måndag 2 oktober 2017 - 20:13

Från fjäll till kust

Hej ni som ännu troget tittar in här, nu kommer ett livstecken igen! September blev som sagt smockad för mig och inspirationen till att blogga har ännu inte riktigt hittat tillbaka. Tror jag haft uppemot tjugo jobbdagar/uppdrag den senaste månaden vilket är mycket för en ny guideföretagare speciellt då jobbdagarna ofta sträcker sig från morgon till kväll. Ja, plus all förberedelsetid då. 

I fredags kom jag hem från en veckas ruskaresa med Nykterhetsförbundet. Fem hela dagar hade vi att njuta av vandringslederna kring Äkäslompolo. Och njöt, det gjorde vi. Trots att vädret kunde ha varit bättre - nästan hela veckan var molnig, disig och sikten därefter - så är ju Lappland ändå Lappland. Det är väl nåt med luften och fjällen som får en att glömma allt annat och bara vara närvarande. Fjällen är nog det där "landet bortom bergen" som Björn Afzelius sjunger om. Min favosång btw.

Landade i Esse hos mina föräldrar och tog en cykeltur med Tjirro. Tydligen har man sett björn bara några kilometer bort i veckan så vi for givetvis åt det hållet. Halvmörkt hann det bli innan vi var hemma igen och inte ens ett spår såg vi. Väntar ännu på den dan jag får se björn på riktigt.

Laddade sen om och körde till Maxmo på lördagen för kvinnovandring med Vasa Arbis. Vi vandrade på Västerö och övernattade i tält och vindskydd vid Söderskatans fiskestuga. Inte en vindpust och helt lagom varmt var det, så perfekt för en skön utehelg. Hela tretton kvinnor i olika åldrar deltog och de flesta hade aldrig tältat i vuxen ålder, vilket jag tyckte gjorde hela kursen extra rolig att dra. Så kul att få bidra till nya erfarenheter! Vi satt runt lägerelden i mörkret och pratade mentala styrkor och egenskaper och dagen efter njöt vi av en lång lunch med havsutsikt. Fin start på oktober!

 

Här är lite bilder från senaste veckan och min instagram, där jag är mera aktiv numera. Följ gärna med där! 

Skarmavbild 2017 10 02 kl. 20.20.05

fredag 15 september 2017 - 14:02

Så slår det mig...

Att om innehållet i föregående inlägg är vad som krävs för att känslan av att vara en "riktig företagare" ska infinna sig, så går jag nästa utmattning snart till mötes. Hua! Dags att omformulera! 

Crazyga perioder kan jag absolut acceptera. (Jag är föresten otroligt tacksam att jag den här veckan känt mig både skärpt och rätt så på topp trots allt jobb, när jag jämför med hur jag upplevde inte ens hälften så späckade veckor förra hösten då jag kämpade som värst med utmattningsdepression).

Så här kommer det alltid att vara i den här branschen. Lugnare och mer fullspäckade perioder. Men att det är ett fullspäckat schema som dikterar känslan jag har inför mitt jobb och mig själv som företagare, om jag jobbar "på riktigt" eller inte, det går jag inte med på. Det får mig bara att sträva efter fler och längre fullspäckade perioder och håller inte i längden. 

Där höll jag på att lura mig själv igen. Men den gubben går jag inte på!

fredag 15 september 2017 - 13:07

En riktig företagare

Sedan jag blev företagare för lite mer än ett år sen har jag upplevt många mot- och medgångar. Periodvis har jag knappt haft jobb alls, fått jobba lite extra vid sidan av och till och med lånat för att få vardagen att gå ihop. Andra perioder har jag fått tacka nej till uppdrag, när allt tycks hopa sig samtidigt. Våren och hösten är helt klart högsäsong för mig och hela september är ett praktexempel, så här ser min arbetsvecka ut just nu: 

Måndag
Planering av kurser, svara på mejl, söka information om besöksmål och ringa samtal till deltagare och samarbetspartners. 

På kvällen träff med Äventyrsklubben i Vasa inför Utmaningen!, en tvådagars vandring längs Utterleden som vi gör i början av oktober. Som jag ser fram emot att få vandra med Äventyrsklubben igen!

 

Tisdag
Ledig dag (=inga inkomstbringande uppdrag). Barnpassning under dagen åt min syster, en cykel/promenadtur med picknick i kombination med rekning av stugor och leder i Pörkenäs. Planering och jobb framför datorn under eftermiddagstuppluren. Under kvällen införskaffning av mat och förberedelser inför morgondagens uppdrag, packning och utskrift av material. 

 

Onsdag
06:00 igång med matpackning och bilfärd mot Vasa. Klockan 10-15 utedag för närståendevårdare under rekreationsläger vid Alskat som ordnades av bland annat Folkhälsans förbund. Lite småkaos när 26 personer ska göra mat på trangior under skydd från åskväder och regnskurar. Men medelåldern är runt 75 år och stämningen på topp! Alltså finare människor får man leta efter <3

Efteråt middag i bilen och två timmar planering av material och föreläsning. 

På kvällen förträff vid Vasa Arbis inför Kvinnovandringen på Västerö den 30.9-1.10. Härligt gäng igen, det här blir jätteroligt! 

Hemma i Lappfors runt 22:30. Rådda med utrustning, diska trangior, packa om mat, hänga hängmattor på tork. Arbetsdagen slut ca vid midnatt. 

 

Torsdag
Uppe vid halv sju och direkt igång med de sista förberedelserna inför tyhydag med personalen från handikappomsorgen i Jakobstad. En sväng via butiken för att köpa mera fika och så till Pörkenäs för att bära ut lite utrustning till Wiiks stuga. Dagen blev perfekt och jag lätt avundsjuk på gemenskapen och den aldrig sinande humorn i personalgruppen. Sån arbetsmiljö borde alla få ha!

Packa ihop och hem till min syster för att låna lite rekvisita för kvällens lilla föreläsning om hur man klär sig/sina barn rätt i alla väder samt utevistelsens värde för barn, under Vestersundsby daghems föräldraträff. 

Hemma runt kl 21, packa upp, samtal från deltagare på helgens vandring. Somnade i soffan framför Netflix vid elva. 

IDAG
Ledig dag = rådda med utrusning, diska och packa ihop inhyrda trangior, plocka ner utrusning på tork, förbereda inför helgen. I eftermiddag ska jag lämna tillbaka utrusning som jag lånat och handla en massa snacks. Promenad med Tjirro, film och en tidig kväll är planen sen. Och ja, lite sista förberedelser för imorgon. 

Lördag - söndag
Hälsovandring i Salamajärvi med Pedersöre MI. Foreca lovar uppehåll och eventuellt lite sol på söndag, håller tummarna för det bästa. Deltagarna är både bekanta och nya ansikten för mig, och det är en fin grupp så jag ser fram emot en bra tur!  

 

Skarmavbild 2017 09 15 kl. 14.00.13

Från att ofta ha känt att jag inte gör nåt vettigt, att jag ju bara roar mig med friluftsliv och hankar mig fram på nåt som inte kan kallas jobb, så har jag den här veckan minsann känt tvärtom. Såna här veckor känner jag mig som företagare på riktigt. 

Och efter många tvivel och dagar då jag ifrågasatt mitt företagande så är det här en riktigt skön känsla. Det blir faktiskt bara bättre och bättre med tiden!

tisdag 22 augusti 2017 - 19:42

Fjällräven Classic

DSCN6824


För snart två veckor
sedan gick evenemanget Fjällräven Classic av stapeln och det var utmanande, intensivt och roligt att få vara med som guide! Fjällräven Classic är ett vandringsmaraton som ordnats årligen sedan 2005 av Fjällräven och eventföretaget Aktivut, som jag anlitades av. Fjällräven Classic ordnas numera även i andra länder så som Danmark och USA. I Sverige går Classic mellan Nikkaluokta och Abisko i fjällvärldens nordligaste och mest populära område. Det är en sträcka på 110 km och som deltagare i Classic kan man vandra i egen takt men med vissa hållpunkter och regler. Mat och gas för hela vandringen ingår och vid avklarad vandring får alla deltagare en medalj. 

