Lagombackan sevendays header 2

Föräldraskap -när man inte gillar babytiden

Skrivet av Sandra Neuman 24.03.2020 | 1 kommentar(er)

Förra veckan när Sevendays hade temavecka med rubriken "familj och föräldraskap" var jag ironiskt nog väldigt upptagen med att vara förälder. Jag känner mig lite rebellisk och skriver om ämnet först nu, när jag har tid. Det är liksom så föräldraskap ofta är, man prioriterar bort en hel del när det behövs.

För 7 år och två månder sedan blev jag mamma till en liten pojke. Han var den enklaste bebisen man kunde tänka sig som förstagångsförälder. Sov hela nätter redan efter några månader, åt som en häst och var snäll och lugn redan då. Nemas problemas där. Efter ett år med den här rara gossen blev vi oväntat snabbt gravida igen (man tänker att det taaaar ju sin tid, men det är inte alltid så). Är det någon jag rekommenderar är det att INTE vara gravid när man har ett barn under 2 år. Det går bara inte ihop med en trött gravid mamma och en ettåring som behöver vaktas, stimuleras, matas och uppmärksamhet all vaken tid.

Jag kan ärligt säga att jag inte njöt särskilt mycket av småbarnstiden. Det var tråkigt att vara hemma på dagarna och jobbigt att bolla med de olika behoven barn har trots att de är i så samma ålder som mina. Jag var tvungen att dela upp dagen i olika block för att orka och ha delmål att se fram emot tills det blev kväll och Daniel kom hem.
Och vet ni, det är helt okej att känna så! Jag har älskat mina barn från första stund, men jag har njutit så mycket av egna stunder på kvällarna och framför allt de dagar som deras mommo haft dem hos sig. Mommo har varit min räddning! 

Eftersom mina barn är födda åren efter varandra så har min mammaledighet suttit ihop. 3 år i sträck räckte gott och väl för att jag skulle vara redo att gå tillbaka till arbetslivet. Till en början fick de vara på mommodagis ett år (?) så när vi sedan satte barnen i kommunal dagvård skulle Leon fylla 5 och Milea var väl då lite över 3 år (är helt ärligt lite osäker på tidsramen här).
När andra föräldrar pratade om separationsångest över att ha barnen på dagis, så valde vi istället alternativet med dagisdag alla dagar i veckan. Och hör och häpna! Då var jag ändå ledig två av dagarna. För oss fungerade det inte med dagis varannan dag och slö hemmatid varannan dag. Räddningen blev när en av pedagogerna berättade att det för en del barn är lättare att ha dagis varje dag för att hålla rutinerna. För oss funkade det så mycket bättre och full dagistid var verkligen värt varenda slant det kostade.

Nu när Leon är 7 och Milea 5,5 år är livet som förälder äntligen njutbart för mig. De kan sysselsätta sig, leker (för det mesta) bra med varandra och får via förskolan och dagis den stimulans som jag inte riktigt är kapabel till att ge här hemma. Jag vet att det inte är fel på mig som förälder, eller att jag skulle ha varit en dålig mamma för det. Jag klarade som människa helt enkelt inte av den där intensiva tiden. Med facit i hand hade det kanske underlättat då om jag vetat att jag har ADHD och att medicinen gör mig mer samlad.

foraldraskap

Men nu är nu och jag saknar inte småbarnstiden alls. Jag gillar att vi kan spela spel tillsammans, cykla på varsin cykel, läsa mer avancerade böcker, hjälpas åt, prata och diskutera. Det här är min nivå av föräldraskap och en nivå som jag kan hantera på ett mycket bättre sätt utan att behöva känna mig instängd.

Vad jag vill säga är att det är helt okej att inte trivas med baby- och småbarnstiden. Du är ändå den bästa föräldern ditt barn kan ha.


Vad Neumans gör i corona-tider

Skrivet av Sandra Neuman 23.03.2020

Jamen visst.. också vi har hemmavistelse med förskoleuppgifter och klängig femåring att tampas med. Jag som är så beroende av de vanliga vardagsrutinerna för att få något gjort lever i ett fullständigt kaos just nu. Jag kan absolut inte producera längre texter än instagram-content när måndag-torsdag består av att vara mamma, kökspersonal, förskolelärare, dagistant och företagare. Det är redan mer än 100% av människan Sandra, känns det som iallafall.

