måndag 2 oktober 2017 - 20:13

Från fjäll till kust

Hej ni som ännu troget tittar in här, nu kommer ett livstecken igen! September blev som sagt smockad för mig och inspirationen till att blogga har ännu inte riktigt hittat tillbaka. Tror jag haft uppemot tjugo jobbdagar/uppdrag den senaste månaden vilket är mycket för en ny guideföretagare speciellt då jobbdagarna ofta sträcker sig från morgon till kväll. Ja, plus all förberedelsetid då. 

I fredags kom jag hem från en veckas ruskaresa med Nykterhetsförbundet. Fem hela dagar hade vi att njuta av vandringslederna kring Äkäslompolo. Och njöt, det gjorde vi. Trots att vädret kunde ha varit bättre - nästan hela veckan var molnig, disig och sikten därefter - så är ju Lappland ändå Lappland. Det är väl nåt med luften och fjällen som får en att glömma allt annat och bara vara närvarande. Fjällen är nog det där "landet bortom bergen" som Björn Afzelius sjunger om. Min favosång btw.

Landade i Esse hos mina föräldrar och tog en cykeltur med Tjirro. Tydligen har man sett björn bara några kilometer bort i veckan så vi for givetvis åt det hållet. Halvmörkt hann det bli innan vi var hemma igen och inte ens ett spår såg vi. Väntar ännu på den dan jag får se björn på riktigt.

Laddade sen om och körde till Maxmo på lördagen för kvinnovandring med Vasa Arbis. Vi vandrade på Västerö och övernattade i tält och vindskydd vid Söderskatans fiskestuga. Inte en vindpust och helt lagom varmt var det, så perfekt för en skön utehelg. Hela tretton kvinnor i olika åldrar deltog och de flesta hade aldrig tältat i vuxen ålder, vilket jag tyckte gjorde hela kursen extra rolig att dra. Så kul att få bidra till nya erfarenheter! Vi satt runt lägerelden i mörkret och pratade mentala styrkor och egenskaper och dagen efter njöt vi av en lång lunch med havsutsikt. Fin start på oktober!

 

Här är lite bilder från senaste veckan och min instagram, där jag är mera aktiv numera. Följ gärna med där! 

Skarmavbild 2017 10 02 kl. 20.20.05

tisdag 19 september 2017 - 11:52

Hälsovandring i Salamajärvi

I helgen var vi från Pedersöre MI på Hälsovandring i Salamajärvi nationalpark. Ett par deltagare hade annullerat sina platser så det blev till sist sju glada vandrare, jag och Tjirro som åkte från Bennäs på lördagsmorgonen för att ta oss an Vaatimen kierros, en 18 kilometer lång rundvandringsled genom tallskogar och över myrar. 

Framme vid Koirasalmi och södra entrén till nationalparken tog vi en kaffe inne i naturstugan och startade sedan vandringen i lätt duggregn och frisk luft. Temat för lördagen var återhämtning och närvaro. Så skönt att inleda helgen och vandringen med att sänka kraven och takten. 

DSCN7182


Lunchen intog vi vid Heikinjärvi
vindskydd, i uppehåll men lite kylig vind från sjön. Lite senare när vi kommit in skogen och fått lä från vinden, tog vi igen paus vid en lugn bäck för en närvaroövning som jag verkligen gillar. Att pausa är ju trots allt något av det bästa med vandring - att ta sig tid att uppleva, njuta och se sig omkring. Betrakta de gulnade björklöven som sakta flyter förbi, och höra tranorna som lyfter nånstans långt borta. Det är ju därför man går ut, eller hur? För att landa och vara närvarande.

DSCN7190

DSCN7196

DSCN7200


Runt femtiden var vi framme
vid Pyydyskoski, en vacker rastplats uppe på en liten höjd. Nedanför rinner en bäck och här finns vedskjul, utedass och en fin kåta. Vi tog en powernap och sedan var det dags för middag och mys runt elden inne i kåtan. 

Natten blev relativt varm tack vare lågtrycket och de flesta hade sovit gott. Några i hängmatta och de flesta av oss i tält. Efter frukost indroducerades dagens teman som var positiva känslor och personliga styrkor. Vi vandrade vidare efter att ha huggit ved och hämtat släckvatten till nästkommande besökare. Det var fortfarande mulet men iallafall uppehåll och luften var otroligt frisk.