Jag hade turen att få guida under årets Classic då en vän till mig fick förhinder och erbjöd mig att ta hans plats. Jag tvekade inte trots att jag aldrig deltagit i eventet tidigare. Jag skulle få guida tillsammans med Daniel som funnits med i stort sett alla år och hade stenkoll på eventet och området. Och själv hade jag ju också kännedom om sträckan från min skidtur längs Kungsleden. Vi som guider hade i uppgift att helt enkelt göra vandringen säker och trevlig för våra gäster, och förutom guidning, goda samtal, pepp och stöd fick vi bistå med första hjälp och en hel del tips och trix. 

DSCN6803

DSCN6789

På fredag, dagen innan vår planerade start, mötte vi upp vår grupp på flygplatsen i Kiruna. Vi skulle guida ett gäng på 15 personer från Taiwan, med olika erfarenhet av friluftsliv och vandring. Under eftermiddagen och kvällen gick vi igenom allt praktiskt inför vandringen, såg till att de fick den utrustning som behövdes och pratade om tejpning och annat man kan göra/behöva veta för att göra upplevelsen så bra som möjligt.

På lördagen åkte vi buss ut till Nikkaluokta och startområdet där vi checkade in och fick våra första stämplar i vandringspassen. Med oss vid starten klockan nio på morgonen hade vi ca 200 andra deltagare, alla med ryggsäckar märkta med orange varseltyg. Jag blev intervjuad av en i vår grupp som jobbade på en veckotidning i Taipei och hade i uppdrag att göra ett reportage om Classic. Musik spelades ur högtalare och en speaker gav fina ord på vägen inför äventyret. Och så var vandringen igång!

DSCN6853

DSCN6863

DSCN6873

DSCN6881

DSCN6912

DSCN6927

Vår grupp var så rolig att vandra med och jag var glad att få vandra med just detta gäng! Långt ifrån alla kände varandra sedan tidigare men redan första kvällen i Kiruna var isen bruten och det skojades om allt mellan himmel och jord. Stämningen var avslappnad och vi fick ha många fina samtal under vandringens gång. Alla peppade varandra och hjälptes åt; när en i gruppen steg snett och fick ont i vristen hann vi knappt säga till innan hans utrustning var uppackad och fördelad bland de andra. 

Jag fick lära mig mycket om Taiwan och fick en ny bild av Asien genom detta möte. Trots att språket ibland satte käppar i hjulet för kommunikationen så upplevde jag en fin samhörighet. De flesta pratade väldigt bra engelska och kunde översätta för de som kunde mindre, men de finaste orden stod ändå en av de mindre engelsktalande deltagarna för under en av de sista dagarna: there is so much in my heart I want to say but the words are not enough! 

DSCN6929

Fem checkpointer fanns utplacerade längs leden och där får man sitt vandringspass stämplat. Vid checkpointerna fanns även sjukvård och annan personal som kan hjälpa till med tips och råd, samt en och annan överraskning för att peppa och ge energi till alla vandrare. Vid vissa checkpoints kunde man hämta ut mera mat och gas, så allt behövdes inte bäras med från start.

Vid Alesjaure fjällstuga/checkpoint möttes vi föresten av en mysig överraskning. I värmen och trängseln inne i cafédelen satt spelmannen Daniel Wikslund - känd från dokumentärserien Bastubaletten - och spelade folkmusik! Jag gick fram och tackade för musiken och för dokumentären som är en av de finaste jag sett och möttes av ett glatt "Jasså vad roligt att höra, det brukar mest vara äldre som sett och uppskattat Bastubaletten!" Hett tips alltså, om du inte redan sett den!

DSCN6938

DSCN6941

DSCN6982

Under de fem dagar vi vandrade fick vi uppleva alla slags väder: shortstemperaturer och nära nollgradigt. Sol och spöregn. Stiltje och hårda vindar. Nysnö på fjälltopparna och vackra solnedgångar. Det blev en fysiskt tuff utmaning för flera i gruppen och de sista dagarna stödbandagerades många knän, Voltaren hade strykande åtgång och packning omfördelades för att underlätta för de som led mest. Även jag kände av vandringen i knän och vrister.

DSCN7009

DSCN7010

DSCN7029

DSCN7058

Vi vandrade mellan 17 och 25 kilometer per dag och övernattade i närheten av de flesta checkpoints eftersom många av våra gäster uppskattade närheten till utedass och ibland till och med bastu. Vid sista checkpointen tändes flera lägereldar och vi satt länge runt brasan och myste. Det blev en fin sista kväll på vandringen, med plättar, popcorn och skön kvällsvärme nere vid trädgränsen som kontrast till de tidigare dagarnas kyla. 

DSCN7103

DSCN7087

DSCN7112

DSCN7133

Jag och Daniel träffades för första gången i Kiruna två dagar innan vandringens start. Vi visste genast att det skulle funka bra - inte bara att jobba ihop men också att dela tält och kök i fem dagar! Det här är något jag gillar med friluftsfolk och som jag lärde mig mycket av under utbildningen i Kronoby: att samarbeta, relatera och att lita på varandra. Har man frilufsat med alla möjliga slags människor, bott tillsammans på några få kvadratmeter, delat bajsspade och visat sina egna bästa och värsta sidor (och sett andras) ja då är det lätt att hitta sig med likasinnade! 

Jag upplevde föresten otroligt fin stämning under vandringen, både i vår grupp, mellan vandrare i övrigt, vid alla checkpoints och från all eventpersonal. Med tanke på att eventet numera drar över 2000 deltagare årligen så är det ett väldigt välordnat och trevligt evenemang! Vill du uppleva fjällens ödsliga stillhet är Classic (eller veckan den pågår) kanske inte något för dig, men gillar du däremot att träffa människor från världen över, vandring och festligheter i fjällmiljö så är det helt klart rätt plats.

DSCN7115

DSCN7146

Vid målgången i Abisko möttes vi av hurrande funktionärer och vandrare som kommit fram före oss, medaljutdelning och gruppfotografering. Efter att vi gjort vår sista incheckning i de blå fjällräventälten och hjälpt våra gäster att landa i sina stugor var jag själv dock tvungen att dra vidare med sista bussen och missade kvällens festligheter... Resten av gänget firade loss med middag och fest i Trekkers Inn, en stor tipi på gården vid fjällstationen, och alla kommer vi nog att bära med oss många fina minnen från årets Classic!

20729103 1470813859673792 5872554548831901267 o2

onsdag 28 juni 2017 - 17:37

Äventyr och barn och fjällplanering

Jag vet inte vart dagarna tar vägen? Och varför jag har blivit så sporadisk här på bloggen. De senaste veckorna har det hänt massor känns det som, och många gånger har jag tänkt "det här ska jag skriva om" men så blir det aldrig av.

I början av juni till exempel hade jag och Lisa avslutningsträff med Äventyrsklubben i Vasa. Vårt härliga pensionärsgäng som vi paddlat, vandrat och skidat med under det senaste året, och som vi båda gärna skulle hänga med varje vecka om vi kunde. Sista lördagsmorgonen möttes de av ett brev vid vår vanliga mötesplats, ett brev som ledde dem på uppdrag i stan och ut till Sandö där vi dukat upp till sommarfest och femkamp. Det blev tårta och varma kramar och lite vemodigt att avsluta pilotåret. Vi hoppas så att vi ses snart igen och är otroligt glada att lokalföreningen i Vasa visat intresse att låta oss fortsätta med verksamheten i nån form! 

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.18.25

 

Två planeringsträffar med MI-kursen Fjällvandra med fokus på välbefinnande har jag också haft. I övermorgon åker vi mot Ammarnäs för att vandra sex dagar längs Kungsleden. Vi ska utvecklas, samtala och njuta. Det är ett bra gäng som följer med, men till min förvåning var kursen inte ens nära på att bli fullsatt. Fjällvandring och mental hälsa - hur kan någon vilja missa den kombinationen?

För två veckor sen ledde jag och Camilla från NatVenture äventyrsdagar för barn i samarbete med Folkhälsan i Esse. Tre fullspäckade dagar med sammanlagt 45 härliga barn ute i skogen. Barnen fick bland annat lära sig göra upp eld med tändstål, vi lagade mat tillsammasn över öppen eld och på friluftskök och avslutade varje dag med kompiskamp där lag som Vargarna och Rödrävarna tävlade mot varandra i varierande uppgifter. Att samtliga barn utan att tveka räckte upp handen då vi frågade vilka som skulle vilja delta igen, det tar vi som bra betyg!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.17.47

 

Midsommaren firades på en ö i Västerbottens skärgård, med fem hundar och en massa härliga människor jag aldrig träffat förr. Paddling, tältnatt, inlagd strömming och rabarberkaka. Vilda diskussioner och fina nya bekantskaper. Bland annat i fjällvärlden då två av dem råkade jobba med hundspann i Kiruna. Bästa midsommaren eventuellt nånsin!