Det jag tycker är ganska intressant är att se vad andra mammor gör om dagarna och hur de tacklar hemundervisningen. Instagram-stories är min guilty pleasure these days. För oss är det mest problematiska i hemundervisningen definitivt det att femåringen inte har några uppgifter att göra. Ganska långt hänger hon med på det förskolebarnet gör men sedan gäller det för mamman att vara kreativ. Vad gör barnen för pedagogiskt på dagis egentligen? Läser böcker, pusslar och pysslar förstås... men så här när det är förskolan nästa?

Nå, nu tror jag ju inte att jag hinner "förstöra" mitt barn på den här månaden, men det är tacksamt att kunna hjälpa förskolebarnet utan att "mamma ja vejt int va ja ska göra" ekar i andra örat. 

Så vad gör familjen Neuman på dagarna? Pappan jobbar hemifrån och räddar mamman när orken tryter. Mamman läser böcker, bygger pussel, bygger disco-golv av lego, spelar blokus, pärlar och blandar bärkvark till mellanmål. Det är precis som att jonglera -när ena bollen lämnar handen kommer nästa ner och kräver uppmärksamhet.

Bifogar radiramsa med random bilder från första hemmasittar-veckan. Ha det gott!

uteUtevistelse är en given programpunkt i dagsschemat. Lek i skogen och om vädret tillåter också kaffepaus på trappan.

spelaDet blir ganska mycket spelande måste jag erkänna, men är det undantagstillstånd så är det.
Vi försöker varva mer pedagogiska spel med de mer i nöjeskategorin. Alltid lär de sig något tänker jag.


hama"Vill de ha hamapärlor ska de få hamapärlor" tänkte jag och beställde 15 000 pärlor från Robbis hobby shop (rhs.fi).
Så sätt de vid köksbordet och pärlade hela kvällen medan kön för att få stryk (hehe) bara växte.

bockerkorvInnan biblioteket stängde laddade vi upp med en ny omgång och förlängde de
böcker vi redan hade hemma. Snart har vi läst alla enkla böcker så då måste vi ta itu med samlingarna.
Bild två, korv och makaroner... funkar alltid när fantasin är frånvarande.
 

leonlisenJag hoppas att den här tiden ska lära mig som förälder att vara mer tålmodig.
Låta barnen skura fastän det tar lite längre tid och vara en lite galen förälder som sätter en höna i cykelkorgen typ.

blommorEn dag pysslade vi tillsammans i floristgaraget. Medan jag snittade dagens blommor fick barnen ha
blomsterpyssel och binda minibuketter. Alla blev nöjda och femåringen ville helst fortsätta nästa dag.


Det kanske börjar bli för grönt?

Skrivet av Sandra Neuman 01.03.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

En dag när jag stod i floristgaraget med penseln i handen och målade en vägg blev jag varse om att väldigt mycket i mitt liv är grönt. Väggen jag målade blev också grön. Samma härliga mossgrön som väggen i tamburen och ett skåp (som fortfarande går under namnet "blå skåpi" sedan min ungdom) men inte samma äppelgröna nyans som hela vinden eller det lindblomsgröna köket.

Färgen grön är bara en så väldigt harmonisk färg att omge sig med. Grönväxter, skog, blommor och väggar. Det är tur att vårt bostadsområde har regler om att de gamla husen och nybyggen måste vara gula eller röda, annars hade jag nog gärna bott i ett grönt hus också.

MossgrontEn dammig spegel bjuder jag på. Sådana har vi väl alla ändå minst en av hemma.


När jag hade målat hade jag bokstavligen gröna fingrar. Då funderade jag på alternativa bloggnamn som vore helt rimliga de också. Kommer någon på fler knasiga förslag?

Sandra, allt är galet grönt

Sandras gröna hysteri

Sandras gröna fingrar -unlimited

Sandras mossiga mani

Grönt, grönt, grönt


Bohemiska buketter och norden

Skrivet av Sandra Neuman 23.02.2020

Kategorier:

Då för tio år sedan när jag surfade runt som bridezilla för att kanske hitta brudbuketten jag ville ha -vi pratar tiden när varken Pinterest eller instagram fanns för att inspirera -hittade jag bloggen ”green wedding shoes”. Jag älskade den bohemiska stilen på allt från klänningar, buketter till hur bilderna var fotade. Men tydligen kände jag inte att det var något för eget bröllop ändå.

