Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna 2015

Istället för julgardiner och pappersstjärnor

Skrivet av lagombackansandra 07.12.2015 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

I år har vi inga julgardiner i fönstren i vardagsrummet... Ja vi har faktiskt inga gardiner alls i 3/4 fönster. För att ändå få den där ombonade julkänslan som jag tycker så mycket om, så tog jag till ett lite udda knep. 

 

  

 

-Amaryllis hängande i fönstren. Det är så enkelt att vem som helst klarar av det. Man hänger upp en snitt-amaryllis upp och ner, och fyller stjälken med vatten. Nu har vi ganska varmt i vardagsrummet, och speciellt vid fönstren där elementen finns, så då håller de inte så länge. Men jag tror att bara man skulle dra ner värmen lite så det inte blir så jättevarmt precis där amaryllisen finns, så skulle den nog blomma ett par veckor. Vackert är det hur som helst, och jag rekommenderar starkt!


No hätä

Skrivet av lagombackansandra 07.12.2015

Kategorier:
Taggar:

Hur man enkelt får det att dofta gott på hela vinden, undrar ni. -ha ett lakan att hänga på "tork" utomhus några veckor. Inse att det aldrig kommer att torka. Häng det inomhus på vinden istället. Njut


Rapport från hönshuset

Skrivet av lagombackansandra 06.12.2015 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det är mycket skriverier om vårt lands självständighet idag. Vi firar inte alls i år, inte ens med balen på tv. Jag har jobbat alldeles för mycket de senaste dagarna, och har ännu två dagar framför mig innan det blir lite längre ledigt. Med andra ord är jag ganska slutkörd och orkar inte alls med något extra. I hönshuset firas det desto mera. Typ. Igår kläcktes det nämligen två kycklingar, och idag kom det två till, alla ur våra egna ägg.  

 

  

 

Den främre gula kycklingen är en renrasig dvärgcochin (det är Josef, röd porslin, och Lisen, sotfärgad, som är föräldrarna till den), och den bruna på nedre bilden har en appenzeller som biologisk mamma. De andra två har jag ingen aning alls om vems ägg de kommit ur. Det här är en appenzeller: 

 

 

Så ni förstår att det är spännande att få se hur den börjar se ut som vuxen


Prickig chick

Skrivet av lagombackansandra 04.12.2015

Kategorier:
Taggar:

 

Appenzeller-hönorna är fortfarande de coolaste brudarna i hönshuset


Hönsen hälsar hej!

Skrivet av lagombackansandra 30.11.2015

Kategorier:
Taggar:

 Lisen är den enda som låter sig lyftas av Lenni

 

Och hönshuset mår bra. Hönorna är stundom lite rastlösa märker man, men så vill de inte heller gärna gå ut fastän de får. Jag vet faktiskt inte alls hur många värpande hönor vi har för tillfället. 9 kanske?! Men det betyder inte att vi får 9 ägg/dag. 4-6 skulle jag säga att det rör sig om för tillfället, och då är det en som ruvar och en som har kyckling. Vi har 3 tuppar, men bara en som väsnas. En av dem är en värphybrid, och har redan blivit så stor att man gott kunde få några portioner av honom. Ungtupp lär nästan vara lite delikatess har jag hört. Nu borde jag bara hitta någon som kan komma hit och demonstrera en slakt.


En julig Lillajul 

Skrivet av lagombackansandra 29.11.2015 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Varje år ordnas det julmarknad här i stan, i samband med julöppningen. Så också idag. Julöppningen i sig är inte längre särskilt välbesökt sedan marknaden flyttade från normens skola bredvid torget, till stjärnhallen i utkanten av centrum. De år jag inte stått vid butiken och sålt, har jag liksom många andra besökt marknaden, om inte annat så för stämningen. I år hade jag däremot turen att både få jobba OCH gå på marknad! 

 

  Tack till bordsgrannen Kotilan-Riikka som förevigade den glada Amaliaförsäljaren!

 

 

Jag tycker om äkta, redigt hantverk, så jag har svårt att hålls börsen stängd på marknader. Förra året köpte jag en liten bock av säv, och den var så fin att den fick stå framme hela året. I år fick det bli en stor modell av samma bock, tillverkad av en duktiga kvinna i Larsmo. Förresten ska ni titta in hos tidstjuven, där skymtar både undertecknad och många fina foton från marknaden. I år var också året när vi gav oss själva en Nykarlebystjärna till julklapp istället för att springa runt och leta något annat. Jag har längtar efter en sån stjärna ungefär lika länge som jag bott hemifrån, alltså 9 jular, men aldrig fått tummen ur.  

 

 

 

Självklart har vi en lillajulgran också. En äkta. I år inte en som är stulen eller ens hämtad ur egen skog... Jag frågade snällt på marknaden om jag kunde få en av dem som funnits som prydnad på scenen, så jag inte behövde börja gå i skogen efter en lång dag. Och det fick jag. Så stort tack till Nkby Älvorna för årets lillajulgran! De små julgransbollarna i glas har hängt med ända sedan något av de första åren Daniel och jag bodde i Vasa. Ska det vara julgransbollar ska de definitivt vara i glas och inte plast (fastän de nu studsar bättre enligt katterna).  

 

     

 

När jag var liten lämnade alltid lillajultomten ett par paket under granen så länge vi åt mat vid Fammos. För Daniel lär de ha slängt in dem genom dörren. Här på Källbackan lämnar han dem tydligen i hönshuset. Kreativ tomte det där. I paketen fanns det ett pussel och varsit batteridrivet tärneljus åt barnen. Väldigt uppskattat ska ni veta! Hoppas ni också hade en fin Lillajul, och att den första adventssöndagen blir skön! Själv ska vi på ett 9-årskalas till Edsevö.


Mycket vitt

Skrivet av lagombackansandra 23.11.2015

Kategorier:

 

 

Det känns sorgligt att veta att allt det här vita vackra antagligen kommer att smälta bort ganska snart :( Men kanske våra sängkläder råkar torka istället ;)


De rädslorna, förr och nu

Skrivet av lagombackansandra 23.11.2015

Kategorier:
Taggar:

När jag var liten fanns det några saker som jag var extremt rädd för. Möss, jordbävningar, bränder och åska. Nu när jag är vuxen är det kanske bara bräder jag fruktar, men det är inget jag går omkring och är rädd för dagligen.  

 

Härom dagen hade vi faktiskt en liten mus i säcken med hönsfoder. Jag varken skrek eller sprang iväg. Jag hämtade Leon så han skulle få se. Det finns andra saker än möss och åska att vara rädd för. Jag är rädd för våldet som kommer allt närmare oss här i trygga Finland. Jag är rädd för att förlora någon närstående.  Vi är bortskämda med en trygghet som rent av är unik i vår värld. Tänk bara... vi har varken krig, jordbävningar, orkaner, tsunamin, stora skogsbränder, svält, sjukdomar, farliga djur eller ens farliga åskväder. Vad vi har är fyra vackra årstider med temperaturer som rör sig mellan -30 och +30.

Vi har stora fina sjukhus som gör allt som står i deras makt för oss och våra nära. Hos oss dör till exempel väldigt få mammor vid förlossningen, och eventuella komplikationer löser oftast sjukvårdarna galant. Vi kan återuppliva människor med hjärtstopp, och bara det låter så otroligt i mina öron. Är det inte egentligen väldigt lite vi inte kan göra inom sjukvården. I helgen somnade en ung man från grannkommunen ändå in i cancer, trots våra fantastiska sjukhus. Hela trakten är berörd och Janne Grönroos gråter i radio. Jag kände faktiskt inte Basti, men när en ung människa dör så kommer det ändå så nära.  Jag har ingen som helst point att komma till. 


Vår snöfyllda småstadsidyll

Skrivet av lagombackansandra 23.11.2015

Kategorier:

Skrivbordet var fullt med fjärilstavlor och andra prylar, så jag kom mig aldrig så långt som att tömma gala-bilderna ur kameran... Men de kommer!!  Istället kan jag återge kvällen med lite snöiga iPhonebilder från källbackan. 

 

            

 

Det gick upp ett ljus vid kvällsmaten, att det med stor sannolikhet beror på aktivitetsbrist att barnen mest bara är sura och slåss. Då gick vi ut hela familjen och åkte lite pulka och spark nerför gatan. När vi korsade de andra gatorna tänkte jag på det som mamma berättat om när hon var liten, bodde på källbacken och de brukade åka spark nerför gatan. Då var kanske trafiken lite annat, men så länge man är försiktig så går det an. Leon ville göra snöänglar (det har han lärt sig från appen "små byggare" där en byggarbetare gör en ängel i våt cement), och byggde också en snögubbe mitt på gatan. Så kan vi också konstatera att Milli är en sån som tycker om fart och fläkt, våghalsig som hon är. Alla utom Daniel somnade sedan gott. Det är därför jag bloggar nu mitt i natten, för att jag alltid piggnar till sedan när jag förflyttar mig från soffan till sängen.


För säkerheten

Skrivet av lagombackansandra 19.11.2015

Min mamma (hej mamma!) har alltid kallat mig till "Knaperfia" för att jag funnit det mycket tillfredsställande att knapra bort tejpbitar och sånt. Den talangen är nu säkrad för framtiden i och med mina barn.  

 

 

Därför har jag för säkerhets skull kollat upp mina krukväxter med Giftinformationscentralen för att säkert inte har något som är giftigt här hemma. Det skulle jag rekommendera att alla föräldrar gör, bara för att vara på den säkra sidan. Om ni inte ver vad ni har för växter kan ni, om ni vill, skicka en bild åt mig så kan jag försöka mig på ett namn. "Vardagsflowsnabelagmailpunktcom" är adressen.