Idag har jag och Tjirro stått som funktionärer några timmar vid Utterledens vandringsmaraton. Tjirro har meddelat då deltagare varit i antågande och jag har kruxat av dem från listan vartefter de vikt in till rastplatsen vid Huvudsjön. Vi var på plats tidigt på dagen och det var ganska glest mellan deltagarna jämfört med förra året då vi satt andra passet och det var rusning på eftermiddagen. Nu hade jag till och med tid att skriva pack- och handelslista inför fjällresan på fredag. Får man inte vandra själv kan man åtminstone drömma om det!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.19.29

 

Nu ska jag packa och printa lite material för fjällen och imorgon blir det kajaktur med Camilla, då vi ska reka och förbereda njutarturen för kvinnor som vi har nästa helg.  

Vi hörs!

onsdag 21 juni 2017 - 12:45

Fylla på energireserven

Jag och Tjirro är på workation hos min pojkvän i Västerbottens inland. Borta men ändå som hemma, ledig men ändå på jobbet. Just nu är vi ensamma på gården då han är på jobb i Jokkmokk halva veckan och det passar oss utmärkt. Jag har tid att planera vandringar, mejla och plugga på dagarna och till kvällen far vi ut och springer i skogen. Däremellan slöar jag framför nån serie på Netflix och lagar mat. Känner mig avskärmad från resten av världen. Här hämtar jag energi.

Igår avslutade jag kvällslänken med ett dopp i älven, i sällskap av tusen mygg och ett stilla sommarregn. Jag älskar att upptäcka nya vägar och stigar, det gör promenaderna, löprundorna och cykelturerna så mycket roligare. Speciellt när jag far ut och springer vill jag ibland inte bestämma något på förhand eller veta hur lång en viss runda är. Jag orkar längre och håller motivationen uppe bättre om jag bara är ute för att upptäcka utan bestämda mål. Det hjälper också att ha draghjälp i form av fyrbenta vänner, det måste medges.

I lördags sov vi en natt i en flottarkoja intill Byskeälven, grillade pinnbröd och fiskade. Innan den här veckan är slut hoppas jag det blir en tältnatt någonstans och till helgen blir det midsommarfirande på en ö ute vid kusten.  Men innan dess ska jag bocka av fem saker till på min jobb-och-plugg-lista, bara att kavla upp ärmarna igen och fortsätta!

 

Skarmavbild 2017 06 21 kl. 13.12.14 

torsdag 1 juni 2017 - 20:17

Bättre och roligare tillsammans

Samarbete ftw! När man är flera vildmarksguider som driver företag på samma område så är samarbeta det bästa man kan göra. Ingen vits i att se varandra som konkurrenter, för tillsammans blir det både bättre och roligare. Speciellt som nystartad är det guld värt att ha någon att bolla idéer med och att kunna peppa varann. 

I vintras träffade jag Camilla från NatVenture för första gången, på en nätverksträff som ordnades via Concordia. Jag tog sen kontakt och fick hjälp av henne under en dag med Äventyrsklubben i Vasa då Lisa var sjukskriven och senare i vår hördes vi av igen för att träffas och dela lite erfarenheter och idéer. En kaffe blev snabbt ett planeringsmöte och nu känns det redan som att vi jobbat ihop hur länge som helst. Så går det när man hittar rätt och tänker i samma banor!

Camilla frågade mig om jag ville dela plats med henne under NiceRuns minimässa och det ville jag såklart - så i tisdags slog vi läger mellan diverse gym och hälsoföretag och marknadsförde våra gemensamma, och separata, tjänster. Det var en riktigt rolig kväll men åtminstone jag insåg att jag verkligen behöver ta tag i och skaffa visitkort, företagskläder och allra helst en logo(!) så snart som möjligt. Sånt som jag tänkt att kanske inte är så viktigt, men det är ju det om man vill synas och stärka sin företagsexistens. 