Pinterest levererar tusentals bilder om man skriver något med bröllop och bohemiskt. Men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad som gör just de buketterna till bohemiska. De är alla rufsiga, mörka och spretiga, men är det det som gör dem till bohemiska? Jag kände att jag var tvungen att definiera ordet för att förstå buketterna.

 

Hur tycker du att en bohemisk brudbukett kan definieras?

 


Aha! Den bohemiska livsstilen kommer från varmare breddgrader och innebär ett avslappnat levnadssätt. Materiella ting är oviktigt för bohemer och det finns ingen strävan efter perfektion. Lite slow living.
Då förstår jag varför bohemiska brudbuketter ofta, eller alltid, är mörkare och med varma färger i orange, rött eller varmt rosa. De kan vara spretiga på bredden, lite högre eller vild åt alla håll. Det är just det som gör den bohemisk, att den är frispråkig, öppen och varm.

Floristgaraget boheme


Vi i Norden är inte alltid så förtjusta i varma orange-gula färger och det ser man också i brudbuketter. Däremot älskar vi pasteller och vår nordiska bohem-bukett är den som är mest populär just nu, eucalyptus och ljusa blommor.

Men om nu en bohemisk livsstil är avslappnad och ganska naturnära. Borde man då inte använda de blommor som hör till egen kultur och finns nära istället för att flyga stora protea från Colombia? Vår nordisks variant av bohemisk brudbukett borde kanske innehålla tallris, torkade perenner, blåklint, ringblomma, vass, tulpaner, trädgårdsrosor och pioner? Säsongsblommor helt enkelt.

Floristgaraget bohemisk bukett


Jag vill gärna slå ett slag för den nordiska bohem-buketten där säsongerna får styra vilka blommor som används och gärna inhemska. Under #slowflowersfinland på instagram finns en mängd stiliga buketter och blommor med lite mer bohemiskt och miljömedvetet tänk. Slowflowers påminner ganska mycket om den bohemiska stilen där det är tillåtet att vara "lite som det är" och jag är glad över att det börjar bli så mycket mer omtalat med närodlade blommor och att använda det som finns nära.


Här är jag, karriärskvinnan

Skrivet av Sandra Neuman 18.02.2020 | 1 kommentar(er)

Nu har jag mest skrivit content till instagram, facebook och hemsida och saknat att blogga. Jag har trånat efter tid att tänka på blogginlägg men det blev mer full fart på Floristgaraget från start än vad jag någonsin hade vågat tro. Det är ändå ett trevligt problem och jag trivs redan trots att det i garaget fortfarande står ett ofunktionellt frysskåp och en trädgårdsgunga. Belysningen är ett av lysrören jag brukar använda för att driva upp plantor och ger ett sånt fruktansvärt fult sken. Men det funkar.

Jag följer ändå med i olika flöden så gott jag nu kan (mest scrollar jag förstås på florist-konton för att samla inspiration) och när jag råkade se att sevendays har temavecka kände jag att jag måste skriva något. Bröllopsveckan missade jag när jag hade fullt upp med hemsidan, så nu när det är karriär och utbildning måste jag passa på. Det är det här livet jag lever så intensivt just nu och andas karriär 24/7.

JPEG bild D7C78DB0CD53 1

 

När jag var liten ville jag bli:
Jag minns inte att jag någonsin visste exakt vad jag ville bli. Ibland sa jag att jag ville köra ambulans som mamma (det var det enda jag visste om att man kunde göra) och ibland ville jag bli veterinär för att jag tyckte om djur. Sedan tänkte jag att konstnär var det rätta för mig för att min ena moster verkade ha sånt roligt och kreativt jobb. Nä, jag visste helt enkelt inte alls vad jag ville bli... inte ens när jag blev student visste jag.

