Visa alla inlägg skrivna november 2019
Happy Thanksgiving
Eftersom Thanksgiving ju inte är “min” högtid, så har jag inte riktigt så fasta beslut att fira. Jag och Ardi bor båda riktigt långt ifrån våra familjer, så de två senaste Thanksgivingarna har vi firat själva.
Jag gillar ändå konceptet som har framarbetats; familjen samlas, äter gott, och är tacksamma för de vackra grejerna i livet. Så jag firar gärna!
Vi slog till stort med att sova utan alarmklocka (om man inte räknar vår kissemiss då, som propert satte igång med jamandet kring 8), träna, decenniets värsta Denny’s-upplevelse (men ett desto trevligare minne haha), och sen åkte vi till Easton för att trängas med andra människor på Black Friday.
Macy's var inte jättepackat, men packat nog. Tydligen öppnar många butiker på Thanksgiving Thursday, och stannar öppna hela natten. Tycker det är lite spännande.
Vi vandrade också genom butiker runtomkring, och insöp den juliga atmosfären. Visste ni förresten att Easton Shopping Center här i lilla Columbus är ett av USA:s bästa köpcentrum? Här hittar ni den artikeln.
It's beginning to look a lot like Christmas
Denna vecka infaller ju Thanksgiving, vilket är ISH ett globalt klartecken för alla att det är OK att börja julpynta. Jag ääääälskar julpynt och julfeelis och allt däremellan, så jag är ju givetvis liiiite för tidig men äh. Who’s counting anyway.
Så i helgen vräkte vi fram allt vårt jultavara från förvaringsplatsen. Vi har inte jättemycket eftersom vi började från scratch förra året. Ardi har aldrig firat jul innan jag klev in i hans liv (han fann sig verkligen en julfantast och jag skulle ha gått i bitar om han inte hade varit intresserad av att börja fira jul), så förra året var faktiskt hans första julgran. Numera är han expert.
Vi har några speciella julgransbollar redan dock; en från året vi gifte oss, och en från året vi skaffade katt (dvs. i år). Mys-alert.
Vad finns i din julgran?
Hur kallt är det där ute VS hur varmt och gosigt får granen det att se ut inomhus? Åh. Där har vi juletidens beskrivning.
Om att orka göra sin rehab
Jag har ju skrivit litegrann nånstans om hur jag gick till en fysioterapeut för mina ryggproblem för några veckor sen. Jag gick, jag fick mina rehabövningar, och blev instruerad att inte utföra några fulla marklyft eller back squats.
Så nu sitter jag här, och har halvhjärtat gjort mina rehabövningar typ varannan dag (när doseringen egentligen var 2 ggr / dag), samtidigt som jag definitivt syndat och både markat och knäböjt i allskönans ro (heter det så? haha).
Man kan ju definitivt säga att motivationen till träning består, men rehaben är som en stor road block som bara väntar på att dra mig ned till jorden.
Min nya game plan är att vara duktigare med rehaben. Det borde ju vara himla enkelt att bara göra den, och hålla sig motiverad när man tänker på alla miltals längder av guldfält som finnes på andra sidan rehabtröskeln (dvs. träna och leva utan smärta). Men när det inte är mätbart i varken muskelutmattning eller styrka blir jag lite uttråkad och vill hellre måla mina naglar.
Så - här är mitt solemn vow. Jag ska gnata mig igenom en duktig rehabperiod, och låta magin hända.
Från en av veckans springturer, som ingen sagt att jag inte får göra hehe
Med detta sagt, så ska jag och Ardi åka iväg och träna snart. Jag längtar efter att träna ben så hårt att nedpressning av gaspedalen ska bli en ouppnåbar lösning till att åka hem från gymmet. Det kan la man ändå uppnå även om man måste undvika mark och böj.
Om ögonskuggstekniker och nya borstar
Jag minns när jag var typ 21 år gammal, bosatt i mitt studentrum på Ålidhem i Umeå, och körde min tävlingsdiet inför bikini fitness. Vi hade blivit instruerade hur vi ska fixa våran stage makeup, så jag satt mig ner för att öva.
Jag hade en sminkborste (one, singular, uno) som var en platt, semifluffig en, och mammas gamla ögonskuggspalett. Jag minns att jag kollade på Lauren Curtis, och försökte kopiera hennes smokey eyes till mina egna. Inte visste jag att det var skillnad på hurudan sminkborste man använder, eller något om basfärger, primers, pressure. Så jag gav upp ganska fort och bad någon annan fixa mitt scensmink när det väl var dags.
Nyfikenheten satt kvar dock, och några månader senare köpte jag min första, riktiga blending brush. Det var en Sigma E35, per Lauren’s rekommendationer. Jag älskade den så mycket, den var exakt den magi jag behövde. Jag har kvar den idag, 4 år senare haha.
Snabbspolning till dagsläget när jag passionerat beskriver sminkborstar åt Ardi, som artigt lyssnar och låtsas förstå skillnaderna. Han är förmodligen på nivån jag var för fem år sedan, men han lyssnar ändå. Jag har tjatat om dessa tre borstar i typ två månader, och jag slog äntligen till och beställde dem förra veckan. Och nu är dom här!
Beställde dessa från Beautylish, de anlände två arbetsdagar senare.
Wayne Goss Brush 19, Smith Cosmetics 232 Brush, och Charlotte Tilbury’s Eye Blender Brush.
Alltså hörni. Wow. Jag blir lycklig varje gång jag använder dem. Det känns som att svepa ett sammetslakan över ögonlocket. Att satsa på bättre borstar är så super värt det.
There's a new place in town
En spännande helg är förbi, som vi andäktigt väntat på sedan vi flyttade till denhär byggnaden. Nämligen, Tafts Brewporium har öppnat på bottenvåningen! Vi är riktigt exalterade, för det känns så himla lyxigt att bara kunna gå ned till bottenvåningen för att hitta lite nattliv (eller ja, tills midnatt). Så vi gick dit både för att gästa deras opening night på fredag, och för att käka pizza på lördag.
Inredningen är quirky och lite retro med neonskyltar och badkarsfotöljer. Det finns darts, TV:n för sporting events, och i bardisken finns inbyggda tablets med retro-spel (vilket jag inte har testat ännu men mina förhoppningar är att Pacman finnes). Pizzan är tillagad i en öppen brick oven, och min preferens är mött när jag inser att jag kan hålla i pizzan utan att den sjunker ihop (; crisp.
Onsdagssnack
Del två av födelsedagsfirandet är inte superexalterande, så för att hålla det kortfattat: röda läppar, shopping, Shake Shack, Costco, food prep.
Nu är vardagen tillbaka haha, och fullt ös på jobbet. Jag gillar dessa lite mer intensiva perioder på jobbet för även om man jobbar längre så flyger tiden oftast förbi.
Igår drog jag till ett snabbt överkroppspass vid Rogue’s gym innan jobbet kallade, och jävlarrrr vad limin jag är idag (’limin’ är typ svenskfinlands bästa ord.) Vad som står skrivet i dagens onsdagsstjärnor är: deadline för skoluppgift, pröva nya skönhetsprodukter, jobb. Tär va he!
Födelsedagsfirandet, del 1
Gällande min Day of Fun som Ardi hade arrangerat för min födelsedag; alltså, så perfekt. Vi har båda varit lite dåliga på att utforska Columbus, vilket är synd för denna staden har förvånansvärt mycket att erbjuda. Han hade iallafall tagit sig an uppgiften att sätta ihop några utflykter. Det var alltså dagen innan min födelsedag (hence the 'del ett' in the headline) eftersom det är lite stressigt att fira på söndagar, så lördag it is!
Vi började med German Village, som är en stadsdel downtown ganska nära där vi bor. Det är så himla mysigt område med otroligt många restauranger och cafén, fina hus, kullerstensgator, glada familjer... ni fattar. Hursomhelst, så inleddes morgonen med fika på Pistacia Vera, ett populärt bagericafé. Det var fullsatt men ödet hade sitt finger med i spelet och clearade ett bord åt oss precis vid fönstret. Drömmigt.
Härifrån gick vi vidare till ett ställe som kom att bli mitt nya favoritställe; The Book Loft. Det är 32 rum smockfyllda med böcker, det är som en labyrint där inne, och det är bara en upplevelse i sig självt att få gå dit. Om ni nångång är i Columbus så MÅSTE ni gå dit. Jag valde ut 2 böcker att ta med mig hem (svårt att narrow it down, ska ni veta.)
Sen gick vi till en deli och köpte oss lunchsmörgåsar. Alltså, delis är så himla bra. NYC är smockfylld med delis, och det är sannerligen en bristvara här som vi båda önskar att det fanns mer av. Så jag är jätteglad att han tog mig hit!
Efter detta åkte vi till gymmet och fick till ett riktigt bra pass, följt av lite shoppingmall-häng. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; fan vad trevligt att vi båda gillar att ’gå på stan’. Jag svängde in till Sephora och köpte mig några födelsedagspresenter, vandrade omkring med kaffe, och bara insöp atmosfären av pre-Christmas mys.
Sen åkte vi hem, chillade, fixade oss, och så hade han bokat bord för middag. Stället heter Martini, och det var nog en av de finaste och lyxigaste matupplevelserna jag haft!
Så himla glad över den här dagen han fixat åt mig. Helt komplett och perfekt. <3
Day of fun
(Läs rubriken i en Janice från Friends-röst för att uppfylla kraven)
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är Ardis firaminfödelsedag-dag! Han har inte gett mig några detaljer, annat än att vi ska gå ut och käka frukost, sen träna, och så något hemligt klockan 20:30, haha. Vi bestämde oss att vi skulle ta alla celebrationer på lördagen istället så att man har tid för återhämtning på söndag, vilket är min födelsedagsdag. På söndagen ska vi istället njuta av adult tasks såsom Costco, food prep, dammsugning och så vidare.
Dagen började riktigt gemytligt med att jag hörde kaffekokaren vråla att den var färdigkoka. Det, mina vänner, är vardagslyx (på en helg).I will report back with results and data.
"You probably really like the snow, right?"
Jag upplevde vardagslyx på hög nivå imorse. Det är officiellt under noll grader här och täcket var alltför fluffigt för att jag skulle kunna bekämpa tanken på att sova vidare. Så jag slog på värmen i lägenheten via min telefon, snoozade 10 minuter, och klev upp till inte-så-svinkallt läge. Och nu sitter man här med kaffekopp nummer 1 i högsta hugg och huttrar litegrann.
Första snön kom igår - givetvis bara lite pjasas som inte lämnade på marken, men ändå en signifikant händelse varje höst. Jag minns att kylan kom svinsent förra året, så det ser ut att nalkas en längre vinter.
En av mina kollegor som är förtjust i snön frågade mig igår (eller ja, mer som ett påstående) om jag gillar snön och att det är väl ganska vanligt där uppe. Det anses vara en kunskap som många har; otaliga gånger har jag fått frågan om vi ens får någon sommar där. Jag har bara träffat en person under mina år här som inte visste var Finland var dock, så det är ju skoj.
Men jo, riktigt mäktiga, praktfulla vinterdagar är det få av här. Det är mera av ett snökaos-två-dagar-stuk, sen återgår det till relativt lugnt med ett lätt lager av vitt. Så jo, nog saknar man dom där frostiga, snöfyllda, tysta, mysbelastade dagarna.
Bild från en riktigt drömmig långlänk i Umeå för 3.5 år sedan. Saknar Ume hela tiden!
Idag för tre år sedan
Jag fick en notifikation på min telefjong imorse att för tre år sedan idag var jag volontär på the New York City Marathon.
Det var en magisk dag; jag minns att mamma var här på besök så hon åkte med mig och Isabelle från Scarsdale till Grand Central med Metro North. Föga kunde jag ana hur mycket den tåglinjen skulle komma att betyda för mig efter två år. Sen gick mamma iväg på eget uppdrag i Manhattan, medan jag och Isabelle fortsatte med tunnelbanan till Brooklyn. Det var första gången jag träffade Isabelle, och det var starten på en av de bästa vänskaperna jag haft.
Detta var när jag relativt nyligen hade flyttat till New York från DC. Jag ser bilden nedan och jag tänker kärleksfullt på hur lite jag visste, hur mycket lärdom jag hade framför mig, och till en del, hur ung och oskyldig jag var. Jag var ändå 24 år (nästan). Girl, your life is about to get real interesting.
