Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna februari 2016

Jag gjorde rätt val!

Skrivet av Sandra Neuman 29.02.2016 | 1 kommentar(er)

Det där att fälla de stora och frodiga träden som omringade gården och gav den där mysiga lummigheten var verkligen inget lätt beslut. Jag gillar ju den där gröna djungeln och strävar hela tiden efter väggar och tak i min trädgård. Speciellt nu det här senaste träden vi fällde så kändes aningen tungt att ta bort, för de gav så mycket.

 

Men. Idag när solen skiner och jag har tankarna helt på frågan var det nya tunnelväxthuset ska placeras, så ser jag att vi har gjort helt rätt val. Solens strålar tar sig galant genom träden och köksträdgården kommer att bada i solljus senare i vår. Träddungen på granntomten lär ska gallras ur lite också, så då när det bara är tallarna kvar blir det lagom skuggigt.

 

När jag tog på mig mina crocs och gick ut för att fota den här bilden kom en transportbil körandes här på gatan. Den transportbilen kom med ett paket innehållandes det nya tunnelväxthuset. Nu kan jag på allvar fundera på placeringen och ganska snart sätta upp tunneln för att kunna starta en varmbänk i en mer skyddad miljö.

Vad en varmbänk är måste jag gå djupare in på vid ett annat tillfälle, när barnen inte håller på att slå ihjäl varandra bakom mig.


Ett grönsaksland blir till

Skrivet av Sandra Neuman 28.02.2016 | 2 kommentar(er)

Nu är det dags. Jag föstår att ni har väntat och längtat efter det här, så nu ska ni äntligen få se hur köksträdgården gick från blöt och skuggig mossmatta till prunkande grönsaksskafferi.

 

Men ni ser väl potentialen? Det är dessutom söderläge med potentiell sol nästan hela dagen, så att det var planterat tre stora pilträd kändes nästan lite slösaktigt (iallafall för en odlingsnörd som mig).

2011 använde vi bara det gamla jordgubbslandet (längst in i kilen bakom uthuset) till potatisland. Pilträden fanns kvar och skräpade lika mycket som de alltid gjort. Ni kan hålla i minnet hur det lilla skjulet med blå dörr står, för det står fortfarande kvar på samma ställe. Bakom Daniel syns de tre pilarna på rad.

I maj 2012 fick vi nog av pilarna och sågade ner två av dem. Det blev förstås mycket luftigare direkt, och efter att vi plockat bort alla miljoner rötter så hade vi faktiskt något som liknande ett trädgårdsland.

Här på de två första bilderna hade vi planterat ner våra två päronträd, 'pepi' och 'aune'. Stenarna är någon slags plan över hur jag då hade tänkt mig gångar och rabatter, för i det här skedet var det ännu inte en stor odlingsyta för grönsaker. Jag tror den tanken närmast berodde på all kvickrot och annat ogräs som växte ganska hejvilt vid uthusväggen.

 

Här hade jag ännu ganska lite kunskap om hur man odlade, så vi började försiktigt med mycket potatis, lite morötter, sallat, ärtor och kanske något mer. Men minns jag rätt så lyckades det inte så bra och det enda vi kunde skörda var potatis. Men så var jag också gravid så orken var inte riktigt på topp heller.

 

2013 när vår son var född och redan några månader gammal så började vi med jordbrukandet ganska tidigt på våren. Eftersom Källbackan, där vi bor, gör skäl för sitt namn, så kan det vara väldigt vått på en del ställen. Speciellt på våren efter att vi tog ner de väldigt törstiga pilträden hade vi översvämning i grönsakslandet. Så det första vi gjorde var att gräva ett långt dike bara så att all fukt skulle ha någonstans att ta vägen. Samtidigt passade vi på att förstora grönsakslandet en aning.

 

Till min första morsdag fick jag ett växthus, och det satte vi efter många om och men precis mitt i grönsakslandet på bästa stället. Valet av plats gjorde vi mycket för att få något som skärmade av lite från grannens gård och gjorde grönsakslandet mer intimt och eget.

 

 

Mot slutet av säsongen hade vi faktiskt ett riktigt frodigt grönsaksland med ringblommor, grönkål, palsternacka, dill, sallat, ärtor, morot och jag minns inte vad.