I morse körde vi planeringsfrukost inför tre äventyrsdagar för barn som vi har äran att få dra för Folkhälsan i Esse i juni och jag hoppas att det här bara är början och att vi har möjlighet att göra många bra grejer ihop i framtiden!

18838579 10154376870591854 367541447 o

söndag 28 maj 2017 - 21:59

Doubt kills more dreams than failure ever will

Min helg har varit vigd åt Lyckovandringar, både med Vasa Arbis och Pedersöre MI. Vandringen längs Iskmo-Jungsundleden igår blev en blöt historia med ihållande regn. Jag var lite tveksam på morgonen och både funderade på att inhibera och erbjöd deltagarna möjligheten att boka in en ny dag, men så bestämde vi att köra ändå - och det blev riktigt bra trots vädret. Med tanke på det tema och den tanke jag har med mina dagsvandringar var det bra att få testa även i tråkigare väderförhållanden och märka att det går fint ändå. Även den mest tveksamme kan njuta och ha det bra en halv dag i regn! Med vettiga kläder och under presenning runt elden har man det mysigt ändå. 

Idag hade vi som vandrade Lostensrundan i Purmo lite mer tur med vädret. Fuktig och frisk luft i lungorna, lite lek och positiv psykologi och goda samtal. Regnet väntade tills när vi närmade oss bilarna igen och först när vi rullade hemåt öste det ner. 

En mycket trevlig helg med andra ord. Bättre kan man ju inte ha det, än att få vara ute och vandra med härliga människor. Åtminstone inte om man älskar skogen och friluftsliv och att prata om livet och välmåendet.

Men trots det har jag känt mig låg och trött. Hela veckan faktiskt. Och det känns jobbigt, för jag ju är en sån som så gärna vill prestera på topp hela tiden. Jobbar ständigt på det här med att inte ständigt kräva 150% av mig själv. Ibland får jag så lov att skärpa till mig och tänka "jag gör så gott jag kan och mer kan jag inte kräva!". 

Visst, det kan vara jobbigt när det känns som att man går bakåt, som när jag tycker att jag inte gjort så bra ifrån mig som guide som jag kunde ha gjort. Ni vet, saker jag glömmer att säga eller att jag känner att energin inte sitter helt rätt. Såna gånger ifrågasätter jag mig själv och tänker "nää alltså, jag borde inte hålla på med det här" och "jag är nog inte så bra guide/coach/föreläsare/kursledare/student trots allt". 

Men utveckling är inte en spikrak linje med perfekt uppåtgående resultat! Ibland är det ett riktigt trassel av misslyckanden och framsteg, av motstånd och lätthet. Ibland känns det naturligt och enkelt, ibland gör man bort sig och lär sig på så sätt något nytt. 

Det gäller ju att inte vara för hård mot sig själv på vägen, för då ökar risken att man tappar glöden och viljan att fortsätta. Att tvivla på sig själv i det man brinner för är som att svälja skrattet. Det var roligt, men så kom nån slags insikt emot: en insikt som just då känns sann men som dödar vilken dröm som helst. Den så kallade insikten att man inte kan. Att man inte kan bli bättre. Att man inte passar, att man inte har talang eller att man inte kan lära sig. När inget kunde vara mer fel!

Som långdistanslöparen Christine Hägglund sa i ett avsnitt av svenska Husky podcast som jag lyssnade på idag: 

Doubt kills more dreams than failure ever will. 

 

True that!

Skarmavbild 2017 05 28 kl. 21.47.47En bättre insikt att bära med sig. Bild härifrån

tisdag 16 maj 2017 - 17:33

Det rullar på bra nu

Nu är det bråda tider för en friluftsföretagare kan jag lova! Säsongen för vandringar och uteliv är här och det märks tydligt. Förra sommaren hade jag en vääldigt lugn start på mitt företagande, hösten blev istället lite mer bokad och jag fick säga nej till ett par uppdrag eftersom jag mötte gränsen för vad jag orkade med just då. Vintern har också varit väldigt sparsam med jobb - för sparsam egentligen men jag å andra sidan bara mått bra av att ha lite paus med tanke på utmattningen som hängde över mig.

