Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna april 2016

Natti natti hönsen

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Så här ser det ut i hönshuset på kvällarna. Alla uppflugna på sittpinnarna. 

 

Kvalitén på bilderna är inte den bästa för att jag behövde ett alldeles för högt ISO-tal för att lyckas få något alls att synas på bilderna.

Josef och Herman bredvid varandra trots att de är konkurrenter. Nån kyckling här och nån kyckling där, men de allra flesta av dem trängs i vid ljuset i fönstret. Den här gula dvärg cochin-kycklingen är troligtvis en höna och har därför fått namnet Helmi. Hon är en liten pärla helt enkelt.


Nu lever vi på credit

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2016 | 1 kommentar(er)

När jag såg den här artikeln delas i mitt facebookflöde så kände jag skam och en sorgsenhet. Tänk att vi från och med igår använder resurser som inte finns. Stackars jorden.

Det är såna gånger jag känner mig pikulite som en hjälte med egna höns som ger oss hälsosamma ägg, och en stor köksträdgård där vi har rum att odla mycket mat. Hönsen äter dessutom upp våra matrester, så svinnet (det vill säga barnens rester) går till gott ändamål.

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" är ett välbekant citat. Om vi alla börjar tänka mer på att handla närproducerat och ekologiskt, inte slänga ätbar mat och kanske också återanvända lite mer, så kan vi dra vårt strå till stacken.

Att handla på REKO är ett fenomenalt sätt att börja handla närproducerat, och jag är säker på att man skulle klara sig utmärkt en bra stund på bara varor köpta på ett sånt utdelningstillfälle. Här i Nykarleby kan man bland annat handla grönsaker, potatis, rotfrukter, yoghurt, surmjölk, ägg, bröd, pizzadeg, bär, honung, mjöl, ekologiskt griskött/nötkött/fårkött (nu väntar vi bara på hönskött också). Med tanke på att vi har en ganska liten rekoring så är det ett väldigt bra utbud, och nykarlebyborna handlar! Det är egentligen fantastiskt att vi har växt ur juthbacka-parkeringen på bara några år.

När vi ändå är inne på det här med matsvinn, så har Marthaförbundet under en tid haft en kampanj som heter svinnkampen. Googla så hittar du nästan hur mycket som helst att läsa om matsvinn och vad man kan förbättra i sin vardag.


Bryta ny mark

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2016 | 5 kommentar(er)

Någon i mitt (mycket tysta) kommentarsfält frågade för en tid sedan hur man enklast bryter ny mark; alltså hur man till exempel gör en rabatt eller ett grönsaksland av en gräsmatta. Nu när det är på tapeten här hos oss ska jag ta tag i saken och försöka förklara med min mest pedagogiska sida.

Med facit i hand kan jag berätta hur man inte ska göra.

Man ska inte stå med sin spade och skala bort grässvålen för att komma sig ner till matjorden. I västa fall bor man på berg och tänker anlägga sin köksträdgård precis där det finns en svacka i berget så att det alltid börjar samlas vatten på våren. Ett snnat scenario är att det inte alls är matjord man stöter på, utan fyllnadsmaterial bestående av tegelbitar, stenar, lera och annat skräpmaterial.

Undertecknad har upplevt båda utgångarna och har därför också lärt sig en hel del under åren. Det absolut enklaste sättet att bryta ny mark är att bygga uppåt.

 

Nu när jag flyttade mina hallon så orkade jag inte gräva eftersom jag vet att pelarasparna har ordentligt med rötter precis där (och för att jag var lat). Istället satte jag tidningar direkt på gräset, hallonplantorna på och fyllde sedan på med jord. Överst satte jag ännu löv och annat täckmaterial. Det är så enkelt det är. Egentligen.

Vill man bryta ny mark men inte använda den direkt så kan man med fördel odla potatis under ett år. Det är ett sätt som många odlare använder sig av för att utnyttja den plätt som kanske ska bli till en prunkande blomsterrabatt året efter.

 

1. Täck gräset med våta tidningar (blöter man dem före är fördelen att de inte flyger iväg)

 

2. Fyll på med grenar, kvistar löv eller vad man nu har tillgång till. Grovt material underst och finare högre upp. Ett lager med halm är heller inte fel.

 

3. Efter det grövre materialet kan man om man vill, sätta matjord, men med potatis är det inte riktigt nödvändigt eftersom den går utmärkt att täckodla rakt på kompostmaterial.

 

4. Sätt din potatis. Vill man ge "päärona" ett försprång så ställer man dem ljust inomhus en vecka före så de hinner få groddar eller till och med rötter.

 

5. För att täcka potatisarna har jag använt mig av gräsklipp och halm, men här går det minst lika bra att använda det man har, eller matjord. Men gräsklipp och halm tycker jag att går finfint. Halvbrunnen kompost kan man också använda.

 

Bilderna här ovanför är från oktober 2015 när jag gick bananas och byggde många nya odlingsbäddar på precis det här sättet.

Det man gör är i princip att bygga en kompost som förmultnar på plats och småningom blir till jord. Det är precis det här som jag ska göra i år med mitt nya potatisland. I år blir det potatis och nästa år blir det något annat (baljväxter kan faktiskt vara på tur).

 

Hoppas det glädjer någon, och det här är faktiskt det allra lättaste sättet, så jag rekommenderar er att prova.

 

Nu ska jag själv snart sätta mig i bilen för att bege mig mot Jeppis, inhandla något kul vid Sunds och sedan bänka mig på NÖTs månadsmöte.


It's so fluffy!

Skrivet av Sandra Neuman 16.04.2016

Kategorier:
Taggar:

image4

image2

image3

Det syns inte på bilderna, men de här bellisarna är närmare 7 cm i diameter -själva blomman alltså. Jag tycker att de liknar fluffiga kaninrumpor, typ från påskharen.


Blått ägg

Skrivet av Sandra Neuman 15.04.2016

Kategorier:
Taggar:

Yes! Nu har vi blåa ägg i våra värpreden igen! Igår flyttade det in en araucana och en liten silkesblandning i hönshuset, Hildegard och Maggi. När jag har en bra bild att komma med så kan jag visa dem, för de som jag tog igår på kvällen var allt annat än bra.

 

Araucana är verkligen inte den finaste hönsrasen med sin obefintliga stjärt, men den har minst sagt finfina ägg.

 

Nu ska jag själv strax köra iväg med bilen full av odlingsintresserade ända till Veikars. Veikars på en fredagskväll kan inte annat än bli bra när dagen har varit stressig som få med gnälliga barn och irriterad mamma. I Veikars ikväll är det en inspirationskurs för odlingsintresserade tillsammans med Maria Österåker och min forna trädgårdsmästarlärare Kaj Löfvik. Båda två väldigt kunniga och med stor erfarenhet.

Vad gör ni ikväll då?


Kycklinghögen

Skrivet av Sandra Neuman 14.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Här är en hög med 1 mars-kycklingar. De vågar sig inte riktigt utomhus med de stora hönsen, men njuter av de några få solstrålarna inomhus istället. 


Jag behåller gärna kycklingar ganska länge för att lära mig hur man ser skillnad på om det är hönor eller tuppar. På kvällarna sitter jag hos dem och bara studerar färgen och storleken på deras kammar, tittar efter sadelhäng och om slöret ser ut att bli tuppaktigt (sadelhänget är fjädrarna vid ryggslutet, och det börjar hänga ner på tuppar. Slör är hönsens "haklapp" som ju blir mycket större på tuppar).

I den här högen med kycklingar finns det 4 isbarkycklingar. Jag har säkert berättat om dem tidigare, men jag har så dåligt minne så jag skriver om dem igen. Isbar värper nästan olivgröna ägg, och de saknar jag  i min äggpalett. Min förhoppning är nu då förstås att det ska visa sig vara minst en höna. Dessutom hoppas jag att dvärgcochinkycklingarna ska vara hönor, speciellt den gula på bilden här ovanför.

 

Prillan kör sitt eget race och tycks vara den enda som tänkte ruva i år. I tisdags hämtade jag 8 ägg av maranhöns för att förhoppningsvis få hönor som värper lika mörka ägg som de här. Samtidigt ska vi försöka kläcka fram en korsning mellan isbar och en riktigt liten dvärgblandrashöna. Det är igen väldigt spännande 21 dagar vi har framför oss, och likaså veckorna efteråt innan man ser om det blir tuppar eller hönor.

Att könsbestämma höns har nästan blivit lite av en sport för mig. Men det är enda sättet att lära sig.


Evert Tuppelius

Skrivet av Sandra Neuman 14.04.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Vi har en ny tupp på gården. En isbar som heter Evert. Evert Tuppelius för att vara exakt.

 

Det är tänkt att han ska bo här över sommaren när hans egen flock bor utomhus. Det är så att man får ha tupp så länge de inte stör nattetid (man kan stänga in dem i hönshuset), eller det är någon i grannskapet som jobbar natt och behöver sova på dagen. I det här fallet är det tuppägaren själv som vakar ibland.

Evert ja. Han är en riktigt omtänksam gentleman som håller koll på sina hönor och låter dem äta innan han själv äter.

 

Vi hade lite tuppfight här till en början. Jag trodde inte att det skulle bli så stora stridigheter eftersom dvärgcochintuppen Josef inte visat intresse för någon annan höna än lilla Lisen. Det första dygnet var det väldigt mycket styrkemätning i ljudnivå, sparkande och hackande. Men redan idag ser man tydligt att det var Evert som gick segrande ur striden.

Jag tycker synd om Josef som miste sin käresta Lisen och hoppas att Evert kanske bara skulle vara en liten fling från hennes sida. Det skär i hjärtat. Josef och Lisen som var som ett ungt nyförälskat par som bara hade ögon för varandra. I bästa fall är det så att vartefter kycklingarna växer upp till hönor så får de bägge tupparna sina egna små flockar.


Selfie, sådd och jordgubbsland

Skrivet av Sandra Neuman 13.04.2016

Detta hände i måndags.

Varmt och skönt var det, så vi åt en sen lunch (efter dåligt tajmat rådgivningsbesök) utomhus och slängde sedan på 110 liter biolan-mylla i varmbänken. Då visade termometern 44,5 grader, men nu två dagar senare är den upp på 55 igen.

 

På kvällspasset tog jag en selfie, och flyttade sedan jordgubbslådorna. Vi ville inte riskera att kirskålen och åkervindan (som härjar här) ställer till det, så vi satte rotspärr under hela jordgubbslandet. Ett förmånligt sätt att spara på nerverna.


Idag två dagar efter att myllan kom på i varmbänken så hände det här:

Sådd! Det var så härligt att kunna stå i solskenet, lyssna på fågelsång, och så -i april!! Visserligen var det en isande vind vi fick stå ut med, och alla är rosenröda om kinderna nu ikväll, men jag vet att det är varmt och skönt i varmbänken.

I jorden visade det 15 grader nu ikväll, i dyngan under 50 grader.

Ja vad sådde jag då? Jag hade drivit upp nyzeeländsk spenat och bladbeta som jag planterade ut. Samtidigt sådde jag rädisa, spenat, pak choi, salladslök, rättika, asiatisk kålmix, bindsallat, mera bladbeta, plocksallat och rödbeta. Så här långt in på våren är en varmbänk nästan lite överflödig, men det har ändå varit roligt att testa (det är nästan mer säsong för kallbänk). Därför sådde jag bara lite men många olika sorter, för att kunna lyxa till det i förväg.


Min favoritårstid, alla tider

Skrivet av Sandra Neuman 10.04.2016 | 3 kommentar(er)

Hej vänner och fiender! (man måste vara shysst mot alla). Med tanke på helgens fantastiska väder har vi förstås hängt på gården hela dagen. Igår hade jag gärna också arbetat utomhus, men ibland får man prioritera om och därför hängde vi istället i bygdegården i Vallvik och firade min brors förlovning. En finfin fest och barnen somnade som små lamm.

 

Men idag har det som sagt varit utomhusarbete på tapeten. Daniel har äntligen fått på taket på hönsgården, så nu kan vi alltså säkert släppa ut hönsen på dagarna (Enligt eviras bestämmelser ska fjäderfän skyddas mot kontakt med vilda fåglar från mars till slutet av maj.) Leon var liksom Daniel, mycket nöjd över den nya stegen. Vi kom fram till att man behöver en stege om man ska ha hönshus och behöver reparera tak nu som då.

 

I min kallbänk (där jag sådde för bara 2 veckor sedan) har det börjat gro! För några dagar sedan syntes bara lite grönt av portlak, och nu idag hade också cikoria och rödbetan grott. Det visade sig vara en fenomenal idé att göra lock till sina odlingslådor och på så vis skapa ett helt annat klimat och en mycket tidigare vår i jorden. Till min stora glädje hittade jag också små spröda vitlökstoppar under halmen. Men med tanke på att vi bara har mitten av april så får den skyddande halmen lämna kvar ännu en stund.

 

Portlak 10.4

 

Vitlök 10.4

 

I väntan på att varmbänken är brukbar får bladbetorna avhärdas i växthuset på dagarna.

 

Det känns som att jag själv inte gjorde någon större nytta utomhus idag. Jag började med en sak, och insåg sedan att det inte gick att slutföra av olika orsaker.

 

Jag förberedde ytan dit jordgubbslandet ska flyttas...
... hade inte tillräckligt mycket rotspärr att bottna med.

Rev staketet mellan gräsmattan och köksträdgården och skulle flytta hallonplantorna...
... under täckmaterialet var det förstås ännu fruset.

Placerade ut stolpar och bräder där det nya staketet ska komma...
... kan inte slå ner stolparna själv.

 

Det slutade med att jag skruvade ihop ett varv till med 2x4 på några odlingslådor för att kunna fylla på med mer täckmaterial utan att det svämmar över. Nu hoppas jag på många soliga och varma dagar så den där isen smälter och hallonen kan flyttas. Imorgon ska jag skaffa mer rotspärr och också styrox för att isolera golvet i växthuset (ja för där har vattnet äntligen sjunkit undan, hurra hurra!).

 

För övrigt är det så otroligt vårigt här på backen nu! Katterna rullar sig i gräset, lökväxterna är på väg upp och vallmon börjar växa till sig. Ja och så den där lilla Milli som njuter av att få springa runt och utforska en helt ny värld. Jag njuter, och kan än en gång konstatera att våren visst är en årstid som jag tycker allra, allra bäst om.


En värdefull glashylla

Skrivet av Sandra Neuman 07.04.2016 | 3 kommentar(er)

Dags för en rapport från the almighty varmbänk! Vi har alla stått med stora ögon och stirrat på termometern i varmbänken, sett hur den stigit med över 10 grader en del dagar och väntat på att få se hur hög temperaturen egentligen tänkte bli. 

Så här ser min enkla anteckning ut. Jag är inte alls lagd åt det matematiska hållet, så en graf är nästan nödvändig för att jag ska kunna se hur det går.

 

Nu igår tycks vi ha toppat med 68.2 grader, och idag har den legat stadigt på 66 och en halv grad ungefär. Jag gissar på att det kanske tar den där fulla veckan innan den når under 50 grader igen.

 

 

Här inne spirar majsen under växtlamporna, jag tror att de ska få stå bakom varmbänken vid söderväggen. Vi har ett ännu varmare hörn vid köksfönstret, men där blir det faktiskt så varmt att jag är rädd att de kommer att torka bort helt och hållet.

 

I köksfönstret (ja här syns ju dessutom det där supervarma hörnet jag pratade om) har kålarna precis grott. Det blir egentligen alldeles för varmt här i fönstret, och jag borde sätta upp en gardin för att inte mista några värdefulla grejer till brännskadekontot. Men bara jag får börja plantera ut rödbetsbladen i varmbänken blir det mer utrymme under växtbelysningen, så då får kålarna flytta dit.

 

Jag älskar den här tvåvånings-glashyllan vi byggde för några år sedan. Speciellt praktisk är den den här tiden när det är hur många pluggbrätten som helst som ska rymmas.