Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna november 2017

#taggarnautåt

Skrivet av Sandra Neuman 30.11.2017

Idag fylls alla sociala medier med en och samma bild, och hashtaggen #dammenbrister. Att jag sitter med världens sjukaste hals och en bil som inte startar om motorn har hunnit bli för varm spelar mindre större roll just nu. Jag tänker på arbetsgivaren (-ish) som tyckte att det var roligt att jag åt banan till mellanmål och som pratade om kvinnobröst som "taxöron". Jag tänker också på den där förbipasserande mannen som sa något i stil med "Du vejt väl att man får smisk om en böjer sig ner". #taggarnautåt är floristbranschens officiella för sexuella trakasserier, kom ihåg det.

Egentligen skulle jag lätta upp stämningen med en granriskrans, men en dag som denna går det inte riktigt att bara ignorera att dammen brister och ut väller ett par tusen arga ankdamer som stått i skuggan alltför länge. Att ett nej är ett nej borde barnen få lära sig från början, så skulle kanske världen stakas på rätt i framtiden. Jag försöker vara noga med att backa upp det av mina barn som blir utsatt för syskonvåld eller andra påtvingade handligar från sitt syskon, och förklara att om hen säger nej så betyder det att hen inte vill och då måste den andre acceptera det. Något vidare resultat syns inte ännu, men jag vet att det ändå går in bara för att det händer. Ja, förstod någon ens lite av vad jag menade nu? Det är ju liksom så barn fungerar, de lagrar och använder informationen senare när behovet finns.

 

Och granriskransen, ja den blev fin!

JPEG bild 28503FEBC647 1

 


Vad triggar igång dig?

Skrivet av Sandra Neuman 19.11.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Vad triggar igång dina julkänslor?

julh

Jaja, nu närmar det sig gott folk. Juletiden. Varje dag har jag någon kund som ojar sig över att det finns amaryllisar, hyacinter och julstjärnor, men så kan vi tillsammans konstatera att det är mindre än två veckor kvar till lillajul. Här hos oss tassar det Nissar runt fönstren och barnen tror inte ett dugg på det (ikväll hittade vi ett tomteskägg som fastnat i en planka, nu väntar vi på att nissen själv ska hämta det ur barnens postlåda). 

tomteskaggHaha, nu kom jag ihåg att det ju fanns en julkalender som hette skägget i brevlådan

 

Vad som triggar igång mina julkänslor kan jag inte egentligen svara på. I år är mina julkänslor iallafall väldigt försenade... jag vet inte om det beror på att vi ännu inte har plockat fram alla julsaker på jobbet, eller om det är för att vi har haft samma typ av väder ungefär sedan senaste gång det var jul. Men julkänslor, de har verkligen inte infunnit sig ännu. Jag vill inte lyssna på julmusik, längtar inte efter julmat och jag har inte ens tänkt tanken på att plocka fram julstjärnorna till fönstren. Vi som annars brukar börja med julfeelingen på jobbet ganska tidigt, så där som det nu är i butiker med inredning, eller åtminstone förbereda oss mentalt och sedan är vi väldigt trött på allt vad jul heter när vi kommer fram till julafton.

Men om inte annat, så på lördag när vi firar en förtida lillajul så kommer det att hända grejer. Då ska jag sniffa hyacintdoft, äta mustapekkasås till skinkan och trycka in gravad lax så mycket jag bara orkar. Allt till tonerna av Peter Jöbacks album "jag kommer hem igen till jul" (eller skrikande barn, det är svårt att veta), ett måste för att starta upp julen.

 

Och bara som ett tips så binder vi julkransar tillsammans med arbis nykarleby Onsdag 29 november! Mer info på arbis.fi


Vlogg om diabetes

Skrivet av Sandra Neuman 14.11.2017 | 4 kommentar(er)

Ett föräldramöte senare har jag lyckats få uppladdat filmklippet om diabeteshjälpmedel (varför det alltid blir så usel kvalité har jag ingen aning om, men tar gärna emot tips på den punkten) så nu får ni lära er ännu lite mera om diabetes.

 


Obs! Världsdiabetesdagen!

Skrivet av Sandra Neuman 14.11.2017

Cancer är ett ord som väcker både avsky, skräck och sorg hos oss människor, mig också... men cancer är det många som överlever och det forskas ständigt i varför man får cancer och hur människan ska göra för att både förhindra och bota. 