DSCN7209

Vid Ahvenlampi slog vi oss ner för lunch och precis när vi ätit klart kom dagens enda regnskur, kort och intensivt, i följe av några solglimtar. Vi tog en rask promenad runt tjärnen för att sedan slå oss ner igen för att prata om positiv psykologi och öva på att identifiera våra egna personliga styrkor. 

Efter en avrundande paus vid kanten av Koirajärvi, med fina samtal och en övning att ta med hem, avslutade vi vandringen sent på söndag eftermiddag och styrde kosan tillbaka mot Bennäs igen. 

Det var en kort helg som kändes mycket längre - på det allra bästa sättet. I det enklaste kan man hitta så mycket, och under bara aderton kilometrar en regnmulen helg kan man uppleva att tiden står stilla.  Åtminstone för mig var det så. Tiden fick stå stilla och alla tankar och vardagsfunderingar var som bortblåsta. Det fanns bara där och då; några naturglada kvinnor och en hund nånstans i höstskogen. Våra tankar och en hög himmel där ovanför molnen. Tack för en skön vandring alla!

DSCN7246

 

Tips för dig som vill vandra i Salamajärvi: 

  • karta kan beställas från Koirasalmi naturstuga, eller köpas på plats (observera att öppettiderna varierar)
  • det rekommenderas inte att dricka vatten från bäckar och sjöar i området, så räkna med att bära med 1,5 - 2 liter per person och dag och kolla upp de platser där man kan fylla på, ex. vid Ahvenlampi
  • tälta är endast tillåtet på särskilda tältplatser och i närheten av befintliga vindskydd
  • det finns även ödestugor, hyresstugor och övernattningsmöjligheter vid Koirasalmi naturstuga ifall man inte vill tälta

onsdag 6 september 2017 - 14:12

Kvinnovandring med Vasa Arbis

Är du kvinna, tjej eller tant och vill komma dig ut och vandra tillsammans med andra? Då ska du anmäla dig till Vasa Arbis Kvinnovandring som jag leder i slutet av månaden! Kursen är ett resultat av det fina samarbete som Arbis inledde med Sevendays förra året, då jag även ledde en Lyckovandring i Iskmo. Nu utökar vi till en vandring på två dagar och alla kvinnor är varmt välkomna med.

Lördag till söndag den 30.9-1.10 far vi ut till Västerö i Maxmo skärgård för att vandra, laga god mat och sova ute. Känner du ett sug efter naturen och lite äventyr så ska du anmäla dig genast! Om en vecka, onsdagen den 13:e, träffas vi i Vasa för att gå igenom allt praktiskt du behöver veta inför vandringen och du behöver inte ha några förkunskaper. Bara en längtan ut. Resten fixar vi tillsammans.

Skarmavbild 2017 09 06 kl. 15.08.14

tisdag 22 augusti 2017 - 19:42

Fjällräven Classic

DSCN6824


För snart två veckor
sedan gick evenemanget Fjällräven Classic av stapeln och det var utmanande, intensivt och roligt att få vara med som guide! Fjällräven Classic är ett vandringsmaraton som ordnats årligen sedan 2005 av Fjällräven och eventföretaget Aktivut, som jag anlitades av. Fjällräven Classic ordnas numera även i andra länder så som Danmark och USA. I Sverige går Classic mellan Nikkaluokta och Abisko i fjällvärldens nordligaste och mest populära område. Det är en sträcka på 110 km och som deltagare i Classic kan man vandra i egen takt men med vissa hållpunkter och regler. Mat och gas för hela vandringen ingår och vid avklarad vandring får alla deltagare en medalj. 

Jag hade turen att få guida under årets Classic då en vän till mig fick förhinder och erbjöd mig att ta hans plats. Jag tvekade inte trots att jag aldrig deltagit i eventet tidigare. Jag skulle få guida tillsammans med Daniel som funnits med i stort sett alla år och hade stenkoll på eventet och området. Och själv hade jag ju också kännedom om sträckan från min skidtur längs Kungsleden. Vi som guider hade i uppgift att helt enkelt göra vandringen säker och trevlig för våra gäster, och förutom guidning, goda samtal, pepp och stöd fick vi bistå med första hjälp och en hel del tips och trix. 

DSCN6803

DSCN6789

På fredag, dagen innan vår planerade start, mötte vi upp vår grupp på flygplatsen i Kiruna. Vi skulle guida ett gäng på 15 personer från Taiwan, med olika erfarenhet av friluftsliv och vandring. Under eftermiddagen och kvällen gick vi igenom allt praktiskt inför vandringen, såg till att de fick den utrustning som behövdes och pratade om tejpning och annat man kan göra/behöva veta för att göra upplevelsen så bra som möjligt.

På lördagen åkte vi buss ut till Nikkaluokta och startområdet där vi checkade in och fick våra första stämplar i vandringspassen. Med oss vid starten klockan nio på morgonen hade vi ca 200 andra deltagare, alla med ryggsäckar märkta med orange varseltyg. Jag blev intervjuad av en i vår grupp som jobbade på en veckotidning i Taipei och hade i uppdrag att göra ett reportage om Classic. Musik spelades ur högtalare och en speaker gav fina ord på vägen inför äventyret. Och så var vandringen igång!

DSCN6853

DSCN6863

DSCN6873

DSCN6881

DSCN6912

DSCN6927

Vår grupp var så rolig att vandra med och jag var glad att få vandra med just detta gäng! Långt ifrån alla kände varandra sedan tidigare men redan första kvällen i Kiruna var isen bruten och det skojades om allt mellan himmel och jord. Stämningen var avslappnad och vi fick ha många fina samtal under vandringens gång. Alla peppade varandra och hjälptes åt; när en i gruppen steg snett och fick ont i vristen hann vi knappt säga till innan hans utrustning var uppackad och fördelad bland de andra. 

Jag fick lära mig mycket om Taiwan och fick en ny bild av Asien genom detta möte. Trots att språket ibland satte käppar i hjulet för kommunikationen så upplevde jag en fin samhörighet. De flesta pratade väldigt bra engelska och kunde översätta för de som kunde mindre, men de finaste orden stod ändå en av de mindre engelsktalande deltagarna för under en av de sista dagarna: there is so much in my heart I want to say but the words are not enough! 

DSCN6929

Fem checkpointer fanns utplacerade längs leden och där får man sitt vandringspass stämplat. Vid checkpointerna fanns även sjukvård och annan personal som kan hjälpa till med tips och råd, samt en och annan överraskning för att peppa och ge energi till alla vandrare. Vid vissa checkpoints kunde man hämta ut mera mat och gas, så allt behövdes inte bäras med från start.

Vid Alesjaure fjällstuga/checkpoint möttes vi föresten av en mysig överraskning. I värmen och trängseln inne i cafédelen satt spelmannen Daniel Wikslund - känd från dokumentärserien Bastubaletten - och spelade folkmusik! Jag gick fram och tackade för musiken och för dokumentären som är en av de finaste jag sett och möttes av ett glatt "Jasså vad roligt att höra, det brukar mest vara äldre som sett och uppskattat Bastubaletten!" Hett tips alltså, om du inte redan sett den!

DSCN6938

DSCN6941

DSCN6982

Under de fem dagar vi vandrade fick vi uppleva alla slags väder: shortstemperaturer och nära nollgradigt. Sol och spöregn. Stiltje och hårda vindar. Nysnö på fjälltopparna och vackra solnedgångar. Det blev en fysiskt tuff utmaning för flera i gruppen och de sista dagarna stödbandagerades många knän, Voltaren hade strykande åtgång och packning omfördelades för att underlätta för de som led mest. Även jag kände av vandringen i knän och vrister.

DSCN7009

DSCN7010

DSCN7029

DSCN7058

Vi vandrade mellan 17 och 25 kilometer per dag och övernattade i närheten av de flesta checkpoints eftersom många av våra gäster uppskattade närheten till utedass och ibland till och med bastu. Vid sista checkpointen tändes flera lägereldar och vi satt länge runt brasan och myste. Det blev en fin sista kväll på vandringen, med plättar, popcorn och skön kvällsvärme nere vid trädgränsen som kontrast till de tidigare dagarnas kyla. 

DSCN7103

DSCN7087

DSCN7112

DSCN7133

Jag och Daniel träffades för första gången i Kiruna två dagar innan vandringens start. Vi visste genast att det skulle funka bra - inte bara att jobba ihop men också att dela tält och kök i fem dagar! Det här är något jag gillar med friluftsfolk och som jag lärde mig mycket av under utbildningen i Kronoby: att samarbeta, relatera och att lita på varandra. Har man frilufsat med alla möjliga slags människor, bott tillsammans på några få kvadratmeter, delat bajsspade och visat sina egna bästa och värsta sidor (och sett andras) ja då är det lätt att hitta sig med likasinnade! 

Jag upplevde föresten otroligt fin stämning under vandringen, både i vår grupp, mellan vandrare i övrigt, vid alla checkpoints och från all eventpersonal. Med tanke på att eventet numera drar över 2000 deltagare årligen så är det ett väldigt välordnat och trevligt evenemang! Vill du uppleva fjällens ödsliga stillhet är Classic (eller veckan den pågår) kanske inte något för dig, men gillar du däremot att träffa människor från världen över, vandring och festligheter i fjällmiljö så är det helt klart rätt plats.

DSCN7115

DSCN7146

Vid målgången i Abisko möttes vi av hurrande funktionärer och vandrare som kommit fram före oss, medaljutdelning och gruppfotografering. Efter att vi gjort vår sista incheckning i de blå fjällräventälten och hjälpt våra gäster att landa i sina stugor var jag själv dock tvungen att dra vidare med sista bussen och missade kvällens festligheter... Resten av gänget firade loss med middag och fest i Trekkers Inn, en stor tipi på gården vid fjällstationen, och alla kommer vi nog att bära med oss många fina minnen från årets Classic!

20729103 1470813859673792 5872554548831901267 o2

onsdag 9 augusti 2017 - 15:01

Sommaren som aldrig blev?

DSCN6760

Där kom och gick hela juli, sådär bara. Många har klagat på vädret och på sommaren som aldrig blev men jag tycker det har varit skönt! Svalt och trevligt. Väldigt lite myggor och fästingar såvitt jag märkt - bara det är helt värt en kallare sommar om du frågar mig! 

Jag har haft förmånen att få vara ute och paddla kanot ett par kvällar med olika gäng, mest längs Esse å men också i Larsmosjön. Vi har haft varierande väder och faktiskt en hel del regnskurar och åska. Det är alltid en avvägning, när ska man avboka? Vädret är trots allt en aspekt som påverkar utevistelsen rätt mycket, och vi har alla olika sätt att uppleva när det blir jobbigt. Typ hur mycket vi stör oss på mygg och regn. En del bekommer det inte alls och andra har svårt att fokusera på annat än det jobbiga.

För mig beror det till en del på energinivån men absolut mest på hur jag tänker i övrigt. Är jag på bra humör spelar lite regn ingen roll men är jag stressad, tänker negativt eller känner oro så spelar regnet all roll i världen! Sen finns det knappast nåt bättre än att vara ute i tråkväder med människor som blir glatt överraskade och upptäcker att det går att njuta ändå. Sådana dagar känns allt det slitsamma med att vara företagare helt värt det!

Som i förra veckan när jag paddlade med en familj som konstaterade att de inte hade kommit sig ut på egen hand och var jätteglada över upplevelsen de fick - trots åskväder och regn. Lugn och ro, att komma nära naturen (vi fick se en älg simma över ån och en annan stå vid kanten när vi gled förbi...) och en skön paus med brasa och en bit mat - det kan vända vädret till nåt positivt. Även när det brakar lös och hällregnar en stund. Som en i familjen sa: det är ju såna här gånger som man verkligen kommer att minnas det man varit med om!

Och det håller jag verkligen med om. Efteråt minns man oftast tråkväder inte alls som så jobbigt som det var i stunden. För att inte tala om hur mycket värre regnskurarna ser ut från soffan, jämfört med när man väl är ute. Summa summarum är det ju alltid värt att ta sig ut, även i tråkväder!

fredag 14 juli 2017 - 08:14

Med Pedersöre MI på Kungsleden

Sitter i skrivande stund på båten påväg mot Sverige igen och tänkte berätta lite om fjällvandringen jag gjorde med Pedersöre MI förra veckan.

Vi hade en superfin vandring med mycket skratt och otroligt härlig stämning! Det är verkligen något speciellt med att vandra tillsammans med människor man inte känner. Efter bara några dagar av gemensamma måltider, diskussioner om allt från krämpor till drömmar och svåra relationer, och nätter på begränsat utrymme i högsängar så är man plötsligt mer bekväm än med vänner man kanske känt i flera år! 

Vädret var omväxlande, från sol och tjugo gradig värme till ihållande regn första dagen, till fem plusgrader och hård motvind. De kyliga vindarna höll sedan i sig resten av veckan, med några regnskurar mellan solstunderna. Landskapet var såklart vackert och väldigt varierande. Från lummig sommarskog och forsande vattenfall till karga kalfjäll och mäktiga fjälltoppar i Sytermassivet. 

Varje dag fick ett eget tema kopplat till välbefinnande, som mindset och styrkor, och vi hade många intressanta diskussioner under veckans lopp. Jag presenterade även ett par övningar från postitiv psykologi varje dag, som syftade till att öka det mentala välbefinnandet men också väcka nya tankar. När man är ute på tur så finns det ju så mycket utrymme för reflektion. Man hinner liksom tänka klart för en gångs skull. Som jag skrev i ett inlägg på instagram: det är när man går på dass utan mobil, sätter en fot framför den andra och tvättar sig i en iskall jokk...det är då själen hinner ikapp. 

Självklart borde man se till att ha den tiden och känslan i vardagen också, men det är inte alltid så lätt när allt snurrar på. Det händer då och då att jag bara vill pausa livet för att komma ikapp mig själv, och det är just det som händer när jag vandrar. Man kommer ikapp. Tror de flesta som någonsin vandrat en längre tur upplevt det så. Och en längre tur behöver det vara, det tar några dagar att komma ner i varv och lämna vardagen bakom sig.

 

Vi vandrade alltså sex dagar längs den södra sista/första etappen av Kungsleden. Dagsetapperna var mellan 8 och 19 kilometer långa och sammanlagt gick vi 78 km. Varje natt sov vi i Svenska Turistföreningens bemannade fjällstugor, som är otroligt mysiga och ger en extra guldkant på fjällvandringen. De flesta stugvärdar är riktiga entusiaster, både för fjällen och för värdskapet, och ger gärna både tips och tar tid för fina samtal på kvällskvisten. 

Vi klarade oss utan några större blessyrer. Lite onda knän, några skavsår och magar som krånglade litegrann, men det var allt och sådant man tyvärr ofta får räkna med i någon mån, speciellt om det är första gången man gör en längre fjällvandring. 

I dagsläget ser det inte ut att bli några fler guidade fjällvandringar för min del i sommar, men jag hoppas att jag med mera samarbeten och bättre marknadsföring får göra fler nästa år. Det är verkligen en ynnest att få jobba med naturupplevelser på det här sättet! Oförglömliga stunder, gemenskap och nya insikter. Vila och utmaning på en och samma gång, hållbart och lokalt. Det vill jag ge till fler! 

20107690 10154516689366854 2032887936 oEn fjällfie är allt jag har att bjuda på i bildväg just nu med minneskortet från vandringen kvar hemma i bokhyllan... Får återkomma med ett bildinlägg lite senare! 

 

onsdag 28 juni 2017 - 17:37

Äventyr och barn och fjällplanering

Jag vet inte vart dagarna tar vägen? Och varför jag har blivit så sporadisk här på bloggen. De senaste veckorna har det hänt massor känns det som, och många gånger har jag tänkt "det här ska jag skriva om" men så blir det aldrig av.

I början av juni till exempel hade jag och Lisa avslutningsträff med Äventyrsklubben i Vasa. Vårt härliga pensionärsgäng som vi paddlat, vandrat och skidat med under det senaste året, och som vi båda gärna skulle hänga med varje vecka om vi kunde. Sista lördagsmorgonen möttes de av ett brev vid vår vanliga mötesplats, ett brev som ledde dem på uppdrag i stan och ut till Sandö där vi dukat upp till sommarfest och femkamp. Det blev tårta och varma kramar och lite vemodigt att avsluta pilotåret. Vi hoppas så att vi ses snart igen och är otroligt glada att lokalföreningen i Vasa visat intresse att låta oss fortsätta med verksamheten i nån form! 

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.18.25

 

Två planeringsträffar med MI-kursen Fjällvandra med fokus på välbefinnande har jag också haft. I övermorgon åker vi mot Ammarnäs för att vandra sex dagar längs Kungsleden. Vi ska utvecklas, samtala och njuta. Det är ett bra gäng som följer med, men till min förvåning var kursen inte ens nära på att bli fullsatt. Fjällvandring och mental hälsa - hur kan någon vilja missa den kombinationen?

För två veckor sen ledde jag och Camilla från NatVenture äventyrsdagar för barn i samarbete med Folkhälsan i Esse. Tre fullspäckade dagar med sammanlagt 45 härliga barn ute i skogen. Barnen fick bland annat lära sig göra upp eld med tändstål, vi lagade mat tillsammasn över öppen eld och på friluftskök och avslutade varje dag med kompiskamp där lag som Vargarna och Rödrävarna tävlade mot varandra i varierande uppgifter. Att samtliga barn utan att tveka räckte upp handen då vi frågade vilka som skulle vilja delta igen, det tar vi som bra betyg!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.17.47

 

Midsommaren firades på en ö i Västerbottens skärgård, med fem hundar och en massa härliga människor jag aldrig träffat förr. Paddling, tältnatt, inlagd strömming och rabarberkaka. Vilda diskussioner och fina nya bekantskaper. Bland annat i fjällvärlden då två av dem råkade jobba med hundspann i Kiruna. Bästa midsommaren eventuellt nånsin!

Idag har jag och Tjirro stått som funktionärer några timmar vid Utterledens vandringsmaraton. Tjirro har meddelat då deltagare varit i antågande och jag har kruxat av dem från listan vartefter de vikt in till rastplatsen vid Huvudsjön. Vi var på plats tidigt på dagen och det var ganska glest mellan deltagarna jämfört med förra året då vi satt andra passet och det var rusning på eftermiddagen. Nu hade jag till och med tid att skriva pack- och handelslista inför fjällresan på fredag. Får man inte vandra själv kan man åtminstone drömma om det!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.19.29

 

Nu ska jag packa och printa lite material för fjällen och imorgon blir det kajaktur med Camilla, då vi ska reka och förbereda njutarturen för kvinnor som vi har nästa helg.  

Vi hörs!

söndag 28 maj 2017 - 21:59

Doubt kills more dreams than failure ever will

Min helg har varit vigd åt Lyckovandringar, både med Vasa Arbis och Pedersöre MI. Vandringen längs Iskmo-Jungsundleden igår blev en blöt historia med ihållande regn. Jag var lite tveksam på morgonen och både funderade på att inhibera och erbjöd deltagarna möjligheten att boka in en ny dag, men så bestämde vi att köra ändå - och det blev riktigt bra trots vädret. Med tanke på det tema och den tanke jag har med mina dagsvandringar var det bra att få testa även i tråkigare väderförhållanden och märka att det går fint ändå. Även den mest tveksamme kan njuta och ha det bra en halv dag i regn! Med vettiga kläder och under presenning runt elden har man det mysigt ändå. 

Idag hade vi som vandrade Lostensrundan i Purmo lite mer tur med vädret. Fuktig och frisk luft i lungorna, lite lek och positiv psykologi och goda samtal. Regnet väntade tills när vi närmade oss bilarna igen och först när vi rullade hemåt öste det ner. 

En mycket trevlig helg med andra ord. Bättre kan man ju inte ha det, än att få vara ute och vandra med härliga människor. Åtminstone inte om man älskar skogen och friluftsliv och att prata om livet och välmåendet.

Men trots det har jag känt mig låg och trött. Hela veckan faktiskt. Och det känns jobbigt, för jag ju är en sån som så gärna vill prestera på topp hela tiden. Jobbar ständigt på det här med att inte ständigt kräva 150% av mig själv. Ibland får jag så lov att skärpa till mig och tänka "jag gör så gott jag kan och mer kan jag inte kräva!". 

Visst, det kan vara jobbigt när det känns som att man går bakåt, som när jag tycker att jag inte gjort så bra ifrån mig som guide som jag kunde ha gjort. Ni vet, saker jag glömmer att säga eller att jag känner att energin inte sitter helt rätt. Såna gånger ifrågasätter jag mig själv och tänker "nää alltså, jag borde inte hålla på med det här" och "jag är nog inte så bra guide/coach/föreläsare/kursledare/student trots allt". 

Men utveckling är inte en spikrak linje med perfekt uppåtgående resultat! Ibland är det ett riktigt trassel av misslyckanden och framsteg, av motstånd och lätthet. Ibland känns det naturligt och enkelt, ibland gör man bort sig och lär sig på så sätt något nytt. 

