Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna oktober 2016

Min bokhylla

Skrivet av Sandra Neuman 16.10.2016

Nu har jag inte någon jättestor bokhylla som täcker en hel vägg, likt den som Anna-Lena hade som exempel i sitt blogginlägg om att styla bokhyllor... Men jag har en brun gammal hylla som mäter exakt 1 meter på bredden och 1,20 på höjden.

Bokhyllan är inte särskilt stylad utan består mest av böcker kors och tvärs. Mest tvärs med tanke på att de flesta är sagoböcker som barnen har fri tillgång till.
De två nedersta hyllplanen finns pussel och en liten del av barnens böcker (vi har jättemånga barnböcker och de flesta är i deras rum) medan de två översta hyllorna är dedikerade till mina trädgårdsböcker och -tidningar. Bara den allra översta delen av bokhyllan är stylad.


JPEG image 3A4BA183BD35 2 2

JPEG image 3A4BA183BD35 3 2Herbariet har jag ärvt av min fammo. Det får för det mesta bara stå och se vackert ut, men ibland tar jag ner det och tittar lite på de fint pressade växterna.

 

Med en så här liten del av bokhyllan stylad så är det enkelt att ändra om när man känner att det behövs. Nu senast behövde jag få flyttat hortensiakvistarna (de är snart 2 månader gamla nu) och passade på att ändra om lite. Det blev lite lugnare, och jag funderar på att sätta belysning i plåthusen från Bruka för att få ännu lite mysigare.

Här ser ni också en bild på en liten del av mina faktaböcker. Om jag och Daniel räknar samman den skönlitteratur som finns i huset når vi just och just upp till 2 löpmeter pocketböcker... Men istället har min mamma säkert flera tiotal löpmeter där vi fritt kan låna hem skönlitteratur när vi känner att vi får tid för sånt igen. Och till skillnad från Anna-Lena tycker jag att bokhyllor fyllda med böcker är hemtrevligt och mysigt, speciellt om bokhyllorna är i vinkel och faktiskt bildar ett slags bibliotek.

Ett blogginlägg om mina bästa tips på trädgårdsböcker finns på min ämneslista, så det kommer du att få läsa om så småningom.


Vad ger du din man?

Skrivet av Sandra Neuman 12.10.2016 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Nog behöver ju våra män lite uppskattning ibland också tycker jag. Inte bara papporna på farsdag, utan lite nu som då likadant som vi kvinnor "ska ha" blommor av våra män ibland.

 

JPEG image 7B521DA5C226 3

JPEG image 7B521DA5C226 4

 

Problemet är kanske att män i allmänhet inte uppskattar blommor på samma sätt som kvinnor... och det är svårt att hitta på något motsvarande. Jag skulle kunna baka och överraska min man på det viset... men då skulle disken också riskera att bli hans.

Där och då när jag kände att jag ville ge min man något stod jag och snittade blommor i jobbet. Blommor är ju liksom min grej, så varför inte. Varför skulle min man inte uppskatta en blombukett när jag med mina egna händer valt ut blommorna och bundit buketten med kärlek. Det är ju som när man var liten och visste att ens föräldrar, mor- och farföräldrar gärna ville ha något man gjort själv.
Jag hoppas iallafall att det generellt är så att det som är hemgjort och handgjort har mer värde än det köpta.

Daniel uppskattade nog buketten, och då är han värd så mycket mer än bara en blombukett för allt han gör för oss här hemma. Hela Holland, minst!

 

Vad ger du åt din man för att visa uppskattning?

 

Ps. Buketten ser stor ut på den nedre bilden, men egentligen är det väldigt missvisande. Jag har först och främst använt väldigt långa stjälkar och en vid spiral när ja band den. För det andra har jag vinklat buketten i vasen. Ville bara säga det.


Yttepyttevitlök

Skrivet av Sandra Neuman 10.10.2016

JPEG image 838DD4ABEDCC 1

Fun fact. De här vitlökarna är ganska många till antalet men ligger vid fototillfället på en smörgåsbricka mindre än en A5.

