Skogsavverkning - hur påverkar det naturen?
När jag läser artiklar om skogsavverkning finns det i huvudsak två olika åsikter här i Finland, antingen är man för avverkning och till och med anser att man kan avverka mera här (eftersom statistiken visar att skogen växer mera än vad som avverkas), samtidigt som man säger att man skall göra det hållbart.
Den andra åsikten är att man vill minska avverkningen med motiveringen att plantering av skogar inte kan binda
lika mycket koldioxid som en så kallad gammelskog, samtidigt som man vill skydda biologisk mångfald.
Vad händer när man avverkar en natur- eller urskog?
Naturskog är en skog som en längre tid (cirka 150 år och mer) varit opåverkad av mänsklig aktivitet och då börjar
få egenskaper som en urskog har. En urskog är en skog som aldrig blivit påverkad av mänsklig aktivitet och är tyvärr
en skog som blir allt mer ovanlig runtom i världen.
Urskogen är ett ekosystem där många olika arter lever i samklang med varandra och är ett väsentligt ekosystem för många arters överlevnad. Skogen renar våra vattendrag genom att binda näringsämnen i jordmånen, saktar ner klimatförändringen genom att binda koldioxid och är hem åt ett stort antal arter. När man avverkar skog kommer näringsämnen och tungmetaller som bundits i jordmånen lösas upp och hamna i vattendrag, som sedan hamnar ut i havet och kan orsaka eutrofiering och andra problem.
Bild från ett kalhygge.
Vad binder mera koldioxid? En planterad skog eller urskog?
En del forskare menar att en växande skog binder mera koldioxid - men tyvärr är det först efter 15- 20 år
(beror på trädsort och var de växer) som en planterad skog börjar binda mera än en urskog. Som ni kanske vet hinner vi inte
vänta i 20 år, då vi om 11 år kommer att nå 1,5 grader och allt börjar bli ganska bråttom. Därför borde det vara viktigt
att minska avverkningen så mycket som möjligt nu så att skogen kan binda så mycket koldioxid som möjligt tills den
kritiska perioden är över. Det är viktigt att vi får ner utsläppen nu genast, alltså under den
kommande 5-10 års perioden.
(Skogarna måste dock till en viss del huggas för att de ska må bra, så att förbjuda all huggning är inte en lösning.)
Det är också viktigt att tänka på vad man använder de avverkade träden till: bränner man träden släpper man ut den bundna
koldioxiden till atmosfären igen och då går den trädens koldioxidupptagning till spillo.
Hur är det med de hotade arterna och den biologiska mångfalden?
Ni kanske inte har missat de larmrapporterna som nyss kommit ut där läget för utrotningshotade arter är värre än man trott.
1 miljon arter är hotade av utrotning.
Men i Finland har vi ju så mycket skog? Varför behöver vi då skydda mera?
Det är sant att Finlands yta är till 78 % täckt av skog - men endast 5 % av denna yta är urskog.
Resten är alltså på något sätt påverkad av mänsklig aktivitet eller har till och med blivit trädplantager. 5 % urskog är inte så mycket då man tänker på alla arter som behöver få plats och leva. 10 % av Finlands yta är naturskyddat.
Några exempel på hotade djurarter är t.ex. vitryggig hackspett, flygekorre, fjälluggla och många många fler. Det har nyligen
kommit ut en omfattande rapport på alla hotade arter och kan hittas här: https://www.ymparisto.fi/punainenlista.
Många arter är beroende av gamla och döda träd där hittar boplats, föda och skydd från rovdjur och kallt väder. Nästan hälften
av alla hotade arter i Finland är hotade p.g.a skogsbruket. I de gamla skogarna finns det mycket döda träd som är fulla av liv av
arter såsom lavar, tickor, insekter och fåglar. Det döda materialet förser också andra arter som t.ex.
mossor och nedbrytare som får organiskt material att använda och på så sätt bildar ett kretslopp av näringsämnen.
Bild från ett naturskyddat område i Runsala. Döda träd är en vanlig syn och används flitigt av olika insekter och andra arter.
Vad är en trädplantage?
Jag har nu nämnt att en urskog är ett ekosystem som har en stor biologisk mångfald och har ett naturligt kretslopp med
näringsämnen. För att en skog ska må bra behövs olika trädslag i olika åldrar och också olika växtarter som lever i samklang
med varandra.
En trädplantage är alltså skog som har huggits ner och blivit ett kalhygge. Man planterar sedan ett visst trädslag, oftast tall
eller gran med någon meters mellanrum. Alla träd är av samma ålder och svåra för arter att använda. Trädplantager blir en väldigt homogen plats där få arter kan bo.
Trädplantager kan också benämnas som trädåker, trädodling eller ekonomiskog.
Vad är lösningen?
Att skydda mera skog där arter får leva ifred utan mänsklig aktivitet skulle vara betydande för hotade arter. Då skulle de få större
areal att leva på och få föröka sig.
En annan idé skulle vara att minska på kalhyggen och börja med plockhuggning. Plockhuggning skulle gynna mångfalden
och vara mera motståndskraftig mot stormskador och klimatförändringen. Om den brukas rätt skulle också träd i
olika åldrar och trädarter få samsas i samma
skog, precis som i en riktig skog.
Att inte köpa nya kläder
I höstas såg jag dokumentären “True Cost” på Netflix och min syn på klädindustrin ändrades totalt. Jag har varit den “typiska” tonårstjejen som kört iväg till stan för en shoppingdag där jag gått runt i butiker för att hitta nya kläder till en redan sprängfylld garderob. På alla mina semesterresor har jag känt att åtminstone en shoppingdag har varit ett måste och varit besviken om jag inte hittat något nytt att köpa. När jag tittade på mina “gamla” kläder i garderoben så ville jag inte använda dem eftersom de inte var nya och spännande längre.
