torsdag 28 december 2017 - 13:50

Ett par gröna tips

"Vad ska jag blogga om?" nästan skrek jag i textform åt min bloggkollega Caroline. Och så haglade förslagen in ett efter ett. Jag kom igång med tankeverksamheten men såg samtidigt att vår kaffebuske såg hängig ut och måste bara ge den lite vatten först (ni vet, "ska bara", som Alfons Åberg säger). Nu har alla husets växter fått sig en slurk friskt kovjokivatten och är förhoppningsvis nöjda någon vecka igen. Nästa gång ska de få lite näring också bara dagarna blir lite längre, och sedan är det dags för ny mylla åt samtliga.

Så här års är våra grönväxter inte särskilt livsglada typer om de inte får någon särskild behandling i form av ljus och rätt temperatur och luftfuktighet. Nu när det blir kallare utomhus i januari och februari, så brassar våra pannor och kaminer på med mer värme. Värme som gör vår inomhusluft ännu torrare och skadligare för växterna. Våra inomhusväxter härstammar i princip helt från sydligare breddgrader där luftfuktigheten är högre och det gör att de vantrivs så otroligt när det blir varmt och torrt i husen.

vaxt1a

JPEG bild C98CFA080DEF 1JPEG bild 8640AF16D27D 3

Vårt hus är ett ganska bra hus för grönväxter. Det är inte det minsta tätt och fönstren är urgamla och därför drar det också ur precis alla vrår, naturlig ventilation kallas det visst. Vi eldar inte särskilt ofta (bara när det plötsligt slår om från kallt till varmt på utsidan, för då blir vår bergsvärmepanna förvirrad och ger oss inte tillräckligt med värme) och vattnar inte våra växter för mycket. Eller egentligen är det ju den vägen att vi inte behöver vattna så ofta när vi inte har det jättevarmt här inne. Det enda minuset är att vi har små fönster som gör att växterna måste stå packade precis vid fönstret för att kunna få tillräckligt med ljus. Men som tur är har vi istället många fönster att packa våra växter i.

Det är inte dags att börja pyssla med omplantering och öka näringsdosen åt växterna ännu på en månad, men tills dess kan vi iallafall sköta om dem lite extra så att de har kraft att komma igång efter sin vintervila. Egentligen är det bara ett par saker du behöver minnas så här års:

JPEG bild A675DD205ACD 1

JPEG bild 26EE532D00D5 1Missnöjd sanseveria och och butter hoyaJPEG bild C98CFA080DEF 4Väldigt dammig gullranka

 

1. Dammet som samlas på bladen hindrar växten från att använda det lilla dagsljus som finns. Det ser inte ut som en sån mängd damm som skulle göra skada, men eftersom bladen är den del av växten som skickar vidare ljuset till resten och också tar tillvara den fukt som finns i luften, så är det som att kväva växten om man låter dammet finnas kvar.

2. Växterna är inne i sin viloperiod tills det blir lite ljusare, det betyder att det inte behövs lika mycket vatten för att den ska klara sig som under växtperioden. Likadant med näring, det krävs lite eller ingen alls under viloperioden. Hur mycket beror på växten, läs på om hur du sköter din växt.

3. Vi har 4,5 timmar dagsljus, de flesta grönväxter klarar av den period som är som mörkast, men har man mer ljuskrävande grönväxter kan en lampa vara till hjälp (speciellt om växter står inne i rummet. Det ljus som kommer genom fönstret duger bara ca 1m innan det blir för svagt). Numera har vi så bra led- och lågenergilampor att en stark sådan funkar precis lika bra som en speciell växtlampa. Det betyder också att man kan välja vilken armatur man själv vill ha ovanför sin växt.

torsdag 14 december 2017 - 10:07

Hur avstressar du?

Kan vi prata lite om stresshantering? Jag är, som kanske många av er redan vet, väldigt superöverhyperkänslig för stress i stor mängd. Det är så man kan bli om man har varit utbränd och då är det viktigt att respektera sig själv för det och inte tro att man är superwoman som klarar av att jobba på i 130 24/7 och 6 dagar i veckan. Jag tänker inte hamna där nere i depressionsgropen igen, så jag respekterar min ork och har en lugn och skön förmiddag idag.

JPEG bild FB79A866C967 1

JPEG bild 7499206040CC 1

Det här är min lediga-lugna-förmiddags-frukost (som fortfarande pågår efter 1,5 timmar vid köksbordet) och på det ett försök till kardemummakryddat kaffe, men där gjorde jag en miss och tillsatte grädde (tänkte kardemummalatte!) trots att jag inte alls är särskilt förtjust i annat än svart kaffe. Hur tänkte jag där? Müslin är min mommos blandning av frön och kokos som rostas tillsammans med kanel och som ger en bra smak till en annars tråkig turkisk yoghurt.

Men stresshantering ja. Julen är en ganska busy tid när man jobbar i blomaffär och det kan bli några timmar mer för att hinna göra allt på ens to-do-lista och samtidigt lyckas hålla allt i skick (den som trodde att jobbet som florist är en glansbild där man bara binder buketter tror helt fel). Idag fick jag helt enkelt ge mig själv lite egentid för att orka med stressen. Daniel körde barnen till dagis och jag ringde återbud till diabetesmottagningen (sekreteraren har själv varit i blombranchen så jag fick god förståelse för mitt återbud). Nu har jag istället suttit och utövat min anti-stressysselsättning.

Någon kanske stickar, pysslar, läser eller tränar för att varva ner huvudet.
Jag spelar spindelharpan.

JPEG bild F8E907842FE7 10JPEG bild F8E907842FE7 11

Sudoku har lite samma effekt på mig, men där kan jag inte riktigt pausa utan att sedan tappa fokus,  därför har jag fastnat för spindelharpan på ipaden. Jag behöver inte ta till någon svårare nivå, huvudsaken är att jag klarar ut varje spel, går det inte på första försöket så backar jag och tar samma spel på nytt. Det för med sig något sorts lugn att plock de där korten i rätt ordning. Huvudet kopplas nästan bort från systemet och får vila ett par minuter.

Nu vill jag förstås gärna veta hur du kopplar bort så där riktigt på riktigt? 

Den gula bilden här ovanför tyckte jag var så jättebra att jag var tvungen att screenshotta den när den svishade förbi i mitt instagramflöde. Det där är mina nya ledord i livet.

måndag 11 december 2017 - 09:10

Kottskott

JPEG bild 58F210B4C2AE 13JPEG bild 58F210B4C2AE 14

De här pinjekottarna som vi har i jobbet är de mest beundrade i hela butiken tror jag. Varje dag är det någon som imponeras av deras storlek och frågar om de är riktiga. Själv är jag mest imponerad över att träden de växer på inte ser märkvärdigare ut än våra vanliga tallar.

När de kom var de alldeles släta och "ihopfällda", det är först när de torkar som de fäller ut sina fjäll. Förra året när jag tog hem de här satte jag dem på en plåtbricka på en hylla, sedan när de började torka blev jag alldeles förskräckt över att det plötsligt smällde från ingenstans. Jag blev rädd på riktigt. En väldigt snygg liten inredningsdetalj är det, fast de kan skrämmas.

söndag 10 december 2017 - 22:14

Vad ska jag göra nu?

Det känns nästan lite som att jag har glömt bort hur man bloggar... Hur gör man riktigt? Vad ska man skriva om? Min inriktning är lite of season just nu, om man säger så, och jag sysslar helt enkelt inte med sånt som att förlänga säsongen i båda ändarna. Förra veckan klippte jag ner den sista persiljan ur växthuset, men that's it, nu är det definitivt semester en månad innan ivern att få börja så kommer igång igen. Men ja, så jag får väl bara prata på här om allt möjligt annat så länge i väntan på att lusten ska falla på igen.

Varje höst är det likadana känslor jag får. Jag orkar inte och förstår inte hur jag någonsin ska känna glädje med trädgård och odling igen, men så direkt julen är överstökad och ljuset återvänder så återvänder också längtan efter frodiga grönsaker och spirande små blad. Det är ungefär då jag brukar slänga de första ärtorna i skålar med jord på fönsterbrädet och sedan har jag svårt att behärska mig och invänta tillräckligt med ljus för att börja förodla.

