Visa inlägg taggade med 'kärlek'
Alla Hjärtans Dag
Igår var det alla hjärtans dag; en högtid jag inte spenderat supermycket tid på att fira men den uppmärksammas ändå varje år litegrann, sådär. Igår var inget undantag; även om jag jobbade till klockan 22 hann vi ändå klämma in lite firande. He ska gaa!
Gåvorna har vi redan gett åt varandra tidigare i veckan; det är bara såna vi är. Vi kan inte panta på en bra present länge nog. Kommer vara svårt när det blir dags att skaffa barn och vi måste panta på massa härliga presenter, heh. Hursomhelst, vi hade reservationer klockan 22:15, en skarp kvart efter att jag slutat jobbet. Vi myste loss vid Wolf’s Ridge, en hipp och fin restaurang & tap room i downtown Columbus. De går under konceptet “mindre rätter” så att man kan pröva på många olika. Vi körde två rätter var, och en som vi delade. Helt otrooooligt gott.
Även om jag inte firar tusenprocentigt varje år, så tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma denna högtid; många tycker att det är ett kommersiellt påhitt för att mjölka folk på pengar. Det må hända. Men varför inte ha en kärleksdag? Att stanna upp och verkligen uppskatta kärleken. Det är ju helt underbart.
Dagen vi gifte oss
Fredagen den 27 april 2018 ringde mitt alarm riktigt tidigt. Jag tog min lilla tid att ställa mig i ordning i mitt källarrum i Bronxville. Tvättade håret, donade med smink, valde klänningen som jag och mamma kommit överens om över FaceTime kvällen innan. Det blev klänningen som jag bar under min examen från Umeå Universitet, även känt som den finaste klänningen jag äger. Och litegrann vit, också. När vi firar vårt “officiella bröllop” med familj och vänner om ett år eller två, så kommer jag bära en riktig brudklänning. Fight me.
Hursomhelst, jag tog mig i klänningen men var inte förmögen att stänga den själv. Så iväg gick jag under paraplyt mot Metro North-stationen, med vidöppen klänning i ryggen och en jacka slängd över så att det inte skulle synas. 9:30 gick tåget mot Grand Central, och planen var att Ardi skulle hoppa på tåget när det passerade hans station. Men han missade tåget pga sena bussar, och sa att vi skulle mötas vid Grand Central istället. Så där satt jag och funderade om han faktiskt skulle komma, eller om det här skulle utvecklas till nåt sorts filmmanuskript-pitch där jag står med icke-stängd klänning mitt i NYC, övergiven på bröllopsdagen. Vem hade kunnat tro att min bröllopsdag skulle börja så (;
Jag kom mig fram till Grand Central, och ringde lilla mamsen för att passera tiden. Jag väntade under flaggan i the Grand Concourse, och plötsligt ser jag Ardi, stiligaste karln i världen, smyga upp bredvid mig. Och som en bonus, så stängde han även min klänning hehe.
Vi gick till tunnelbanan och tog oss till Brooklyn på ett relativt fullsmockat tåg. Vi kom till vårt stopp, och några minuter senare stod vi rakt framför byggnaden som höll så mycket vikt. City Hall.
Vi gick in och gick genom metalldetektorerna. De tog min korköppnare (eller var det nu heter). Sen drack vi varsin energidricka medan vi väntade på att vittnet och fotografen, Charlene, skulle anlända under hennes lunchpaus. Tänk vad mycket grejer man kan hinna med under en timme i NYC.
Hon kom, vi tog en kölapp, vi signerade papper, och plötsligt var det dags att gå in i kapellet. Det kändes så rätt, så pirrigt, och jag var så nervös och lycklig att jag inte kunde sluta fnissa :’D Mental notering att gå nån sorts meditativ kurs inför vow renewals.
Vi stod där och lyssnade till mannens vackra tal, kort och koncist. Vi gav varandra löften, vi sa våra “I do”s, och vi gav varandra ringar. Sen stod vi där som man och fru. Mäktigt.
Efter ceremonin gick vi ut alla tre (jag fick tillbaka min korköppnare, om någon undrade), tog lite foton, följde Charlene till hennes jobb och fick syn på ett Five Guys. Vad är väl bättre än att fira på vårt gemensamma favorit-snabbmatsställe? Så burgare blev det minsann som bröllopskäk (;
Efter det vandrade vi runt Brooklyn, hittade en lokal vinaffär, inhandlade lite vino, och satte oss på tunnelbanan. Folk log i vår riktning och jag undrade om vi utstrålade “newlyweds”. Vid Grand Central förflyttade vi oss till ett Metro North-tåg mot Westchester, drack vin ur flaskan såsom ett elegant par bör, och pratade om vår framtid som ännu hade såna osäkra element. Under den tiden var jag ännu på Sverige-spåret efter att min USA-tid gick ut, och vi funderade litegrann på om han skulle komma med. Många pro/con-listor framkallades under de månaderna ska ni veta. Väl framme tog vi taxi till ett hotell och checkade in som man och fru. Jag älskar vår bröllopsdag, den var så fin och okomplicerad.
Två-årsdagen
Den 2 december 2017 var jag riktigt exalterad. Jag skulle gå på min kanske 5:e eller 6:e dejt med Ardi.
Våra första dejter var riktigt low key - vi typ gick till parker, vandrade omkring i Target, tränade tillsammans, körde runt i the Bronx... Typ så. Efter ett tag blev vi riktiga dejtproffs och gick till the MET, fine dining, drinkar och liveband, och så vidare. En av mina favoritdejter var när vi gick till en Beer Hall på Arthur Ave i the Bronx (haha så mycket svengelska overload), och sen ösregnade det när vi skulle gå. Han följde mig till tåget genom ösregnet, hand i hand, och det var ett varmt regn. Hela världen var en dusch, och jag var så lycklig.
Anyway, denna lördagen 2017 så träffades vi i studion han tränade vid ibland. Det var tomt, bara vi två. Jag rackade precis min bänkstång när han smög upp bakom mig, satte sig ned, och frågade om jag vill bli hans flickvän. Ett fingerkittlande high, ska jag säga er.
Nedan följer en selfie han tog med min telefon den kvällen, samt min månskenstindrande beskrivning av händelseförloppet åt Charlene.
En tidig födelsedagspresent
Ni vet när jag skrev det här inlägget - mitt första inlägg här på Sevendays, faktiskt - om amerikanska tangentbord? Jag använde då dessutom min mans brors laptop, eftersom min trogna följeslagare från Asus har gett upp. Den följde mig genom tre länder och cirka 6 år, så det var väl dags för den att ge upp.
Men då smög ju frågan in; ska jag inhandla en egen, amerikansk laptop nu? Är inte det typ pyttelite landsförräderi?
Men jag har definitivt gått och blivit kär i hela Apple koncernen och har därför siktat in mig på en Macbook - amerikanskt tangentbord och allt. Det finns tangentbordsappar nuförtiden osv. Jag tycker bara Apple gör det så trevligt, stilrent, och jävligt praktiskt. Hade du frågat mig för 10 år sen när jag var Samsung-ägare hade jag nog minsann sett till att du visste att jag aldrig skulle bli Appleifierad.
Men här sitter vi med skägget i postlådan. Hej jag heter Daniela och jag är en Apple-person.
Igår var Ardi riktigt exalterad när vi kom hem på kvällskvisten efter jobbet. Han insisterade att vi skulle gå och hämta posten. Alla som läst mina verk tidigare är medvetna om att vi, varje högtid, är alltför ivriga och det slutar med att vi ger våra presenter i förtid, HAHA. That’s just us.
Så jag fick min present i förtid. Den vackraste MacBook Air jag nånsin sett. Vi har gått omkring i olika teknologibutiker och beundrat datorer i ett tag, och vi hade lite borstat på tanken att om han skulle betala hälften och jag betalar av den andra halvan skulle vara en perfekt present. Förstås har där också varit hintar på smycken och sminkborstar som jag gillar, så jag visste sistochslutligen inte vad som komma skall. Och här är den. Färgen är så otroligt grann - tänk typ rostig roseguld. Så fin och stilren och enkel som en fjäder att skriva på (om man bortser från alla åäö kortkommandon att inflika), helt underbar layout och storlek. Det måste vara den bästa presenten nånsin.
Kärlekshistorien om mina Fila’s
Denna händelse summerar exakt varför jag föll för denna karl, och varför han är bäst i världen noll protest.
Vi har bara lördagar ihop, eftersom Ardi jobbar på söndagar. Det betyder att vi alltid försöker klämma in så mycket bonding vi bara kan under lördagar.
Denna lördag var inget undantag. Vi hade spenderat några timmar på marknaden och mina skor var riktigt ovänliga. De klämde på ett konstigt ställe och skaftet skar in i min fotled så att ett sår hade bildats. Vi hade planerat att åka till ett shoppingcenter och Ikea efteråt, och jag försökte hålla god min men han märkte ju såklart min lilla halt. Plus att jag kanske klagade litegrann. Hehe.
Vi åker till shoppingcentret, och jag bestämmer mig för att power through. Vi hoppar in i bilen och börjar rulla mot Ikea när han övertalar mig att sticka in till den bredvidliggande skobutiken för att köpa ett par bättre skor. Jag hade ändå fantiserat om ett par bättre jobbskor, så jag håller med.
Väl inne ser jag dem. Fila. Dom där arma skorna som var och varannan kvinna äger som jag bara känner att jag måste få köpa. Givetvis har dom inte min storlek. Jag vandrar omkring och överväger diverse skitskor som skulle duga för stunden som inte var speciellt dyra. Ardi säger nej, let’s go somewhere else. Hade han inte sagt det hade jag nog köpt dom där skorna som jag förmodligen aldrig hade använt igen från barnavdelningens reahyllor.
Så vi går till en annan butik där the shoe selection är riktigt bajs. Vi snackar typ tre stövletter och några gråmelerade lenkkitossor. Jag prövar ändå ett par skor som ser ut som en strumpa med skobotten på och tänker Whatever man, I’ll get these. Men Ardi, han har redan tagit reda på att Fila-skorna finns i butiken bredvid butiken, och erbjuder sig att gå och kolla storlekarna för att jag inte ska behöva gå i onödan.
Jag kommer ändå medhaltandes, och där var dom. Fila i storlek 8. Dom var lite smutsiga. Ardi går och hämtar ett annat par. Och sen erbjuder han sig att gå och hämta bilen medan jag står i kassakön. Och vet ni, han var exakt lika glad som jag. Mikä mies.
Mitt amerikanska tangentbord
Jag skriver med svenskt tangentbord tack vare en fantastisk hemsida som relativt lätt kan hjälpa mig att åstadkomma å, ä, ö med hjälp av lite extra knappande.
Jag har inte alltid behövt använda mig av denna funktion, men min svenska laptop har officiellt lagts på hyllan och det är nu 3 år sedan jag flyttade från Sverige till USA.
Min man, Ardi, är hur jag ens fann den hemsidan. Han är sån, ni vet. Han kämpar in i det glödhetaste för att hjälpa mig. Det är väl orsak nummer 4232 till varför jag gifte mig med honom för lite över ett år sedan.
Annars så är jag rätt bekväm med amerikanska tangentbord nuförtiden. Jag tror att det beror på mitt jobb; jag skriver otroligt mycket. Min WPM (jag skrev WTF per automatik, men jag lovar, mitt jobb är fantastiskt) är off the charts, faktiskt. Jobbar gör jag varje måndag till fredag, på Rogue Fitness.
Tangentbordet används också väldigt frekvent under höstterminer och vårterminer när jag studerar Creative Writing. Jag tänker att jag kan använda detta som ett mera permanent sätt att beskriva min studiesituation, eftersom jag redan läst 1 termin, och nu äntrar termin 2.
När jag inte finns nära ett tangentbord, är jag svinfokuserad på antingen, A) en skivstång, eller B) smink, samt C) hundar som inte är mina.
I skrivande stund sitter jag med tangentbordet (samt tillhörande laptop) i famnen, med min katt till höger och min karl till vänster. Han spelar upp en video om finska svordomar, faktiskt. Det är fan inte enkelt att förklara bort finska svordomar, hörni.
Om det känns jobbigt att läsa ovan, följer samma information (ish) i bildform nedan.
