Om nya husdjur och hörlurar
Hej och trevlig februari hörni!
Jag kan typ inte bestämma mig för om jag anser att januari var en lång eller kort månad. En snabb recap säger mig att det var en bra månad dock, så det är ju bra. Jag tycker att jag gjorde framsteg vad gäller mina mål och jag har tillåtit mig själv att göra ett par viktiga val.
I helgen hände två viktiga saker (egentligen tre men den tredje är en hemlis hehe); jag köpte ett par Beats hörlurar, och vi skaffade ett husdjur åt vår katt Carter.
För att omnämna hörlurarna först; mina krav var enkla. Pls stay on my head när jag kör övningar på bänk eller framåtböjd etc. Mitt huvud är ganska smalt och de flesta lurar bara tackar för sig så fort jag böjer mig framåt. Det andra kravet var givetvis att ljudet skulle kunna vridas upp såpass mycket att det gör pyttelite ont. Check och check. Ett par Beats Solo Pro kom lastade med bas, och lite "headphones on/world off"-anda som man kanske vill skapa under träning.
Den andra och största nyheten är att vi adopterade en liten fluffig kisse i helgen! Han heter Waffles och är snällast i världen. En kiva kontrast till vår svarta kissemiss Carter, heh. Han har varit väldigt intresserad men också förskräckt. Vi har haft dom separerade för det mesta, vilket har lett till Carters brinnande intresse för vårt sovrum.
Vi har arbetat fram ett par skapliga face to face-interactions, vilka lyckas bäst när de båda är trötta; annars blir det slagsmål. Jag hoppas vi anländer vid stationen Bästisar snart. Vårt mål har ju varit att Carter ska känna sig mindre ensam då vi båda jobbar ganska mycket. En kompanjon, helt enkelt. Lilla Våfflan, välkommen till familjen <3
Dagen vi gifte oss
Fredagen den 27 april 2018 ringde mitt alarm riktigt tidigt. Jag tog min lilla tid att ställa mig i ordning i mitt källarrum i Bronxville. Tvättade håret, donade med smink, valde klänningen som jag och mamma kommit överens om över FaceTime kvällen innan. Det blev klänningen som jag bar under min examen från Umeå Universitet, även känt som den finaste klänningen jag äger. Och litegrann vit, också. När vi firar vårt “officiella bröllop” med familj och vänner om ett år eller två, så kommer jag bära en riktig brudklänning. Fight me.
Hursomhelst, jag tog mig i klänningen men var inte förmögen att stänga den själv. Så iväg gick jag under paraplyt mot Metro North-stationen, med vidöppen klänning i ryggen och en jacka slängd över så att det inte skulle synas. 9:30 gick tåget mot Grand Central, och planen var att Ardi skulle hoppa på tåget när det passerade hans station. Men han missade tåget pga sena bussar, och sa att vi skulle mötas vid Grand Central istället. Så där satt jag och funderade om han faktiskt skulle komma, eller om det här skulle utvecklas till nåt sorts filmmanuskript-pitch där jag står med icke-stängd klänning mitt i NYC, övergiven på bröllopsdagen. Vem hade kunnat tro att min bröllopsdag skulle börja så (;
Jag kom mig fram till Grand Central, och ringde lilla mamsen för att passera tiden. Jag väntade under flaggan i the Grand Concourse, och plötsligt ser jag Ardi, stiligaste karln i världen, smyga upp bredvid mig. Och som en bonus, så stängde han även min klänning hehe.
Vi gick till tunnelbanan och tog oss till Brooklyn på ett relativt fullsmockat tåg. Vi kom till vårt stopp, och några minuter senare stod vi rakt framför byggnaden som höll så mycket vikt. City Hall.
Vi gick in och gick genom metalldetektorerna. De tog min korköppnare (eller var det nu heter). Sen drack vi varsin energidricka medan vi väntade på att vittnet och fotografen, Charlene, skulle anlända under hennes lunchpaus. Tänk vad mycket grejer man kan hinna med under en timme i NYC.
Hon kom, vi tog en kölapp, vi signerade papper, och plötsligt var det dags att gå in i kapellet. Det kändes så rätt, så pirrigt, och jag var så nervös och lycklig att jag inte kunde sluta fnissa :’D Mental notering att gå nån sorts meditativ kurs inför vow renewals.
Vi stod där och lyssnade till mannens vackra tal, kort och koncist. Vi gav varandra löften, vi sa våra “I do”s, och vi gav varandra ringar. Sen stod vi där som man och fru. Mäktigt.
