Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna mars 2016

Kål to be

Skrivet av Sandra Neuman 31.03.2016 | 2 kommentar(er)

Jaha, var ska jag nu sätta allt det här då? Det är en första kålsådd som jag räknar med att plantera ut i slutet av maj, den ska helst planteras om två gånger innan det. Gissa hur trångt det kommer att bli när alla de här plantorna står i större krukor. Har jag riktigt tur så blir maj en varm månad och alla (då) stora fina kålplantor kan vistas i tunnelväxthuset (det som fortfarande ligger nerpackat i en låda i garaget). I annat fall får vi leva väldigt tätt inpå varandra innan de flyttar ut. Plantorna alltså.

 

För de nördiga kan jag berätta att det är Vitkål, Spetskål, Savoykål, Broccoli, Blomkål, Kålrabbi, Grönkål, Mizuna, Fänkål och NyZeeländsk spenat. 


Den hårfina gränsen

Skrivet av Sandra Neuman 31.03.2016 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Det är så lätt att falla i fällan. Duktighetsfällan. Ivrighetsfällan. Eller helt enkelt bara en snedvriden syn på vad man är kapabel att utföra. Mitt handikapp är att mitt lager för energi är jättejättelitet och mitt tålamod obefintligt.

 

När jag står på den här stenen och tittar ut över hela köksträdgården, drömmer jag om den där oändliga grönskan jag nämnde om i inlägget med min favoritbild. Det är den där riktigt prunknande köksträdgården jag vill ha, och det kommer jag också attt lyckas skapa, men inte ännu på några år. Det går inte när man inte äger ett energiförråd som tillåter att orka med både barn, jobb och intressen.

 

Visst vill jag ha både varmbänkar, kallbänkar och what not. Men det är helt enkelt inte läge för det just nu. Förutsättningarna finns inte, och egentligen är det inget jag sörjer heller. Efter det där tunga året när jag var ordentligt utbränd så lärde jag mig var gränsen går. Nu måste jag jämt och ständigt säga nej åt mig själv och dra i bromsen innan det blir för överväldigande. Min trädgård ska inte få bli en fälla och ett stressigt inslag när det är stressen jag försöker motverka med hjälp av trädgården.

 

Hur gärna jag än skulle vilja ha en köksträdgård lika prunkande som skillnadens trädgård så är det inget man jobbar fram på några år. Det går, men då ska man redan ha experimenterat sig fram till hur man gör olika odlingsbänkar, vilka grönsaker som går att så på hösten för att kunna skörda asap på våren, och när man ska börja så kål för att kunna plantera ut i maj. Allt det där tar tid att lära sig.

 

En trädgård ska få ta tid, också en köksträdgård. Jag har som mål att ha ett nytt projekt per år, och sedan blir det säkert många fler, men ursprungligen har jag ett mål, eller utmaningar kanske är ett bättre ordval. Nu har jag redan flera nya odlingsbänkar att fylla sedan senhösten (Läs Här och Här om det) och min ena utmaning för i år är att lyckas kombinera vitlöken i de bäddarna med rotsaker.

 

Jag gillar utmaningarna jag ger mig själv varje år, och det driver mig hela tiden lite framåt i mitt odlande. Men det får inte ta över, så därför är det bra att minnas grunderna som potatislandet, sallaten och ärterna. 


...Och vad som är ännu viktigare att minnas är att man inte MÅSTE. Det finns utmärkta grönsaker i supermarkets ekohylla, och närodlat att köpa på torget. Så att jag odlar egna grönsaker hänger inte alls på vårt överlevande. Men mitt överlevande hänger helt klart på den hårfina gränsen mellan utmaningar och det överväldigande med att prova på.


Framtidens tupp

Skrivet av Sandra Neuman 30.03.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det här är Kjelle. Det är vår nya tupp. Till hösten när han är stor och stark är det tänkt att det är han som ska få leda hela flocken med tanter. Tills dess ska min mosters tupp Evert Tuppelius bo här som en slags sommarfågel (hehe), och få styra och ställa lite bland hönsen. Den där lilla Josef som vi har från förr är som sagt mest intresserad av sin enda fru Lisen.

Kjelle är en marantupp (gökfärgad maran/kopparmaran-ish) så jag förväntar mig en stor, ståtligt och framför allt randig snygging på gården sedan.

Bor man på Källbacken så måste man väl ha en Kjelle, tänkte jag.


En favoritbild

Skrivet av Sandra Neuman 29.03.2016 | 1 kommentar(er)

Jag har många, många favoritbilder som jag skulle kunna dela med mig av nu när Kittys måndagstema denna vecka är "favoritbilder. Men det är specifikt en som jag förknippar med mig själv och min trädgård. En som är precis så där frodig och lugn som jag vill att min trädgård ska vara.

Ni såg den i mitt första inlägg, men den tål att visas igen.

Allt det där gröna i bakgrunden är ogräs, men det låtsas jag såklart inte om. För mig är det bara oändligt med mat som växer i långa banor. Det här är mitt zen.

 

Hälsningar från lunchbordet.


I förrgår och idag

Skrivet av Sandra Neuman 28.03.2016

Äntligen! Som jag har väntat på den här dagen! Vågar man säga att det är vår på riktigt nu när snön smälter bort i rasande fart (vintern rasar, vet ni ju)? Det är lika fantastiskt varje år det händer, för det händer på en gång!

Titta nu bara!

Det är från i lördags och idag. Det är inte bara mycket mindre snö, utan också lite uppsnyggat framför uthuset. Svärmor kom hit och lekte med Leon igår, så kunde vi gå ut och städa tillsammans. Sånt är vi tacksamma för. 
Nu väntar vi bara att isen på grusgångarna i skuggområdet också ska smälta så behöver vi inte halka runt när vi går till hönsen. Jag står alltså på vår trappa vid ytterdörren och fotar. Den dörr som är öppen på båda bilderna är Hönshuset. Dörren till höger om den är "Björnes magasin" där det förvaras cyklar och sånt. Den lilla plätten där det fortfarande är snö, är vår damm.

 

Idag på morgonen sa jag att det är slöseri på grannvädret när det blåser som det gör, för då är det ändå så kallt att det inte är särskilt trevligt att vistas utomhus. Vädergubbarna hörde mig och lät det blåsa från det hållet att det inte kändes freezing hos oss. Så medan Lill-Milli sov sin tupplur i vagnen, donade vi andra i köksträdgården.

 

Daniel och Leon pumpade bort många liter vattnet ur växthuset i hopp om att snart kunna sätta några kilon grus på "golvet" och på så vis både få dränerat och höjt upp. Sedan tänkte jag också göra nya bänkar att plantera i. Allt det här borde redan vara gjort så skulle jag kunna börja så lite tidiga grödor... Men snart!

 

Jag kvistade de fällda häggarna och sorterade riset och stockarna var för sig. Ni kan tro att det hjälpte till att förhöja trivselnivån att få bort den där plocke-pinn-högen. Stockarna ska huggas till ved eller något, och riset tänkte vi flisa ner och fylla på mellan odlingslådorna med. Ett rejält träningspass.

 

Det är så roligt att se alla nya odlingsbäddar jag grävde förra hösten! Jag älskar att det syns att det händer något här på gården. Att vi jobbar och får mat på bordet. Det där lite röriga med att ha en brukbar jord.

 

Som pricken över i fick vi sniffa på hundvalpar nu ikväll. Vi hade en gång en labrador, men han fick flytta till Replot eftersom mina nerver inte höll för hans hyperenergi. Kanske var det också därför det räckte för mig att bara sniffa och mysa en stund med andras valpar, och veta att vi inte behöver bekymra oss.

 

Helt klart en fenomenal annandag påsk! Det enda jag inte hann med var att så kål för uppdrivning, men så vet jag inte heller var jag ska börja placera mina sådder.


Gult är fint!

Skrivet av Sandra Neuman 27.03.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Det blir definitivt påskfeelis på jobbet när man sopar hela trottoaren och sedan slänger ut buketter och narcisser framför butiken. Jag har saknat det här att varje dag få "skylta om" på utsidan när allt ska bäras ut igen efter natten.

Jag älskar gult, så nu till påsk är det extra roligt att få styla utsidan när det ska vara gula blommor. Det är också mycket enklare att få till en helhet när det inte är tusen olika färger som ska matchas ihop. Så lyser det långa vägar också, så det syns att vi har öppet.

 

 

Jag blir lite sugen på att införskaffa en forsythia-buske. Det är de gul-blommande kvistarna i den stora vita byttan som är forsythia-kvistar. Blommar på våren innan bladen kommer. Fantastiskt fin!


After work -garden style

Skrivet av Sandra Neuman 26.03.2016 | 1 kommentar(er)

Jag har hört att folk brukar syssla med after work. Det är inget jag orkar med så där till vardags. Men på lördagarna när vi inte har öppet lika länge så kan det hända att jag slår till med lite after work, typ att städa hönshuset.

Idag blev det en annan typ av after work -sådd.

 

''

Först och främst behövde jag få ner svartrot-fröerna i jorden, så att de så småningom kan börja utvecklas. Men eftersom svartrot växer jäääääättelångsamt och ska skördas först i höst någon gång, så sådde jag olika grejer mellan raderna med rotfrukt (det blev en rad med rödbeta i mitten). Lite olika vintersallat, men eventuellt kan det vara aningen tidigt och risken finns att de fröerna hinner ruttna bort.

Jag hade några färdigt drivna plantor av vintersallat (den som heter något med 'verte...' tydligen 'verte de Cambrai' efter att jag kollat). Om de klarar av att utplanteras på det här viset har jag ingen aning om, men det kommer jag aldrig heller att få veta om jag inte testar. Samma sak gäller med vintersallats-sådderna som kanske ruttnar -det får jag aldrig veta om jag inte provar. Och om det misslyckas, så kan jag bara så på nytt vid ett senare tillfälle.

 

Det fina med att ha hönsens rasthage mitt i köksträdgården, är att man altid har sällskap. Prillan här på den nedre bilden är en av orginalhönorna som snart har varit här i ett helt år. En väldigt skön böna som har ruvat fram många många kycklingar. Det är också hon som bossar över de 14 små kycklingarna vi har i hönshuset nu också, men idag tog hon tydligen en morsvila i hagen.

 

Här i bäddarna kommer det snart att titta upp många små vitlöksstjälkar.

 

 

Äntligen börjar man se skymten av töväder och synliga odlingsbänkar. Och översvämning. Det är katastrofalt mycket vatten precis överallt. I växthuset står vattnet halvvägs upp på stövelskaftet när jag i själva verket bra skulle kunna börja driva upp plantor där så småningom. Slöseri med utrymme och varmluft vill jag påstå.

 

Avslutningsvis, den viktigaste bilden på hela dagen. Bevisens bevis på att det är nu det är på gång.

En tiny liten snödroppe-knopp!!!! Ett sant vårtecken! ...och tänkt, nu har vi ännu två lediga dagar att ta vara på.


Fröberoendet

Skrivet av Sandra Neuman 25.03.2016

Jag erkänner, det börjar utvecklas till ett beroende det här med att beställa frön. Jag till och med gör det mitt i natten när ögonen redan är på väg att stängas.

Från och med nästnästa vecka börjar rötter, lökar och knölar levereras från exotic garden. Sättlök och sättpotatis har jag beställt därifrån och de kan faktiskt behöva lite sällskap i sitt paket, så då satte jag in en tilläggsbeställning med lite frön och några rötter. Rosenskära, mera rödbetor, rättika och nakenfröpumpa. 

 

Den här rödbetssorten heter 'chioggia'

 

I måndags när jag var på NÖTs månadsmöte var det mycket eftersom det skulle pratas om dahliaknölar och andra sorters lökar och rötter. Jag gillar det där invecklade med dahlior, och att de kan se så olika ut. Så i min beställning finns också en dahliaknöl som heter 'pastel florart', en slags rosa-aprikos nyans på en enkel blomma.

Ibland funderar jag om jag provar på FÖR mycket nytt i år. Men sen så är det faktiskt inte hela världen om man misslyckas lite.


Var får man ha höns?

Skrivet av Sandra Neuman 25.03.2016 | 7 kommentar(er)

Kategorier:

Jag har fått flera förfrågningar om jag kan skriva om höns och hönsskötsel. Och det kan jag göra, och har så tänkt göra nu hur länge som helst. Det här är faktiskt det tredje utkastet jag skriver. Så vi får se om det nå inte ska bli till ett publicerat inlägg den här gången.

Höns ja. Det finns kanske inget trevligare eller mysigare djur att ha i sin trädgård -om man har dem i en inhängnad, annars skiter de ner alla bänkar och sprätter runt precis all mylla. Ett hönshus och en inhängnad är de utrymmen som behövs. Sedan behövs förstås lite inventarier. Värpreden, sittpinnar, sandbad och behållare för vatten och foder. Fastän det låter aningen omständigt, så är det faktiskt ett relativt lättskött husdjur. Men för att underlätta ännu mer för er som står med hönstankar, ska jag lista lite.

 

Om vi börjar med själva djuren.

Det finns huuur många olika raser och färger som helst. Prismässigt kan man få en blandrashöna för en struntsumma upp till ca 25€. Blandisar är nästan som rysk roulette, man vet inte alls vad man får (om inte uppfödaren vet exakt vilka som är föräldrar) och vilka egenskaper de kommer att ha.

Vill man veta lite mer exakt hur ens höns är, så kanske man ska satsa på en rashöna istället. De är kanske från 25-30€ och uppåt nånting. Och för att välja ras så rekommenderar jag att man läser på lite om de vanligaste sorterna.

Hönshuset sedan, det behöver inte vara särskilt stort eller hight tech. Vi har våra höns inhyst i ett litet 9 kvadratmeters rum i uthuset. I den storlekens utrymme kan man ha ungefär 15 hönor + tupp för att de ska ha ordentligt med svängrum. Här har vi dem året runt, men vi insåg nu i vintras att det skulle behövas lite bättre isolering för att klara av de där -27 som vi fick handskas med då (det är dels därför vi har planer på att flytta in dem i garaget istället).
Höns klarar köld ganska bra, det är fukt och drag de inte är så förberedda för, så det gör faktiskt inget att det blir några minusgrader i hönshuset på vintern så länge de har det torrt. Så finns det tilläggsvärme om det riktigt behövs. Samma armatur som används åt grisar (de kallas därför också grislampor) går utmärkt åt hönsen. En sån kostar runt 10€, och en lampa till kostar inte den heller mer än en tia. Nu minns jag inte på rak arm vad en sådan lampa drar, men det är inte alls blödande mycket.

Jag har ingen koll på hur stor en rasthage ska vara, och det beror förstås också på antalet djur man tänkt ha, och hur stort område man har tillgång till. Vår är egentligen onödigt stor, men så ville vi dra till ordentligt också. Runt 20 kvm tror jag att den är.

  • Viktigt att tänka på med rasthagen är att den ska ha något slags tak så att inga rovfåglar kan ta sig in. Det ska också vara tak på om man vill kunna ha ut sina höns mellan mars och juni när flyttfåglarna kommer tillbaka och kan sprida smittor.
  • Så ska man ha tillräckligt tätmaskigt galler så att inga höns kommer ut eller ens kan fastna med huvudet i gallret. Har man kycklingar måste det vara ännu finare galler nertill, för de om några är klumpiga saker och fastnar garanterat där det går att fastna.
  • När man bygger sin rasthage ska man gräva ner galler några decimeter ner i marken för att förhindra rovdjur att gräva sig in.

 

När det kommer till mat får man själv avgöra hur avancerad man vill vara.

  • Det finns helfoder som man kan köpa på agri market, Ostro center och sådana ställen. Det är en 40 kg säck med värpfoder, och då behöver man inte ge annat än kalk till.
  • Det som vi ger är ett halvfoder innehållande det som en värpande höna behöver för att kunna värpa. Det hittar man på samma ställen som helfoder. Den andra halvan av  matsedeln består av ekologisk säd som vi köper från Annagården i Pensala. Utöver det ger vi förstås också kalk.
  • Kalk behöver hönsen ganska mycket av, och då kan man antingen göra så att man blandar i maten eller har små koppar med kalk så får hönorna själva äta när de vill (så gör vi). Enklast gör man i att spara äggskal som man låter torka och sedan krossar till mindre bitar. Det sägs att man borde ha dem i ugnen och bränna bort smaken av ägg för att förhindra att hönorna får smak för ägg och pickar sönder sina egna. Jag låter äggskalen ligga framme så att de torkar helt innan jag krossar dem som de är, och här har vi inga problem med äggpickande. 
    Vill man inte ge äggskal kan man antingen köpa kalkgranulat (eller liknande, det finns lite olika utbud) eller snäckskal.
  • Förutom allt det här fodret så uppskattar hönsen alla dina matrester (förutom ett par saker man ska se upp med, tex avokado och okokad potatis.)

 

Var får man ha höns då?

Nu som då i jobbet nämner jag att jag har höns, och då frågar i princip alla om vi bor på landet. Men nej. Vi bor 800 meter från torget, på ett tätbebyggt område i Nykarleby. Lika mycket som man får ha hundar på sin gård får man ha hönor (oavsett djur får man inte ha fler än 6 st utan att berätta det för hälsoinspektören) så länge deras efterlämningar inte orsakar stridigheter med grannar. Tupp får man ha så länge det inte är någon i närheten som jobbar natt och behöver få sova på dagarna. Men det här kan också vara olika från kommun till kommun, så jag råder er att kontakta hälsoinspektören för att höra er för.

 

 

Man ska verkligen inte bekymra sig om man vill ha höns, man lär sig snabbt om man bara vill. Ja, det finns mängder av sjukdomar som höns kan få, och de får dem. Benkvalster behandlar jag nu som då på mina hönor, kycklingarna har loppor som jag får behandla på ett annat sätt. Vi har också fått avliva ett par hönor av olika orsaker. Men i det stora hela är det bara nice att ha dem i sin trädgård.

Jag kunde nästan ingenting när vi tog höns för ett år sedan, nu kan jag ändå ganska mycket bara av att ha frågat mig fram och förstås läst en aning. Den här boken köpte jag nyligen, och den är av den trevligare sorten. Det finns en facebookgrupp för österbottningar och höns, som heter höns i österbotten, där man kan fråga sig fram om det är något man undrar över, eller efterlysa höns och kycklingar.

 

Min uppmaning är att prova! Det är definitivt värt det! Har ni ännu några frågor så får ni gärna ställa dem här i kommentarsfältet.


Påskriset

Skrivet av Sandra Neuman 22.03.2016

Kategorier:

Medan världen är mer kaotisk än vanligt idag och det rapporteras live om explosionerna i Bryssel, så tittar vi på Pettson och Findus för den miljonte gången (är det inte den filmen så är det Home, som för övrigtvarmt rekommenderas åt både stora och små), sover och myser. 

Jag var på NÖT-möte igår och kom hem riktigt sent i mina mått mätt, så idag känner jag mig allt annat än utvilad, pigg och alert. Egentligen tycker jag inte om att köra bil i sent på kvällen eftersom jag ofta är så trött då, men igår hade jag införskaffat en påse med nötter som jag satt och knaprade på hela vägen hem. Det hjälpte mig faktiskt att hållas vaken och alert.

Men för att övergå till trevligare saker (missförstå mig rätt, Nöt-mötet var också jättetrevligt, men Brysselsituationen not so much) kan vi väl bra fortsätta på påsktemat hela veckan ut. På instagram kan man besöka hashtaggen #lindaslantligapåsk för att få en rejäl påskboost, och en av bilderna i "serien" är vårt improviserade påskris. Jag överraskade nämligen mig själv igår med att orka blåsa ur ägg och låta Leon måla på dem med vattenfärg.

 

Allt gick förvånansvärt lugnt till, och äggen blev jättefina. Leon drog till och målade bara i lila nyanser, såg jag kompenserade med några gula och gröna ägg i samma slarviga stil. När det var dags för fjädrar hittade jag inte de färggranna påskfjädrarna någonstans, så då var det en himla tur att jag samlat på mig en liten knippe nackfjädrar från vår hädangångna tupp Herman. Sirliga och granna. Det känns som en lyx att kunna använda både egna ägg och egna fjädrar i påskriset (som är från den egna häggen).

Här nedanför ser ni ägget som direkt blev min favorit, Leons tolkning av dip and dye, med en touch av konstnärliga penseldrag. 

 

 

Vet ni förresten varför ägg hör påsken till? Dels är beror det på att man efter fastan har sparat på sig ganska många ägg och därför har ett överflöd, men också eftersom det är den här tiden på våren som hönorna kommer igång med värpandet på riktigt igen efter vinterperioden. Den här berättas det bland annat om i påskavsnittet av marthapodden. Helt självklart när man tänker på det! Sedan är det förstås också symboliken med frön och en spirande vår i antågande.

Hos oss är det inte något överflöd av ägg efter halveringen av flocken, men så småningom tycker jag att vår 5-månaderskyckling Batman borde börja värpa. Förhoppningen där är att det ploppar ut gröna ägg, så det är med spänning vi väntar.

 

Next up är definitivt inlägget om höns på gården! Så ni vet!