Det gäller ju att inte vara för hård mot sig själv på vägen, för då ökar risken att man tappar glöden och viljan att fortsätta. Att tvivla på sig själv i det man brinner för är som att svälja skrattet. Det var roligt, men så kom nån slags insikt emot: en insikt som just då känns sann men som dödar vilken dröm som helst. Den så kallade insikten att man inte kan. Att man inte kan bli bättre. Att man inte passar, att man inte har talang eller att man inte kan lära sig. När inget kunde vara mer fel!

Som långdistanslöparen Christine Hägglund sa i ett avsnitt av svenska Husky podcast som jag lyssnade på idag: 

Doubt kills more dreams than failure ever will. 

 

True that!

Skarmavbild 2017 05 28 kl. 21.47.47En bättre insikt att bära med sig. Bild härifrån

torsdag 18 maj 2017 - 13:30

Den bästa resan jag gjort

Sevendays blogglista handlar den här veckan om resor. Det kändes direkt som ett roligt och passande tema, för jag tycker ju väldigt mycket om att resa. Däremot tycker jag inte så mycket om om den miljöpåverkan vårt resande har, tror jag skrev lite om det i början av mitt bloggande. Jag menar att resande är ett viktigt ämne att prata om. Prata om som nåt otroligt härligt, men också prata kritisk. Men hur som helst, här kommer den: reslistan.

 

Min senaste resa gick till:
Västerbottens inland där min pojkvän bor. Sedan vi blev tillsammans har jag faktiskt tummat ganska mycket på mitt rese-samvete, för nu under vintern det har blivit åtskilliga kilometrar längs riksåttan och E4:an... Helt enkelt för att bilpriserna på Wasaline gör att det blir billigare att köra runt - och vintertid är det lite bökigt att baxa både hund, packning och skidor på buss, buss, båt, buss och buss igen. Men nu blir det lättare tider och då går jag nog över till kollektivt resande igen så långt det är möjligt. 

Så ofta reser jag:
Det beror väl på vad som räknas som en resa. Men det blir nog en hel del korta och långa vandringar/skidturer/övernattningar/studieresor/västerbottensbesök varje år.

Sedan 18 maj förra året har jag varit på resande fot av något slag hela 79 dagar räknade jag precis. Jag hade ingen aning om att det var så mycket! Och de kommande fyra månaderna kommer jag att ha 51 resdagar...plus 12 till om jag får fyllt platserna på två vandringar jag just nu håller på och marknadsför. Ajajaj så tur att jag gillar att resa.

 
18575538 10154346497181854 1819990474 oFörmiddagsvila i Jämtlandsfjällen förra sommaren


Min drömresa går till:
Alaska! Det vore nåt det! För ett par månader eller så... Men just för att det innebär flyg så försöker jag hejda mig och istället tänka på vildmarken i Enare och Nordnorge och alla fantastiska områden i Sverige och östra Finland som jag ännu inte besökt. 

En plats alla borde se:
Norden. Som på riktigt. Och om jag ska säga nåt mer specifikt så Mickelsörarna. Eller Tankar utanför Kokkola. Eller hela skärgården i Österbotten. Helst då från kajak för den är bara na kråtas att köra båt i - åtminstone om man vill komma i land på alla fina smultronställen. Och det är väl just därför man reser, för smultronen. 

P2Sensommarmorgon i Larsmo skärgård


Tre saker jag packar med:
Något jag typ alltid har med på resor längre bort än stan skulle väl vara vattenflaska, en varm tröja och nåt gott att äta. Rejsare är livets nödtorft


Mitt ultimata resesällskap:
Tjirro förstås! Han är en klass för sig. Annars nån av mina närmaste vänner eller min pojkvän. Eller bara jag själv. Jag är rätt bra att resa med. 

Den sämsta resan jag gjort:
Alla de där vandringarna och turerna med vänner som bara planerats men aldrig blivit av, eller som jag varit tvungen att dra mig ur. Det är nog som det sägs, det där med att aldrig ångra det man gjort, bara det man inte gjort. 

