forsström och Kaj Korkea-aho. Dessutom började jag prenumenera på Astra (halååå mässpriser!!!!!) och fick på det köpet en superkiva tygkasse, senaste numret av Astra, och boken Litteratur med våra ögon. Dessutom delade Schildts & Söderströms ut gratis Posterstories, vilket var rätt spännande.

Imorgon har jag fokus på barnböcker, faktiskt! Men det blir säkert mer än det ändå, jag är ju bara människa trots allt. 

lördag 21 oktober 2017 - 22:10

Fem bra böcker jag läst den senaste tiden

En bra sak med att jobba på en skola är att en får samma lov som eleverna, så den här veckan har jag fått njuta av höstlov! Men såklart fick jag åter bevis på hur underbar jag är som arbetstagare, så jag blev passligt nog väldigt sjuk i onsdags och har bara varit hemma och vilat hela lovet. Dom bästa arbetarna är ju dom som är sjuka under lediga dagarna, jahajajaja. Jag har inte orkat mycket mer än att fixa sista skedet till mitt körkort, och läsa, såklart! Så här kommer några böcker jag tyckt mycket om den senaste tiden.

1. Fredrik Backmans Björnstad, och det känns verkligen som att jag är den sista som läste den, har sett den överallt på sista tiden eftersom uppföljaren nyligen publicerades. Har verkligen känt stark ovilja inför att läsa den, sportböcker brukar oftast vara rätt bevikelsefulla och jag har definitivt hört tillräckligt om hockey i mitt liv för att vilja säga upp kontraktet med den sporten. Hockeystaden Björnstad verkade därför inte som någon morot för att jag skulle få den här läst, men nu efteråt kan jag säga att jag hade fel och jag njöt verkligen av den! Det är ju definitvt Backmans mörkaste bok så här långt, och jag upplevde själva läsupplevelsen som väldigt jobbig, det var först i slutet som jag kände att den faktiskt varit läsvärd. 

Om en inte tycker om sport överlag kan den vara rätt trög, och speciellt jag som är rätt uttalat anti-lagsport tyckte delar av den kunde vara onödigt glorifierande av """"gemenskapen"""" som anhängare till ett lag känner, men sen var vissa delar såpass kritiska mot den giftiga maskuliniteten och den där blåögdheten som existerar kring favoritspelare etc etc att det vägde upp det jag inte personligen höll med om. En bra balans helt enkelt. 

2-3. Absolut Svensk: En ID-handling av Soran Ismail och Hej Syster av Navid Modiri, två snabblästa och viktiga böcker om att fly från krig och integreras i det svenska samhället. Många viktiga tankar om nationalitet och etnisitet, vardagsrasism och hur det känns att aldrig riktigt passa in. Dom här två böckerna är ju helt fristående från varandra, men de kompletterade varanda väldigt väl (om det då råkar sig för att jag läste dom snabbt efter varanda, vet jag inte.) Dessutom lyssnade jag på dem som ljudböcker, och de var båda upplästa av författarna, vilket ofta är en stor fördel! Rekommenderas till alla som vill ha bättre förstående för sina medmänniskor. 

4. Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried, som faktiskt föreläste vid Övis då jag gick i ettan! Minns att jag satt med tårar i ögonen sista halvan av förläsningen, var så påverkad av det hon berättade. Men, det här är en riktigt bra och informativ bok om förintelsen och högerextremismens framskridning. Rätt snabbläst, inte dålig för det. Den var, som precis allt om förintelsen, hemsk, upprörande och ögonöppnande, men den var trots det lätt att förstå och skulle säkert passa bra för att lära barn lite basgrejer om förintelsen. Allt för att inte fostra ungdomar som förnekar den, amirite? 

5. Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang, första boken i Puck och Einar-serien som publicerades i nyutgåva med supersnygga omslag i 2013. Maria Lang kallas för Sveriges Agatha Christie, vilket jag inte riktigt bryr mig om eftersom jag aldrig läst Agatha Christie, men jag är definitivt på en Maria Lang-high just nu och rekommenderar den här för att den var väldigt underhållande och har en kvinnlig berättarröst och inkluderar icke-homofobt prat om homosexualitet. Den är alltså publicerad 1949, rätt imponerande ändå. Den första är inte så farligt sexistisk heller, dock såg jag lite vardagsmisogyni redan i andra boken vilket är en besvikelse, men den första är förvånansvärt modern! Det visar sig att jag gillar pusseldeckare, vem kunde ha trott det? Dessutom, svensk sommaridyll och Linus Wahlgren i filmatiseringen, vad mer kan en ung kvinna be om. 

Jag läser för övrigt Maria Lang den här månaden i finlandssvenska läsutmaningen, och jag vet att det ska vara en deckare av det motsatta könet, men bara oss emellan tycker jag det är skittöntigt att ha det på det viset så jag kör mitt eget race.

Nåväl, det här var ett litet mediokert boktipsarinlägg! Nu ska jag återgå till att ha ont i örat och äta min hemlagade nice cream (frusna bananer, kakao, jordnötssmör, växtmjölk ner i matberedaren tills det är slät konsistens på hela alltihopa, HIMLEN), det är också dags att läsa John Greens senaste, så snart ska det väl komma några funderingar kring den! 

DSC02719

söndag 10 september 2017 - 11:00

Läsa på främmande språk

Jag sätter korten på bordet genast, jag var noll procent motiverad under studentskrivningarna och medan helheten gick riktigt bra så skrev jag ett skamligt B i franska. Och det är egentligen rätt konstigt, för jag hade en underbar franskalärare, min franskagrupp var jättemysig (och den höll sig med i stort sett samma personer i tre år, vilket var till fördel för samhörigheten) och jag tyckte om att studera det franska språket, men h e r r e g u d vad är på gång med alla dom där verbena? Jag kastade ca en blick på högen av franskaböcker och sedan var det färdigstuderat för min del. 

DSC02708I alla fall, för någon dag sedan läste jag en grafisk roman, Le Bleu est une couleur Chaude av Julie Maroh. Helt på franska! Och jag förstod typ... en tredjedel? Kanske. Ibland förstod jag fullständiga pratbubblor med skämt och allt, men oftast flög texten helt över mitt huvud och jag fick förlita mig fullständigt på bilderna (och det jag kom ihåg från att ha sett filmen för ett tag sedan) men slutet went totally rogue och jag är inte helt säker på vad som hände, och det blev rätt självklart att skulle jag läst på ett av mina dominanta språk skulle det inte ha lämnats oklart. Men då skulle jag kanske inte aktiverat hjärnan lika mycket heller? Jag vet inte, men det känns faktiskt som en enorm prestation att jag inte gav upp halvvägs igenom, vilket är min främst erfarenhet med det här språket. 

Kanske det är dags att börja läsa mer på finska? Öva det där exotiska andra inhemska språket? Om någon är sugen är jag jätteintresserad att höra om andras vanor med att läsa på främmande språk! Kasta lite motivation hitåt. Tar också rekommendationer på enkla böcker på franska (och finska.)

Annat än det, håll till godo med denna bild av mig framför Versailles under franskagruppens resa till Paris. Bild tagen av självaste Iisa Smeds! Amitiés!

IMG 7008 kopia

fredag 8 september 2017 - 10:00

Senaste tidens ohälsosamma bokhaul

Ugghhhhhh att inte betala hyra och veta om att det kommer att komma en månadslön så småningom har förändrat mig till ett pengaspenderande MONSTER. Jag tänkte därmed dela med mig av min höstläsning (vårdslöshet) för att lätta trycket! På samma sätt som att det värsta med att fickparkera är vittnena, så är det värsta med att hejdlöst köpa böcker att inte prata om det. Eller något sånt. 

Nåväl, bevittna min skam.

DSC02705

Lite finlandssvenskt, lite poesi och några loppisfynd från Ekenäs! Jag är ju verkligen rätt nöjd över alla mina inköp, det är kanske min ovilja att lugna ner mig och ansvarsfullt sköta mina pengar som skaver. 

Nåväl, vad har vi på bilden? 

Goodnight stories for Rebel Girls av Elena Favilli och Francesca Cavallo, som jag inte hör till målgruppen för, men jag tyckte trots allt väldigt mycket om den och kommer antagligen skriva ett eget inlägg om den så småningom! Varje uppslag handlade om en ny historisk kvinna, med tillhörande konstverk skapat av en kvinnlig konstnär, och det var inte heller bara västerländska kvinnor som togs upp! Jag har redan gett boken som gåva till en ung tjej i mitt liv, och boken har fått två tummar upp av henne, och det litar jag på. 

Den Svavelgula Himlen av Kjell Westö, och jag är inte någon som älskar Kjell Westö, men jag ser trots det framemot att läsa den. 

Själarnas Ö av Johanna Holmström, finlandssvenskt, yay! Är jättetaggad på den här, har läst många fina recensioner.

Blå Villan av Eva Frantz, som jag köpte för att jag tyckte att Sommarön var riktigt trevlig.

The Princess Saves Herself in this one av Amanda Lovelance, årets kanske största besvikelse för mig? Hallå, bara för att en trycker på enter efter varje ord blir det inte poesi. Och repetitiv tumblr-branded ångest är inte det mest intressanta att läsa, rekommenderar inte.

My Brilliant Friend av Elena Ferrante, för att dom här böckerna är överallt och jag vill inte vara utanför! Får se om den lever upp till förhoppningarna.

We were Feminists Once av Andi Zeisler, den här är jag riktigt taggad på! Boken handlar om kommersialiseringen av feminismen och hur det inte är en ideologi lika mycket längre som det är en marknadsföringspitch och något att sälja. 

Grief is the thing with Feathers av Max Porter, köpte bara för att titeln spelar på min favoritdikt av Emily Dickinson. Vet inte vad den handlar om, alls. Rädda mig.

We are Never Meeting in Real Life av Samantha Irby, essäer om livet. Jag lever. Tänkte att jag kanske kunde relatera på något vis.

Appointment with Death, Three Act Tragedy och Third Girl av Agatha Christie, loppisfynd från Ekenäs.

ooooooooch sist och antagligen minst, Och Solen Har Sin Gång av Ernest Hemingway, också ett loppisfynd från Ekenäs. Det var 20c/bok och det kliade så i fingrarna att jag grep efter halmstrån. Jag har redan läst den här, och den var inte fantastisk liksom, men ja. Nu har jag en kopia av den ifall jag skulle vilja ändra mig. 

Nåja, det här kommer, åtminstone delvis, läsas i höst! Plus lite till, eftersom jag planerar att gå totally batshit crazy på Helsingfors bokmässa i oktober. :) 

Trevlig helg!

söndag 27 augusti 2017 - 18:00

Hashtag finlandssvenskt

För någon vecka sedan sade min vän Christa till mig, "det är dags att du läser och uppskattar lite finlandssvensk litteratur, Kajsa", och så gav hon mig en lång lista böcker att beta av. Sagt och gjort, jag reserverade flera av dem på biblioteket (och jag köpte till och med två stycken) och nu har jag kommit igenom... inte så många. Men, jag tänkte ändå uppmärksamma några finlandssvenska romaner som Christa tycker är någorlunda läsvärda! (Utom Kjell Westö, som är lite överskattad men har snygga bokomslag om jag tydligen inte kan motså.)

DSC02701

Bekanta böcker för många, säkert! Dom var inte superbekanta för mig, personligen, mest för att jag är för icke-fosterländsk för att riktigt bry mig om inhemsk litteratur (ajaj, men försöker bättra mig) men Vad heter ångest på spanska? och Spleenish har jag sett på ganska många olika ställen, så de två såg jag framemot att läsa. Hannele Mikaela Taivassalo tycker jag är rätt cool, och In Transit har ett så kännspakt och fint omslag att jag egentligen inte förstår hur jag kunnat gå så här länge utan att läsa den.

Så här långt har jag läst Vad heter ångest på spanska, Spleenish och A, och jag har några funderingar kring dem.

Vad heter ångest på spanska är riktigt nyutkommen och har ett så vackert omslag och en så bra titel att den passar perfekt in i kategorin av böcker jag högst troligt kommer tycka om, och den levererade... typ. Även om miljöskildringen är romantisk, fylld av värme och längtan och historien målar upp ett fantastiskt modernt äventyr som jag själv drömmer om ibland, så är huvudkaraktären Erika ibland lite svår att gilla och berättelsen hoppar från scen till scen på ett sätt jag inte älskar. Men de två minusen är överkomliga, bokens helhet är trevlig och gör en inte besviken. 

Spleenish å andra sidan gav inte alls vad jag hoppats på. Allt jag läst om boken får den att låta som en träffsäker kommentar på hur det är att vara, så att säga, "ung och lovande". Personligen tyckte jag att det var mer den sortens "medveten samhällskritik" som känns väldigt uttjatad, om hur det moderna livet är svårt att hänga med i, hur sociala medier är början på slutet för mänskligheten och hur andra människors välgång och vilja att framstå som lyckliga, framgångsrika människor är en pest. Det är säkert ändå bara jag som är lite negativ och pessimistik, tyckte bara att den inte kom med något osagt om ämnet. MEN den är väldigt snygg och jag tyckte mycket om konsten!

DSC02698

Och sist men inte minst, Martina Moliis-Mellbergs prosalyriska verk A, som jag tyckte om. Men, jag
tror jag kommer läsa den igen innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket, för även om den var mysig att läsa tror jag inte att jag förstod den tillräckligt för att ge några ordentliga åsikter. Men jag kan säga att jag ser framemot hennes nästa bok 7, som ges ut i höst. Spännande! 

Men, jag håller på med In transit som bäst, och väntar tills nästa månad för att kunna använda min bokbudget på mer finlandssvenskt! Det känns nästan som att jag är på en resa att bli den ultimata finlandssvensken, vilket kommer räcka länge och kommer vara mycket dyrt, så om någon vill sponsra mig är jag mycket intresserad. Eller så kan ni rekommendera finlandssvenska favoritromaner, det passar precis lika bra. 

fredag 18 augusti 2017 - 15:00

Veckans blogglista!

Äntligen kan jag också fylla i en blogglista! Har inte riktigt velat sätta in grejer hit på bloggen som strövar från ämnet, men nu är det dags för mig att ta del av denna lilla sevendaystradition! 

 

Böcker för mig är:

Det roligaste jag vet! Vilket antingen gör mig till världens coolaste eller världens tråkigaste person, och jag tror inte det är coolaste. 

Just nu läser jag: 

Noah Hararis Homo Deus (ni vet inte hur mycket jag längtar till att skriva om Sapiens och Homo Deus här, har så många tankar att det nästan svämmar över) och Jonathan Safran Foers Everything is Illuminated, som jag lyssnar på som ljudbok (främst på väg till och hem från jobbet, vilket resulterar i ca 20 minuter lyssning per dag, det går alltså inte jättebra just nu.) 

En perfekt läsplats är:

Har svårt att säga, så länge en har en bok med sig löser det väl sig.

En bok alla borde läsa:

Noah Hararis Sapiens!!! Och The God of Small things av Arundhati Roy.

Pappersbok eller e-bok:

För min egen del så definitivt pappersbok, men i det stora hela bryr jag mig inte om hur folk läser, jag bryr mig om att de läser.

En bok jag kan läsa flera gånger om:

Väldigt sällan läser jag en bok flera gånger, det gjorde jag främst då jag var yngre och inte insåg att det finns så sakelis många böcker, varför ska jag läsa om dom jag redan kan? Men det självklara svaret är Harry Potter.

Min favoritförfattare:

Lol.

Det här skrivs det alltför lite böcker om:

Det här utgår ifrån att jag har läst alla böcker i hela världen och vet precis vilka kategorier som ekar tomt. Jag har inte en blekaste aning, men jag borde säkert läsa mer böcker från andra sidan av det politiska spektrumet och inte så mycket rödgrön kommunistskit. Men det vill jag inte. 

Den bok som berört mig mest är:

Svårt att säga, egentligen, jag har läst så många bra böcker de senaste åren! Men om vi utgår från mina tatueringar så är det Harry Potter och To Kill a Mockingbird som gäller - kanske det räcker som svar.

I höst ser jag fram emot att läsa:

Samantha Irbys We are Never Meeting in Real Life och Trevor Noahs Born a Crime!

söndag 13 augusti 2017 - 14:00

Jag skriver det här medan jag är hungrig: Hunger av Roxane Gay

u34+1FEVWH7ngw7NLVXIcKIKW2pmYA+Glw8rbMsYHBRIAG5OUet9tcq9F2XjffXkZsjELHH1dotzfe59Az2sqgtHyOdw1TsDgaLLp+wGWsW1OYzkgsRAdZgmVYczu2Fan, alltså, vissa författare vet precis hur de ska sätta ord på vissa känslor en har. Efter att ha läst Hunger känns det verkligen som att jag har blivit sedd, eller åtminstone att det inte precis är ovanligt att tänka på sätt jag har under mina år som en del av samhället. 

Om det inte står självklart handlar den här memoaren om Roxane Gays upplevelser som tjock, från "roten" till allt, upp till hennes nuvarande vardag, trettio år senare. Boken behandlar hur hennes kropp har påverkat de olika facetterna av hennes vardag och hennes förhållande till mat. Hon skrev mycket om självkänsla, avsaknaden av detta, och hur hon påverkas av hur världen ser på henne.

Det är alltså, som bokens tagline tyder på, en memoar om hennes kropp. 

Och jag, som icke-konventionellt snygg ung kvinna i detta moderna, västerländska samhälle, kunde känna igen mig i många delar av det jag läste, men framför allt satte författaren ord på många saker jag inte förstått eller ens tänkt på då det handlar om tjocka människors plats i världen, sånt som aldrig påverkat mig personligen och som en väldigt enkelt glömmer om det inte är något som någonsin varit ett problem för en själv. 

Det är lite svårt att säga varför jag tyckte så mycket om att läsa den här, varför det känns som att den har ändrat på hur jag ser på mig själv i förhållande till världen omkring mig, men på något väldigt speciellt sätt känns det som att Roxane Gay har sett mig, och gett mig något jag kan förstå. Hunger är lätt den bästa boken jag läst om kroppsuppfattning och vikt, det är en ärlig, välskriven och jobbig bok om hur det är att leva i det samtida samhället som någon som inte passar in. Och jag rekommenderar den till alla som har ett intresse för feminism, eller alla som vill utveckla sin känslomässiga intelligens.

lördag 12 augusti 2017 - 15:45

Ny header, yay!

Det är inte svårt att missa att det nuförtiden är mitt läskiga fejs som möter en direkt en klickar in på min blogg. Jag har alltså ett nytt sidhuvud! Är riktigt taggad på förändringen, och vill bara räcka ut ett stort tack till Jenni som hjälpte mig med hela alltihopa och drogs med mina konstiga krav och önskemål i flera timmar. Vilken människa, alltså, ängel utan vingar, tusen tack! 

Så, nu är det så här tills jag tröttnar på mitt egna ansikte! Skulle inte ge det många månader, tbh.