 

 

I växthuset hade vi mest chili (jag tror till och med att vi fortfarande har kvar av de frukterna i botten av frysboxen), någon enstaka gurkplanta och paprika, ett par busktomater jag fått av Daniels kusin och längst bak grönskade passionsblomma på vardera sida av bänken. Passionblomman kom från frön ur en passionsfrukt som jag sått tidigare på våren.

 

2014 fick vi börja med att bygga upp växthuset igen. På senhösten stormade det ganska ordentligt, och en novemberkväll hade vinden fått tag i växthusdörren och rivit sönder hela gaveln, och flera skivor hade blåst iväg. Så fällde vi också det tredje och sista pilträdet för att kunna utöka våra odlingar ännu mera. Vi fällde också en björk för att få mer sol i grönsakslandet.

I maj var jag redan halvvägs i graviditeten med andra barnet och hade svåra foglossningsbesvär i ryggen, därför bestämde vi oss för att bygga odlingslådor till grönsakslandet. Eftersom vi hade en 1-åring som kröp omkring, och Daniel jobbade mer än vanligt trots att vi hade siktat på att han skulle vara ledig, fick vi massvis med hjälp av familjen för att kunna genomföra det här projektet (som skulle underlätta för mig).

Resultatet blev så mycket bättre än vad jag hade trott, och att odla i lådor ger en helt annan känsla åt grönsakslandet.

 

Det här året minns jag speciellt som det året när vi skördade hur mycket gurka som helst i växthuset. I odlingslådorna trivdes verkligen grödorna, speciellt grönkålen som vi bara skördade och skördade och fortfarande har kvar av i frysen trots att vi varit givmilda.

 

Förra året, 2015, var det första året som jag faktiskt kunde satsa på grönsakslandet, och det gjorde jag trots att vår dotter bara var 6 månader. Ja, grönsakslandet och hönsen, för det var då på våren de kom in i bilden.

 

Det här är absolut inte den bästa jämförelsebilden, men tillräckligt bra för att det ska synas att vi slutat odla gräsmatta och numera odlar mat.

2011-2015

Jag kan också lova att det kommer se mycket mer annorlunda ut redan nästa gång vi kommer oss upp i vattentornet. Flera odlingsbäddar har kommit till, och den där gröna häggen till höger här på sista bilden är den som vi sågade ner förra helgen.

 

Och slutligen kartan. Det är alltå halvan neråt som det här inlägget har handlat om. Den sista fjärdedelen är inte mycket att se, men jag ska se om jag får skramlat ihop några bilder därifrån också någon gång.

 


Små näbbar

Skrivet av Sandra Neuman 28.02.2016 | 1 kommentar(er)

image12

Jag skulle gissa att vi om högst 30 minuter har en liten isbar-kyckling i hönshuset. Det här kallas hålslag, och efter det första hålslaget kan det ännu ta ett dygn innan kycklingen är ute. Här väntar vi ca 16 kycklingar inom de närmsta dygnen.


Fråga floristen: Bröllop

Skrivet av Sandra Neuman 27.02.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Det kom några jobbdagar emellan bröllopsspecialen, men riktigt snart ska ni nog få se på min egen brudbukett och höra historien om den. Så länge kan ni läsa den här artikeln om brudbuketter som trevliga Rebecca har skrivit. Det är synd att blommorna fick så konstig färg på bilden när de egentligen är trendigt puderrosa, champagne och smutsrosa.

 

Like this. Alltså jag älskar den här kombinationen med den här småbladiga eucalyptusen till.

 

Ni kan passa på att ställa frågor kring brudbuketter och bröllop i det här inlägget, så svarar jag på dem i bröllopsspecialen. 


Groddar, groddar

Skrivet av Sandra Neuman 26.02.2016 | 1 kommentar(er)

 

Det är en riktigt, riktigt lyxig detalj att få klippa lite smörgåskrasse på i sitt egna kök, och sätta på en liten knäckebrödsbit som ens son har bakat med mommo tidigare på dagen. Det här är en storbladig smörgåskrasse, men jag kan inte påstå att den riktigt lever upp till förväntningarna. Kanske skulle det synas större skillnad om man sådde den utomhus och lät den växa upp till högre höjder. Nä men i fortsättningen väljer jag kanske hellre de mycket mer förmånliga smörgåskrassefröpåsarna (huh, ett så långt ord!) från matbutiken.

 

Och låt mig presentera; Den tredje omgången av ärtskott på några veckor. Det är inte för att vi har ätit upp skotten som jag sått nya... Nej det har liksom misslyckats så till den grad att ärterna mer eller mindre möglat bort. Den här gången experimenterade jag dessutom en aning och sådde två våningar med ärter. Jag tänker mig att det kan ha tre olika utgångar.

    1. Ärtskotten växer upp jättejättejättetätt och man får på det viset mycket på liten yta.
    2. Första våningen gror och växer upp, och när man har skördat den har den undre våningen hunnit upp så långt att den får växa till sig i lugn och ro.
    3. Övre våningen växer och kväver den undre våningen med ärter.

 

Jag hoppas givetvis att det är alternativ B som blir det vinnande konceptet, men jag tror tyvärr att C har en ganska god chans också.

 

Btw. Good News! Snart finns det äldre bloggtexter att läsa också!


En ny poddfavorit

Skrivet av Sandra Neuman 25.02.2016

Jag skrev om trädgårdsrelaterade podcasts tidigare i år, och då blev jag tipsad om Sveriges radios podcast " Grönsakslandet". Nu vill jag tipsa vidare om den, för den var det mest fantastiska jag lyssnat på! Två trevliga kvinnor som pratar om trädgård och berättar om alla möjliga knep och idéer om hur man kan göra. 

En verkligt inspirerande underhållning!

 

3452573 1400 1400

Det passar så bra för mig att lyssna på poddar såna här dagar när det ska bindas begravningsbuketter och hårkransar, sånt som tar tid. Problemet är bara att jag blir så ivrig i mina tankegångar och skulle nästan kunna springa hem och så lite mer tomatfrön eller något sånt.

Vad gör ni en sån här solig dag med massa vårkänslor?


Bröllopsspecialen del 2

Skrivet av Sandra Neuman 24.02.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Bröllopsinbjudan var den första detaljen som jag ansåg viktig. Den tycker jag att sätter prägeln på hela bröllopet och skvallrar lite om storleken, engagemanget och stilen. Vår inbjudan blev faktiskt designad ända bort i Australien, av min oerhört konstnärliga brevvän Prue. Vi har aldrig träffats, men brevväxlat har vi gjort i säkert 15-17 år, så vi känner varandra väl.

Prue hade en gång skickat mig ett gratulationskort som hon hade målat i akvarell. Det här kortet var så vackert och jag minns att jag hade det på min anslagstavla i mitt flickrum hur länge som helst. Antagligen hängde det där ännu när jag tog med mig anslagstavlan när jag flyttade hemifrån. Att låta Prue designa inbjudan var precis så personligt och viktigt som jag ville ha det. När hon tackat ja till uppdraget skickade jag en bild på kortet samt lite skisser och idéer via mail. Jag blev nästan tårögd över hur bra designen blev, och sedan fraktades originalet per post över hela jordklotet hem till oss.

 

En del av charmen med akvarellmålningar, är pappret. Som tur var kunde vi massproducera inbjudningar genom att skanna in designen, sätta till text i Photoshop och sedan printa ut färdiga kort på akvarellpapper. Min mamma hade en väldigt bra printer back then, så inbjudningarna såg verkligen ut som små akvarellmålningar.

Vi valde ett fyrkantigt format på korten, så att hitta kuvert som passade visade sig inte vara det lättaste. Ja vad gör man då?! Köper en rulle med grovt, naturfärgat papper från hartmans förstås, sånt där som är ämnat att täcka in golvet vid renovering ni vet. Sedan om man råkar hitta ett kuvert med perfekta mått så är det enkelt att rita av det i stadig kartong för att få en bra modell. Det här minns jag att vi satt och gjorde på golvet i vårt arbetsrum. Daniel ritade av och jag klippte ut, vek kanterna och tejpade ihop med dubbelhäftande tejp.

Inbjudningarna och kuverten pysslade vi med på hösten när vi ännu bodde i Vasa och jag antagligen hade ganska lite lektioner i skolan. På våren när inbjudningarna skulle skickas ut satt jag flera kvällar och STÄMPLADE namn och adress på kuverten. Det var pilligt och klottrigt med det gamla setet stämplar jag använde, men det blev så oerhört bra resultat. Som pricken över i beställde jag frimärken från postens webshop bara för att få något mer passande än de fula som fanns att köpa vid fysiska posten.

Jag gick verkligen all in redan från början, men det att jag satsade så mycket på inbjudningarna är inget jag ångrar eller skulle ha gjort annorlunda. Inbjudningarna var som sagt mycket viktiga för mig.

 

Next up: Brudbuketten!


Bröllopsspecialen del 1

Skrivet av Sandra Neuman 23.02.2016 | 2 kommentar(er)

I och med att sevendays kör en bröllopsspecial på dagstidningarna på torsdag så tänkte jag köra en liten bröllopsspecial här på bloggen. Jag tänkte berätta lite om detaljerna kring vårt bröllop som gick av stapeln för snart 6 år sedan.

Samma dag som kronprinsessan Victoria gifte sig med sin Daniel, blev jag fru till min Daniel. Mina släktingar valde ändå att närvara trots släktskapet också till kungligheterna. Haha, nä jag skojar, vi är inte SÅ nära släkt att vi var bjudna till något kungligt bröllop. Däremot fick vi uppspelat en fin liten sketch om släktskapet på vårt bröllop.

 

En något stirrig bild av när jag knaprar på nätet där Prins Daniel sedan fångas upp.

Fakta: Karl XIV Johan råkade få barn med en hovdam (som nerdegraderades till tvätterska) vid namn Forsberg. Sonen Johan Forsberg gick till sjöss och landsteg i Oravais. Johan fick en son som fick en dotter som är den kvinna vi kallar till Mommi vars 101-årsdag vi firade förra veckan. Johan Forsberg, prinsen (eller slarv-Johan som han gick under) jobbade som skomakare här i Nykarleby och är också begravd här på gravgården. Här går det att läsa om honom.

 

Back to business.

Vi började planera ca ett år på förhand. På den tiden bodde vi ännu i Vasa och jag studerade till trädgårdsmästare inom blomster och handel (det betyder ungefär samma arbetsuppgifter som en florist, men mer på grundnivå). Redan då hade vi bröllopsbinderi på schemat i skolan, och på det viset kom jag närmare ämnet.

Det fanns inget Pinterest, men jag hängde en del på bröllopstorget och googlade för att brainstorma idéer till dukningar och dekorationer. Just det här med detaljerna var viktigt för mig som är en kreativ människa och verkligen ville pyssla och göra hela bröllopet personligt. Att det skulle bli personligt hade jag klart för mig redan i startgroparna.

Vad som däremot inte var så viktigt för mig var brudklänningen. Jag hittade en annons på dåvarande onsdagsloppis-annonserna i VBL om en brudklänning. Det man sålde på de annonserna fick inte kosta mer än 99€, så det var vad klänningen kostade. Jag tog med mig en kompis till Sundom, provade klänningen bredvid en spjälsäng i en barnkammare, och köpte den. En brudklänning provade jag alltså. En enda. Ibland undrar jag om jag gick miste om något stort när jag inte provade fler. Men sedan satt den så bra och så ville jag så ogärna lägga tid och pengar på något som skulle hänga i garderoben sedan. Och gift blev vi ju ändå.

I morgon tänkte jag publicera ett inlägg om inbjudningskorten.


En överblick

Skrivet av Sandra Neuman 21.02.2016 | 2 kommentar(er)

Wow så många ni är som hört av er med positiv feedback på bildbomben från vårt lilla parkområde (eller vad man nu ska kalla det... loungen kanske. Eller retreaten). Jag är överväldigad och tackar enormt mycket för er uppskattning.

Ni är också flera som blivit nyfikna på resten av gården, och javisst ska ni få se hur det ser ut där också. Jag hade tänkt suga på karamellen en stund bara för att det tar så mycket tid att leta fram bilderna. Men som plåster på såren ska ni få se en lite mer detaljerad skiss med lite förklaringar.

 

Om ni förstorar så kanske ni ser vad det står för beskrivningar på alla väsentligheter, men jag ska försöka förklara också. Vårt hus långsida är mot norr, liksom grindarna där vi kör in bilen.

Uppe till vänster är den fjärdedel av tomten som ni redan har fått se bilder på. Vårt hus är ungefär 80 kvadratmeter (två våningar, så totalt 160kvadratmeter) och uthuset nästan detsamma, bara för att ni ska få någon slags uppfattning om storleken. Den här delen är färdig, så här får det överlag bara växa och frodas nu.

Uppe till höger, om vi delar in tomten i fyra lika stora delar, så är den enda gräsmattan som finns kvar. Här får barnen härja fritt och har gungor, lekstuga, sandlåda och en kulle (byggd av gräsmatta som vi fraktat bort från resten av tomten). Längs med staketet mot gatan (uppåt i bild, som är mot norr) planerar jag att terrassera och plantera bärbuskar. För tillfället växer det mest lupiner här, och när de har blommat ut så tar kirskålen över. På gränsen mellan gräsplanen och grusplanen finns en lång rad med kilstenar, och bredvid den har vi planterat en lika lång häck av måbär. En likadan häck har vi planterat vid östsidan av huset.

Hela nedre halvan av tomten är tillägnad odling och höns. För tillfället får hönsen den vänstra halvan eftersom ogräset hade fått för bra fäste och festat loss. Min plan är att de får sprätta hejvilt och picka i sig åtminstone ännu i år innan jag kommer invaderande med mina odlingar. Det som heter "hönsgård" på bilden är en hage med tak som de under sommaren har obegränsad tillgång till. Inhägnaden där bland annat komposten finns får de vara i på kvällar och helger när vi är hemmavid.

Nere till höger är min ögonsten. Köksträdgården. Den här delen kommer jag ganska snart att skriva mer ingående om, så jag håller mig väldigt kortfattad nu. Växthuset är det som är rutigt, och de fyrkanter som är streckade är odlingslådor medan de som bara är lilafärgade är odlingsbäddar utan ram (nu ser jag att jag har glömt att strecka tre av odingslådorna, de som är närmast växthuset). Odlingsbäddarna grävde jag i höstas, så de är ännu så gott som "oanvända" (om man bortser från att fyra av dem är satta med vitlök). Det är här vi jobbar oss framåt nu, så det kommer antagligen att förändras en hel del.

 

Det är inte alla som har ett café vid trädtopparna och utsikt över sin egen gård. Men vi har. Jag själv har inte varit uppe i vattentornet på flera decennier bara för att jag lätt får svindel av hissar, men nu som då skickar jag upp Daniel för att dokumentera.

Mer än så här får ni inte se för tillfället. Men en liten överblick kanske ni ändå fick.


Bye bye fula häggar!

Skrivet av Sandra Neuman 20.02.2016 | 1 kommentar(er)

Det är sällan jag är ledig på lördagar, så nu när jag för en gångs skull int jobbade, så passade vi förstås på att gå ut på gården och uträtta lite. Vi hade tänkt ta ner de här träden redan i höstas, men väntade tills nu eftersom träden behövde fällas över odlingsområdet.

Idag föll de 8:onde och 9:nde trädet här på våra 1072 kvadrat. De flesta träd som vi tagit ner under åren, har varit stora fula häggar som varje år först blommat jättefint, men sedan drabbats hårt av häggspinnmal. Dessutom har de varit placerade längs med tomtgränsen mot söder, och på det viset skuggat och gett upphov till oanvändbara områden.

 

Visst har jag tyckt om lummigheten de här större träden har bidragit med, men i det här fallet så väger solljuset mer än rumskänslan. Och rumskänslan, den räknar jag med att kunna skapa på nytt med mer användbara träd som ger frukt. Vi har en ful-hägg ännu, men den har jag inte vågat ta ner ännu för att granntanten vill titta på blommorna. Men småningom ska nog den också ner, om inte annat så för att den börjar vara så otroligt stor att man får vara rädd att den faller.

 

På tal om fruktträd så skadades faktiskt ett äppelträd när den första häggen föll idag. Daniel såg det inte, så två av kvistarna (det var ett ungt träd så den hade kanske 5 kvistar totalt) strök med. Det var ett familje-äppelträd med 5 sorter (nu är det bara 3). För att rädda det satte jag sår-vax på skadorna. Men nu när det bara har kvistar på en sida av stammen tror jag att jag gräver upp det i vår och flyttar det någon annanstans. Ett så fult äppelträd behöver inte paradplatsen mitt i grönsakslandet.

Riset, ja det får ligga på hög ännu till våren så får vi se om det blir ett stort eller litet risstaket för insekter, eller om jag flisar ner en del att ha mellan odlingslådorna.