Att känna sig överväldigad
Jo, den känslan har verkligen varit min jam på sistone. Jag har varit fem före breakdown central många gånger när jag jonglerat med skol-deadlines, krävande träningspass, nya arbetsuppgifter, och en flytt.
Samtidigt så visste jag ju att jag skulle känna mig så här under nån veckas tid. Jag visste det såpass mycket att jag sa "don't let me quit anything until September is over" åt Ardi -- för jag visste att septembers omständigheter är väldigt unika och att jag förmodligen kommer känna annorlunda efter att vi är inflyttade. Då när jag känner mig mer bekväm i min nya arbetsroll och inte är helt utmattad av att vara på helspänn hela arbetsdagen haha.
Det är svårt när man vill 3 stora saker samtidigt, och lika mycket. Jag VILL tävla på högre nivå, och så småningom vara competitive på en nationell nivå. Jag VILL fullfölja denna kandidatutbildningen, även om jag redan har en kandidat. Mest av allt så vill jag vara superbra, aktiv och kunnig på mitt jobb - det är och bör vara prioritet #1 alla gånger.
Mentalt vill jag landa och sluta känna mig overwhelmed. Alla tre satsningar är roliga, spännande, och fantastiska möjligheter -- men vad vore nu flera år av konstant stress och att känna som om man inte kan komma ikapp värt?
Jag kommer fortsätta försöka och inte ge upp, och sen sätta mig ned och verkligen utvärdera mitt välmående och min Quality of life kring årsskiftet. Är den förbättrad? Känner jag mig mer accomplished och på banan? Om nej, så måste intensiteten sänkas. Om ja, jamen då kör vi vidare.
(alla morgnar startas här klockan 0400 - min coffee station <3 )
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar