måndag 11 december 2017 - 09:10

Kottskott

JPEG bild 58F210B4C2AE 13JPEG bild 58F210B4C2AE 14

De här pinjekottarna som vi har i jobbet är de mest beundrade i hela butiken tror jag. Varje dag är det någon som imponeras av deras storlek och frågar om de är riktiga. Själv är jag mest imponerad över att träden de växer på inte ser märkvärdigare ut än våra vanliga tallar.

När de kom var de alldeles släta och "ihopfällda", det är först när de torkar som de fäller ut sina fjäll. Förra året när jag tog hem de här satte jag dem på en plåtbricka på en hylla, sedan när de började torka blev jag alldeles förskräckt över att det plötsligt smällde från ingenstans. Jag blev rädd på riktigt. En väldigt snygg liten inredningsdetalj är det, fast de kan skrämmas.

söndag 10 december 2017 - 22:14

Vad ska jag göra nu?

Det känns nästan lite som att jag har glömt bort hur man bloggar... Hur gör man riktigt? Vad ska man skriva om? Min inriktning är lite of season just nu, om man säger så, och jag sysslar helt enkelt inte med sånt som att förlänga säsongen i båda ändarna. Förra veckan klippte jag ner den sista persiljan ur växthuset, men that's it, nu är det definitivt semester en månad innan ivern att få börja så kommer igång igen. Men ja, så jag får väl bara prata på här om allt möjligt annat så länge i väntan på att lusten ska falla på igen.

Varje höst är det likadana känslor jag får. Jag orkar inte och förstår inte hur jag någonsin ska känna glädje med trädgård och odling igen, men så direkt julen är överstökad och ljuset återvänder så återvänder också längtan efter frodiga grönsaker och spirande små blad. Det är ungefär då jag brukar slänga de första ärtorna i skålar med jord på fönsterbrädet och sedan har jag svårt att behärska mig och invänta tillräckligt med ljus för att börja förodla.

 

JPEG bild 2CDD430F2647 2JPEG bild 2CDD430F2647 4

Men vad sjutton ska jag prata om tills dess då? Vädret? Det är det mest heta ämnet med kunderna iallafall, och alltid hittar man något att klaga över eller prata om. Just nu konstaterar vi mest att det är mörkt hela dagen och att man visst får tända massor med ljus och lampor för att inte deppa ihjäl sig. Vi behandlar också bröllopsdagar och att män ska komma ihåg att det är viktigt att ge blommor åt sin fru. Ja ni vet, något ska man ju ha att prata om de minuterna det tar att packa in en blombukett.

 

På tal om tid. Idag klockade jag mig själv när jag band en granriskrans åt min mamma (när det spontant blev frågan om tomtegrötsbjudning nu ikväll, och då passar det bra med en dörrkrans som gåva åt kocken), och stannade på ungefär 29 minuter. Det känns som att det borde ha gått snabbare, men då hade jag två små nyfikna tomtenissar som störde i hobbyportalen (okej, tamburen, men det känns lite som en portal mellan ute och inne) mellan varven. Jag lyssnade på Hanson brothers julalbum från 1997 (mycket mindre julkänsla än vad jag mindes) och tänkte tillbaka på det första året jag studerade till trädgårdsmästare (2007). Vi lärde oss i huvudsak två saker det där första året, ja eller tre om vi räknar med att köra traktor också... Men det vi främst lärde oss var att städa skrubbar och att binda granriskransar. Det kan vara med tanke på det som jag tycker att 29 minuter för en dörrkrans av finaste granris är lite för mycket, 20 hade varit okej, men inte mer än så.

 

julbasarsandraotulips

Att vi band mängder av granriskransar och städade skrubbar finns bara i mitt minne, men jag grävde fram ett par bilder från 2008 när det var jag och mina klasskompisar som höll i trådarna för julbasaren på YA. Det var första året vi huserade i den nyrenoverade hallen, och jag minns att jag tänkte att jag aldrig hade sett så många tulpaner på en och samma gång förut! ...Nu har jag sett den här mängden och mycket mer många gånger.

Jamen ja, hoppas det är okej att det blir sånt här slöigt prat här i väntan på våren, för att bara pausa känns inte som något alternativ för den som vill hålla igång skrivandet.

onsdag 6 december 2017 - 21:43

En festmåltid med tupp och chokladmousse

Idag har vi firat vårt Finland med att göra något som vi aldrig förut har gjort. När vårt land har varit självständigt i 100 hela år finns det väl ingen bättre dag att äta sin egen tupp på. Vi har tidigare avlivat både tuppar och hönor, men aldrig tagit steget längre och tagit tillvara på köttet. Varje gång har det känt som ett väldigt slöseri med mat, men vi har förstått att det tar tid att förbereda höns och därför bara grävt ner dem.

Förra veckan började ungtupparna göra sig hörda så jag insåg snabbt att det börjar vara dags att läsa in sig på hur man slaktar fåglar. Mandelmanns bok gav oss en bra vägledning, så efter den läsningen var det bara att sätta igång. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men jag kan skvallra om att det var väldigt tungt att plocka bort fjädrarna från fyra välbefjädrade tuppar.

tupparbord

tuppin

 

På vårt matbord ikväll fanns en seg rökt tupp. Tuppar lär vara sega typer så det kan hända att det hade krävts ett långkok av något slag för att få till ett mört kött. Rökt kyckling är förresten väldigt gott, har ni inte testat så ska ni göra det som variation till rökt fisk. Men tupp är inget vi kan rekommendera att sätta i rökugnen, men däremot har vi testat både bröstfileér och en hel (köpt) kyckling, och båda var väldigt goda.

När vi hade ätit vår sega tupp med couscous, coleslaw och majonnäs så insåg vi att vi verkligen behövde en efterrätt. Men hur gör man en efterrätt på noll sekunder åt barn som redan är övertrötta och borde krypa till kojs? Det enda jag kom att tänka på, som ändå kändes lyxigt, var chokladmousse. Det blev en sån där man bara tar det man har. 50 gram 70% mintchoklad och sedan offrade jag de snyggt inpackade 70%-chokladbitarna från fazer. Jag hade inte tid att leta fram ett recept, så jag improviserade och det blev kanonbra!

 

chokladmousse receptmatin

...och i huvudet har Eva Westerholms nyskrivna sång "Finland 100 år" självklart snurrat hela dagen. Barnen hade turen att få ha Eva som dagistant i Socklot så därför är det extra roligt att sångboken (+ skiva) kom ut nu i dagarna och blir den perfekta julklappen. Finns att bland annat i Herlers bokhandel och att beställa direkt från scriptum.

tisdag 5 december 2017 - 09:30

Smidig som en Winston

JPEG bild 58F210B4C2AE 9JPEG bild 58F210B4C2AE 10JPEG bild 04E17D1014F2 1

 

Gambäfrassin Winston har hittat sitt place i köket. Är man 11 år så har man sina privilegier att få sitta på fönsterbrädet om man vill det. Winston är också så smidig att han tar sig upp och igenom på krångliga ställen utan att något faller (sådär till skillnad mot vår yngsta kisse Skrållan, som är lite av den klumpigare sorten), så då har man tillåtelse att röra sig var man vill. Nästan.

måndag 4 december 2017 - 17:13

Nykarlebystjärnan

Känner ni till den här färggranna stjärnan?

JPEG bild 6E6EBFC10F8A 2

Nykarlebystjärnan finns sedan förra året också i vår jullåda för att plockas fram till julen. Nykarlebys facebookgrupp bombarderas för övrigt varje år av bilder på nämnda stjärna när Nykarlebybördiga hängt upp den i sitt fönster. Det är en viktig symbol för oss, och man känner av hur viktig den är, och har alltid varit viktig.


Från början är det frågan om en lanterna som tändes vid juletid för att hälsa sjömännen välkommen hem efter många månader ute till sjöss. Vi pratar 1700-talet. Nykarleby var på den tiden en livlig hamnstad så det handlade inte bara om någon stjärna här och där, utan många. Numera finns de i var och varannat hem i olika storlekar och modeller. Den vanligaste är den med 7 uddar i trä och tyg, men i år har det också lanserats en tunn, modern stjärna i akryl (tillverkad av CNC design). Nästa år firar vi Topelius 200-årsjubileum och till hans ära har det också tagits fram en mindre stjärna i plast, och den finns både som magnet och med hål för upphängning. Ja vi har till och med en nykarlebystjärna i regnbågsfärger som hyllning till prideparaden!

Här finns alla varianter av stjärnan presenterad.

Här är en artikel som berättar om historien om Nykarlebystjärnan

lördag 2 december 2017 - 00:29

Himmelin runt hörnet

Att inte orka städa eller hushålla på något annat ansträngande vis sätter istället igång kreativiteten. Jag satt vid mitt skrivbord och sorterade ur lådorna lite och hittade glasrören att göra himmelin av. Det är ett år sedan jag gjorde något himmelihantverk, och då gav jag bort den himmelin åt momma och moffin i julklapp. Nu ska jag göra något åt mig själv. Jag tror inte att det blir till en himmeli eftersom vi har så lågt i tak, Men jag tänker mig en snygg trägren med himmelidiamanter och sånt i.

 

Jag tycker förresten bättre om att jobba med glasrören istället för plaströr av en enda orsak -de är färdigt klippta så man slipper den tråkiga biten!

JPEG bild 75F8E4AE6C1F 1

fredag 1 december 2017 - 14:33

Kolhydrat- och glutenfri jullimpa

För ett par veckor sedan började jag lämna bort kolhydraterna i min kost och äta mer mättande mat. Det här beslutet tog jag efter att jag fått uppmaningen att ”hålla koll på min vikt” och frågan vad jag själv tror att det senaste årets viktuppgång beror på. Jag tror att det beror på att jag har följt kostrekommendationerna för diabetiker och ätit bröd till både frukost och lunch, haft ett stort sötsug och ätit frukt mellan måltiderna. Jag har förr också ätit lågkolhydratkost, men eftersom stödet från diabetesvården inte är det bästa om man går sin egen väg, så gav jag upp.

De veckor jag varit utan kolhydrater har varit de bästa på länge. Blodsockret har hållits som ett hav med lätt bris istället för med 20-metersvågor, och jag har varit snällare, lugnare och varken haft sötsug eller varit hungrig. Min mamma och moster har sedan länge (vi pratar många, många år) kört på en lågkolhydratkost så att slå om var inget större problem för mig eftersom jag är van med den sortens mat.

Jag började med att byta ut frukostsemlan (som tidigare var en GI-semla innehållande 25 kolhydrater) till två kokta ägg med majonnäs på. Det här klarade jag mig utmärkt på fram till lunch när jag åt till exempel grönsaker och revbensspjäll. Grillat revbensspjäll är det godaste som finns, och jag har tur som kan springa och hämta sånt vid butiken next door från arbetet. På kvällen har jag helt enkelt bara bytt ut pasta/ris/potatis mot till exempel coleslaw eller bara riven vitkål. På kvällen ett litet glas torrt vitvin, på helgen alltså, inte varje kväll.

Förra veckan fick jag en bit kolhydratlös jullimpa av mamma, och den var så god att jag slog på stort och bakade en egen nu när jag ändå är sjukskriven (rösten försvann efter en kranskurs i onsdags). Den smakar verkligen jul och är så god fastän den är så lätt att baka! Jag älskar jullimpa och har tidigare varje år bakat runda fina bröd att njuta av. De bröden kräver jäst, hushållsassistent och kladdiga händer medan det här kolhydrat- och glutenfria brödet bara behöver blandas och hällas i en form. Enjoy, jag ger er Kikamarikas jullimpa!

jullimpa

THE JULLIMPA!

8 ägg
½ tsk salt
2 ½ dl Pofiber
2 msk fiberhusk
1 msk råsocker
2 tsk bakpulver
2 dl grädde
1 msk fänkål
1 msk pomerans
1 msk kummin
1 msk anis
(eller kryddor enligt eget tycke)

 

Vispa ihop alla ingredienser med elvisp. Låt tjockna en stund.

Ta en brödform, klä den med bakplåtspapper, hällni smeten och grädda i 175° ( varmluftsugn) eller 190° (vanlig ugn)

Grädda i ca. 35 minuter, stäng sen av ugnen men låt brödet stå kvar ca. 20 minuter till. Stjälp upp brödet och låt det svalna.

torsdag 30 november 2017 - 00:08

#taggarnautåt

Idag fylls alla sociala medier med en och samma bild, och hashtaggen #dammenbrister. Att jag sitter med världens sjukaste hals och en bil som inte startar om motorn har hunnit bli för varm spelar mindre större roll just nu. Jag tänker på arbetsgivaren (-ish) som tyckte att det var roligt att jag åt banan till mellanmål och som pratade om kvinnobröst som "taxöron". Jag tänker också på den där förbipasserande mannen som sa något i stil med "Du vejt väl att man får smisk om en böjer sig ner". #taggarnautåt är floristbranschens officiella för sexuella trakasserier, kom ihåg det.

Egentligen skulle jag lätta upp stämningen med en granriskrans, men en dag som denna går det inte riktigt att bara ignorera att dammen brister och ut väller ett par tusen arga ankdamer som stått i skuggan alltför länge. Att ett nej är ett nej borde barnen få lära sig från början, så skulle kanske världen stakas på rätt i framtiden. Jag försöker vara noga med att backa upp det av mina barn som blir utsatt för syskonvåld eller andra påtvingade handligar från sitt syskon, och förklara att om hen säger nej så betyder det att hen inte vill och då måste den andre acceptera det. Något vidare resultat syns inte ännu, men jag vet att det ändå går in bara för att det händer. Ja, förstod någon ens lite av vad jag menade nu? Det är ju liksom så barn fungerar, de lagrar och använder informationen senare när behovet finns.

 

Och granriskransen, ja den blev fin!

JPEG bild 28503FEBC647 1

 

söndag 19 november 2017 - 22:44

Vad triggar igång dig?

Vad triggar igång dina julkänslor?

julh

Jaja, nu närmar det sig gott folk. Juletiden. Varje dag har jag någon kund som ojar sig över att det finns amaryllisar, hyacinter och julstjärnor, men så kan vi tillsammans konstatera att det är mindre än två veckor kvar till lillajul. Här hos oss tassar det Nissar runt fönstren och barnen tror inte ett dugg på det (ikväll hittade vi ett tomteskägg som fastnat i en planka, nu väntar vi på att nissen själv ska hämta det ur barnens postlåda). 

tomteskaggHaha, nu kom jag ihåg att det ju fanns en julkalender som hette skägget i brevlådan

 

Vad som triggar igång mina julkänslor kan jag inte egentligen svara på. I år är mina julkänslor iallafall väldigt försenade... jag vet inte om det beror på att vi ännu inte har plockat fram alla julsaker på jobbet, eller om det är för att vi har haft samma typ av väder ungefär sedan senaste gång det var jul. Men julkänslor, de har verkligen inte infunnit sig ännu. Jag vill inte lyssna på julmusik, längtar inte efter julmat och jag har inte ens tänkt tanken på att plocka fram julstjärnorna till fönstren. Vi som annars brukar börja med julfeelingen på jobbet ganska tidigt, så där som det nu är i butiker med inredning, eller åtminstone förbereda oss mentalt och sedan är vi väldigt trött på allt vad jul heter när vi kommer fram till julafton.

Men om inte annat, så på lördag när vi firar en förtida lillajul så kommer det att hända grejer. Då ska jag sniffa hyacintdoft, äta mustapekkasås till skinkan och trycka in gravad lax så mycket jag bara orkar. Allt till tonerna av Peter Jöbacks album "jag kommer hem igen till jul" (eller skrikande barn, det är svårt att veta), ett måste för att starta upp julen.

 

Och bara som ett tips så binder vi julkransar tillsammans med arbis nykarleby Onsdag 29 november! Mer info på arbis.fi

tisdag 14 november 2017 - 22:46

Vlogg om diabetes

Ett föräldramöte senare har jag lyckats få uppladdat filmklippet om diabeteshjälpmedel (varför det alltid blir så usel kvalité har jag ingen aning om, men tar gärna emot tips på den punkten) så nu får ni lära er ännu lite mera om diabetes.