Visa inlägg taggade med 'äktenskap'
Sagan om ringen
Story ett - vår förlovningsring:
Året var 2018. Vi var så jävla kära, pardon my french, och hade pratat om samt lekt med tanken om giftermål i ett par månader -- sedan alla hjärtans dag, närmare bestämt. I april klev han ner på knä i mitt sovrum, och friade till mig med en ring som han hade gjort själv utav red oak-trä. Den passade perfekt, men eftersom den var lite fragil hade jag den kring halsen istället innan jag la den i en ask för att bibehålla dess strukturella integritet. Jag har den än idag, vilande i asken. Det var en så otroligt Ardi-sak att göra; att köpa trä och fixa en ring. Så betydelsefullt, så romantiskt.
Story två - vår bröllopsring:
Vi satt på en sunkig diner i the Bronx när vi beställde våra bröllopsringar från Amazon. Kring 20 dollar kostade de; men huvudsaken för oss var inte forever-ringar just då. Vi ville bara vara tillsammans 4ever. Senare i livet när vi hade stabil lön, boende, och trygghet, så skulle vi skaffa en "riktig ring" - forever-ringen, som skulle vara helt perfekt; kosta vad det kosta ville. Så vi gifte oss med de där 20-dollarsringarna, lyckligare än nånsin.
Story tre - sub-ringen:
Bara ett halvår eller så efter att vi gift oss, så bytte jag till en gummi-ring eftersom jag ändå tränade så mycket och inte riktigt gillade hur den andra ringen såg ut. Så ett bra tag har jag haft olika färgers gummi-träningsringar, men allra helst en vit.
Story fyra - den "riktiga" ringen:
Min man, min underbara fantastiska man, sparade tills han bekvämt kunde skaffa mig mina drömmars ring. Vi tittade tillsammans och hittade många som verkligen var hur fina som helst, men han ville unna mig mina högsta drömmars ring. Och den fick jag. Den är så himla jävla fin, alltså. Helt perfekt. Det betyder dessutom 1000 gånger mer för mig nu, eftersom vi pratat om det så länge och han inte nöjde sig med något annat än perfekthet. Det understryker ytterligare hur lyckligt lottad jag är att ha hittat en karl som honom. Jag känner mig verkligen som the luckiest girl in the world.
Om några år kommer vi ha en vow renewal-type ceremony, där vår familj och våra vänner äntligen får se oss fira vår kärlek. Vid det tillfället kommer vi att skaffa ett tillhörande wedding band till min nuvarande ring är planen. Han kan också uppgradera sin ring men han är ärligt talad nöjd med sin :D Men, tills dess kommer jag sporta denna underbara, fantastiska, otroligt betydelsefulla skapelse.
Om två veckor firar vi 3 år som gifta! <3
Dagen vi gifte oss
Fredagen den 27 april 2018 ringde mitt alarm riktigt tidigt. Jag tog min lilla tid att ställa mig i ordning i mitt källarrum i Bronxville. Tvättade håret, donade med smink, valde klänningen som jag och mamma kommit överens om över FaceTime kvällen innan. Det blev klänningen som jag bar under min examen från Umeå Universitet, även känt som den finaste klänningen jag äger. Och litegrann vit, också. När vi firar vårt “officiella bröllop” med familj och vänner om ett år eller två, så kommer jag bära en riktig brudklänning. Fight me.
Hursomhelst, jag tog mig i klänningen men var inte förmögen att stänga den själv. Så iväg gick jag under paraplyt mot Metro North-stationen, med vidöppen klänning i ryggen och en jacka slängd över så att det inte skulle synas. 9:30 gick tåget mot Grand Central, och planen var att Ardi skulle hoppa på tåget när det passerade hans station. Men han missade tåget pga sena bussar, och sa att vi skulle mötas vid Grand Central istället. Så där satt jag och funderade om han faktiskt skulle komma, eller om det här skulle utvecklas till nåt sorts filmmanuskript-pitch där jag står med icke-stängd klänning mitt i NYC, övergiven på bröllopsdagen. Vem hade kunnat tro att min bröllopsdag skulle börja så (;
Jag kom mig fram till Grand Central, och ringde lilla mamsen för att passera tiden. Jag väntade under flaggan i the Grand Concourse, och plötsligt ser jag Ardi, stiligaste karln i världen, smyga upp bredvid mig. Och som en bonus, så stängde han även min klänning hehe.
Vi gick till tunnelbanan och tog oss till Brooklyn på ett relativt fullsmockat tåg. Vi kom till vårt stopp, och några minuter senare stod vi rakt framför byggnaden som höll så mycket vikt. City Hall.
Vi gick in och gick genom metalldetektorerna. De tog min korköppnare (eller var det nu heter). Sen drack vi varsin energidricka medan vi väntade på att vittnet och fotografen, Charlene, skulle anlända under hennes lunchpaus. Tänk vad mycket grejer man kan hinna med under en timme i NYC.
Hon kom, vi tog en kölapp, vi signerade papper, och plötsligt var det dags att gå in i kapellet. Det kändes så rätt, så pirrigt, och jag var så nervös och lycklig att jag inte kunde sluta fnissa :’D Mental notering att gå nån sorts meditativ kurs inför vow renewals.
Vi stod där och lyssnade till mannens vackra tal, kort och koncist. Vi gav varandra löften, vi sa våra “I do”s, och vi gav varandra ringar. Sen stod vi där som man och fru. Mäktigt.
Efter ceremonin gick vi ut alla tre (jag fick tillbaka min korköppnare, om någon undrade), tog lite foton, följde Charlene till hennes jobb och fick syn på ett Five Guys. Vad är väl bättre än att fira på vårt gemensamma favorit-snabbmatsställe? Så burgare blev det minsann som bröllopskäk (;
Efter det vandrade vi runt Brooklyn, hittade en lokal vinaffär, inhandlade lite vino, och satte oss på tunnelbanan. Folk log i vår riktning och jag undrade om vi utstrålade “newlyweds”. Vid Grand Central förflyttade vi oss till ett Metro North-tåg mot Westchester, drack vin ur flaskan såsom ett elegant par bör, och pratade om vår framtid som ännu hade såna osäkra element. Under den tiden var jag ännu på Sverige-spåret efter att min USA-tid gick ut, och vi funderade litegrann på om han skulle komma med. Många pro/con-listor framkallades under de månaderna ska ni veta. Väl framme tog vi taxi till ett hotell och checkade in som man och fru. Jag älskar vår bröllopsdag, den var så fin och okomplicerad.