Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna juli 2016

Skördefest i juli

Skrivet av Sandra Neuman 14.07.2016 | 2 kommentar(er)

Det beror kanske på värmen vi hade i juni, för nu lurar jag mig själv att det är slutet av sommaren, augusti och skördetid, ni vet. Jag har varit lite besviken över att det inte blev till någon större mängd mat i vår köksträdgård och att inte ens ärterna har hunnit blomma. Jag trodde den här säsongen var körd.

Men så är det bara juli och inte ens halva månaden har gått ännu. Det här är tänkt att vara högsommaren, men numera är det här kanske bara sommar och att högsommaren kommer först i augusti. Årstiderna är helt upfuckade.

Så tittade jag istället på Sara Bäckmos youtubekanal och hittade gnistan igen. Egentligen spelar det ingen roll vad det står i kalendern, jag hoppas innerligt på en lång och varm sensommar, och sedan odlar vi det som går att odla.

IMG 0007

IMG 0008

Igår kunde jag skörda en hel del rödbetsblad, mangold, sallat och till och med ett par kålrabbi! Jag älskar kålrabbi och har varit förtjust i den rotsaken ända sedan fammo och faffa odlade sådana och fammos skivade kålrabbi åt oss att äta. Likadant med rovor.

 

Det är mina livs första egenodlade kålrabbi, och förstås mycket godare än köpta (även fastän de bara kommer från torget). Nästa år ska jag bara ha grönkål och kålrabbi, har jag bestämt redan nu. Det där med vitkål, broccoli och blomkål är inte riktigt min grej. Självklart skulle det vara fantastiskt att kunna odla så mycket broccoli att vi kunde fylla frysen, men så finns det faktiskt närodlad och obesprutad att köpa och frysa in. Det är tur att vår överlevnad inte hänger på om jag lyckas odla fram ett lager av rotsaker till vintern eller inte.

 

IMG 0004

IMG 0005

Vi har faktiskt en pytteliten blomma på G på en broccoliplanta, men om den kommer överleva och bli mat åt oss, är en annan sak. Det kan hända att den snarare blir mat åt de här håriga typerna.

 

IMG 0006Men så är det ju faktiskt bättre än att plantorna ser ut på det här viset... j*la kållarver.

 

Rödbetsblad har jag inte använt till annat än coleslaw, men jag gissar att användningsområdena är ungfär de samma som spenat, så därför chansar jag och fryser ner så får vi prova på att göra en soppa sedan och se om det smakar för något. Mangold tror jag också att går under samma rubrik, så de frös jag också ner.

Jag förväller inte bladgrönsaker alls före jag fryser ner dem. Till först förvällde jag faktiskt grönkål, men så blev det så stora mängder och tog sån tid att det inte kändes som att det var värt det. Nu är det så enkelt att bara plocka, bunta ihop i en påse och sätta i frysen.

 

IMG 0003

En härlig syn!


Nykarleby-skatten

Skrivet av Sandra Neuman 14.07.2016

Igår kryllade mitt instagramflöde av regnbågsbilder. Och visst var det en fin dubbelregnbåge vi fick se över staden. Vi såg inte jättemycket av den själv för träden på vår gård, men vi såg iallafall vad som måste vara skatten i slutet av regnbågen. Vattentornet!

 

image

 

Ni vet väl att det är café där högst upp i tornet? Vem som helst kan, för en 50 cent, ta hissen upp för att beundra utsikten. Man kan titta ut mot havet, mot UPM-skorstenarna i jakobstad, mot skogen, över staden eller så ganska rakt ner i vår trädgård. Jag lovar att jag någon gång ska fixa de där gångarna så att det ser mer enhetligt ut från ovan. Men tills dess får ni njuta av en våffla eller glass och blunda för det fula rakt nedanför.


Drömmen om en kuvös

Skrivet av Sandra Neuman 12.07.2016 | 1 kommentar(er)

Varje vecka har min vän Kitty ett tema, måndagstema (namngett efter utgivningsdag) som man får hänga med på om man känner för det. Jag brukar inte ha tid, men idag känns det som en bra dag när jag ändå bara vilar upp mig efter de här många dagarna i trädgården.

Den här veckan heter temat "Om jag bara...", och Kitty skriver själv om drömmen om ett växthus. När jag läste inlägget kom jag att tänka på min egen dröm om ett inglasat uterum.

 

IMG 0377

Här skulle jag SÅ gärna ha ett uterum, inte minst med tanke på att det stora fönstret är köksfönstret och det skulle passa perfekt att ha en dörr ut till uterummet. Men med tanke på kostnader för ett uterum, och hur bra inkomster man har som småbarnsföräldrar, så lär det vara frågan om en pensionärskuvös. 