 

JPEG bild 2CDD430F2647 2JPEG bild 2CDD430F2647 4

Men vad sjutton ska jag prata om tills dess då? Vädret? Det är det mest heta ämnet med kunderna iallafall, och alltid hittar man något att klaga över eller prata om. Just nu konstaterar vi mest att det är mörkt hela dagen och att man visst får tända massor med ljus och lampor för att inte deppa ihjäl sig. Vi behandlar också bröllopsdagar och att män ska komma ihåg att det är viktigt att ge blommor åt sin fru. Ja ni vet, något ska man ju ha att prata om de minuterna det tar att packa in en blombukett.

 

På tal om tid. Idag klockade jag mig själv när jag band en granriskrans åt min mamma (när det spontant blev frågan om tomtegrötsbjudning nu ikväll, och då passar det bra med en dörrkrans som gåva åt kocken), och stannade på ungefär 29 minuter. Det känns som att det borde ha gått snabbare, men då hade jag två små nyfikna tomtenissar som störde i hobbyportalen (okej, tamburen, men det känns lite som en portal mellan ute och inne) mellan varven. Jag lyssnade på Hanson brothers julalbum från 1997 (mycket mindre julkänsla än vad jag mindes) och tänkte tillbaka på det första året jag studerade till trädgårdsmästare (2007). Vi lärde oss i huvudsak två saker det där första året, ja eller tre om vi räknar med att köra traktor också... Men det vi främst lärde oss var att städa skrubbar och att binda granriskransar. Det kan vara med tanke på det som jag tycker att 29 minuter för en dörrkrans av finaste granris är lite för mycket, 20 hade varit okej, men inte mer än så.

 

julbasarsandraotulips

Att vi band mängder av granriskransar och städade skrubbar finns bara i mitt minne, men jag grävde fram ett par bilder från 2008 när det var jag och mina klasskompisar som höll i trådarna för julbasaren på YA. Det var första året vi huserade i den nyrenoverade hallen, och jag minns att jag tänkte att jag aldrig hade sett så många tulpaner på en och samma gång förut! ...Nu har jag sett den här mängden och mycket mer många gånger.

Jamen ja, hoppas det är okej att det blir sånt här slöigt prat här i väntan på våren, för att bara pausa känns inte som något alternativ för den som vill hålla igång skrivandet.

onsdag 6 december 2017 - 21:43

En festmåltid med tupp och chokladmousse

Idag har vi firat vårt Finland med att göra något som vi aldrig förut har gjort. När vårt land har varit självständigt i 100 hela år finns det väl ingen bättre dag att äta sin egen tupp på. Vi har tidigare avlivat både tuppar och hönor, men aldrig tagit steget längre och tagit tillvara på köttet. Varje gång har det känt som ett väldigt slöseri med mat, men vi har förstått att det tar tid att förbereda höns och därför bara grävt ner dem.

Förra veckan började ungtupparna göra sig hörda så jag insåg snabbt att det börjar vara dags att läsa in sig på hur man slaktar fåglar. Mandelmanns bok gav oss en bra vägledning, så efter den läsningen var det bara att sätta igång. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men jag kan skvallra om att det var väldigt tungt att plocka bort fjädrarna från fyra välbefjädrade tuppar.

tupparbord

tuppin

 

På vårt matbord ikväll fanns en seg rökt tupp. Tuppar lär vara sega typer så det kan hända att det hade krävts ett långkok av något slag för att få till ett mört kött. Rökt kyckling är förresten väldigt gott, har ni inte testat så ska ni göra det som variation till rökt fisk. Men tupp är inget vi kan rekommendera att sätta i rökugnen, men däremot har vi testat både bröstfileér och en hel (köpt) kyckling, och båda var väldigt goda.

När vi hade ätit vår sega tupp med couscous, coleslaw och majonnäs så insåg vi att vi verkligen behövde en efterrätt. Men hur gör man en efterrätt på noll sekunder åt barn som redan är övertrötta och borde krypa till kojs? Det enda jag kom att tänka på, som ändå kändes lyxigt, var chokladmousse. Det blev en sån där man bara tar det man har. 50 gram 70% mintchoklad och sedan offrade jag de snyggt inpackade 70%-chokladbitarna från fazer. Jag hade inte tid att leta fram ett recept, så jag improviserade och det blev kanonbra!

 

chokladmousse receptmatin

...och i huvudet har Eva Westerholms nyskrivna sång "Finland 100 år" självklart snurrat hela dagen. Barnen hade turen att få ha Eva som dagistant i Socklot så därför är det extra roligt att sångboken (+ skiva) kom ut nu i dagarna och blir den perfekta julklappen. Finns att bland annat i Herlers bokhandel och att beställa direkt från scriptum.

tisdag 5 december 2017 - 09:30

Smidig som en Winston

JPEG bild 58F210B4C2AE 9JPEG bild 58F210B4C2AE 10JPEG bild 04E17D1014F2 1

 

Gambäfrassin Winston har hittat sitt place i köket. Är man 11 år så har man sina privilegier att få sitta på fönsterbrädet om man vill det. Winston är också så smidig att han tar sig upp och igenom på krångliga ställen utan att något faller (sådär till skillnad mot vår yngsta kisse Skrållan, som är lite av den klumpigare sorten), så då har man tillåtelse att röra sig var man vill. Nästan.

måndag 4 december 2017 - 17:13

Nykarlebystjärnan

Känner ni till den här färggranna stjärnan?

JPEG bild 6E6EBFC10F8A 2

Nykarlebystjärnan finns sedan förra året också i vår jullåda för att plockas fram till julen. Nykarlebys facebookgrupp bombarderas för övrigt varje år av bilder på nämnda stjärna när Nykarlebybördiga hängt upp den i sitt fönster. Det är en viktig symbol för oss, och man känner av hur viktig den är, och har alltid varit viktig.


Från början är det frågan om en lanterna som tändes vid juletid för att hälsa sjömännen välkommen hem efter många månader ute till sjöss. Vi pratar 1700-talet. Nykarleby var på den tiden en livlig hamnstad så det handlade inte bara om någon stjärna här och där, utan många. Numera finns de i var och varannat hem i olika storlekar och modeller. Den vanligaste är den med 7 uddar i trä och tyg, men i år har det också lanserats en tunn, modern stjärna i akryl (tillverkad av CNC design). Nästa år firar vi Topelius 200-årsjubileum och till hans ära har det också tagits fram en mindre stjärna i plast, och den finns både som magnet och med hål för upphängning. Ja vi har till och med en nykarlebystjärna i regnbågsfärger som hyllning till prideparaden!

Här finns alla varianter av stjärnan presenterad.

Här är en artikel som berättar om historien om Nykarlebystjärnan

lördag 2 december 2017 - 00:29

Himmelin runt hörnet

Att inte orka städa eller hushålla på något annat ansträngande vis sätter istället igång kreativiteten. Jag satt vid mitt skrivbord och sorterade ur lådorna lite och hittade glasrören att göra himmelin av. Det är ett år sedan jag gjorde något himmelihantverk, och då gav jag bort den himmelin åt momma och moffin i julklapp. Nu ska jag göra något åt mig själv. Jag tror inte att det blir till en himmeli eftersom vi har så lågt i tak, Men jag tänker mig en snygg trägren med himmelidiamanter och sånt i.

 

Jag tycker förresten bättre om att jobba med glasrören istället för plaströr av en enda orsak -de är färdigt klippta så man slipper den tråkiga biten!

JPEG bild 75F8E4AE6C1F 1

fredag 1 december 2017 - 14:33

Kolhydrat- och glutenfri jullimpa

För ett par veckor sedan började jag lämna bort kolhydraterna i min kost och äta mer mättande mat. Det här beslutet tog jag efter att jag fått uppmaningen att ”hålla koll på min vikt” och frågan vad jag själv tror att det senaste årets viktuppgång beror på. Jag tror att det beror på att jag har följt kostrekommendationerna för diabetiker och ätit bröd till både frukost och lunch, haft ett stort sötsug och ätit frukt mellan måltiderna. Jag har förr också ätit lågkolhydratkost, men eftersom stödet från diabetesvården inte är det bästa om man går sin egen väg, så gav jag upp.

De veckor jag varit utan kolhydrater har varit de bästa på länge. Blodsockret har hållits som ett hav med lätt bris istället för med 20-metersvågor, och jag har varit snällare, lugnare och varken haft sötsug eller varit hungrig. Min mamma och moster har sedan länge (vi pratar många, många år) kört på en lågkolhydratkost så att slå om var inget större problem för mig eftersom jag är van med den sortens mat.

Jag började med att byta ut frukostsemlan (som tidigare var en GI-semla innehållande 25 kolhydrater) till två kokta ägg med majonnäs på. Det här klarade jag mig utmärkt på fram till lunch när jag åt till exempel grönsaker och revbensspjäll. Grillat revbensspjäll är det godaste som finns, och jag har tur som kan springa och hämta sånt vid butiken next door från arbetet. På kvällen har jag helt enkelt bara bytt ut pasta/ris/potatis mot till exempel coleslaw eller bara riven vitkål. På kvällen ett litet glas torrt vitvin, på helgen alltså, inte varje kväll.

Förra veckan fick jag en bit kolhydratlös jullimpa av mamma, och den var så god att jag slog på stort och bakade en egen nu när jag ändå är sjukskriven (rösten försvann efter en kranskurs i onsdags). Den smakar verkligen jul och är så god fastän den är så lätt att baka! Jag älskar jullimpa och har tidigare varje år bakat runda fina bröd att njuta av. De bröden kräver jäst, hushållsassistent och kladdiga händer medan det här kolhydrat- och glutenfria brödet bara behöver blandas och hällas i en form. Enjoy, jag ger er Kikamarikas jullimpa!

jullimpa

THE JULLIMPA!

8 ägg
½ tsk salt
2 ½ dl Pofiber
2 msk fiberhusk
1 msk råsocker
2 tsk bakpulver
2 dl grädde
1 msk fänkål
1 msk pomerans
1 msk kummin
1 msk anis
(eller kryddor enligt eget tycke)

 

Vispa ihop alla ingredienser med elvisp. Låt tjockna en stund.

Ta en brödform, klä den med bakplåtspapper, hällni smeten och grädda i 175° ( varmluftsugn) eller 190° (vanlig ugn)

Grädda i ca. 35 minuter, stäng sen av ugnen men låt brödet stå kvar ca. 20 minuter till. Stjälp upp brödet och låt det svalna.

torsdag 30 november 2017 - 00:08

#taggarnautåt

Idag fylls alla sociala medier med en och samma bild, och hashtaggen #dammenbrister. Att jag sitter med världens sjukaste hals och en bil som inte startar om motorn har hunnit bli för varm spelar mindre större roll just nu. Jag tänker på arbetsgivaren (-ish) som tyckte att det var roligt att jag åt banan till mellanmål och som pratade om kvinnobröst som "taxöron". Jag tänker också på den där förbipasserande mannen som sa något i stil med "Du vejt väl att man får smisk om en böjer sig ner". #taggarnautåt är floristbranschens officiella för sexuella trakasserier, kom ihåg det.

Egentligen skulle jag lätta upp stämningen med en granriskrans, men en dag som denna går det inte riktigt att bara ignorera att dammen brister och ut väller ett par tusen arga ankdamer som stått i skuggan alltför länge. Att ett nej är ett nej borde barnen få lära sig från början, så skulle kanske världen stakas på rätt i framtiden. Jag försöker vara noga med att backa upp det av mina barn som blir utsatt för syskonvåld eller andra påtvingade handligar från sitt syskon, och förklara att om hen säger nej så betyder det att hen inte vill och då måste den andre acceptera det. Något vidare resultat syns inte ännu, men jag vet att det ändå går in bara för att det händer. Ja, förstod någon ens lite av vad jag menade nu? Det är ju liksom så barn fungerar, de lagrar och använder informationen senare när behovet finns.

 

Och granriskransen, ja den blev fin!

JPEG bild 28503FEBC647 1