Tänkt att de här yttepyttesmå lökarna om bara två år ska vara fullstora vitlökar. De här småttingarna är topplökar (bulbiller) från de vitlökar jag satte förra hösten och kunde skörda i år. Det finns också en och annan så kallad stresslök (växer på stjälken och inte i toppen), men nu har de blandats ihop så de får gå i samma hög.

Bulbillerna kan man sätta ganska tätt och låta växa till sig ett år. Nästa höst (2017) ska jag ta upp dem och låta dem torka innan jag kan sätta dem glesare som vanlig sättlök. Så först hösten 2018 är det här vitlökar redo att tas upp och användas. Då blir det vitlökar i massor!


Hönsfilm starring Hildegard

Skrivet av Sandra Neuman 09.10.2016 | 1 kommentar(er)

Nu börjar vi ha en hel rad med potentiella frassnamn. Julius står ganska högt, och jag gillar fortfarande Assar. Sedan har vi Sid, Oliver, Håkan och Oskar.

På tal om katter blev vår pensionärskatt Winston skrämd av hönsen idag när de gick fritt och sprättade i köksträdgården. Han är ganska reserverad av sig och är inte särskilt brydd i hönsen så länge de är i sin hage, men nu fanns det inget som hindrade dem från att attackera (?!) och direkt blev 10-åringen väldigt osäker.

 

Hoppas ni njöt av hönsens kacklande. Ni förstår hur rofyllt det är att jobba i trädgården tillsammans med det här gänget. I vanliga fall får de vara sin inhängnad, men nu när det inte finns så mycket att sprätta sönder i köksträdgården så får de gå fritt.

Jag satte min man på att städa ur och riva bort inredningen i det gamla hönshuset, med min "rätoga" rygg är det inte särskilt kul att lassa och köra skottkärror till komposten. När jag slapp det där tunga jobbet räfsade jag och barnen istället ihop löv i en tom vattentunna.

 

JPEG image D8FB27C60A31 3

Löven hamnade i sin tur som täckmaterial på min nya hallonodling och som skyddande lager på de yngre blåbärsbuskarna. Det känns pikulite roligare att räfsa när man har användning för löven och de inte bara är något man måste bli av med. Jag hämtade till och med några säckar med löv hos grannen för att försäkra mig om att vi inte blir utan.

Egentligen hatar jag att räfsa, och Daniel har annat att göra. Så löven brukar få ligga där de ligger tills de antingen blåser bort eller förmultnar. Lönnlöv förflyttar sig med vinden väldigt bra, så förr fick grannarna räfsa lönnlöv fastän de själva inte har någon lönn på gården. Nu har vi staket så löven stannar på vår sida, men det är så mycket lättare att samla ihop dem när de ligger i en hög färdigt.

 

JPEG image D8FB27C60A31 1

JPEG image D8FB27C60A31 2

Det om det. Höns och lönnlöv blev det fokus på idag. Inom en snar framtid kommer det komma blogginlägg med betydligt mer intressanta ämnen. Jag lovar.


En Assar kanske?

Skrivet av Sandra Neuman 09.10.2016 | 5 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Om några veckor blir vi med en tredje katt i huset. Det har funnits alltför många kattungar runtom oss den senaste tiden för att vi inte ska ha kunnat påverkas. Våra två katter är 7 och 10 år och väldigt lata av sig när de är inomhus och börjar flåsa av utmattning om de leker mer än 5 minuter.

Min stora dröm som barn var att få ha djur. MÅNGA djur. Så nu erkänner jag. Jag låter mina barn leva min dröm, så jag hoppas verkligen att de kan förlåta dem för att jag släpar hem en kattunge åt dem.

 

JPEG image 732034B332A6 1Har ni något namnförslag åt den här lilla kattpojken kan ni ju klotta ner det i en kommentar.