Men om vi nu tänker oss situationen. OM jag bara hade turen med mig att vinna en stor summa på en skraplott (jag köper aldrig skraplotter, så chansen är ganska liten) så skulle jag bygga det där uterummet. MED VÄRME! Så skulle jag kunna odla året runt och driva upp plantor i bra förhållanden. Vi skulle kunna dricka kaffe i den tidigaste vårsolen och sitta och njuta av kvällssolen långt in på hösten. Det här är ett söder/väster-hörn, så vi har sol från tidig eftermiddag och tills solen går ner. Ganska ypperligt förhållande för ett uterum.

 

IMG 0375

IMG 0376

 

Jag är väldigt nöjd med grönskan vi lyckats skapa runt terrassen. Vi väntar ännu på att en klätterhortensia ska ta sig och börja växa uppför den tomma spaljén där blomlådorna hänger. Jag får nog överväga att börja göda mina perenner och buskar lite mer så kanske de tar sig fortare. Vi pottränar ett barn för tillfället, så guldvatten finns det nu som då. 
Vid den andra gallerspaljén som gränsar till grannens gård (gräsmattan) så har vi planterat humle i år. Tanken där är också att den ska ge lite insynsskydd men fortfarande ge björnbärsbusken tillräckligt med sol.

 

IMG 0378

Björnbärsbusken ja, den har lite märklig form i år. Fjolårsskotten växte sig så otroligt långa, så nu när de är fulla med kartar så är de alldeles tunga och böjda. Hur man än skulle göra så skulle det se styggt ut, så i år har jag prioriterat att bären ska hinna bli färdiga. Alla årsskott som växt ut från fjolårsskotten har jag tagit bort (det är de som ligger på marken) eftersom fjolårsskotten ändå ska klippas bort senare i höst. Årsskotten ser inte ut att bli alldeles många i år, och det är synd, för det betyder att det inte blir lika stor skörd nästa år.

 

Så länge jag väntar på den där stora pengasumman (jag skulle iofs nöja mig med en oisolerad kuvös så här i mitten av livet) ska jag fundera på att ställa en gungsoffa här i hörnet. Problemet dagtid är att det blir så varmt, men istället kan man kanske njuta lite extra på kvällen.

 

Har ni en fortsättning på temat "Om jag bara..." så föreslår jag att ni också deltar i Kittys länksamling!


Min park

Skrivet av Sandra Neuman 11.07.2016

Kategorier:

Klockan är runt 22 när jag sätter mig ner i en stol på terrassen och konstaterar trött att jag inte orkar mer ikväll. Då hade jag redan 9 timmar med trädgårdsarbete bakom mig. Nu skulle jag gå in, slänga mig i soffan med en skål chokladglass och varva ner med orange is the new black. När jag steg upp igen från min stol efter en lång paus i kvällssolen, skulle jag bara mata kaninerna och stänga åt hönsen.

Trodde jag.

IMG 0358

IMG 0359Gallerbollarna som är tänkta att ha ljus i sig får numera hänga upp och ner och pryds med taklök och stenar.

 

Jag skulle bara fota några bilder till det här blogginlägget, men för att göra det så måste jag städa undan lite... och kanske plantera ner de där stackars växterna. Och se hur det ser ut om jag lägger det där täckmaterialet där jag hade tänkt. Så när jag sist och slutligen visade klockan 00.50-nånting när jag äntligen kom mig in.

Men nu är det gjort, och nu är hela mitt parkområde nyrensat och redo att bara växa till sig! Nu kan jag med gott samvete släppa in trädgårdsföreningen imorgonkväll (håll tummarna för att det inte regnar!) så länge de har förståelse för att köksträdgården ser ut som ett katastrofområde.

 

IMG 0362Jag hade inte tänkt det, men samtidigt som jag tog bort ogräset mellan tegelstenarna ändrade jag om gången lite så man inte behöver gå så nära dammen.

 

IMG 0365Här var det redan ganska mörkt, så därför är ljuset konstigt och växterna utryckslösa. Men ser ni hur snygg aronian på stam här närmast är! Den såg så vildvuxen ut att det inte fanns något annat val än att ta till sekatören.

 

IMG 0366

 

IMG 0363

 

Det blev till och med en ny gång av tegelstenar. Barnen försöker ändå gå precis där hela tiden, så det kändes lika bra att göra det tillåtet och markera exakt VAR man får gå. Som ni ser här ovanför så är dammen tom. Den frös sönder i vinter, så nu ska vi försöka hitta på någon tillfällig lösning så vi inte behöver gräva upp hela plastformen så länge det grönskar runtom. Det är något som vi helst sparar till senhösten.

 

 

IMG 0361Den här gången av naturstenar gjorde jag när jag var gravid med Milea. Stenläggning är kanske inget man ska syssla med som gravid, men det bara hände.

 

IMG 0372

IMG 0374Vi slukade grillad korv på kvällen när vi hade varit utomhus och sysslat hela dagen. Grillad korv är aldrig så god som då!

Det här är alltså mitt parkområde. Inte alls särskilt stort, men tillräckligt för att kunna underhållas. Det jag saknar är plommonträdet som också frös i vinter. Det fanns ganska mitt på, och gav ännu mera djup till helheten. Jag jobbar ganska mycket med djup och helhet när jag gör något i trädgården, precis likadant som när man binder en bukett. Det är helheten och på det detaljerna som komplement.

Nu ska jag koka mig en kaffekopp och gå ut och njuta av härligheten.


Umbrella-ella-ella-a-a-a

Skrivet av Sandra Neuman 08.07.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

IMG 0339

I vårast trodde jag verkligen att det var ute med min älskade paraplyalm. Ett par enstaka blomklasar var länge det enda livstecknet, och allt annat var torrt och dött. Nu ser trädet ändå hur friskt och välmående ut som helst, och de nya kvistarna är minst en decimeter redan. Hurra hurra! Då behöver jag inte gräva upp det och ersätta med annat fint träd iallafall!

Ett annat överlevande man gott kan hurra åt, är blodflädern! Där såg det inte alls bra ut efter den stränga vintern, men nu skymtar det nya fina blad. Där pratar vi om överlevare (den som inte ens ska vara härdig hos oss).


Then came kids

Skrivet av Sandra Neuman 08.07.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

IMG 0335

IMG 0333

IMG 0334


Jag funderade stenhårt (mwahahah) på att tagga inlägget "skadedjur"...


Ens hobby får inte bli en stress

Skrivet av Sandra Neuman 08.07.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

De senaste åren har jag haft öppen trädgård i samband med loppisracet i månadsskiftet juni-juli. I år hade vi inget race här på Källbackan så därför föll också visningen bort, men nu inkommande tisdag får jag hela trädgårdsföreningen på besök istället.

WP6715 konttinens trc3a4dgc3a5rd 26Bilden är från när trädgårdsföreningen NÖT besökte Sandra Konttinens trädgård i Jakobstad 2015. Länk till inlägget om det. 

 

En trädgårdsförening på besök är kanske snäppet värre än random trädgårdsintresserade känns det som. Jag angstar lite och bannas över det här lågtrycket vi får dras med. Nej, nej, det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Men det är precis det jag har, icke funktionsdugliga regnbyxor, icke vattentäta arbetshandskar och på det ännu glasögon. Idag när jag var ute och rastade barnen hade jag våta knän, regndroppig syn och äcklades ständigt av att ha våta händer. Jag vet faktiskt inte i vilket skede jag har fått obehag av att ha våta händer, men det är inte riktigt praktiskt i det här fallet.

Men för att återgå till stressen inför tisdagens trädgårdsbesök. Jag är säker på att varenda en av dem skulle säga "neeejmen itt måst do känn na stress för att vi komber å skådar! Do har jo sååå fint så!". Men man blir så himla självkritisk när man ska visa upp sitt konstverk, så det hjälper inte ens lite att veta att det i slutändan kommer bli bra. 

För att lätta på pressen bestämde jag ändå att begränsa min energi till min oas här mellan uthuset och huset. Köksträdgården med sina ofärdiga gångar, ogräsbevuxna områdenx och pyttesmå grödor lämnas åt sitt öde om tiden och energin tryter. Nu blir det full fokus på ogräsrensning och plantering av alla nya perenner och buskar som fortfarande står i sina krukor.

 

IMG 0346Resultatet av måndagens shoppingdag med barnen. Ett överflöd av perenner.

IMG 0340

IMG 0341

IMG 0342

Jag ska bjuda in er också en kväll, men det blir senare när jag inte jobbar dubbelt mer än vad jag brukar göra. Med andra ord vid månadsskiftet juli/augusti.


News från hönshusi

Skrivet av Sandra Neuman 07.07.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

IMG 0296

IMG 0295

Det är väl inte alls konstigt att man blir lite beroende av att låta ens hönor ruva fram lite gulliga kycklingar. Titta nu bara på de här småttingarna som kläcktes för några veckor sedan. De är 8 till antalet, fyra grå och fyra svarta, men jag ska bara eventuellt ha en grå höna själv. De grå är rasen engelsk araucana och värper riktigt turkosa ägg (de svarta är araucanablandisar som också borde värpa turkost). Men eftersom det är mycket större risk (70%) för att få tuppar så ökar jag chanserna för hönor med att kläcka fler ägg samtidigt.

