Lagombackan sevendays header 2

Bröllopsspecialen del 2

Skrivet av Sandra Neuman 24.02.2016 | 1 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Bröllopsinbjudan var den första detaljen som jag ansåg viktig. Den tycker jag att sätter prägeln på hela bröllopet och skvallrar lite om storleken, engagemanget och stilen. Vår inbjudan blev faktiskt designad ända bort i Australien, av min oerhört konstnärliga brevvän Prue. Vi har aldrig träffats, men brevväxlat har vi gjort i säkert 15-17 år, så vi känner varandra väl.

Prue hade en gång skickat mig ett gratulationskort som hon hade målat i akvarell. Det här kortet var så vackert och jag minns att jag hade det på min anslagstavla i mitt flickrum hur länge som helst. Antagligen hängde det där ännu när jag tog med mig anslagstavlan när jag flyttade hemifrån. Att låta Prue designa inbjudan var precis så personligt och viktigt som jag ville ha det. När hon tackat ja till uppdraget skickade jag en bild på kortet samt lite skisser och idéer via mail. Jag blev nästan tårögd över hur bra designen blev, och sedan fraktades originalet per post över hela jordklotet hem till oss.

 

En del av charmen med akvarellmålningar, är pappret. Som tur var kunde vi massproducera inbjudningar genom att skanna in designen, sätta till text i Photoshop och sedan printa ut färdiga kort på akvarellpapper. Min mamma hade en väldigt bra printer back then, så inbjudningarna såg verkligen ut som små akvarellmålningar.

Vi valde ett fyrkantigt format på korten, så att hitta kuvert som passade visade sig inte vara det lättaste. Ja vad gör man då?! Köper en rulle med grovt, naturfärgat papper från hartmans förstås, sånt där som är ämnat att täcka in golvet vid renovering ni vet. Sedan om man råkar hitta ett kuvert med perfekta mått så är det enkelt att rita av det i stadig kartong för att få en bra modell. Det här minns jag att vi satt och gjorde på golvet i vårt arbetsrum. Daniel ritade av och jag klippte ut, vek kanterna och tejpade ihop med dubbelhäftande tejp.

Inbjudningarna och kuverten pysslade vi med på hösten när vi ännu bodde i Vasa och jag antagligen hade ganska lite lektioner i skolan. På våren när inbjudningarna skulle skickas ut satt jag flera kvällar och STÄMPLADE namn och adress på kuverten. Det var pilligt och klottrigt med det gamla setet stämplar jag använde, men det blev så oerhört bra resultat. Som pricken över i beställde jag frimärken från postens webshop bara för att få något mer passande än de fula som fanns att köpa vid fysiska posten.

Jag gick verkligen all in redan från början, men det att jag satsade så mycket på inbjudningarna är inget jag ångrar eller skulle ha gjort annorlunda. Inbjudningarna var som sagt mycket viktiga för mig.

 

Next up: Brudbuketten!

Kommentarer

  • Sara 24/02/2016 11:50am (3 år sen)

    Alltså superfina inbjudningar! Älskar att de hade en personlig betydelse dessutom. Och jag håller absolut med dig att det liksom "sätter ton" för hela bröllopet och gästernas förväntningar.

Skriv en kommentar