Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna juli 2017

Det var det larvigaste!

Skrivet av Sandra Neuman 31.07.2017 | 2 kommentar(er)

Nu minns jag varför jag inte brukar syssla med kålsorter i min odling. Det kräver alldeles för mycket tid, energi och utrymme innan man eventuellt har ett litet blomkålshuvud. De här små (och stora) skråttarna är bland annat de som kan klassas som energitjuvar.

 

larvigt 1JPEG image 9A15AE2ECF10 2Noterna lilldamens skor.

 

Det är kålfjärilens larver. Jag har inte haft täckt mina kålodlingar alls sedan tidig vår när det var risk för frost, så egentligen får jag skylla mig själv helt och hållet. Har man inte kålnät eller fiberduk (det första alternativet tror jag är att föredra) så blir det förr eller senare larvinvasion och då finns det inget annat att göra än att ta till mekanisk bekämpning (Plocka, plocka, plocka!). Jag höll på i timmar med mina några lådor, och fick hjälp av familjen en liten stund också. Det är ett redigt talkoarbete att plocka bort kålfjärilslarver.

 

Jag hade mina kålplantor alldeles för tätt för att kunna leta genom alla blad och plocka bort larver, så därför tog jag det drastiska beslutet att offra all kålrot för att rädda grönkålen och kålrabbin. När jag berättade för min fammo (min hushållningsförebild) om mitt offer sa hon att man ska strunta i kålrot och satsa på annat. I hear you grandma! Hädanefter tänker jag satsa alla mina kort på grönkålen som jag älskar så högt istället för experiment med kålrot, blomkål och broccoli.

 

Ska jag vara ärlig var det rent av tillfredsställande att plocka bort de där allra största och fetaste larverna.


Insta-aktiv

Skrivet av Sandra Neuman 26.07.2017

Ikväll tog jag äntligen mig själv i kragen och sådde ny dill. Den förra gick o blom nästan innan den var duglig att använda. Så går det nät man anlägger nya odlingslådor där det är på tok för hett.

 

IMG 0399

 

Så kan jag till er stora glädje meddela att min trädgårdsinstagram (det är lagombackan där också) blivit aktiv också med stories. När jag sovit bort halva min lediga dag så ramlade jag in på stories-funktionen och kunde inte sluta. Jag lovar aktivitet där oavsett hur tyst det är här.


Hur jag binder en begravningsbukett.

Skrivet av Sandra Neuman 24.07.2017 | 2 kommentar(er)

Två veckor semester har jag bakom mig men ändå har jag lyckats binda fem begravningsbuketter och en kistdekoration på vår terrass. Jag tycker att om det oturar sig så att jag inte jobbar när familjemedlemmar behöver mina tjänster så kan jag visst ställa upp iallafall. Och så tycker jag ju om att binda buketter!

En av buketterna passade jag till och med på att filma när jag band den, så kan jag visa er och också se på den själv för att se hur det egentligen ser ut. Jag brukar roa mig med att klocka hur länge det tar, lite för att mäta hur effektiv man är. 15 minuter klockade jag den här på, och jag skulle tro att det är ganska bra.

 


En lång väg kvar

Skrivet av Sandra Neuman 22.07.2017

En gång för ett par år sedan (det kan vara typ 2-3) tog jag ett par kvistar från min mosters fläder. Jag hade läst mig till att det ska vara lätt att rota sticklingar och på så vis få nya fläderbuskar. Eftersom kolsyrad fläderblomssaft är en favoritdryck så tog jag chansen att någon gång kunna tillverka saft från egen skörd.

Egen saft tillverkar jag inte i år, men nu blommar busken med sina TVÅ första blomklasar iallafall! Det är en bra början, men till 3 liter saftkoncentrat behövs ungefär 38 fler blomklaser, så det lär ta ett par år innan vi får ihop tillräcklig mängd.

 

IMG 0139


Avslutet

Skrivet av Sandra Neuman 21.07.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Plötsligt kommer den där dagen som bara har funnits i ens vildaste fantasi. Den där dagen som man tror att man är förberedd för. Den där dagen när slutet närmar sig för en människa i ens familj. Känslan är hemsk och det enda man kan göra är att försöka lugna sig själv med ord som "det här har du länge vetat att ska komma". Inget hjälper. Inga ord eller handlingar.

 

IMG 0130

Men, en människa som är 102 och ett halvt år har upplevt ganska mycket i sitt liv. En människa i den aktningsvärda åldern är äldre än självaste Finland. En människa med den tiden bakom sig är förberedd inför livets slut medan vi som står runt aldrig någonsin blir tillräckligt redo.

I mitt arbete möter jag människor i sorg väldigt ofta. En del är tårögda och väldigt medtagna medan andra nästan verkar oberörda. Jag ställer alltid samma frågor. "Har ni tänkt på vilka färger ni vill ha i buketten? När är begravningen? Har ni någon text färdigt?". På det viset handskas jag en del med döden... men när det är ens egna som går bort så känns det som att man tappar allt.

Förra veckan somnade vår Mommi in och idag har vi tagit farväl med en fin begravning i Oravais. Hon var den sista i sin generation så nu är vi bara fyra istället för fem. Jag kommer att sakna henne och att hon alltid har funnits med oss.

Tack för allt Mommi <3


Var är alla äpplen?

Skrivet av Sandra Neuman 19.07.2017 | 3 kommentar(er)

I våras när äppelträden blommade, eller borde ha blommat, så blandades glädjen över att vårt förstköpta familjeträd blommade för första gången med besvikelsen över att alla andra äppelträd inte blommade. Inte ens träden 'Valkealan syys' och Leons träd 'huvitus' som så troget har gett en liten skörd de senaste åren blommade ens med minsta lilla blomma.

Klart att man blir lite orolig när inget av de 3 som tidigare har blommat plötsligt inte har några blommor alls, men jag viftade bara bort det som att det helt enkelt inte är ett äppel-år i år. 

 

Hur är det med er andra? Får ni några äpplen på era träd i år?

WP6538 img 4815Bilden från tidigare år när Valkealan syys blommade frikostigt och sedan gick av i en hård höststorm.


90-talisterna

Skrivet av Sandra Neuman 17.07.2017 | 1 kommentar(er)

Alltså jag brukar ju inte vara den snabbaste att fylla i sevendayslistorna, men nu när jag såg veckans tema så kände jag starkt att jag M-Å-S-T-E göra det just nu redan idag! Bara så att jag ska få skriva så här på första punkten.

Jag är född: IDAG för 30 år sedan!!!! Jag älskar att få skriva på det viset. För 7 år sedan när jag var utbränd så kontaktade jag mentalvårdsbyrån på min födelsedag, och när damen i andra änden frågade när jag har födelsedag fick jag säga idag.

JPEG image 60E961A16F89 1En 30 år gammal bild.


Under mitt årtionde hände det här: Nu är jag ju född ganska i slutet av mitt årtionde, så jag har ingen riktig koll på det. Men det största som hände var väl Tjernobyl-olyckan året före. Jag undrar riktigt hur mycket det kan ha påverkat min och andra småbarns kroppar.


Folk klädde sig på följande sätt: Jag minns blommiga trikåer, glansiga tyger och de där byxorna med ränder och knappar längs sidorna. Och en tur i min barndom skulle man ha svarta trumpettrikåer med en trikåkjol över. Så himla nice.


Mitt årtionde förknippar jag med: Michael Jackson. Det är väl ganska 80-tal?

 

90talet


Den bästa låten från året jag är född: Efter lite googling så säger jag Whitney Houstons låt "I wanna dance with somebody", för det är en låt som jag brukar lyssna på i nutid.


En kändis som är född samma år: Zac Efron. Alla andra i listan över "most popular people born 1987" var totala främlingar för mig. Men David Hasselhoff är född 17 juli, så vi är i princip låtsastvillingar. Liksom Donald Sutherland, Darude och Gangsta Grandma. Yeah!


Min generation växte upp med: Tamagotchis, de första mobiltelefonerna och Teletubbies.


Det bästa med att vara född under mitt årtionde: Vi har fått en oskyldig uppväxt utan barnkanalen och egen mobil. Vi har fått vara barn och cyklat omkring på egen hand och lekt i skogen. Sånt som jag är rädd att mina barn inte kommer att få uppleva.


Happy 30 y!

Skrivet av Sandra Neuman 17.07.2017 | 2 kommentar(er)

170787! Den dagen föddes undertecknad till världen och visste ingenting om vad som komma skulle. Idag, på min 30:onde födelsedag, är jag ganska nöjd med vad livet gett mig hittills. De 10 senaste åren har varit ganska tunga år så jag tänkte att nu när jag lämnar sweet 20-åren bakom mig så ska jag ägna lite mer tid åt mig själv. Jag tänker inte vara utbränd, inte gifta mig, inte köpa hus, inte studera eller föda fram några barn. Jag ska pyssla i trädgården, leka med barnen, dricka kaffe med min man och andra trevliga typer och tapetsera ett par väggar... men så kan det ju hända att livet har andra planer, men det här är mina goals de kommande 10 åren iaf.