Efter dokumentären insåg jag att mitt beteende inte är hållbart. Dels för att jag förstod att jag aldrig kommer vara nöjd med min garderob, vilka kläder jag än köper (hur snygga, moderna, häftiga de än är). Men mest för att det förstör så mycket för vår planet och för de människor som producerar dessa klädesplagg, som jag sen köper för ett alldeles löjligt billigt pris. (5€ för en klänning, hm?). Det finns inte oändliga resurser för att få material till klädtyger, detta kräver avskogning av viktig natur och mycket kemikalier ingår i processen för att producera nya kläder. Dessutom har de som producerat mina kläder haft väldigt dåliga arbetsförhållanden med dålig lön och blivit utsatta för starka kemikalier och det är inget jag vill bidra till.
Hela outfiten har Lina hittat på loppis! Hon är pro på att fynda på loppis (goals)
Därför bestämde jag mig för att ha “shop-stop” i (åtminstone) ett år, då jag inte kommer att köpa ett endaste klädesplagg som kommer från *fast fashion butiker. Om jag av någon orsak skulle behöva ett plagg, så kommer jag att söka det på loppis. Underkläder vill jag inte köpa från loppis av hygienskäl utan kommer då att beställa dessa från företag som har producerat plagget etiskt och hållbart.
Här har jag på mig ett par Levi's jeans som jag hittat på second hand i Vasa!
Jag är både glad och exalterad över mitt beslut. På något sätt känner jag en ny förväntan över att börja köpa second hand och hållbart och kanske få en mera personlig stil som är unik för mig. Jag har inte köpt ett nytt klädesplagg nu på snart 6 månader (vilket är ganska länge för mig) och jag hoppas att jag ännu fortsätter med detta beslut. Mitt beslut är bra för miljön och på detta sätt kommer jag också spara pengar som jag sen kan använda till något mer värdefullt.
Hur hamnar egentligen all plast ut i havet?
Hur kan det finnas en flytande hög plast i Stilla havet 3 x så stort som Frankrike ??? Och sedan fyra till?
Enligt WWF är de 3 största orsakerna dessa:
1. Osorterat plast som förs till soptippar, varifrån de blåser iväg (eftersom det är ett så lätt material) och når ut till vattendrag.
2. Nedskräpning. Allt det som skräpas ner på parker och gator stannar inte på samma plats utan förs vidare med regn och vind. Ofta till avlopp - som leder till havet!
3. Alla de produkter som vi sköljer ner. Din ansiktskrubb, tandkräm eller diskmedel - alla innehåller alltför ofta mikroplaster som dras ner till avlopp och vidare ut till havet. Glitter är mikroplast!
Det finns 5 stora plastsamlingarna i världshaven.
Plastet som når havet färdas till de olika punkterna med vinden och havsströmmar. Ungefär 2 miljoner ton tros nå havet från floder varje år. källa
Jag blev ändå nyfiken, så jag läste vidare.
I Finland är vi ju ändå gaaanska duktiga på att inte skräpa ner tänker jag(även om vi kunde bli bättre!), men vad händer med den plast vi slänger i soporna? Mycket lite hamnar på soptippar, utan istället har vi till största del bränt upp plasten som brännbart, för energi. Nu är det ändå värt att nämna att när vi bränner plast frigörs giftiga ämnen (t.ex. dioxiner) och det är varken ekonomiskt eller ekologiskt gynnsamt. Vi har ju redan skapat materialet, varför inte utnyttja det?
Good news is, att fler hushåll i Finland börjat sortera plast!
Även om det går väldigt långsamt. Det är hushållsplast vi sorterar, och den bränns ner till små plastpärlor som används som råmaterial till nytt plast - påsar, möbler, staket, hinkar, trafikhinder. Sorteringen är alltså absolut ett bättre alternativ, men då är det ju bara vissa plastsorter som kan sorteras.
Men hallå, är det inte Kina och Asien som producerar den största mängden plastskräp i världen?
Jo, så är det. Men det som det inte talas om i lika hög grad är att Europa länge exporterat sitt skräp till länder i Asien för att återvinnas, eftersom "det saknas kapacitet, teknologi och finansiellt stöd för att göra det lokalt." Hmm... Med andra ord dumpas då istället vårt skräp i länder som knappast själva har förmågan att hantera avfalllet rätt. Av Europas plastskräp återvinns ca. 1/3, varav hälften exporterats - nu har Kina har förbjudit plastimport vilket ställer nya krav. Ekonomin förlorar i nuläget 95% av plastens värde efter dess första livscykel, eftersom återvinningen ännu är så dåligt utvecklad i Europa. För att inte vi ska drunkna i vårt plastskräp behöver vi en utveckling inom återvinningen och en minskad produktion (och konsumtion) av engångsplast. källa
EUs förbud av vissa engångsplaster var därför väldigt välkommet (träder i kraft 2021) De talas även om att skapa medvetenhet kring vart produkter som t.ex. tobak ska kastas.
Tobaksföretag kommer även vara tvungna att hantera kostnaden för städning av tobaksfimpar och dethär är superbra! För även om man inte ska underskatta konsumentens påverkan så blir ansvaret ibland lite fel. Den som producerar produkten borde väl även ha ansvaret för att produkten "försvinner" på ett vettigt sätt när man använt den. Eller vad tycker ni?