Nu jobbar jag som/studerar jag till:
Som om någon har missat att jag precis blivit egenföretagare? Jag som alltid sagt att jag inte är någon företagartyp, men så fick jag adhd-medicin, säger upp mig och startar eget. Ja sånt kan man inte riktigt beräkna att ska hända i ens liv.


Det här har jag jobbat med under min karriär:
Min karriär är väldigt enformig egentligen, till och med om man räknar sommarjobb. Det jag har gjort förutom inhopp och sommarjobb inom blomsterbranchen är alltså: rensat ogräs på gravgården, varit hjälpledare på konfirmationsläger, jobbat på bäddavdelning och färgkorrigerat skolfoton från Sverige.


Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:
Kreativiteten! Nu har jag kunnat slå fast att om jag inte får använda kreativiteten i det jag gör så blir jag som en zombie och bara går på automatik. Ju mer fart och fläng, kreativa uppgifter och utmaningar desto bättre funkar jag. Sedan gillar jag den sociala biten med kundbetjäning och att få hjälpa med det jag kan.

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:
Jåne de är ganska varierande. Alla dagar börjar däremot alltid med en halvtimmes tjat-läge när två barn ska ha på sig kläder, äta frukost, borsta tänderna och krånglas på ytterkläder.... Sedan försöker jag att alltid ha en lugn kaffestund efter jag har lämnat barnen, kolla igenom instagram, facebook och ibland läsa tidningen.
Vid tio-tiden är jag redo att gå ut i garaget och göra de beställningar som ska hämtas eller levereras under dagen, göra färdiga buketter, beställa blommor, planera och sköta marknadsföringsbiten.
Klockan 16 hämtar jag barnen ( här hade jag en lång paus i skrivandet för att boka om dagis/eftis-tiderna för mars) går den långa kilometern hem. På kvällen kan jag ta en arbetstur till om det behövs innan jag scrollar mig själv till sömns med alla fina buketter på instagram.


Ett karriärsmål jag har:
Det är lite av en affärshemlighet vad jag egentligen vill uppnå, men just nu är mitt mål att få Floristgaraget att upptäckas och hitta mina egna vägar som florist.
På lång sikt vill jag arbeta för att skapa hållbara lösningar inom branschen och få ut informationen om hur viktigt det är att stöda det hantverk som vi florister gör.

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:
Oj jag har väl alltid varit idésprutan, problemlösaren, den glada, sociala och lugna. Sådana egenskaper som är ganska bra att ha när man bara har fem små höns som kollegor.

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:
Vilket sitta-stilla-framför-datorn-jobb som helst. Nej tack.

Mitt drömjobb:
Nu har jag ju mitt drömjobb, men jag skulle väldigt gärna fortsätta utvecklas där jag kan. Marknadsföring och odling till exempel!


Herrlian tid vi lever i

Skrivet av Sandra Neuman 22.01.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Minns ni den frasen? Jag kommer inte ihåg vem som myntade uttrycket, men det lever med oss. Det är en härlig tid jag lever i just nu, härlig men intensiv. Det är mycket som ska falla på plats innan man börjar med egen business, kanske mer än vad man till en början kan tänka sig. Bloggandet blir lite bortprioriterat och det kan jag sakna.

Jag ha inte egentligen avslöjat vad jag ska börja med, men nu börjar det ändå vara så nära att jag själv börjar bli nervös. Om mindre än två veckor är jag florist med eget företag. I min värld finns det inget annat alternativ än att fortsätta i den bransch jag älskar. Det är klart att jag ska använda de kunskaper jag har och ännu mera självklart att jag ska stationera mig själv i Nykarleby. Därför blir det en liten blomsterverkstad/butik i vårt garage. Med egen blomsterodling under den varmare delen av året.

headertest

Så här bra har jag aldrig mått tidigare. Allt känns så rätt och det här är något som jag verkligen tror jättemycket på själv. Det är klart jag tvivlar på mig själv ibland, men det är oftast de dagarna som jag har suttit på möte i flera timmar, planerat något intensivt eller annars bara är jättetrött. Men då har jag lärt mig att det bara är just då i den stunden det känns ogenomförligt. Bara jag får vila en stund, krama barnen och plocka i diskmaskinen så känns allt mycket bättre och hjärnan slår över till det kreativa läget för att planera inköp och logodetaljer. 

Att lämna den trygga inkomsten som anställd var ett stort och mycket läskigt steg att ta. Nu vet jag iallafall att det var det rätta valet för mig och jag har inte en sekund saknat den vardagen. Det enda jag kan sakna är kunderna. Som den sociala personen jag är saknar jag att få vardagsprata med stadsborna och lära känna nya människor genom kunderna. Jag hoppas innerligt att min kundkrets hittar mig igen och kommer förbi för sin helgbukett eller extraordinära binderier.

IMG 5609

Idag har jag beställt hem lite material, dreglat över alla fina blommor på webshopparna, jobbat med hemsidans innehåll, gullat med kaninen (och andra varelser) och ätit pulled pork. Till näst ska jag hämta hem barnen, köpa hyllplan, hämta upp min jacka från skräddaren och invänta ett kreativt besök till kaffet! Bara jag lyckas lämna bort arbetet ska jag hinna skriva blogginlägg lite oftare också. Ett om dagen låter väl som en bra deal?

Ha en jättebra fortsatt dag!

 

 


Forellbegonia

Skrivet av Sandra Neuman 13.01.2020 | 1 kommentar(er)

forellbegonia

Nu i dagarna firar jag och min forellbegonia ett år tillsammans. Årsdagar för mina växter är inget jag håller koll på i vanliga fall, men jag skrollade i mitt instagramflöde för att se hur det såg ut i januari förra året. Där bland alla vita vinterbilder fanns en liten och kompakt begonia.

Det verkar minsann som att den trivs i sitt östfönster. Formen på växter ändras ofta vartefter de växer sig större. Det syns bra här på forellbegonian som nästan ser ut som att den har exploderat. Efter senaste sommar blommade den med fina vita blommor under en väldigt lång tid.

Och är den då en svår grönväxt att ha i fönstret? Svar NEJ. Bara du inte övervattnar så klarar sig de flesta grönväxter utmärkt, så också forellbegonian. Ett par deciliter en gång i veckan borde räcka så länge du inte bor i +25°C och har torr inomhusluft, då får du antagligen vattna alla växter lite oftare än så.

Bara ljuset återvänder på allvar ska jag ta sticklingar och tillverka mig en till av den här skönheten. Det är en av favoriterna i mitt hem, det måste jag ändå erkänna.


Min dumma hjärna

Skrivet av Sandra Neuman 02.01.2020

Taggar:

På nyårsafton fick jag en så tydlig insikt om hur stor skillnad ADHD-medicinen gör för mig. Det är inte tänkt att bli en adhd-blogg, men jag tror det kan vara ganska viktigt att lyfta fram vardagliga funktionssvårigheter på alla nivåer. Speciellt nu när det inte är så aktuellt med mycket trädgård och grönväxter.

Julros

Vi firade som sagt med våra vänner och med barnen och papporna spelade spel i ett annat rum, satt vi mammor med klassikern "Vem där". Efter att ha spelat några varv med barnen på den nivån som krävs för en fem- och treåring så valde vi en svårare variant där man ska ha två personer på var att hitta. Klockan var mycket redan då och medicinens verkan hade avtagit för flera timmar sedan. När jag frågade "Har någon av dina personer skägg" och motspelaren svarade nej så visste inte min hjärna hur jag skulle använda den informationen. Skulle jag ta bort alla med skägg eller var det de som skulle lämna kvar? 

Det var en så tydlig aha-upplevelse där jag faktiskt själv kunde se skillnaden. Det är inte säkert att jag skulle klara av den varianten med medicinen heller men jag är bra säker på att jag skulle kunna processera informationen på ett bättre sätt.


Till mig och till Dig

Skrivet av Sandra Neuman 31.12.2019

Floristgaraget skog martorn arrangemang

Bara för att inte lämna 2019 bakom oss med gnäll om dåligt planerade hus ska jag göra ett sista inlägg för året. Omstruktureringen på vinden blev för övrigt väldigt lyckad och 50% av barnen somnade i egen säng i eget rum igår kväll. Andra hälften tycker inte om oljudet från plåttaket när det blåser och somnade med hörselskydden på sig bredvid mig.