Från det att hönan börjar ruva och kycklingarna är så gamla att man kanske kan se om det är en tupp eller höna är det ganska lång tid. 21 dagar innan äggen kläcks, och kanske 60 dagar till innan man börjar skymta tecken på vilket kön de är. Är man på jakt efter en höna (för man vill ju ha hönor, så är det) av specifik ras kan det ta ganska lång tid innan det lyckas.

 

IMG 0297

 

Lisen kände för att börja sitta på pinnar om nätterna igen, så med sina 3-veckorskycklingar på golvet flög hon upp på högsta pinnen (förstås). Kycklingarna är liksom Lisen, dvärgkochin, och hade alldeles för små vingar för att ens kunna flyga upp till första pinnen. Jag var tvungen att ställa en tuppstege till högsta pinnen, så de skulle kunna trippa upp till sin mamma.

De här kycklingarna är alla rödaktiga och inte släkt med Tuppen Josef. Det här betyder att de blir perfekta att avla vidare på för att få flera röda dvärgkochin. Om jag vill... De är bara väldigt fina att titta på också de här små mysiga dvärgkochinhönorna.

IMG 0292

IMG 0293Hönan till vänster om Lisen är Hildegard, en araucana. Den prickiga hönan till höger är en appenzeller som heter Sibylla. Nere till höger kan man skymta Josefs vinge.

Det är åtminstone en tupp i den här kycklingkullen, en ljusgrå. Det blir spännande att se hur den börjar se ut när den blir större. Eventuellt behåller jag den, det beror på hur bra ordning en enda liten tupp lyckas hålla på alla hönorna.

 

 


Rosa kiss

Skrivet av Sandra Neuman 04.07.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det där med kallbänk visade sig vara fantastiskt! Redan i början av april sådde jag en del grönsaker i en hög kallbänk och där har jag redan kunnat skörda en stor mängd sallat, rödbetsblad och nu också hela rödbetor.

IMG 0332

Med facit i hand hade jag kunnat så mycket mera rödbetor då i april och framåt, för nu har vi ett stort glapp innan nästa omgång betor är redo för skörd. Men det får bli en reminder till odlingsåret 2017. Det är bara det att det är så svårt att tro att det ska gå att så när det ännu ligger snö på marken och frostnätter kan väntas ännu i 2 månader framåt. Men det går! Det går alldeles utmärkt! I vanliga fall skulle jag inte ha rödbetor att äta förrän augusti, så de här några stackarna vi skördade var rena lyxmaten.

 

IMG 0329

IMG 0330

IMG 0331

Rödbetorna blev kokade och åts med smör och salt. Barnen slukade säkert 2 betor på var, om inte mer. Blasten blev till den godaste coleslaw (eller det heter väl beetrootslaw då?) med 50/50 majonnäs och turkisk yoghurt, salt och peppar. Det är bara två somrar sedan jag lärde mig att man kunde använda hela rödbetan, och fastän jag till och med odlade rödbetsblad bara som sådan också i år ('bull's blood') så är inget så gott som riktiga rödbetans blast.

 

Så nu kissar vi alla fint rosa efter vår rödbetsfrossa.


Sorg och saknad

Skrivet av Sandra Neuman 02.07.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det är hemskt hur trögt allting går i år. Ja allt förutom humlen som har ränt i väg långa vägar redan. När jag tittar på foton från förra året -då när jag hade förklarat trädgården färdig att bara börja froda till sig- blir jag bara ledsen och sorgsen. Allt var så grönt, lummigt och fint, och nu ser allt bara magert ut. Av alla de perenner som försvann för mig, så saknar jag nästan alunroten mest.

 

De skira små chock-rosa blomsamlingarna gör sig så bra på bild, både i fokus och som suddig bakgrund. Tillsammans med daggkåpans lime-blommor och bergsklinten (som för övrigt också blev lite medtagen av vintern) eller den blå-lila salvian blir kombinationen perfekt. 

 

Nu planerar jag inte särskilt mycket när jag planterar ner mina perenner, men på något vis blir det alltid bra iallafall. Här hade det lyckats extra bra när man kunde gå runt perennrabatterna och få olika kombinationer av färg beroende på var man stod. Allt det är borta nu. Jag har knappt lagt märke till att daggkåpan blommar, för när den står ensam är den så otroligt tillgiven och blyg.

 

Jag sörjer också lummigheten och tätheten jag hade fått i rabatterna. Nu verkar jag som världens deppigaste människa, men det här är något som jag på riktigt saknar.