Efter ceremonin gick vi ut alla tre (jag fick tillbaka min korköppnare, om någon undrade), tog lite foton, följde Charlene till hennes jobb och fick syn på ett Five Guys. Vad är väl bättre än att fira på vårt gemensamma favorit-snabbmatsställe? Så burgare blev det minsann som bröllopskäk (;
Efter det vandrade vi runt Brooklyn, hittade en lokal vinaffär, inhandlade lite vino, och satte oss på tunnelbanan. Folk log i vår riktning och jag undrade om vi utstrålade “newlyweds”. Vid Grand Central förflyttade vi oss till ett Metro North-tåg mot Westchester, drack vin ur flaskan såsom ett elegant par bör, och pratade om vår framtid som ännu hade såna osäkra element. Under den tiden var jag ännu på Sverige-spåret efter att min USA-tid gick ut, och vi funderade litegrann på om han skulle komma med. Många pro/con-listor framkallades under de månaderna ska ni veta. Väl framme tog vi taxi till ett hotell och checkade in som man och fru. Jag älskar vår bröllopsdag, den var så fin och okomplicerad.
2O19 in review
(varning för längsta inlägget som nånsin setts, not sorry)
Januari
Månaden och året började med nytt jobb, nya rutiner, och hård träning inför FM. Försökte febrilt fastställa planer på att komma hem; vid det laget hade det gått nästan 3 år sedan jag var hemma så jag kände mig alltmer desperat att få alla bitar på plats. Hann även hänga med kompisar & min karl under helger, vilket var snöigt och mysigt. I slutet av månaden fick jag fastspikat ett hemresedatum. Krockade med en hjort. Men månaden gick ändå mestadels ut på att äta, träna, jobba, och sova.
Februari
Skolarbete (creative writing), jobb, tävlingsprepp. Så gick melodin. Var även domare på en tävling, volontärade då jag hann, firade alla hjärtans dag med min man, hade samarbete med LifeTime. Det största som hände i februari var nog att vi announcade vårat äktenskap; innan det hade vi varit gifta utan att berätta det för världen av några olika skäl. Det var en stor sten som lyftes.
Mars
I början av månaden hade vi Arnold Sports Festival här i Columbus vilket betydde massor av kul jobb med människor från hela världen. Sen räknade jag ned dagarna inför min Finlandsresa. Taggade FM. Vi tränade jättesent; typ 23-02 varje kväll/natt efter jobbet. Jag och Ardi roadtrippade till Chicago eftersom mitt flyg gick därifrån. Vi blev båda förälskade i Chicago; det är typ som NYC men lite renare och lite mindre folk.
Sen flög jag över Atlanten super stoked, sprang genom Islands flygfält, landade i underbara Helsingfors, och wowade över alla förbättringar staden gjort sen jag var där sist. Jag hade en sån typisk finländsk upplevelse vid Helsingfors järnvägsstation; jag bytte min biljett och biljettkassadamen kunde inte svenska, så jag bytte till engelska, vilket hon inte kunde heller, så vi gestikulerade vilt för att förstå varandra. Sen så skulle bara köpa en Battery (LOVE) och en proteinstång att avnjuta under tågresan vid R-kiosken bredvid. I kön fanns redan 3 människor, med lämpligt avstånd från varandra. Tanten som uppehöll kön längst fram frågade massor frågor som inte var relevanta till R-kiosken, tågstationen, eller ens Helsingfors. Kassatjejen var uppenbarligen frustrerad på att tanten inte gick iväg. Det var alla andra också. Men ingen sa något, haha. Det slutade med att en person la ifrån sig sina saker med en hög suck och gick därifrån. Ingen sa något fortfarande. Finland <3 Då var man hemma!
Hursomhelst, hemma myste jag med vänner och familj, roadtrippade till norra finland för att tävla i Finska mästerskapen, och bara njöt av bekanta hemtrakter. Hur många gånger har man inte sladdat in som ivrig 10-åring och parkerat sin cykel vid torget för att möta sina vänner, suttit i en plaststol och ätit bollglass när man var 14, tragglat över kullerstenarna klockan 4 på morgonen efter Ollis när man var 19? Ojoj. Hemma. PS. Frukostbordet hos pappa = alltid top notch.
Och, ja, sen flygplanade man hem till Columbus igen.
April
Denna månad bestod mest av jobb. Jag började träna mera olympisk tyngdlyftning, och la officiellt styrkelyft på hyllan. Vi tränade fortfarande den där jättesena 23-02 tidpunkten. Ardis födelsedag hände under april, samt vår 1-års bröllopsdag. Han köpte en Apple Watch till vår bröllopsdag vilken i princip inte lämnat min vrist sen dess.
Maj
Mera jobb, mera tyngdlyftning. Vi spenderade också jättemycket tid på att söka lägenheter, gå på visningar, osv. Vi hade Rogue Invitational här vid vårt högkvarter, vilket var en spännande helg. Sommarkläderna plockades fram. I slutet av månaden köpte vi kattgrejer, även fast vi inte hade adoperat en katt ännu haha.
