Visa alla inlägg skrivna december 2019
Happy Anniversary
Hipp hurra, för igår firade jag 1 år vid min arbetsplats.
Jag tror att på många sätt så räddade jobbet mitt liv. Kanske inte fullt så dramatiskt, men om ni bara visste hur jag circled the drain och nästan äntrade ett depressivt läge för ett år sedan så skulle ni förstå varför.
Det var under tiden som jag och Ardi väntade på att få intervju till mitt permanenta visum, och då var jag inte tillåten att jobba, och inte tillåten att resa. Så allt jag kunde göra medan han jobbade var att sitta hemma och vänta, fördriva tiden med volontärarbete och försöka hitta vänner i en främmande stad. Jag fyllde tomrummet med att surfa runt på lediga tjänster i timtal, låtsades att jag kunde söka jobbet, och hitta nån sorts mening i en dag som plötsligt hade 8 timmar extra ensamhet.
Mina 2 högsta drömmar var att få fira jul hemma i Finland, och att få börja jobba. Jag hade en flygbiljett hem bokat för jag hade förhoppningar om att få min travel authorization innan jul, men det kom aldrig. Flygdatumet kom och gick. Istället kom visumintervjun, jobbintervjun, och ja-tackandet i stadig takt.
Jag minns hur hela själen glödde så fort jag lutade mig tillbaks för att reflektera över faktumet att jag faktiskt kan kamma hem lite levebröd och har någonstans att göra mig av med min ambitiösa energi. And I adore it every day, in all its glory and unglory.
Bild 1 är ett år sedan i gamla lägenheten under första jobbveckan, och bild 2 är helt nyligen genom ett superdammigt filter *host*. 2 olika personer, typ.
NHL-match
Till min födelsedag i år fick jag ett “event” av min styvpappa, och då valde jag en hockeymatch.
Av tre orsaker; 1. Jag älskar hockey, 2. Columbus Blue Jackets har en finsk målvakt, och 3. De är faktiskt ett riktigt bra lag.
Så vi gick på CBJ VS. New Jersey Devils i lördags. Arenan är på gångavstånd från vår lägenhet vilket var otroligt behändigt. Den ligger i The Arena District (såklart), vilket är en salig blandning av corporate buildings, hippa restauranger, och tjusiga lägenheter.
Jag har varit på en NHL match förut, vilket var nere i Florida med min pappa och styvmamma. Det var superskoj, men den här matchen var speciell eftersom det är ett lag där vi faktiskt bor som spelar, om det makes sense?
Öl dracks, lagtröjor införskaffades, och applåder utdelades. Man får liksom en lite annorlunda feelis när ens “eget” lag kammar hem mål. Vilket vi också gjorde, btw. (; Ställningen blev 5-1 till oss.
Julen 2019
God jul, hörni!
Jag som älskar jul har faktiskt inte riktigt hittat julfeelisen i år. Det har säkert något att göra med hur hektiskt det varit på jobbet, samt att vi var tvungna att flytta in julgranen till kontoret eftersom NÅN inte kunde hålla sig från att spela fotboll med julgransbollarna klockan 2 på morgonen. Mental notering till nästa år att skaffa kattvänlig julgran.
På julafton jobbade jag dagsskifte, vilket ledde till att den traditionella FaceTime-med-Finland-sessionen inte kunde äntras. Jag har inte varit hemma på fyra (eller fem?) jular nu, vilket är helt sinnessjukt. 2020 goals.
Anyway, på julaftons-afton for jag och A iväg till Target, sen kollade vi julfilm i vår splitternya soffa, och lekte apport med Carter.
På juldagen var typ alla i hela nationen lediga, vilket var trevligt. Vi åkte iväg på vårt traditionella långlyft på gymmet, och sen på kvällen var vi ute på en lång promenad bland alla mysiga ljus och sen fixade vi en liten julmiddag. Det var faktiskt en supertrevlig juldag.
Nya soffan
Livsmål uppnått - att få ut den gamla pilipali-soffan.
Tänk en sån skillnad soffan gjorde. Det är högst kontrastframkallande att äntra vardagsrummet nu. Det börjar äntligen ta form!
Kvar är ännu att skaffa oss en stor matta, sidobord, och nån tavla. Skulle också gärna införskaffa ett nytt TV-stand men det kanske får vänta (;
Om någon har nåt tips på kattvänliga prydnader så mottages det varmt! Dvs. prydnader som tål att bli omkullkastade om och om igen eftersom han inte vill att vi ska ha något fint.
Om julfest och BH-fitting
Hej vänner!
Ännu en helg tillryggalagd - och det säger jag på söndag morgon. Detta på grund av faktumet att jag jobbar idag, vilket inte är kutym.
Helgen har i alla fall varit succé. På fredag hade vi en superspännade jobbdag haha. Jobbade 7-15 (vilket drömmigt skift, tänk om DET hade varit kutym), och sen samlades hela företaget för att ha en end of year townhall med grundaren. Sedan hade jag en två timmars lucka under vilken jag skulle hinna köpa strumpbyxor, komma hem, duscha, sminka mig, och bestämma outfit. Vem här håller med om att det inte är mycket tid? OK, cool.
Var hursomhaver kring stressnivå: 7 när jag åkte från jobbet. Tydligen har ingen upplyst mig om 16:30-trafiken i downtown Columbus. Så där äntrade vi nivå: 8. Följt av långa köer vid strumpbyxeinhandlingen, en skolbuss (det är obligatoriskt att stanna när en skolbuss är stannad med stopplamporna på), en bil som kålade vid ingången av garaget framför mig (jag skojar inte), samt att jag sprang till fel lägenhet på våningen under oss och försökte låsa upp. Nåja, smooth sailing efter det iallafall.