Ett annat mål, med bra mycket kortare tidsperiod, var den där fantastiska ängen jag drömde om inför min födelsedag. Den blev inte riktigt det där havet med blommor som jag hade tänkt mig, men nu blommar iallafall ett par blåklint och några vallmon tillsammans med två ynka ringblommor. Jag vet inte riktigt vad som hände, men vi gör ett nytt försök med en blomsteräng nästa år igen.

 

JPEG image 6EDF1A4A9DFA 28ang 1ang 2

 

Lite dåligt planerat var det ju att min trettioårsdag råkade infalla en måndag, det blir liksom inte riktigt lika festligt att behöva fira antingen i förväg eller i efterhand. Nu gör jag både ock i år. Till helgen blir det kompisfest i trädgården (bara vädret är det som jag beställt!) och igår firade jag med den närmaste släkten. Det blev ett härligt trädgårdskalas i solsken, värme och hård blåst så papperstallrikarna flög runt tillsammans med chipsen. Vi hade släpat ut vårt turkosa köksbord som blev pricken över i:et på festligheterna tillsammans med den traditionella jordgubbstårtan med lemon curd, fläderblomsrulltårta, cookies och mandeldrömmar. Och när man har födelsedagskalas på sommaren kan man dessutom duka upp en buffé med melon och vindruvor utan att bli ruinerad.

 

sandra 30

Ps. Min man skvallrade redan igår att jag ska få en ny säng som gåva. Antagligen är han rädd att min rygg ska bli ännu kräsnare nu när jag blir äldre.


Food <3

Skrivet av Sandra Neuman 11.07.2017 | 1 kommentar(er)

 

Veckans sevendays-lista berör ett för mig väldigt kärt ämne; mat. Jag är inte alltid så sugen på att tillreda den där maten, men jag är mer eller mindre alltid med på att äta maten (speciellt om det är någon annan som lagat den).

 

mat 1mat 4

 

Fick jag äta endast en rätt livet ut, skulle det vara: 
Nu hoppas jag att det aldrig någonsin kommer att bli aktuellt att behöva äta en och samma rätt för resten av livet, det skulle kunna bli så väldigt enformigt och tråkigt i längden. Men OM jag behöver välja så säger jag soppa.

Soppa är den rätt som har följt mig i livet och alltid varit lika gott. Kålsoppa, fisksoppa, korvsoppa, köttsoppa, broilersoppa, minestronesoppa, snålsoppa, potatis- och purjolökssoppa, blomkålssoppa, tomatsoppa och what not! Räknas Buillabaisse till en soppa? Det är iallafall en av mina stora favoriter tillsammans med blomkålssoppa, kålsoppa och laxsoppa. Jag älskar att doppa knäckebröd med mycket smör och ost i en riktigt kryddig och god fisksoppa. Märker ni hur euforisk jag blir av soppor, för att inte prata om snål! Och som bonus kan jag berätta att jag älskar ratatuille också.
Det här äter jag inte:
Leverbiffar och leverlåda. Jag står inte ut med lukten och de gånger jag har gett levern en chans så har det inte blivit några höga poäng för smakupplevelsen men en femstjärnig kväljningsupplevelse. Det är på riktigt något så avskyvärt att.


Min favoritrestaurang:
Oj hjälp! Hur ska jag kunna välja det? Nej men nu vet jag! Mammas restaurang förstås! Där serveras det alltid god mat och kaffet ingår. Jag misstänker att det är den restaurangen som är orsaken till den kräsna gourmand jag kan vara ibland. Nu senast kom jag lite oanmäld till lunchen på min lediga (och barnfria) dag och fick ändå en smakupplevelse som hette duga. Kalla LCHF-våfflor med smör, ägg, majonnäs, spenat, saltgurka och tomat. Det låter inte som så mycket att exalteras över, men åh herregud vilka smaker!

 

FullSizeRender 15


En stark matupplevelse:
Nå förutom den här ovanför så är romsmörgåsar vid fammos något som alltid kommer att finnas i mitt smakminne.

Min relation till mat:
Haha, ja man skulle ju lätt kunna tro att mat är det jag lever för. Men det är nog bara så att mat och jag har ett väldigt speciellt och intimt förhållande till varandra. Mat är vad vi spenderar mest pengar på här i hushållet bara för att vi inte vill spara in på den punkten.

På morgonen äter jag:
Frukosten är för tillfället inget jag satsar särskilt mycket på. Kanske beror det på småbarnslivet och att det kräver att man sätter deras frukostsmörgåsar först och sedan slänger i sig sin egen. Just nu äter jag smörgåsar (det måste vara minihiilari eller någon av lokalbageriernas GI-bröd) med alla pålägg jag hittar i kylskåpet och på det helst också sallat. Då vet jag att jag hålls mätt och belåten fram till lunch. På helgerna blir det också samma smörgås med ungefär samma pålägg, men har jag tur så finns det paprika, kokt ägg och majonnäs som topping. Inget är så gott som en smörgås med alla pålägg, ägg, majonnäs och grönsaker.

mat 2mat 3
Min paradrätt i köket:
Jag vill påstå att jag är rätt så bra på att improvisera ihop lite allt möjligt... Frågar man barnen är jag eventuellt proffs på att koka makaroner och öppna en förpackning bönor... Men alltså, min paradrätt måste ändå bli matiga sallader.


Det här tycker jag om dieter och matföreskrifter:
Det här är ett så känsligt ämne att jag inte vet om jag vågar toucha det heller... men jag säger så här. Jag förespråkar så naturlig och ren kost som bara är möjligt, samtidigt som jag gärna drar ner på kolhydraterna på grund av min grundsjukdom. 

 

Det om mat! Imorgon kanske jag orkar skriva om vad jag fick höra idag när en jounalist + fotograf var här och gjorde ett reportage.


50 shades of green

Skrivet av Sandra Neuman 09.07.2017 | 2 kommentar(er)

Är det inte lite märkligt att man den allra första semestermorgonen vaknar först av alla, men så var jag också lite osäker på om det var en ledig dag eller om jag borde skynda iväg till jobbet. Det var varmt direkt från morgonen så vi åt frukost utomhus i några timmar innan vi startade maskineriet för lite trädgårdsarbete.

På tisdag kommer en fotograf och journalist från en trädgårdstidning hit, så det känns som att jag borde anstränga mig en aning och åtminstone rensa bort det värsta ogräset ur rabatterna. Ogräsrensning kan ofta sluta med ommöblering så här dagarna innan en trädgårdsvisning, så när jag hämtade spaden och började gräva så kände jag mig helt normal (när vi pratar om trädgårdsfolket alltså).

gront

Nu känner jag mig nöjd över den långa rabatten längs staketet mot väster. Min man har fixat plåtar som stopp för grannens agressiva gräsmatta (komplett med kvickrot!) så nu slipper vi förhopppningsvis rensa bort långa ogrästorvor flera gånger per säsong. Det som var tänkt att bli en grusgång vid grinden till min brors blivande hus (men som han sålde) blev nu istället planterat med buskar och perenner. Det blev mer zen i mitt liv och min trädgård när de här sakerna är ur världen.

En hel del av mina perenner har växt till sig ordentligt den senaste tiden och har behövt få mer svängrum, så det passade nästintill perfekt med en ommöblering i samband med den här uppfräschningen. En så här het sommardag som vi har haft idag är egentligen inte särskilt perfekt för att plantera växter, men bara man vattnar ordentligt så går det nog iallafall. Nu önskar jag mig bara ett skyfall så vattentunnan blir påfylld.

 

gront 2

I köksträdgården grönskar det i de flesta odlingslådorna men ändå är jag besviken på mig själv. Jag har inte alls sått så mycket ärtor, dill, morötter och bönor som jag hade tänkt mig och både pumpor och zucchini har misslyckats totalt. Det finns inget annat jag kan skylla på än att våren aldrig kunde bestämma sig för att vara eller inte vara, och på att jag har jobbat alldeles för mycket för att orka ta itu med både familjelivet och köksträdgården på den lediga tiden.

Så här är det ibland och då är det bara att acceptera, bita ihop och ha siktet inställt på nästa vår istället. Till all lycka har jag ett jättestort växthus... Jag tror att jag gott hinner med lite bönor och ärtor inomhus ännu, och dill är det inga problem att så en omgång till av fastän det är juli, liksom sommarmorötter, rödbetor och sallat.

och här är vad jag gjort ikväll:

JPEG image 90BEE906B4FD 2

Mandeldrömmar. Om en vecka smäller det, och jag är nästan tvungen att baka något varje kväll för att hinna med. Morgondagens program -optikern.

 

Tack för att just DU läser.