Juni
Vi adopterade vår lilla kissekatt Carter! Han förändrade vårt liv på många sätt. Detta var även månaden som jag nådde min målvikt. Jag dietade inte egentligen; jag valde smartare och hälsosammare mat, hade råd att äta exakt vad jag ville (dvs. massor med bär heheh) och målvikten kom liksom bara på köpet. Vi gick fortfarande på massor av visningar, vägde för- och nackdelar, och så vidare. Det var egentligen en ganska förvirrad tid. Bytte även gym här i nåt skede. Vi var också till Columbus Zoo, vilket jag rekommenderar starkt till eventuella besökare. Lär faktiskt vara ett av landets bästa zoon!
Juli
Under 4th of July så tränade vi, gick på en dejt i Short North, och under kvällen så åkte vi till en park och betraktade spektakulära fyrverkerier med massor av människor. Det var en otrolig kväll. Vi roadtrippade upp till Cedar Point Beach. Vi hade mysiga sommardejter, scooter-rides, och shoppingäventyr. I slutet av juli var det dags att åka till the Crossfit Games i Wisconsin på jobbresa, var vi stannade i 9 dagar.
Augusti
Månaden började (givetvis) i Madison, Wisconsin. The Games bestod av supermycket jobb, sena middagar med jobbfamiljen, och massor av kul. Sen vips var det dags att flyga hem till Columbus igen! Flera visningar, volontärjobb med doggisarna, jobb, träning. Vi hittade äntligen vår lägenhet och började planera flytten i full fart.
September
Vi åkte på den onödigaste roadtripen nånsin, som nu är ett kärt minne. Jobb, skola, mys med Carter, packning. Firade Diana’s födelsedag med en natt på stan. Vi flyttade äntligen!!! Under boxbärningen bara måååste jag ju fota oss för att ha det minnet bevarat hahah, man kan se vad Ardi tyckte om den idén (; Det ösregnade under dagen vi hade hyrt Uhaul, så vi var dyblöta, svettiga, och utmattade (men glada). Carter var jätteotaggad på att flytta men efter ett par veckor var han hemmastadd. Vi fick äntligen våra egna badrum och garderober så att vi slipper slåss om spejs. Han med sitt minimalistiska manliga sätt, och jag med mitt übertjejiga sminkbelamrade, hehe.
Oktober
Hösten började smyga sig in. Tränade, sprang, jobbade, pluggade. Vissa soluppgångar var mer magiska än andra. Spenderade tid på balkongen och lapade upp all värme. Vi åkte på höstmarknad. Volontärade.
November
Ardi gav mig min delade födelsedagspresent; en Macbook. Vi firade min födelsedag, vilket var helt perfekt. Vår julgran restes (för att i ett senare skede bli flyttad till kontoret eftersom Carter var besatt av julgransbollfotboll klockan 2 på natten). Vi firade Thanksgiving med träning, det värsta diner-besöket LOL, samt julbelys-mys och early Black Friday shopping.
December
Intensivt på jobbet, inte jättemycket träning, eller mycket annat överhuvudtaget egentligen. Jag var domare en helg, vi hade julfest med Rogue, vi åkte på NHL-match, vår nya soffa inköptes. Vår jul var mysig, även om jag hade enorm hemlängtan till Finland. Nyåret bestod av jobb, wish lanterns, och fyrverkerier från balkongen.
Happy Anniversary
Hipp hurra, för igår firade jag 1 år vid min arbetsplats.
Jag tror att på många sätt så räddade jobbet mitt liv. Kanske inte fullt så dramatiskt, men om ni bara visste hur jag circled the drain och nästan äntrade ett depressivt läge för ett år sedan så skulle ni förstå varför.
Det var under tiden som jag och Ardi väntade på att få intervju till mitt permanenta visum, och då var jag inte tillåten att jobba, och inte tillåten att resa. Så allt jag kunde göra medan han jobbade var att sitta hemma och vänta, fördriva tiden med volontärarbete och försöka hitta vänner i en främmande stad. Jag fyllde tomrummet med att surfa runt på lediga tjänster i timtal, låtsades att jag kunde söka jobbet, och hitta nån sorts mening i en dag som plötsligt hade 8 timmar extra ensamhet.
Mina 2 högsta drömmar var att få fira jul hemma i Finland, och att få börja jobba. Jag hade en flygbiljett hem bokat för jag hade förhoppningar om att få min travel authorization innan jul, men det kom aldrig. Flygdatumet kom och gick. Istället kom visumintervjun, jobbintervjun, och ja-tackandet i stadig takt.