 

På tal om att ha många djur. Härom dagen blev jag nästan kär i en chihuahua och hade gärna lagt den innanför jackan och tagit hem den. Det är en hundras som jag aldrig trott att jag skulle kunna bli förtjust i, men nu har våra grannar ett par sådana och ju mer man umgås med dem, desto mer förtjust blir man. När en labrador hoppar runt i trädgården kan vad som helst förstöras medan det knappast skulle märkas på samma sätt av en liten chihuahua. Dessutom tar de inte så stor plats varken inomhus eller om man behöver ta med dem någonstans.

Nåjanå, katten först.


Vad villaliv i oktober är.

Skrivet av Sandra Neuman 08.10.2016 | 2 kommentar(er)

Jag glömmer alltid bort hur stressigt det är att packa sig iväg till villan, om så bara för några timmar som idag. Alla ska ha extrakläder med sig och någon kanske till och med ännu extra extrakläder bara för säkerhets skull. Utomhusdjuren ska ha vatten och mat och man själv ska komma ihåg att koka kaffe och ta med i bilen. Blöjor, våtservetter, vatten och bananer. Jag hatar verkligen den där stressiga stunden före man kommer sig iväg.

JPEG image 732034B332A6 3

 

Men bara vi sitter i bilen, och kommit till Berras i munsala ungefär, så sjunker blodtrycket och lugnet sänker sig ombord. Har vi glömt något nu så är det inget att göra åt, och knappast heller något som vi inte klarar oss utan ett par timmar. Huvudsaken jag har min blodsockermätare och insulin, och Milea har blöjor.

Så kommer vi fram till Kalapi och en riktig höstkänsla kommer över oss. Luften är krispigare än I Nykarleby, och färgerna är klarare. Men så blåser det från norr och hur man än klär på sig så isar det in till benmärgen om man går ner till stranden.

 

JPEG image 732034B332A6 6

JPEG image 732034B332A6 5Till våren ska villan målas färdigt.

 

Det var egentligen talkodag, men med två kids att underhålla är en av oss alltid befriad (iallafall när det handlar om talkodagar där det ingår motorsågar, vedklyvare och flygande vedaklabbar). Så jag och kidsen drog till skogs istället. Egentligen skulle Milli sova, men när jag hittade finfint blåbärsris glömde jag bort mig lite.

Naturmaterial hör till det som jag går igång på. Blåbärsris, mossa, pinnar (ju skäggigare desto bättre!), lummer och what not. Nu hoppas jag att inspirationen håller i sig tills imorgon så ska jag hitta på något fint med materialet.

 

JPEG image 732034B332A6 4

JPEG image 732034B332A6 7

Hejdå villan! I bästa fall hinner vi hit ännu en gång i höst och beskära äppelträdet, annars ses vi till påsk!


Vitlök

Skrivet av Sandra Neuman 06.10.2016 | 1 kommentar(er)

JPEG image 042B2E7FAB28 1

JPEG image FE18A75FAB95 5

Hejdå vitlöken! Vi ses igen nästa höst! Ja, det är så länge det tar innan vitlöken är skördeklar, men då är egenodlad vitlök så fantastiskt god att det helt klart är värt att vänta. Förra året var första gången jag satte vitlök, så min egen erfarenhet är inte så stor.

I år har jag satsat alla mina kort på ekologiskt utsäde ('messidrome') så jag hoppas förstås att det ska bli lite bättre resultat än i år när 70 vitlöksklyftor bara resulterade i 5-6 halvstora lökar. En stor besvikelse kan ni säkert lista ut.

Jag har bara 3 klyftor kvar att sätta. Det är en sibirisk vitlök som jag fått utsädet av från Veikars. De tre klyftorna ska jag vårda ömt och hoppas förstås på tre riktigt stora, fina vitlökar nästa år.


Oj nej!

Skrivet av Sandra Neuman 05.10.2016 | 1 kommentar(er)

Taggar:

JPEG image FE18A75FAB95 1

Nu kom den där dagen som vi alla med barn upplever förr eller senare. Dagen när det blir alldeles för tyst i vardagsrummet och man hittar sitt äldre barn med sin lilla sax i handen och det yngre med lösa hårtussar. Det är sån där situation som man inte ens blir förvånad över... Det är nästan så att det borde varnas om det här på rådgivningen redan när man är gravid.

-" Ja så vet du väl att det kommer att komma en dag när det äldre syskonet klipper håret på det yngre?"

 

Men vi har tur. Milli har fina lockar i sitt hår, och av egen erfarenhet vet jag att det inte syns fastän håret är lite ojämnt och dåligt klippt. För säkerhets skull ska vi ändå ha mommo att jämna upp så frisyren iallafall ser symmetrisk ut.


Här ska jag sitta och titta

Skrivet av Sandra Neuman 05.10.2016 | 1 kommentar(er)

Här brukar jag och Leon sitta ibland, titta ut över köksträdgården och äta morötter direkt ur odlingslådorna. Jag fantiserar om att ha ett riktigt blomsterhav istället för det stenlager som finns här nu. Ett blomsterhav med ringblommor, prästkragar, luktärter, blåklint, blomsterlökar och what not!

...och förstås en bänk där vi också i fortsättningen kan sitta i solen och beundra vår köksträdgård.

JPEG image FE18A75FAB95 2

JPEG image FE18A75FAB95 3

 

Under de här många små stenarna finns en presenning som legat där i säkert 5 år redan. Tanken är att ogräset ska kvävas av att täckas med till exempel en presenning, och på så sätt göra ytan brukbar. För mig räcker det med den odlingsyta jag redan har, så därför kommer det här lilla området vigas insekterna -blomsterhav med insekthotell! Kommer att bli fantastiskt!


Kalligrafi

Skrivet av Sandra Neuman 04.10.2016 | 2 kommentar(er)

Jag älskar Nykarleby arbis. Michaela skrev också fina ord om dem tidigare och jag kan inte annat än hålla med. De lyckas alltid med sitt kursutbud och numera drar de folk från när och fjärran med sina föreläsningar. Nästa månad har jag två sådana inprickade (mer om det senare).

Den här månaden är det två kurser jag är anmäld till. Nästa vecka blir det kaffeföreläsning och nu ikväll har jag varit på kalligrafikurs.

 

JPEG image 1B72189745A2 2

Kalligrafi är inget nytt för min del, men det är en sån där grej (likadant som lettering) som man kan behöva boosta på emellanåt.

Jag har alltid varit en skrivbordssittare som mest varje kväll satt och pysslade på med allt annat än läxorna i mitt rum. Min lådhurts var till bredden fylld med papper, pärlor, pennor och what not (pennor och pyssel i lådorna högst upp, papper i den näst längst ner). I högstadiet minns jag att jag skrev med kalligrafi på en läsdagbok, och i gymnasiet textade jag ganska flitigt också på olika kort.

Men det är egentligen först när jag studerade till florist som jag på allvar fick lära mig kalligrafi. Det hör till utbildningen att kunna texta snyggt i olika storlekar till olika ändamål, men kanske främst ändå på breda band till begravningsbuketter och granriskransar.

 

JPEG image 9F52C02B5198 1

Att ha textade band har nästan helt fallit bort från begravningsbuketterna, men på granriskransar till veteraner ska det fortsättningsvis vara band. Så det där att kunna texta är ganska viktigt... Till och med i en examensdel i floriststudierna måste man kunna visa sitt kunnande i textning.

However jå. Fast jag nu kan texta alldeles tillräckligt bra, så tyckte jag att jag behövde en stund när jag bara fick koncentrera mig på att öva. Det är precis det som krävs för att bibehålla kunskapen och förbättra sina (och hitta nya) kringelkrokar -övning. Sedan är det en helt annan sak att skriva på de där sträva tygbanden, så där blir det inga kringelkrokar alls.

Nu när jag relativt nyligen fått praktisera både lettering och kalligrafi, så kan jag bara konstatera att det senare är mer min grej. Lettering är urtjusigt och jätteroligt, men det kräver sån tid innan man kan det. Allt har sin tid. På ålderdomshemmet sedan har jag all tid i världen för lettering!