Den bästa resan jag gjort:
En av dem är absolut denna:

Maj 2011, avslutningstur på andra året vid Outdoor Academy. Jag hade via en kompis bekant grejat en segling i Nordnorge åt oss. Fyra dagar ute på norska fjordar med ett slitet träskepp vid namn Maria af von Hoff. Det var trångt under däck, det spelades ett brädspel jag aldrig förstod mig på. Ett dygn seglade vi i sträck och körde däckspass och sovturer. Nätterna var ljusa, havet gungade en till sömns.

Plankorna knarrade, repen skulle rullas ihop på ett visst sätt. En kväll blåste det så sablars. Vi stod med kikare och glodde på fina gårdar utspridda på avlägsna öar och hukade oss för fågelkolonin i en trång passage. Och bemästrade tekniken och rodret och seglen! Kände lagandan. Vänskapen. Den salta vinden i ansiktet. Njöt av skratten, musiken, hänget, fisket, maten. 

Oj tack gode för att jag fick vara med om en sån resa. En av många. 

248048 10150189966376854 7494738 n

Majnatt utanför Nordnorges kust

En inplanerad resa är:
Sverige nu på söndag för kursträff på SLU i Alnarp. Insåg häromdagen att kursen börjar redan på måndag morgon och inte tisdag som jag planerat med, så på söndag tar jag färjan över till Umeå och sen nattåget ner till Lund. Mycket smidigt och inte alls så dyrt som man kunde tro: ganska prick hundra euro för hela resan ner. På tillbakavägen gör jag några stopp för att hälsa på vänner i Göteborg, Jönköping och Stockholm. Och så en färja över till Åbo och buss upp tillbaka till Vasa för en femtilapp. 

En resa med massa tid på tåg (kombinerad njutning och plugg/jobb) och hos vänner är alltid en bra resa så det ser jag fram emot!

tisdag 16 maj 2017 - 17:33

Det rullar på bra nu

Nu är det bråda tider för en friluftsföretagare kan jag lova! Säsongen för vandringar och uteliv är här och det märks tydligt. Förra sommaren hade jag en vääldigt lugn start på mitt företagande, hösten blev istället lite mer bokad och jag fick säga nej till ett par uppdrag eftersom jag mötte gränsen för vad jag orkade med just då. Vintern har också varit väldigt sparsam med jobb - för sparsam egentligen men jag å andra sidan bara mått bra av att ha lite paus med tanke på utmattningen som hängde över mig.

Jag har verkligen fått återhämta mig och det känns som att allt har fallit på plats. Min hälsa, mitt företagande, mina studier. Det är väl isåfall fritiden som hela våren varit som en sticka i fingret, för de flesta kvällar och många lediga soliga eftermiddagar har jag tillbringat i soffan framför Vänner (så nostalgi!) eller nån annan kravlös underhållning. Inte för att jag inte hellre skulle vilja vara ute och prova recept på trangian eller nya sätt att bygga vindskydd - utan för att jag bara inte orkat och haft lust! Jag haft lite angst över att soffpotatis-Ulrika inte passar särskilt bra in i min självbild av mig som friluftsentusiast och naturälskare, men so what? har jag kommit fram till. Jag har behövt det och kommer alltid att göra det i någon mån. 

Man behöver föralltivärlden inte hållas i bara ett fack utan det är faktiskt okej att vara lite av allt möjligt. 

Hursomhelst. Nu är jag superglad att jobben rullar på igen. Och det blir bara bättre och bättre känns det som! I nuläget har jag ett tjugotal uppdrag inbokade fram till september och tre av dem är veckolånga vandringar i svenska fjällen. Det kanske inte låter mycket för en utomstående, men för mig innebär det massor av jobb med planering och förberedelser. För att inte tala om den tid jag lagt och lägger ner på marknadsföring och kontakt med mina kunder. Nu om inte förr så förstår jag hur viktigt det är att brinna för och trivas med det man gör som nystartad företagare! För lön - det får man i bästa fall för halva tiden.

Som tur är så är jag otroligt nöjd med att hålla på med det jag gör och börjar komma in i min roll. Företaget känns bekvämare och bekvämare att röra sig i för varje vecka som går, vilket jag är så glad för. Vissa dagar känns förstås motiga som på vilket annat jobb som helst, men i det stora hela så känns det bra. Så arma bra!

DSCN5837Tänk att man kan få jobba med det man trivs allra bäst med - som till exempel att vandra med ett gäng underbara människor i vårväder som här på Äventyrsklubbens nästsista träff för läsåret.
Det här vill jag göra varje dag!