En sjukdom som inte går att bota, och som dessutom är den folksjukdom som snabbast ökar i antal, är diabetes. Idag den 14 november är det världsdiabetesdagen, tillägnad för att uppmärksamma oss på hur vanligt förekommande det är. Jag är själv drabbad av den här kroniska sjukdomen, så nu vill jag gärna berätta lite för er hur det är att leva med en så här pass krånglig sjukdom 24/7

 C611C337 5880 4E32 AFAA BCCDDF4F01DFDe här två är mina bästa vänner, dem får du lära känna i en vlogg som publiceras senare idag.

 

Det var strax före sportlovet 1996, jag var 7 år och gick i andra klass i skogsparkens skola. Min mamma noterade de klassiska symptomen, att jag drack väldigt mycket och sedan behövde kissa hela tiden. Jag minns att vi tog blodprov på Hvc, och den första natten på barnavdelningen på Malmska. Det var blod över hela sängen efter att en sjukskötare behövt sätta kanyl i min hand, blodsockret skulle mätas ofta och det kändes som att jag väcktes mer än vad jag fick sova. En gång tvingades jag dricka något som jag i efterhand skulle beskriva som kolsyrad hallonsaft, eller en brustablett med hallonsmak.

Jag och 350 000 andra i Finland har diabetes, och det är en sjukdom som inte syns. Det syns inte hur mycket vi kämpar varje dag med att hålla blodsockret på en någotsånär normal nivå. Ingen kan ”bara ta en spruta” och sedan vara frisk. Blodsockret påverkas av allt vi gör i vardagen. Stress, nervositet och motion kan ge adrenalinpåslag som höjer blodsockret på ett okontrollerat sätt. Mat höjer blodsockret, det vet de flesta... men olika livsmedel höjer blodsockret olika mycket och det är dessutom individuellt HUR mycket. Det finns riktlinjer, men det är bara guider i hur en diabetiker måste tänka för att ta rätt mängd insulin till rätt mängd och sorts kolhydrater.

Det forskas inte tillräckligt mycket om vår tids vanligaste folksjukdom, ingen vet egentligen vad det beror på att just jag drabbades och svaret känns väldigt avlägset. Tills vi hittar svaret kan vi bara försöka göra livet enklare. I Sverige är forskningen lite längre gången, likaså hur man behandlar diabetes och vilken kost en diabetiker ska guida sig med, men där samlas det också in mycket mera pengar via fonder och insamlingar. Ikväll håller typ 1 diabetikern och tv-profilen Peter Jihde i trådarna för den första diabetesgalan. Den sänds på tv3 men kan också ses på viafree.se (länk på ordet "diabetesgalan").

 

Här ordnas det inte på samma vis någon insamling, men via diabetestutkimus.fi går det bra att skänka valfri slant till forskningen.

 

2AA88ADA 868A 4D2B BB44 517C3F49FBE8Den här taggiga typen får illustrera alla de miljontals stick en diabetiker behöver göra för att kunna överleva vardagen.

 

Vet du förresten skillnaden mellan diabetes och diabetes? Alltså typ 1 (”barndiabetes”), typ 2 (”vuxendiabetes”), LADA och graviditetsdiabetes? Visste du ens att det finns så här många varianter av diabetes? Här kommer en liten guide.

TYP 1 är när kroppens eget immunförsvar av någon okänd anledning angriper de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln. I det här fallet är det blodsockermätning och insulin som gäller resten av livet... för att inte tala om regelbundna besök till både diabetesskötare, -läkare och ögonskötare för ögonbottenfotografering. Vi riskerar också en rad olika följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, ögonskador och nervskador.

LADA (latent autoimmune diabetes in adults) är som typ 1 med den skillnaden att sjukdomen bryter ut i vuxen ålder. Själva insjuknandet är mer utdraget och kan lätt blandas ihop med typ 2.

TYP 2 diabetes, eller ”åldersdiabetes” som det i folkmun talas om, är när kroppen fortfarande producerar eget insulin men inte tillräckligt för att kunna bryta ner sockret i kolhydraterna. I Finland finns det cirka 300 000 människor med typ 2 diabetes och cirka 150 000 till som inte vet om att de har det. Den här formen av diabetes är ärftlig och kan finnas i bakgrunden utan att man känner till det. I Sverige till exempel, räknar man med att upp till 15% av befolkningen har det i generna.

En tredjedel av typ 2 diabetikerna klarar sig med att förbättra sina matvanor (=undvika att äta kolhydrater, eller åtminstone skippa de snabba kolhydraterna) och motionera. Då hinner kroppens eget insulin ta hand om sockret som finns i maten, och med motionen ökar vävnadernas uppsugningsförmåga och insulinet blir mer effektivt.