Julfesten var vid Pins Mechanical - tänk bowling och bardisker och uppvärmda terasser. Supermysigt och jättetrevligt event. Jag och Ardi grabbade tag i varsin gyro från en food truck och vandrade hem genom staden vid en ansenlig tidpunkt.
Lördagen bestod ärligt talat mest av shopping. Köpte lite träningskläder, en ny eyeliner (återvände nu till Stila, för de som var intresserade av en uppföljning), samt gnatade in på Victoria’s Secret för att roffa åt mig lite nya underkläder.
Ni vet hur de kommer fram till dig så fort du andas på en BH och frågar om du vet din storlek? Nå, denna gången, efter cirka 13 år av aktiv brösthållar-användning, sa jag ja. För tekniskt sett vet jag inte min storlek - speciellt inte efter att ha tappat 10 kg.
Den trevliga damen mätte min byst och meddelade att jag nog borde ha 34DD eller 32DDD.
Jag gapskrattade nästan. Det låter ju helt befängt. Men in kom test-BH:n, och nog passade den minsann som handen i handsken. Så hem gick jag med en helt främmande storlek, och la den kärleksfullt bland min samling av diverse B och C-kupor med varierande omkretser.
Har ni sagt ja åt detta erbjudande förut? Hade ni koll på er storlek? Jag får då kryssa i ja-boxen några år senare och skrapa ihop detta till en relativt mindblowing upplevelse.
En riktigt, riktigt bra bok
Ni vet när man har hittat en helt fantastiskt fängslande bok, och man tänker på den varje dag, bara MÅSTE få läsa den?
Jag har varit i den trancen de senaste veckorna nu, och det är ju en sån underbar känsla egentligen. Jag brukar vanligtvis lämna min “lunchbok” på jobbet, och läser de 45 minutrar jag har rast. Denna boken var jag liksom bara tvungen att ta med mig hem efter varje jobbdag. Stannade uppe alldeles för sent för att hinna läsa.
Och till sist, mina vänner, tog den ju slut. Den bästa boken jag läst detta årtionde. Glad att jag hittade den innan 2019 tog slut.
Att vara domare
När vi precis flyttat till Columbus för 1.5 år sedan så var jag inte lagligt tillåten att jobba. Jag försökte fylla mina dagar med något som kändes meningsfullt, vilket ledde till att jag började volontärjobba på djurhem, och pluggade för att bli domare för USPA (US Powerlifting Federation). För de som inte visste, så finns det några styrkelyftsföreningar här i landet, men de största är USAPL och USPA.
Även om jag inte är aktiv tävlande inom styrkelyft just nu, så är jag ändå väldigt glad över att vara domare. Riktigt passionerade styrkelyftare är underbart att se, atmosfären är magisk och det känns bara så upplyftande (no pun intended) att vara bland människor som har en drivkraft och viljestyrka mot ett konkret mål.
(Lånade Chico’s bild)
Mysbelys
Helgen blir riktigt kort när man slutar jobbet kl. 23 på fredag kväll, och har förpliktelser på söndag kl. 12, haha. Men jag och Ardi försökte vårt bästa.
Lördagen bestod av massorrrr med shopping, läxor, och myspys. Med sistnämnda två måste jag ju inflika en bild för att måla upp vad jag menar:
Idag, söndagen till ära, ska jag köra Ardi till jobbet innan jag åker iväg och är domare för en styrkelyftstävling. Det är ett tag sedan jag dammat av de gamla blåa och vita ljusen, så det ska bli kul att äntra den världen igen.
Haps på sistone
Det är faktiskt inte jättemycket spännande på gång nu - iallafall inte vad gäller mitt privatliv, haha. Vi är inne i en intensiv period på jobbet nu vilket jag älskar. Tiden går så fort, intensiteten har ökat, och alla gör sitt bästa.
Men med så mycket jobb kommer även bristen på tid utanför. Jag tycker att jag bara hinner jobba och sova innan det är dags att jobba igen. Träningen blir lidande eftersom jag prioriterar min distanskurs så mycket jag kan - och vardagslyxen att läsa nyheter med en rykande het kaffekopp i en timme varje morgon. Sånt som behövs.
I helgen hann jag dock komma ikapp litegrann under min helt lediga söndag. Jag sov utan väckarklocka, tränade hårt, shoppade med Milona, foodpreppade och lekte med min katt. Rätt hög mysfaktor på den dagen.
Två-årsdagen
Den 2 december 2017 var jag riktigt exalterad. Jag skulle gå på min kanske 5:e eller 6:e dejt med Ardi.
Våra första dejter var riktigt low key - vi typ gick till parker, vandrade omkring i Target, tränade tillsammans, körde runt i the Bronx... Typ så. Efter ett tag blev vi riktiga dejtproffs och gick till the MET, fine dining, drinkar och liveband, och så vidare. En av mina favoritdejter var när vi gick till en Beer Hall på Arthur Ave i the Bronx (haha så mycket svengelska overload), och sen ösregnade det när vi skulle gå. Han följde mig till tåget genom ösregnet, hand i hand, och det var ett varmt regn. Hela världen var en dusch, och jag var så lycklig.
Anyway, denna lördagen 2017 så träffades vi i studion han tränade vid ibland. Det var tomt, bara vi två. Jag rackade precis min bänkstång när han smög upp bakom mig, satte sig ned, och frågade om jag vill bli hans flickvän. Ett fingerkittlande high, ska jag säga er.
Nedan följer en selfie han tog med min telefon den kvällen, samt min månskenstindrande beskrivning av händelseförloppet åt Charlene.
