Frissabesök
Caroline skrev häromdagen om lyckade och misslyckade besök till frissan. Jag har fortfarande både barndomstrauma, ungdomstrauma, och vuxentrauma från tre specifika hårresande resultat från en session i deras snurrstol, så jag är en naturell skeptiker.
I Vasa har jag min egen frissa jag kan gå till (hej Emma från Hairhouse), i Umeå fann jag frissan med stort F som jag glatt följde till några salonger over the course of 3 years, men i USA gick jag inte till nån frisörsalong alls på tre år.
En av orsakerna var ju givetvis den finansiella statusen, men också för att jag är vansinnigt skeptisk till frissor som inte hanterar nordiskt hår på en regelbunden basis. Men alltså faktiskt, det har alltid gjort mig lite nervös när jag sett hur blonda personers hår sett ut efter ett quote unquote lyckat frissabesök.
Så jag gick aldrig utan skötte det allena, tills slutet av 2018 när mitt hår var ett vrak och jag var ekonomiskt bekväm att testa Columbus blondinvingar. Det var så jag fann Amber, efter massor av research och rekommendationer.
Före - riktigt risigt, och min utväxt är la cirka 10cm lång hehe, oops.
Efter - slingor, kallare toner, och ca 5cm kortare. Är så nöjd över hur friskt och silkigt det känns!
PS. Jag var alltså 0.0001 sekunder ifrån att spontant kapa av hälften av håret och rocka en lite-längre-än-axellångt hårstil, men vågade inte. Det är ju så himla svårt att föreställa sig om man skulle passa i det! Om man ser ut som ett pucko så sitter man ju där med skägget i postlådan flera år medan man väntar på utväxten. Har ni vågat kapa ert hår?
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar