Lagombackan sevendays header 2

Kikar in för att säga hej

Skrivet av Sandra Neuman 28.05.2020

Minns ni tiden när man bloggade på det sättet? När man bara "kikade in för att säga hej", publicera en bild och sedan dra vidare.

Så gör jag idag. Fastän jag egentligen har en lång lista på texter att skriva ner, bilder att publicera och videon att göra. Men STUDENTHELGEN gott folk. Jag har ett hav av gudomligt doftande rosor i garaget som var och en omsorgsfullt ska packas och levereras hem till ungdomarna.

Här har jag inte tid att sitta, men ville bara säga hej.

[insert glad florist here]
Floristgaraget sandra


Du vet den där gången med halm?

Skrivet av Sandra Neuman 24.05.2020

När jag studerade hade vi ett ämne där vi analyserade rum för att kunna välja rätt grönväxter med de förutsättningar som fanns.

Vi mätte rummets storlek, tittade på färger och allt sånt. Men en punkt tyckte jag lite extra mycket om. Övergripande helhet... eller om det var känsla? något övergripande iallafall.
 
När jag tänker efter är jag inte alls så detaljerad av mig. Till exempel har jag nästan aldrig brytt mig så mycket om texter i låtar. Inte heller ogräs är särskilt viktigt om det som en helhet ändå känns bra.

I trädgården kör jag all in på övergripande känsla och i andra hand tar jag detaljerna. Något som har irriterat mig i många år är när gångarna mellan odlingslådorna täcks av ogräs. Helheten blir liksom inte bra då.

halm odlingodlingsbaddar halm 


Tänk er den eufori jag kan känna nu när jag närmar mig den punkten där alla gångar är ogräsfria och täckta med halm. Det är faktiskt det enda jag har satsat några slantar på i år, att köpa rotspärr och jordgubbsplast att sätta under halmen. Däremot har jag satt mycket mer tid på gångarna than never before. Tid och energi är något som jag äääääääntligen har mer av.
 
Om du inte har ett riktigt besvärligt rotogräs där du odlar kan du bra ha markduk (maisemointikangas) istället. Jag har kirskål, vitrot och nässlor lite här och där, så därför måste jag ta i ordentligt. Ja du kan till och med ha dagstidningar eller paffbitar under, men då måste du räkna med att det året efter har förmultnat och ogräset kan ta sig upp igen.


Hjälp en trögstartad bloggare

Skrivet av Sandra Neuman 21.05.2020 | 2 kommentar(er)

Hej!

Nu börjar jag på riktigt sakna att skriva blogginlägg, så nu måste jag bara börja någonstans känner jag. Bara skriva utan att tänka, utan att pausa och bara skriva, skriva, skriva (och egentligen inte radera, men nu gjorde jag det iallafall).

Vet ni hur svårt det är att sedan länge vara bloggare och plötsligt bli egenföretagare? 

Tillsammansodlingen skogFloristgaraget kreativ bukett

Det är närmast en identitetskris! Iallafall om bloggens huvudsakliga ämne (blommor, buketter, trädgård och odling) plötsligt också är ens levebröd. Men jag gör väl likadant som jag gjorde när jag sa upp mig och blev egenföretagare -det är bara att slänga sig ut och se hur det blir.

Egentligen borde jag stå ute i garaget nu. Binda några buketter och förbereda inför morgondagen. Men så satte jag mig ner för att ladda telefonen en stund och här sitter jag nu och drar mig för att stiga upp och gå ut igen. Jag tror att jag ska dricka en tekopp så får jag iallafall upp värmen. Jag satt i trädgårdslandet och band ihop en stomme till ett begravningshjärta i kvällssolen. Trots att det var vindstilla, lugnt och inte särskilt kallt, så satt jag kvar lite för länge.

Om ni kunde hjälpa en lite trögstartad bloggare på traven så vore jag hemskt tacksam om ni säger vad jag ska skriva om. Thank you so much!


Trädgård + spontanitet + Kreativitet = Energi

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2020

Någonstans på vägen från det att skolorna stängde den 18 mars och fram tills idag så har jag totalt tappat bort mig själv. Jag har varit konstant trött och inte alltid haft inspiration till att göra något alls. Arg, oharmonisk och obalanserad. Något slags sparläge har jag gissat att jag befunnit mig i.

Idag fann jag harmonin igen. Jag har inte förstått att lyckan hänger ihop med spontan kreativitet och att det är kreativiteten som föder energi. Nu kan jag bara prata för mig själv och hur jag med min kromosomuppsättning fungerar, men holy crap så lycklig man blir av trädgårdsarbete! Aldrig känner jag mig mer lycklig eller harmonisk som då jag haft ett ordentligt trädgårdsskov, har jordiga händer, brännande kinder och eventuellt väldigt sjuk rygg.

Floristgaraget odlingFloristgaraget odlingsladorFloristgaraget varm odling

Däremot skulle det vara hälsosamt att förstå när det är bäst för en själv att avsluta och gå in för kvällen. Men är det något som men adhd-människa är dålig på så är det att avsluta projekt, och det går tydligen att tolka på flera sätt. Dels är det svårt att få projekten avslutade i den mening att de är färdiga (fullständiga). Den andra aspekten är att det är svårt att avsluta ett flow. Kanske tio gånger ikväll hann jag tänka "bara jag gjort det här ska jag gå in" innan jag faktiskt tog mig själv på orden och gick in.

Det är något i den där jorden som gör mig lycklig och som gör att jag inte vill sluta gräva efter rötter och ogräs. Jag är kanske lite konstig, men att sortera ut kirskålsrötter är på något konstigt vis väldigt tillfredsställande i mina ögon. Att stoppa ner händerna i jorden och krafsa sig fram längs rötterna för att hitta något slags början. Att bända upp en bit jord och sila den genom fingrarna tills bara rötterna finns kvar i handen. Det är total lycka! Jag skulle gärna krypa runt en hel dag och sortera bort rotbitar bara någon annan sköter om att bända upp jorden. Tur för mig att vi har ett stort obrutet område bakom uthuset och att det är smockfullt av kirskål. Jag tror ändå att vi sätter tur inom situationstecken. "Tur". För det känns nästan lite övermäktigt som det är nu. Men lucky me som har barn som tycker om att gräva! Jag ska försöka få med dem i flowet så får de samtidigt utlopp för lite energi.

sandras jordiga hander

Blir bra dehär!


Maxa allt!

Skrivet av Sandra Neuman 26.04.2020 | 1 kommentar(er)

På kvällarna när jag mårar åpå ute i garaget med mina blommor och beställningar lyssnar jag på en del poddar. Det blir Ted och Kaj, lägsta domstolen, krimpoddar, Skäringer & Mannheimer, Norrena & Frantz, holy crap podcast, astropodden och så vidare. Egentligen är det bara utbudet och humöret som bestämmer vad det blir.

Påskavsnittet av Norrena & Frantz är det jag tänkte sikta mina bokstäver mot nu. Vi hade en fantastisk tur med att hemmasittar-tiden inföll just nu under finaste vårmånaderna, tänk om det hade varit oktober när man redan har lite low flow. Nej huvva. Dessvärre är det istället många högtidsdagar och firande som drabbas. Påsk, valborg, skolavslutning, midsommar och allt där emellan när man ofta vill samlas och ha det trevligt. Jag sörjer mest att årets påskstifado uteblev men det hoppas jag att blir kompenserat med midsommarstifado eller något liknande istället.

Nog om stifado. I avsnittet diskuterades en del hur man ska hålla sina sociala kontakter trots omständigheterna och att MAXA det som maxas går. Har man ett barn som har födelsedag nu när det inte är riktigt läge för ett kalas får man göra det bästa av dagen. Skåla med äppeljuice i champagneglasen, gör hotellfrukost och baka världens tårta med sjutton våningar. Minsta lilla ursäkt för att lyxa till en dag per vecka är fullt tillåtet skulle jag säga.

kaninkalas

Förra veckan hade vår kanin födelsedag så därför bakade vi en morotskaka och bjöd hit barnens mommo på kalas. En så enkel grej gav oss något att se fram emot och morotskaka till kaffet i flera dagar framåt. Det är en ren överlevnadsstrategi att sätta guldkanten på vardagen nu. Inför valborg har vi inte planerat något alls, men vi kanske gör varsin partyhatt av hama-pärlor och har grillfest för oss fyra i hushållet. 

Bara maxa skiten ur den här koronatiden nu!


DIY förvaring för barnböcker

Skrivet av Sandra Neuman 05.04.2020

Kategorier:

Risken idag är att det mest blir massa gnäll om hur tungt det är att sitta hemma, corona and so on... Jag tänker på hur mina egna tankar gärna går till gnäll direkt jag öppnar upp den här rutan att skriva i. Så, därför tänkte jag bjuda på ett hemmabygge av världsklass idag.

Vi har ungefär en biljon barnböcker och har för länge sedan gett upp hoppet om att ha en snyggt arrangerad bokhylla. Femåringen älskar böcker och att läsa är hennes sätt att vara för sig själv en stund. Men försök få en femåring att sätta tillbaka en bok med ryggen utåt i en bokhylla (gärna också i storleksordning och inte för långt in på hyllan). Så sedan Eivor skrev det här inlägget i september har jag suktat efter något liknande att ha böcker i -fast i storlek som passar en biljon böcker.

Så en dag slog det mig att Rafaels bur är ganska lagom hög och att utrymmet ovanför inte alls är utnyttjat. Dessutom har jag nyligen upptäckt hur praktiskt det är att jobba med limträskivor när de verktyg man har tillgång till är en såg, skruvdragare och hammare. Det blir inte enklare än så.

bokforvaring

Den blev den perfekta förvaringen så att femåringen kan fortsätta utöva sin hobby utan att böckerna sjutton gånger per dag riskerar brännas upp av en mamma som "ståplar" i dem. Vi valde måtten efter kaninburen (125x60 och 30cm på höjden) men det där är upp till var och en hur stor låda som behövs. Har man 185 böcker ryms de åtminstone i den här storleken (vi har en stor mängd på vinden också så jag tror vi spräcker 200 barnböcker med råge)

Idag har vi haft storslagen invigning av vårt eget bibliotek. Jag bifogar programmet för invigningen.

48EC1C04 D52F 4569 BD65 108CA94EDDD7IMG 8852

INVIGNING AV NEUMANS BIBLIOTEK
SÖNDAG 6.4.2020

PROGRAM

Tal av byggansvarige, Mamma Neuman

Banden klipps syskonen Neuman, ägare till böckerna

Skål i bubblig apelsinsaft (Be pappa om o-bubblig)

Servering  (Kanelbullar, popcorn och memma)

Disco

 

Vi beskyller coronan att vi har så många nya barnböcker. Stadsbiblioteket är stängt och böckerna vi hamstrat, samt våra egna och mommos börjar kännas tråkiga. Lösningen blev begagnade böcker från fb-loppisar och en hel hög från den lilla, förmånliga bokhandeln Nedimo (säljer böcker via nätet, tex fb, och är beläget i Jakobstad).


Min blomsterodling spricker

Skrivet av Sandra Neuman 29.03.2020

Jag ligger bredvid mitt barn och väntar på att John blund ska komma, lyssnar på min mage som bearbetar mitt hemligt ätna godis och funderar.

Vi påbörjar vår tredje hemma-vecka imorgon och jag hoppas innerligt att den inte blir lika hysterisk som denhär utan mer som den första. Matlistan är så gott som färdigt fixad; gröt till lunch och pulled pork i olika former till middag. Vi tillredde en tvåkilosbit idag för att ha ett par dagar, så slipper man tänka på den detaljen iallafall.

Imorgon ska det visst vara soligt och ”bara” en minusgrad... sedan på tisdag när mina beställda påskblommor kommer så kommer också snön. Bra timing kan man tycka! Det är inte alltid roligt att vara blomsterhandlare när vädret gör precis som det själv vill. Jag får väl bygga ett bord med tak över för att skydda dem lite och slänga fiberduk över till natten, eller så lyfter jag helt enkelt in dem i garaget.

I år kommer mina odlingslådor inte innehålla särskilt många grönsaker. I år är året när det ätbara (förutom vitlöken) får ge vika för en makalös blomsterprakt som från vattentornet kommer se fantastisk ut. När jag nu kan försöka fixa lite egna snittblommor så är det ju självklart att jag ska göra det. Kombinera odling med buketter. En del blomfrön är faktiskt riktigt bra på gång i garaget under belysningen, och jag hoppas att sommaren blir gynnsam för min testodling så att jag vet vad jag vill odla mer av nästa år.

33BBDCB7 5412 49F6 89FF E9E1371E5570577ACD57 A611 467A 9B29 EDEC2BA4F7F70401DC2B 6395 4F15 837B A5672A9D8BB8


Föräldraskap -när man inte gillar babytiden

Skrivet av Sandra Neuman 24.03.2020 | 1 kommentar(er)

Förra veckan när Sevendays hade temavecka med rubriken "familj och föräldraskap" var jag ironiskt nog väldigt upptagen med att vara förälder. Jag känner mig lite rebellisk och skriver om ämnet först nu, när jag har tid. Det är liksom så föräldraskap ofta är, man prioriterar bort en hel del när det behövs.

För 7 år och två månder sedan blev jag mamma till en liten pojke. Han var den enklaste bebisen man kunde tänka sig som förstagångsförälder. Sov hela nätter redan efter några månader, åt som en häst och var snäll och lugn redan då. Nemas problemas där. Efter ett år med den här rara gossen blev vi oväntat snabbt gravida igen (man tänker att det taaaar ju sin tid, men det är inte alltid så). Är det någon jag rekommenderar är det att INTE vara gravid när man har ett barn under 2 år. Det går bara inte ihop med en trött gravid mamma och en ettåring som behöver vaktas, stimuleras, matas och uppmärksamhet all vaken tid.

Jag kan ärligt säga att jag inte njöt särskilt mycket av småbarnstiden. Det var tråkigt att vara hemma på dagarna och jobbigt att bolla med de olika behoven barn har trots att de är i så samma ålder som mina. Jag var tvungen att dela upp dagen i olika block för att orka och ha delmål att se fram emot tills det blev kväll och Daniel kom hem.
Och vet ni, det är helt okej att känna så! Jag har älskat mina barn från första stund, men jag har njutit så mycket av egna stunder på kvällarna och framför allt de dagar som deras mommo haft dem hos sig. Mommo har varit min räddning! 

Eftersom mina barn är födda åren efter varandra så har min mammaledighet suttit ihop. 3 år i sträck räckte gott och väl för att jag skulle vara redo att gå tillbaka till arbetslivet. Till en början fick de vara på mommodagis ett år (?) så när vi sedan satte barnen i kommunal dagvård skulle Leon fylla 5 och Milea var väl då lite över 3 år (är helt ärligt lite osäker på tidsramen här).
När andra föräldrar pratade om separationsångest över att ha barnen på dagis, så valde vi istället alternativet med dagisdag alla dagar i veckan. Och hör och häpna! Då var jag ändå ledig två av dagarna. För oss fungerade det inte med dagis varannan dag och slö hemmatid varannan dag. Räddningen blev när en av pedagogerna berättade att det för en del barn är lättare att ha dagis varje dag för att hålla rutinerna. För oss funkade det så mycket bättre och full dagistid var verkligen värt varenda slant det kostade.

Nu när Leon är 7 och Milea 5,5 år är livet som förälder äntligen njutbart för mig. De kan sysselsätta sig, leker (för det mesta) bra med varandra och får via förskolan och dagis den stimulans som jag inte riktigt är kapabel till att ge här hemma. Jag vet att det inte är fel på mig som förälder, eller att jag skulle ha varit en dålig mamma för det. Jag klarade som människa helt enkelt inte av den där intensiva tiden. Med facit i hand hade det kanske underlättat då om jag vetat att jag har ADHD och att medicinen gör mig mer samlad.

foraldraskap

Men nu är nu och jag saknar inte småbarnstiden alls. Jag gillar att vi kan spela spel tillsammans, cykla på varsin cykel, läsa mer avancerade böcker, hjälpas åt, prata och diskutera. Det här är min nivå av föräldraskap och en nivå som jag kan hantera på ett mycket bättre sätt utan att behöva känna mig instängd.

Vad jag vill säga är att det är helt okej att inte trivas med baby- och småbarnstiden. Du är ändå den bästa föräldern ditt barn kan ha.


Vad Neumans gör i corona-tider

Skrivet av Sandra Neuman 23.03.2020

Jamen visst.. också vi har hemmavistelse med förskoleuppgifter och klängig femåring att tampas med. Jag som är så beroende av de vanliga vardagsrutinerna för att få något gjort lever i ett fullständigt kaos just nu. Jag kan absolut inte producera längre texter än instagram-content när måndag-torsdag består av att vara mamma, kökspersonal, förskolelärare, dagistant och företagare. Det är redan mer än 100% av människan Sandra, känns det som iallafall.

Det jag tycker är ganska intressant är att se vad andra mammor gör om dagarna och hur de tacklar hemundervisningen. Instagram-stories är min guilty pleasure these days. För oss är det mest problematiska i hemundervisningen definitivt det att femåringen inte har några uppgifter att göra. Ganska långt hänger hon med på det förskolebarnet gör men sedan gäller det för mamman att vara kreativ. Vad gör barnen för pedagogiskt på dagis egentligen? Läser böcker, pusslar och pysslar förstås... men så här när det är förskolan nästa?

Nå, nu tror jag ju inte att jag hinner "förstöra" mitt barn på den här månaden, men det är tacksamt att kunna hjälpa förskolebarnet utan att "mamma ja vejt int va ja ska göra" ekar i andra örat. 

Så vad gör familjen Neuman på dagarna? Pappan jobbar hemifrån och räddar mamman när orken tryter. Mamman läser böcker, bygger pussel, bygger disco-golv av lego, spelar blokus, pärlar och blandar bärkvark till mellanmål. Det är precis som att jonglera -när ena bollen lämnar handen kommer nästa ner och kräver uppmärksamhet.

Bifogar radiramsa med random bilder från första hemmasittar-veckan. Ha det gott!

uteUtevistelse är en given programpunkt i dagsschemat. Lek i skogen och om vädret tillåter också kaffepaus på trappan.

spelaDet blir ganska mycket spelande måste jag erkänna, men är det undantagstillstånd så är det.
Vi försöker varva mer pedagogiska spel med de mer i nöjeskategorin. Alltid lär de sig något tänker jag.


hama"Vill de ha hamapärlor ska de få hamapärlor" tänkte jag och beställde 15 000 pärlor från Robbis hobby shop (rhs.fi).
Så sätt de vid köksbordet och pärlade hela kvällen medan kön för att få stryk (hehe) bara växte.

bockerkorvInnan biblioteket stängde laddade vi upp med en ny omgång och förlängde de
böcker vi redan hade hemma. Snart har vi läst alla enkla böcker så då måste vi ta itu med samlingarna.
Bild två, korv och makaroner... funkar alltid när fantasin är frånvarande.
 

leonlisenJag hoppas att den här tiden ska lära mig som förälder att vara mer tålmodig.
Låta barnen skura fastän det tar lite längre tid och vara en lite galen förälder som sätter en höna i cykelkorgen typ.

blommorEn dag pysslade vi tillsammans i floristgaraget. Medan jag snittade dagens blommor fick barnen ha
blomsterpyssel och binda minibuketter. Alla blev nöjda och femåringen ville helst fortsätta nästa dag.


Det kanske börjar bli för grönt?

Skrivet av Sandra Neuman 01.03.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

En dag när jag stod i floristgaraget med penseln i handen och målade en vägg blev jag varse om att väldigt mycket i mitt liv är grönt. Väggen jag målade blev också grön. Samma härliga mossgrön som väggen i tamburen och ett skåp (som fortfarande går under namnet "blå skåpi" sedan min ungdom) men inte samma äppelgröna nyans som hela vinden eller det lindblomsgröna köket.

Färgen grön är bara en så väldigt harmonisk färg att omge sig med. Grönväxter, skog, blommor och väggar. Det är tur att vårt bostadsområde har regler om att de gamla husen och nybyggen måste vara gula eller röda, annars hade jag nog gärna bott i ett grönt hus också.

MossgrontEn dammig spegel bjuder jag på. Sådana har vi väl alla ändå minst en av hemma.


När jag hade målat hade jag bokstavligen gröna fingrar. Då funderade jag på alternativa bloggnamn som vore helt rimliga de också. Kommer någon på fler knasiga förslag?

Sandra, allt är galet grönt

Sandras gröna hysteri

Sandras gröna fingrar -unlimited

Sandras mossiga mani

Grönt, grönt, grönt