Jag minns hur hela själen glödde så fort jag lutade mig tillbaks för att reflektera över faktumet att jag faktiskt kan kamma hem lite levebröd och har någonstans att göra mig av med min ambitiösa energi. And I adore it every day, in all its glory and unglory.
Bild 1 är ett år sedan i gamla lägenheten under första jobbveckan, och bild 2 är helt nyligen genom ett superdammigt filter *host*. 2 olika personer, typ.
Två-årsdagen
Den 2 december 2017 var jag riktigt exalterad. Jag skulle gå på min kanske 5:e eller 6:e dejt med Ardi.
Våra första dejter var riktigt low key - vi typ gick till parker, vandrade omkring i Target, tränade tillsammans, körde runt i the Bronx... Typ så. Efter ett tag blev vi riktiga dejtproffs och gick till the MET, fine dining, drinkar och liveband, och så vidare. En av mina favoritdejter var när vi gick till en Beer Hall på Arthur Ave i the Bronx (haha så mycket svengelska overload), och sen ösregnade det när vi skulle gå. Han följde mig till tåget genom ösregnet, hand i hand, och det var ett varmt regn. Hela världen var en dusch, och jag var så lycklig.
Anyway, denna lördagen 2017 så träffades vi i studion han tränade vid ibland. Det var tomt, bara vi två. Jag rackade precis min bänkstång när han smög upp bakom mig, satte sig ned, och frågade om jag vill bli hans flickvän. Ett fingerkittlande high, ska jag säga er.
Nedan följer en selfie han tog med min telefon den kvällen, samt min månskenstindrande beskrivning av händelseförloppet åt Charlene.
Födelsedagsfirandet, del 1
Gällande min Day of Fun som Ardi hade arrangerat för min födelsedag; alltså, så perfekt. Vi har båda varit lite dåliga på att utforska Columbus, vilket är synd för denna staden har förvånansvärt mycket att erbjuda. Han hade iallafall tagit sig an uppgiften att sätta ihop några utflykter. Det var alltså dagen innan min födelsedag (hence the 'del ett' in the headline) eftersom det är lite stressigt att fira på söndagar, så lördag it is!
Vi började med German Village, som är en stadsdel downtown ganska nära där vi bor. Det är så himla mysigt område med otroligt många restauranger och cafén, fina hus, kullerstensgator, glada familjer... ni fattar. Hursomhelst, så inleddes morgonen med fika på Pistacia Vera, ett populärt bagericafé. Det var fullsatt men ödet hade sitt finger med i spelet och clearade ett bord åt oss precis vid fönstret. Drömmigt.
Härifrån gick vi vidare till ett ställe som kom att bli mitt nya favoritställe; The Book Loft. Det är 32 rum smockfyllda med böcker, det är som en labyrint där inne, och det är bara en upplevelse i sig självt att få gå dit. Om ni nångång är i Columbus så MÅSTE ni gå dit. Jag valde ut 2 böcker att ta med mig hem (svårt att narrow it down, ska ni veta.)
Sen gick vi till en deli och köpte oss lunchsmörgåsar. Alltså, delis är så himla bra. NYC är smockfylld med delis, och det är sannerligen en bristvara här som vi båda önskar att det fanns mer av. Så jag är jätteglad att han tog mig hit!
Efter detta åkte vi till gymmet och fick till ett riktigt bra pass, följt av lite shoppingmall-häng. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; fan vad trevligt att vi båda gillar att ’gå på stan’. Jag svängde in till Sephora och köpte mig några födelsedagspresenter, vandrade omkring med kaffe, och bara insöp atmosfären av pre-Christmas mys.
Sen åkte vi hem, chillade, fixade oss, och så hade han bokat bord för middag. Stället heter Martini, och det var nog en av de finaste och lyxigaste matupplevelserna jag haft!
Så himla glad över den här dagen han fixat åt mig. Helt komplett och perfekt. <3
Idag för tre år sedan
Jag fick en notifikation på min telefjong imorse att för tre år sedan idag var jag volontär på the New York City Marathon.
Det var en magisk dag; jag minns att mamma var här på besök så hon åkte med mig och Isabelle från Scarsdale till Grand Central med Metro North. Föga kunde jag ana hur mycket den tåglinjen skulle komma att betyda för mig efter två år. Sen gick mamma iväg på eget uppdrag i Manhattan, medan jag och Isabelle fortsatte med tunnelbanan till Brooklyn. Det var första gången jag träffade Isabelle, och det var starten på en av de bästa vänskaperna jag haft.
Detta var när jag relativt nyligen hade flyttat till New York från DC. Jag ser bilden nedan och jag tänker kärleksfullt på hur lite jag visste, hur mycket lärdom jag hade framför mig, och till en del, hur ung och oskyldig jag var. Jag var ändå 24 år (nästan). Girl, your life is about to get real interesting.