Jag har verkligen fått återhämta mig och det känns som att allt har fallit på plats. Min hälsa, mitt företagande, mina studier. Det är väl isåfall fritiden som hela våren varit som en sticka i fingret, för de flesta kvällar och många lediga soliga eftermiddagar har jag tillbringat i soffan framför Vänner (så nostalgi!) eller nån annan kravlös underhållning. Inte för att jag inte hellre skulle vilja vara ute och prova recept på trangian eller nya sätt att bygga vindskydd - utan för att jag bara inte orkat och haft lust! Jag haft lite angst över att soffpotatis-Ulrika inte passar särskilt bra in i min självbild av mig som friluftsentusiast och naturälskare, men so what? har jag kommit fram till. Jag har behövt det och kommer alltid att göra det i någon mån. 

Man behöver föralltivärlden inte hållas i bara ett fack utan det är faktiskt okej att vara lite av allt möjligt. 

Hursomhelst. Nu är jag superglad att jobben rullar på igen. Och det blir bara bättre och bättre känns det som! I nuläget har jag ett tjugotal uppdrag inbokade fram till september och tre av dem är veckolånga vandringar i svenska fjällen. Det kanske inte låter mycket för en utomstående, men för mig innebär det massor av jobb med planering och förberedelser. För att inte tala om den tid jag lagt och lägger ner på marknadsföring och kontakt med mina kunder. Nu om inte förr så förstår jag hur viktigt det är att brinna för och trivas med det man gör som nystartad företagare! För lön - det får man i bästa fall för halva tiden.

Som tur är så är jag otroligt nöjd med att hålla på med det jag gör och börjar komma in i min roll. Företaget känns bekvämare och bekvämare att röra sig i för varje vecka som går, vilket jag är så glad för. Vissa dagar känns förstås motiga som på vilket annat jobb som helst, men i det stora hela så känns det bra. Så arma bra!

DSCN5837Tänk att man kan få jobba med det man trivs allra bäst med - som till exempel att vandra med ett gäng underbara människor i vårväder som här på Äventyrsklubbens nästsista träff för läsåret.
Det här vill jag göra varje dag!

torsdag 27 april 2017 - 16:15

Hängmattehäng i vinterskog

Sitter i soffan och ser snön fortsätta dala ner utanför fönstret. Det knastrar i kaminen och Tjirro sover på sin filt på golvet. Jag har precis slökollat film mitt på blanka eftermiddan, efter att ha skickat iväg några mejl och utvärderat gårdagens jobb. Tar igen mig lite efter tre långa intensiva arbetsdagar. Skön torsdag. Skön vinterfeelis. 

Igår var det premiär för ett nytt utedagskoncept för arbetsgrupper som jag höll för personalen från Concordia ute vid Huvudsjön här i Lappfors. Jag har ju turen att kunna samarbeta med Mattias Kanckos/Essnature och får vid behov hyra hans vackra stuga för mindre gruppevents. 

Trots ett lite överraskande vinterväder med noll grader, ihållande snöfall och en del vind hade vi en väldigt fin dag med bland annat utematlagning, styrkefokus och hängmatteretrat. Jag var beredd att skjuta upp dagen ifall gruppen hade velat vänta till varmare vårdagar, eller också planera om mitt program helt men jag är så glad att de valde att komma ändå och att jag vågade följa min plan! 

För hade vi inte gjort det så hade jag inte fått veta att det funkar hur bra som helst att göra dylika uteprogram med denna målgrupp även i såna här förhållanden! Eftersom det var första gången med just dethär paketet så väntar jag nu med spänning på feedback från deltagarna. Även om det är krävande och nervöst att göra nya saker så är det samtidigt otroligt roligt att utveckla, planera och förverkliga idéer! Idag skickade jag ut ett utvärderingsformulär och det ska bli så roligt att höra lite mer ingående vad de tyckte om och vad som kanske borde förbättras.

Hängmatterretreaten, som dock nog blev något kortare igår än planerat pga. vädret, var iallafall väldigt uppskattad och det har märkts också på min instagram där en bild jag knäppte just innan jag avslutade passet snabbt blev min mest gillade. Mer hängmattehäng åt folk, säger jag bara!

Nu ska jag ta itu med lite bokföring och sen ska jag och Tjirro ut i snön. Hej!

DSCN5