Om ögonskuggstekniker och nya borstar
Jag minns när jag var typ 21 år gammal, bosatt i mitt studentrum på Ålidhem i Umeå, och körde min tävlingsdiet inför bikini fitness. Vi hade blivit instruerade hur vi ska fixa våran stage makeup, så jag satt mig ner för att öva.
Jag hade en sminkborste (one, singular, uno) som var en platt, semifluffig en, och mammas gamla ögonskuggspalett. Jag minns att jag kollade på Lauren Curtis, och försökte kopiera hennes smokey eyes till mina egna. Inte visste jag att det var skillnad på hurudan sminkborste man använder, eller något om basfärger, primers, pressure. Så jag gav upp ganska fort och bad någon annan fixa mitt scensmink när det väl var dags.
Nyfikenheten satt kvar dock, och några månader senare köpte jag min första, riktiga blending brush. Det var en Sigma E35, per Lauren’s rekommendationer. Jag älskade den så mycket, den var exakt den magi jag behövde. Jag har kvar den idag, 4 år senare haha.
Snabbspolning till dagsläget när jag passionerat beskriver sminkborstar åt Ardi, som artigt lyssnar och låtsas förstå skillnaderna. Han är förmodligen på nivån jag var för fem år sedan, men han lyssnar ändå. Jag har tjatat om dessa tre borstar i typ två månader, och jag slog äntligen till och beställde dem förra veckan. Och nu är dom här!
Beställde dessa från Beautylish, de anlände två arbetsdagar senare.
Wayne Goss Brush 19, Smith Cosmetics 232 Brush, och Charlotte Tilbury’s Eye Blender Brush.
Alltså hörni. Wow. Jag blir lycklig varje gång jag använder dem. Det känns som att svepa ett sammetslakan över ögonlocket. Att satsa på bättre borstar är så super värt det.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar