Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna maj 2016

Iskaffe <3

Skrivet av Sandra Neuman 04.05.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Gårdagens iskaffe. Eftermiddagens dos tillsammans med en bok om självhushållning, och kvällsglaset i kvällssolen vid köksträdgården. Iskaffe är en fantastisk uppfinning, och så här gör jag.

 

LAGOMBACKANS ISKAFFE

      • Ta fram ett stort glas.
      • Mät upp den mängd snabbkaffe* som du tror att passar dig. Jag tar alltid 3 teskedar så det blir    ordentligt starkt.
      • sätt i en skvätt iskallt vatten och rör om med en liten visp, en gaffel eller om du har en                mjölkskummare, med den. Helst ska det bli ett tjockt lager skum på ytan.
      • Fyll på med iskallt vatten.
      • Lägg i en skvätt grädde eller mjölk.
      • Plocka fram isbitar ur frysen. Det ultimata är en isbit av kaffe och två på vatten (så blir det inte    blaskigt om man inte häller i sig allt på en gång).
      • Ta ett färggrannt sugrör för bästa feelis.
      • Njut!

 

*Det är dessutom skillnad på snabbkaffe och snabbkaffe. Nescafé orginal är ett säkert kort, men också kulta katriinas är tillräckligt starkt för att klara mitt smaksinne. Gevalia är för svagt för mig. Något annat har jag inte vågat pröva ännu. Men är du osäker, välj nescafé orginal.


När långörat motionerades

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2016 | 2 kommentar(er)

En glad liten pojke som fick låna pappas keps.

 

Minns tyvärr inte vad det här skulle kunna vara.

 

...Det här borde iallafall vara rädisa och rättika. Båda två smakade fantastiskt gott!

 

 

Det kan vara så att vår kanin Maja är en anemone-kanin*. Hon skuttade runt gården ganska friskt, men hittade till slut till en tuva med blåsippor under lönnen. Där stannade hon, poserade och slängde sig sedan ner för att vila. Nä skämt åsido, den här kaninen har så dålig kondition att hon låg och vilade en lång stund efter att hon kommit tillbaka i sin bur.

Innan motionsrundan fick hon sig en manikyr. Vi har en rasthage dit vi lyfter henne när vädret tillåter, och det där att lyfta en kanin kan vara knepig. Det är sådana gånger jag längtar tillbaka till de där små hermelin-kaninerna jag höll på med i gymnasiet. Den här rex-kaninen är som två sådana, men har istället världens mjukaste och sammetslena päls att gosa in näsan i.

Ja jag har en kärlek till kaniner, och har alltid haft. Kommer antagligen alltid att ha det också.

 

*Jämför med tryffelsvin, knarkhundar eller annat valfritt djur som är till för att hitta något.


Pip pip x7

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

Under den här hönan, Prillan, finns det 7 små marankycklingar som har kläckts nu idag. Prillan själv är en marankorsning, men hon är tydligen ändå för lite maran för att hon ska värpa riktigt mörkbruna ägg (det är därför jag har kläckt maraner, för att förhoppningsvis få en höna). Det kan vara de sista kycklingarna för säsongen nu när jag inte har så många ruvsugna damer längre. Men det är också skönt, för det är så svårt att inte vilja lämna med varenda lilla dunboll som kläcks.

 

Maraner tror jag att är tacksamma att kläcka, för det ska gå att se på fläcken på huvudet om det är tuppar eller hönor. Nu har jag absolut ingen erfarenhet av att könsbestämma maraner, så jag lägger dem inte under yxan bara för att fläcken skulle tyda på tuppar. Det är vänta och se som gäller.

Men på tal om yxan. Idag har jag avlivat mitt livs första djur. Inte för att det var roligt, utan för att det var en nödvändighet att avsluta ett stackars kycklingliv innan det knappt hade börjat. En av marankycklingarna kom sig inte riktigt ur ägget som de ska, torkade fast i skalet och såg allmänt medtagen ut. Den var vid liv, men allt stod inte riktigt rätt till med den stackarn. Men nu när jag har avlivat en söt liten kyckling kanske jag kan slakta någon överflödig tupp också om det behövs. Jag har inga problem med att äta mina egna djur, det är snarare det där att avliva och riva bort skinn som jag tror mig ha obehag för.

 

Om du hade höns, tror du att du skulle kunna avliva och /eller äta dem?


One villa to rule them all

Skrivet av Sandra Neuman 02.05.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Det här är vår släktklenod. Diamanten vi alla värnar om. Den gamla byaskolan där min moffa gick när han var liten. Finns det hjärterum så finns det stjärterum -för minst 20 st.

 

I en träeka på sjön rodde en man som liknade fyrvaktarn i mumin omkring. Samma man satt och pimplade på isen i vintras.

 

Det skulle inte ha kunnat vara bättre villa-väder än det vi hade igår på 1:a maj. Jag är så glad över att vi bestämde oss för en villadag mellan alla trädgårdsdagar vi haft. Och så lugnt, tyst och fridfullt det var i Kalapää igår! Man hörde bara fågelsång, en symfoni av oräkneliga fåglar, grodornas parningsläte och svaga vindpustar från skogen. Ofta är vi ett större gäng som vistas på villan (eftersom hela släkten har tillgång till den), men den här dagen var det bara vi fyra i vår familj, och min bror. 

Vi hade inget egentligt mål med dagen förutom att grilla korv och dricka kaffe. Det var precis vad jag behövde, lite ren Vörå-luft, fågelsången och lyckliga barn med spring i benen.

 

 

 

Kalapää, byn som ligger vid en sjö (eller ett träsk om man ska tro namnet, Kalapää träsk, 10 km från Norvalla i Vörå. Det finns strax över 10 bostäder, men bara 4 av husen är bosatta året runt. Här har jag bott alla somrar sedan jag blev född, kanske inte alltid fysiskt, men mitt hjärta har alltid funnits här under sommarmånaderna.

Leon såg mest fram mot att få meta. Tyvärr befann sig abborrarna i söderändan och flötet gungade inte ens till en enda gång. Bryggan är alldeles ny för året! Den gamla (som verkligen hade många år på nacken) var direkt livsfarlig med sina breda mellanrum mellan bräderna, så en ny var mycket nödvändig. Nu har vi en flytbrygga med bänkar på båda sidorna. Än så länge är den bara fäst med rep för att inte flyta iväg, som en flotte ungefär, så att sitta på bänkarna och meta var som rena rama terapeutiska stunden. Sinnet blev nästan omstartat.

 

Ja se där var hon då med sitt gamla bambumetspö som blivit inropat i en mixad låda på en auktion.

Min bror Filip fick övervaka lillgrabben.

 

Vi bor i växtzon 4 medan Vörå finns i zon 3, därför är det som att resa framåt i tiden att komma till villan. Gräset är grönare, knoppar större och så är det aningen varmare också. Jag tog med mig sticklingar av vårt villa-äppelträd för att få det inympat på ett annat äppelträd, men vi får se om det lyckas när knopparna är så stora som de är.

 

 

Alla fick batterierna ordentligt laddade för den kommande morsdagsveckan.


Another växthus

Skrivet av Sandra Neuman 02.05.2016

2,5 lediga dagar när solen definitivt har visat sin bättre sida. Sådana dagar är tacksamma när man hinner med så otroligt mycket. Speciellt den här måndagen räknas till en mycket produktiv dag. Daniel tar ut några semesterdagar så vi ska få lite mer ledighet tillsammans. Men "tillsammans" för oss betyder inte att vi sitter fastklistrade i sandlådan eller på golvet mitt i legohögen. Tillsammans för oss kan också bara vara ute på gården allihopa.

Men good news! Tunnelväxthuset har äntligen kommit på plats! Det tog sin lilla tid när det skulle stå där jordgubbslandet fanns. Men nu är jordgubbslandet flyttat och plantorna är nerplanterade igen, och tunnelväxthuset blev påklätt igår.

 

Jag råkade slarva bort en stackars jordgubbsplanta under flytten, så nu har jag bara 29 plantor honeyoy i mina tre lådor. Buhu.

 

Min treåring trodde naturligtvis att tunnelväxthuset var till för att parkera hans tramptraktor i.

 

 

Ja ni ser ju att det är en väldigt glad kvinna som fått svettats i plasthuset idag. Vi behövde sätta markduk (det heter maisemointikangas på finska, och det är ett så roligt ord!!) på halva golvet för att kunna gå utan att sjunka ner i gyttja. Och på markduken gjorde vi det enkelt för oss och använde halm.

Först och främst tänkte jag använda det här tunnelväxthuset till att driva upp plantor och förvara omskolade plantor i (beroende på väderleken). Men senare i vår när det går att plantera ut en del av de fördrivna plantorna ska jag proppa de här 9 kvadratmetrarna fulla med gurkplantor. Jag tror att det blir alldeles utmärkt med ett växthus för gurkor och ett för tomater!

 

I lådan till vänster har jag satt många, många måbärssticklingar för att förhoppningsvis få en rad snygga buskar.

 

Nu när allt det här har flyttat ut finns det utrymme att så både gurkväxter och lite bönor inomhus.

 

Det kan vara en chansning att ställa ut småplantor redan nu, men utrymmesbristen är påtaglig och allt som inte är alldeles köldkänsliga får numera bo i tunnelväxthuset med dubbla fiberdukar (för säkerhets skull). Börjar det lovas många minusgrader får jag väl hänga upp hönsens värmelampa för att jämna ut temperaturen lite.

Men nog känns det definitivt som att det här tunnelväxthuset har öppnat helt nya dörrar för oss!


När andra festade

Skrivet av Sandra Neuman 01.05.2016

Kategorier:
Taggar:

Underbara maj-månad är äntligen här! Men i och med 1 maj behöver vi se till att vår gård inte är alltför skräpig.

Varför? För att caféet i vattentornet öppnar.

 

Nu brukar jag inte själv ta hissen upp och titta på utsikten (jag är livrädd för den där långsamma skrammelhissen), men jag kan för mitt inre se att det skulle se ganska bedrövligt ut om vi hade presenningar och bräder liggande lite hur som helst på gården.

När många andra firade vårens ankomst på vappen, gick jag själv runt på gården och samlade ihop alla de där grejerna.

 

Det är ju bara det att så här års, innan det börjar grönska, så ser det allt annat än städat ut på alla gårdar som inte är asfalterade upp till ytterdörren. Jag ber om ursäkt ifall vår gård störde er utsikt, men kom för all del tillbaka om en månad så lovar jag att det inte alls är lika tråkigt och brunt.

 

...Sedan kom vi på att vi inte tagit bort soppåsarna från trappan.