Den andra tredjedelen behöver hjälp i form av tabletter för att stimulera den egna insulinproduktionen, öka vävnadernas känslighet för insulin eller utsöndra glukos vis urinen.

Den sista tredjedelen av typ tvåorna behöver liksom vi ettor insulin för att hantera blodsockernivåerna. Den här gruppen har på senaste år ökat kraftigt.

GRAVIDITETSDIABETES uppkommer i andra och tredje trimestern när man blir mindre insulinkänslig till följd av de hormoner som bildas i moderkakan. Det här gäller alla som väntar barn, men om inte kroppen klarar av att producera den mängd insulin som behövs för att sänka blodsockret får man diagnosen graviditetsdiabetes. Också vi med typ 1 får öka på insulinmängderna rejält speciellt mot slutet av graviditeten.
I bästa fall räcker det med kostrådgivning och motion för att kroppen ska klara av att producera tillräckligt med insulin, men ibland krävs också tablett- eller till och med insulinbehandling fram till förlossningen.
Det som händer om man har förhöjt blodsocker under graviditeten är att babyns bukspottskörtel utsöndrar mer insulin för att kunna ta hand om sockret i (mammans) blod. Det i sin tur leder till att babyn växer fortare och kan vara ganska stor och därför skadas vid förlossningen.
Den som haft graviditetsdiabetes löper större risk att drabbas av typ 2 diabetes senare i livet.

 

Källor: diabetes.fi och diabetes.se (den svenska sidan är väldigt informativ och rekommenderas varmt för den nyfikne)

 

varldsdiabetesdagen20WHO20diabetes20typ20120diabetes20typ202 0

Den blå cirkeln är symbolen för diabetes.


 

Eftersom sevendays kör kroppsvecka ska jag passa på att berätta mera om diabetes i ett par inlägg. Det är ett ämne som naturligtvis ligger mig nära hjärtat och som jag efter 21,5 år kan ganska mycket om. Det blir en vlogg där jag visar hjälpmedlen lite närmare, ett inlägg om att ha diabetes och vänta barn (väldigt omstädlig situation!) och eventuellt ett inlägg där jag svara på frågor.

Har du en diabetes-relaterad fråga så får du gärna ställa den i kommentarfältet så svarar jag på den senare i ett eget inlägg.


Jag HAR min drömkarriär

Skrivet av Sandra Neuman 07.11.2017 | 3 kommentar(er)

Jag jobbar som: Florist på Amalia inspiration, och jag är stolt över min arbetsplats, Anna som jobbat fram de här tre butikerna och vår fina webshop.


Karriär i jobbet för mig betyder: Jag är inte särskilt karriärlysten av mig längre, kanske för att det känns som att jag har nått mitt mål nu redan. Det var på hösten 2006, efter studenten och jag hade mitt mellanår på FKF i Vasa. I studierna ingick en praktikperiod på valfritt företag (lite som praoveckorna i nian i högstadiet) och eftersom mammas kompis precis hade tagit över rodret på Asta blomster- och presentaffär så tyckte jag att det verkade som ett bra alternativ. Jag trivdes i atmosfären och blev bra vän med floristen (som numera har blomaffär Akleja i Purmo) efter att ha fått testat binda buketter och göra arrangemang. Efter den veckan började jag jobba hårt för att komma mig in i branschen i just den här butiken. Vägen har varit lång och kantad med besvikelser och ett år som utbränd, men nu är jag här och har nått mitt mål att kunna cykla eller gå till jobbet och sedan få betjäna min hemstads befolkning med buketter och blommor. #lifegoals

 

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 23


Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är: En viktig sak som jag ska göra för att inte gå bakåt i min karriär är att inte jobba mer än vad jag gör nu (eftersom jag varit utbränd och inte har någon som helst energireservoar att falla tillbaka till). Sedan gäller det att hålla sig inspirerad (det gör jag genom att följa florister på instagram)... och mätt! 


Det här är mitt nästa mål i karriären: Nej, jag har inga ytterligare mål att nå. Jag vill inte ha en egen blomaffär eller jobba heltid. Jag vill ha det precis så bra som det är nu som anställd och jobba 4 dagar i veckan.

Här ser jag mig själv om ett år: Jag står fortfarande vid amalia och skrattar med mina kunder :)
Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv: Är du glad så är kunderna glada. Det är kunderna som gör att jag kan jobba med det jag gör, så jag värnar om dem. Lägger jag kärlek i buketterna så syns det.

 

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 16

 

En person jag ser upp till, karriärsmässigt: Min mamma! Nu jobbar inte hon i min bransch, men jag tycker att det är så strongt att i över 30 år varit akutvårdare och sett en hel del som jag själv inte skulle vilja se. Det är mamma som sagt att när man hör ambulanssirenerna så ska man inte tycka att det är hemskt, man ska tänka att nu är det någon som får hjälp.


Mitt drömjobb: Det är det jag har. Jag är alldeles för hemmakär för att ta familjen med mig till norge för att jobba som florist där. Det är klart att det vore intressant att se sig runt i floristvärlden, men jag skulle nöja mig med studieresor för att hälsa på, hämta inspiration och lära mig av andra.

 

JPEG bild EDFB9D3FD01B 3

 

Som anställd är jag den här typen: Vi brukar säga att jag och Daniel måste vara de perfekta anställda med barn som nästan aldrig är sjuka, och när de är det så får de det överstökat på ett eller två dygn. Dessutom är inte Daniel och jag heller sjuka särskilt ofta. *ta i trä*


Som chef är jag den här typen: Nej, jag är inte chefstypen alls... men om jag skulle vara chef så skulle jag säkert vara den där snälla som bjuder på kaffe åt mina anställda. Och jag hoppas att jag skulle vara rättvis och uppmuntrande.


Ett mål jag uppnått i min karriär: Det har jag kanske redan gjort klart för dig läsare vid det här laget? ;) Men det sanna målet är väl att jag är självsäker i det jag gör och vet att det är det här jag är bäst på (inte bäst som i bättre än andra, utan bäst av det JAG kan göra). Det är också sånt som kunderna känner av och återkommer till.


Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet: Dricker kaffe och är utvilad. Det är sanning att man måste vara utvilad, annars går det inte. Så kommer man långt på att vara glad, trevlig och prata med kunderna.. känna in hurudana de är och vara på deras nivå och tillsammans med deras sinnesstämning.


Dags för amaryllisen att träda fram

Skrivet av Sandra Neuman 06.11.2017 | 1 kommentar(er)

amaryllisdags

Oj så tiden går och nu är det definitivt dags att börja sätta igång amaryllislökarna! Jag har faktiskt inte någon egen (ännu), och jag har svårt att bestämma mig för om det blir någon amaryllis i kruka i år, eller om ja ska satsa på dem i vas och hängandes i fönstret. Men om DU köper en amaryllislök ska du göra så här för att få den att börja växa.

1. Först måste du "väcka" den genom att ha rötterna i blöt i varmt vatten. Sätt löken på ett glas eller en smal vas så att bara rötterna hänger ner i vatten. Ett dygn brukar räcka.

2. Sedan kan du till exempel:

a. Sätta lite mull i botten av en kruka, sätt löken på mullen och fyll upp på sidorna så att cirka halva löken är i mullen. Kom ihåg att vattna, men inte så mycket att stängeln skjuter iväg och blir superlång.

b. Låt rötterna fortsätta hänga ner i vasen och fukta dem nu som då med en spraykanna, alternativt ha lite fukt i botten av vasen (men jag brukar tycka att risken för att det möglar är för stor på det sättet).

c. Linda mossa runt löken och fukta den nu som då. Den mosstäckta löken kan du ha i en kruka eller på en bricka.

 

Tänk på he!


30 penni runt armen

Skrivet av Sandra Neuman 05.11.2017

Kategorier:

Igår var vi bjudna på 28-årskalas hem till min lillebror Filip i Vasa. Han och hans fästmö hade dukat upp med både raw-havtornskaka och en oerhört smaskig (och kolhydratlös) choklad-lakritskladdkaka, och förstås ett gott kaffe som man får hos en kaffenörd. Som en bonuspresent utöver blommor, vin och barnens krympplast-magneter fick min bror ett par manschettknappar från slanthandeln. Maria på slanthandeln hade för en tid sedan ordnat en tävling i ”gissa antalet 10-pennin i burken” och med endast 30 penni ifrån tog jag hem vinsten. Det är visserligen min mans födelsedag snart, så han får vänta på sin tur. Extra roligt tyckte min bror att det var när manschettknapparna är tillverkade i vår hemgård.

 

När manschettknapparna kom på tal så påminde min svägerska mig om att jag faktiskt har lovat att skriva mer om det armband som syntes på någon bild här för en tid sedan. Jag tycker så mycket om mitt armband så jag gärna berättar vidare om det.

