Visa alla inlägg skrivna september 2019
Ut med det gamla
God morgon!
Äntligen måndag, am I right? Nä, men lite så känner jag.
Det har varit en tveksam helg på utvilnadsfronten, så man hoppas litegrann på att få komma ikapp under veckodagarna (as if.) Plus att vi kommer få en internetsnubbe hit imorgon, ett tillfälle som inte kunde komma fort nog.
Vi har bott här i en vecka nu, helt internetlösa. Tacka vet jag mobila hotspots, men det är ju inte samma sak. Ett pro är att vi varit himla produktiva med uppackningen iallafall.
Jobb nalkas om några timmar, men först ska vi åka till gamla lägenheten och lämna in nycklarna. Det är konstigt det där, hur man glömmer mycket dåligt så fort man ska skiljas från något. Lite emotionellt lär det allt bli.
Soluppgången från vårt sovrumsfönster. De brukar ju säga att man ska tänka något positivt så fort man slår upp ögonen för att maxa positive vibes i livet. ’Waaaow’ har varit mantrat på sistone.
Officiellt inflyttade
Eller ja, typ mestadels iallafall.
Vi har en liten bit kvar att vandra gällande gamla lägenheten (såsom flyttstädning, diverse smågrejer i skåpen, osv) men all in all skulle jag vilja påstå att vi officiellt har flyttat in nu!
Hela lördagen gick åt att hyra U-Haul, fylla U-Haul, köra U-Haul, och tömma U-Haul. Bokstavligt talat genom regn och solsken. Givetvis ösregnade det under möbelkånkningen, så vi var båda genomblöta men lyckliga.
Efter att vi gjort det lämnade vi tillbaks den (puh, klarade mig utan att skrapa lacken), och koncenterade oss istället på att fylla vår personbil med tillhörigheter. Och till sist, vår katt. Han var inte skitbrydd i att flytta, av bilden att döma.
Flyttveckan
God morgon, världen!
Måndagen äro kommen, och vi har en mycket speciell vecka framför oss; 1) Ardi kommer äntligen hem, och 2) vi flyttar på fredag!
Därför anar ni säkert att veckans genomgående tema kommer vara: flytt.
Carter (vår katt) har, omtänksamt nog, hjälpt mig packa i helgen. Han hoppar in i lådor och ser till att allt är på plats, tar hand om discarded tape, springer iväg med tejprullen, osv. Vilken hjälte.
30-årskalas
Jag hoppas att jag inte ens behöver nämna att det inte var MIN 30-årsdag, men ifall det behövs för storyns skull - det var alltså Dianas födelsedag.
Jag har alltid älskat dagar när precis hela dagen går åt till förberedelser inför kvällen. Ni vet - sova in, stor frukost så att man klarar sig tills valomerkki, lång dusch där samtliga intvålningar och skrubbingar omhändertas med omsorg, att sminka sig i timtal, välja kläder, ta lite selfies... Huhhu. Så otroligt trevligt för mentala hälsan.
Hursomhaver, det var typ så min lördag såg ut, följt av pre-dinner wine hos Diana.
Självaste middagen var vid The Boat House, alltså finaste restaurangen nånsin! Två bröllop på samma gång också, man kunde nästan säga att vi var wedding crashers.
En utsökt måltid senare åkte vi ner till downtown, och vårt main event - Pedal Wagon!
Detta är alltså en anstötlig centaur av fyllebuss och tandemcykel.
Vi satt kring ett långbord, och alla pedalade, en bartender stod i mitten, och vi tog några barhopp-stopp på vägen.
Det mesta folk i Columbus tog oss med en klackspark, och bara vinkade och tutade glatt när dom passerade. En och annan arg busschaufför, men det är en del av charmen.
Hemma var jag kring 1, åt en bagel i sängen och kollade på Workin’ Moms (tack Ida) innan jag sov i 10 timmar. Life.
Gyllene fredag
Hej friends!
Nu är det fredag, typ efter längsta veckan nånsin. Jag ser fram emot en helg fylld med sömn, träff med vänner, och träning.
In other news - jag körde Ardi till bussen inatt, för han har en veckas semester i New York att se fram emot (där han kommer ifrån och där hans familj är.) Vår lägenhet är sååå tom nu; inte bara för att han inte är hemma (men mest det, hehe), utan för att vi börjat packa på allvar. 7 dagar!!
Att ha hemlängtan
Det är en alldeles speciell känsla, det där med hemlängtan. Jag kan se bilder från Strampen, en boomerang från Ollis, en videosnutt av riksåttan, och bara forma hjärtögon av blotta minnet av dessa platser som vi känner och älskar. Om jag träffar en person som pratar finlandssvenska skulle jag säkert kollapsa.
Alltså kolla. Österbotten i blom. Vem älskar nu int he?
(Denhär sista bilden är då kanske inte “i blom,” per se, men ändå mysigt med vårfeelis på torget)
Den onödigaste roadtripen
I helgen åkte vi på världens mest onödiga roadtrip.
Om man tänker efter så är nog ingen roadtrip nånsin onödig, så länge man har nån sorts destination.
Våran tilltänkta destination var Cedar Point, vilket är en populär nöjespark strax intill Cleveland.
Vi har åkt dit upp en handfull gånger, och jag gillar rutten eftersom man ser lite annat än bara interstates. Man åker genom städer och byar och förbi tonvis av majsfält och det är bara en annan sorts vibe än vad vi har i Columbus. Anyway, vi smög iväg kring 1 på dagen, och körde de 2 timmarna upp mot Cleveland.
När vi var kring 5 kilometer från parkeringen hamnade vi i VÄRLDENS trafik. Nu snackar vi New York-trafik (som jag inte upplevt sedan vi flyttade därifrån förra året). Vi satt fast i sisådär en timme.
Kom fram till parkeringen, där samtliga individer körde omkring som huvudlösa höns och sökte efter Den Sista Parkeringsrutan. Vi hängde på ett tag, men var sedan otroligt taggade på att åka hem.
Så vi spenderade 45 minuter till på att försöka ta oss därifrån. Frihetskänslan är obeskrivlig när du äntligen får använda högerfoten till att åka 10 km/h.
Vi hade ändå kul på vägen, och fyllde bilfärden med musik, framtidsplaner, McFlurry’s, och nya miljöer. Det är väl ändå det som räknas för en lyckad helg (men kanske inte en lyckad roadtrip).
Tisdag morgon
(Här är mitt tangentbord, förresten.)
God morgon vänner!
Klockan är 09:27 i skrivande stund, och jag sitter på soffan med en handduksturban på huvudet, russinfingrar, och det doftar underbart av ren hy och nybryggt kaffe. Vad säger det er?
Svaret är: en bra morgon.
Estetiskt är det lite kaos hemma hos oss just nu, eftersom vi är armbågsdjupa i flytt. Egentligen borde vara lite bättre på väg vad gäller packning, men det är svårt när man försöker leva parallellt med flytten, you know.
Flyttar gör vi om 1 vecka och 3 dagar! Jag är så otroligt exalterad.
Mitt amerikanska tangentbord
Jag skriver med svenskt tangentbord tack vare en fantastisk hemsida som relativt lätt kan hjälpa mig att åstadkomma å, ä, ö med hjälp av lite extra knappande.
Jag har inte alltid behövt använda mig av denna funktion, men min svenska laptop har officiellt lagts på hyllan och det är nu 3 år sedan jag flyttade från Sverige till USA.
Min man, Ardi, är hur jag ens fann den hemsidan. Han är sån, ni vet. Han kämpar in i det glödhetaste för att hjälpa mig. Det är väl orsak nummer 4232 till varför jag gifte mig med honom för lite över ett år sedan.
Annars så är jag rätt bekväm med amerikanska tangentbord nuförtiden. Jag tror att det beror på mitt jobb; jag skriver otroligt mycket. Min WPM (jag skrev WTF per automatik, men jag lovar, mitt jobb är fantastiskt) är off the charts, faktiskt. Jobbar gör jag varje måndag till fredag, på Rogue Fitness.
Tangentbordet används också väldigt frekvent under höstterminer och vårterminer när jag studerar Creative Writing. Jag tänker att jag kan använda detta som ett mera permanent sätt att beskriva min studiesituation, eftersom jag redan läst 1 termin, och nu äntrar termin 2.
När jag inte finns nära ett tangentbord, är jag svinfokuserad på antingen, A) en skivstång, eller B) smink, samt C) hundar som inte är mina.
I skrivande stund sitter jag med tangentbordet (samt tillhörande laptop) i famnen, med min katt till höger och min karl till vänster. Han spelar upp en video om finska svordomar, faktiskt. Det är fan inte enkelt att förklara bort finska svordomar, hörni.
Om det känns jobbigt att läsa ovan, följer samma information (ish) i bildform nedan.