Idag känner jag bara massa bubblande i kroppen, och då är det ingen skumpa inblandad ännu. Nej det är 2020 som bubblar och ivrigt väntar på att få sätta fart. Vi är bortbjudna till våra vänner ikväll, en tradition som hållit i sig i många år redan. Jag undrar om det inte är elva år sedan vi firade tillsammans, två par, för första gången i Vasa. Nu är vi två gifta par, bosatta i varsitt egnahemshus i Nykarleby, med två barn på var. Det händer mycket på ett decennium.

Om bara åtta timmar börjar vi på ett nytt årtionde. Jag brukar inte ha några stora förhoppningar på ett nytt år, jag brukar inte ha nyårslöften och jag brukar inte tro att ett nytt år innebär något annat än en vardag som fortsätter likt de som varit.

Men i år är det annorlunda. Jag tror stenhårt på att 2020 blir ett år att minnas och att kunna vara tacksam för vid nästa årsskifte. Jag tror att jag kommer att kunna må bättre och njuta av att vara fri, jobba med det jag älskar att göra och också kunna kombinera det med natur och trädgård.

Jag önskar också att du ska kunna hoppas på ett år där du mår bra. Gott nytt år!


Gammalt hus = dålig planlösning

Skrivet av Sandra Neuman 30.12.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Nu är julen definitivt utkastad ur vardagsrummet hos oss. Den var fortfarande grön och grann, lyste upp bra i det mörka hörnet och vår kanin Rafael var glad åt att ha snax inom räckhåll. Men julgranen hör inte riktigt till nyåret för mig. Det är sedan länge så att min Ernstiga sida vill visa sig mer energisk i mellandagarna och det i sin tur gör att jag tar itu med inredningsprojekt.

I april 2017 tapetserade vi i vårt kök... men eftersom ingen orkat plocka av och skruva ner en hylla från den sista lilla väggbiten så har den lämnat otapetserad. Vi har haft tapetrullen och tapetklistret men bara för den där hyllan har det inte blivit av medan åren gått. Nu har jag tittat på den där beiga väggen tillräckligt länge, fick nog och tapetserade den. I veckan kommer min bror och hjälper oss med bänkskivorna. Efter att ha levt med ett osammanhängande kök i... ja typ sedan vi flyttade in för nio år sedan... ska det bli otroligt skönt att få en helhet med den långa bänkskivan (som kommer längs med hela väggen).

renovering koket

Om nio år till kanske vi slipar köksgolvet också och på så vis sopar igen de sista spåren efter den tidigare köksinredningen (mörka fläcken på golvet).

Ett annat projekt vi måste ta itu med nu i dagarna är vår vind. Jag bifogar en simpel skiss nedanför så får du kanske ett bättre hum om vad jag pratar om. Vår totala vindsyta är 80 kvm men då ska vi också beakta snedtak som gör att hälften av kvadratmetrarna trillar bort. Jag utmanar dig att försöka hitta en lösning på hur man klämmer in ett master bedroom, två barnrum, arbetsrum, biljardbord och helst också någonstans att ha torkställningen på den här usla planlösningen.

planritning vindJa och det där svaga strecket i vinkel mitt i huset. Där höjs golvet upp ett trappsteg. Rutorna med kryss är skorstenarna.

Helst skulle vi förstås riva ut allt och göra en vettig rumsindelning, men det kan vi ju bara drömma om. Jag har legat vaken någon natt och nu tror jag att vi äntligen har kommit till en lösning som vi kan sätta i bruk ganska omgående.

Barnen har delat det stora rummet men behöver alltså var sitt eget krypin pronto. Vårt sovrum (S+D) är lite svalare så då får Leon som är en riktig varmblodig typ ha det till sitt medan Milea mer får en myshörna mitt i huset (där det inte skramlar så mycket i takplåten när det blåser). Jag och Daniel får nöja oss med att sova i allrummet direkt man kommer upp för trapporna (där har vi tidigare sovit och jag vet att jag sover bra).

Det stora rummet som barnen nu har haft är en sorglig historia. Det är stort men omöjligt att dela så därför får det bli rummet för arbetsbord, biljardbord och torkställning.

planritning vind 2

Om inte annat är jag glad över att slippa torkställningen som nu just bara står där den ryms.