 

slanthandeln2

 

Slanthandeln är alltså den lilla firma här i Nykarleby som Maria Holmgård driver. En glad, humoristisk och snäll historielärare (om jag nu minns rätt yrkestitel) som tagit slantarna till sitt hjärta och nu tillverkar både det ena och det andra av dem. Jag suktar efter en nyckelring med en ”handelsvagnsslant” på, men tills jag lägger vantarna på en sån så får jag nöja mig med mitt armband. Det köpte jag på en hantverkarmarknad vid juthbacka i somras och har inte tagits bort från armen sedan dess. Ni kan tro att det är en och annan kund som kommenterat "har du pengan på armin?!", så det är minsann ett smycke som drar blickarna till sig.

 

Och nej, det här är inget sponsrat inlägg... om man inte räknar de några äpplen jag pallade på utsidan av Marias staket nu i höst ;)


We have a stängel!

Skrivet av Sandra Neuman 03.11.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 6

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 5

 

Jag erkänner att jag inte är särskilt bra med orkidéer. Som florist "borde" man väl kunna det mesta om de flesta växter, men just orkidéer har jag inte ens något intresse av. De kan vara väldigt fina då när man köper dem när de håller på att slå ut, och sedan det där halvåret som de eventuellt blommar om förutsättningarna är bra. Men sen då? Då står de ju bara där och är fula i väntan på nya stänglar som aldrig kommer.

Nu har det ändå hänt! We have a stängel!! och intresset vaknade med ens till liv för den här märkliga växten som tycks trivas hur man än sköter den. Tro mig när jag säger att jag i mitt arbete har fått höra alla möjliga sätt om hur, när och hur mycket orkidéer ska vattnas. En del vattnar veckovis med en skvätt ur vattenkannan, någon annan doppar dem i vatten och låter dem rinna av, och en tredje har dem att stå i vatten hela tiden. Alla påstår de att de trivs bäst på det sättet och att alla andra sätt har varit misslyckade. Sist och slutligen tror jag att det till stor del kan ha att göra med hurudant inomhusklimat man har där man bor. I nybyggda hus och lägenheter där det är varmt och luften ofta är torr kan jag tänka mig att det inte vore helt illa att ha orkideérna i vatten hela tiden (då tar man bort krukan och allt material runt rötterna, sköljer dem och sätter i en genomskinlig vas med vatten upp till bladrosetten).

Då får jag bara hoppas att vi inte har alltför otäta fönster och att någon ny istid infinner sig så att den kanske hinner få nya knoppar också.


Glad-hallen och tapettips

Skrivet av Sandra Neuman 02.11.2017 | 5 kommentar(er)

Jamen nu är det faktiskt så att vi råkar ha fått den gladaste hallen i världen. Allt som krävdes var 3 rullar årgångstapet a'la boråstapeters 'herbarium'. Helst ska de ha varit undangömda i garderoben i ett par år också så att det säkert känns rätt innan man äntligen tar tag i saken och lägger upp dem på väggarna (med min mans julklappstapetklister som som har utgångsdatum nästa år).

 

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 14

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 17

Det hela började med att barnen inte riktigt tyckte om det där mörka hall-eländet. och eftersom den är lite av husets hjärta/spindeln i nätet/centrum av det Neumanska huset/världens mittpunkt, you name it, så ska det naturligtvis inte behöva kännas så. Resultatet blev superbra och jag skulle bra kunna sätta mig i hallen och bara stirra på väggen, ta in atmosfären och njuta av färgterapin. Det blev ett riktigt glad-rum!

Men lite vill ha mer, som dem pa säg, så nu har jag återupptagit problemet med att välja tapet till köksväggen. Vi hade nästan bestämt oss för boråstapeters 'jordgubbe' där en gång, men nu när vi har herbarium på hallväggen så känns det lite som att det nästan blir för mycket. Vi vill ju inte ha något tråkigt på väggen för det, men det blir liksom så samma mönster och färger att vi blir osäkra.

 

JPEG bild 9A1A3249FEF6 1

JPEG bild 9A1A3249FEF6 2

Vi skulle kunna tänka oss en mer enfärgad tapet också, med antingen blå-turkos eller äppelgrön bas... men att hitta en sådan tapet känns som mitt livs största problem. Det är tur att vi inte började bygga hus från grunden och hade varit tvungna att göra så här svåra val till vardagsmat. För inte nog med att tapeten inte ska vara för tråkig, så ska den inte heller vara så småmönstrad att det blir oroligt. Vi pratar nämligen om en vägg som mäter 530 cm lång och 230 cm hög. VAR ska vi hitta en tapet som passar de kriterierna?

 

ps. någon kanske noterade att enjoskaftet syns på fler bilder? Det är så det är med barn i huset.