Lagombackan sevendays header 2

Visa alla inlägg skrivna april 2019

Takatalvi

Skrivet av Sandra Neuman 09.04.2019

Kategorier:
Taggar:

Plötsligt blev det vinter igen. Takatalvi. Det är lite tråkigt förstås, men egentligen gör det inte så mycket att det här snötäcket kom. Vi vet alla hur snabbt det smältar undan om några dagar. 

Jag vidtar inga åtgärder alls i köksträdgården. Det som jag sådde i helgen har inte grott så då behöver det inte heller skyddas. Vi liksom bara noterar att det är väldigt vitt på marken och så inväntar vi plusgraderna till helgen igen.
IMG 4090

Ps. I växthuset är det fortfarande snöfritt och plusgrader.


När hallonsnåret ska beskäras

Skrivet av Sandra Neuman 07.04.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Man tror kanske att det inte finns så mycket att göra den här tiden på året, men jag tycker jag har händerna fulla hela tiden bara jag drar på mig min sköna stickatröja med hästar (som var lite väl stor åt mig då för 20+ år sedan när jag fick den) och går ut. Till exempel är det allra enklast att beskära hallonbuskarna nu innan de får blad. Då kan det däremot vara till ens fördel att inte ha stickad tröja och håret i en bulle på huvudet, hallonbuskar är taggiga typer!

Hallon får sina bär på fjolårsskotten, det innebär att de kvistar som växer upp i år ger bär först nästa år. Tredje året är kvistarna inte till någon större nytta så för att göra livet och hallonplockandet lättare är det bäst att beskära.

För att veta vilka kvistar som ska tas bort kan du titta på färgen och på om de är väldigt förgrenade. Den nyaste omgången kvistar är ofta bara ett spö (en kvist utan förgreningar), och det är den som kommer ge hallon i år. Färgmässigt brukar de gamla kvistarna (som tas bort) vara lite gråare till färgen.

Sandra hallon2FjolarshallonGamla kvistar kan också ha spår av fjolårets hallon, då vet du säkert hur de gamla kvistarna ser ut.

hallonbuskar radGamla nya hallonHär ser du tydligt skillnaden på de gråa gamla kvistarna och fjolårsskotten som är bruna och lite smalare.

 

När jag ändå är igång med hallonraderna gör jag färdigt den sista biten för att få två fullständiga rader bredvid varandra. Plantorna har jag grävt upp som pyttesmå skott förra året, haft i krukor och sedan planterat ner på sydsidan av uthuset. Nu har solen värmt på så ordentligt där att de är lätta att gräva upp och flytta. Lätta att plantera är de också, hallon överlag. Sätt rotklumpen på jorden och fyll på med material runtom. Det behöver inte ens vara jord runtom utan löv eller liknande duger lika bra.

Det här är alltså det vi väntar på nu!

Hallon buskageHallonen


En till djupbädd, sällskapshöns och picnic

Skrivet av Sandra Neuman 07.04.2019

Det är söndag kväll och fortfarande ljust utomhus. Solen skickar in sina sista strålar genom köksfönstret och vi sitter hela familjen runt bordet. Alla lika rosiga om kinderna efter två dagar tillsammans. Lediga och med mycket utomhusvistelse.

Barnen har cyklat, jagat varandra och blåst såpbubblor. Jag har grävt en till djupbädd, sått frön, klippt hallonbuskar och byggt ärtstöd. Det är intensivt och ingen har egentligen tid att äta fastän det är vad vi borde göra när vi använder så mycket energi.

picnic barn

Hönsen har jag låtit gå fritt. Egentligen får man inte ha dem ute nu om man inte har dem i hage med tak (flyttfåglarna tar med sig sjukdomar), men drabbas de är de ju inte 50 som drabbas, utan fem stycken. Sällskapet hönsen ger är oslagbart. De är så nyfikna och vill vara med där jag är. Speciellt om jag har en spade och börjar gräva, då vet de att det vankas maskar. Eller så chillar de i en hög av fjädrar på det varmaste stället de hittar.

Som du kan notera är det old ladyn Lisen som är den som är mest nyfiken av sig.

HonsLisenHonanlisenNargangen lisenchill hons

Liksom förra veckan satte jag spaden i jorden bakom uthuset. Den här gången kom jag mig utan problem nästan en meter neråt, fyllde med kvistar, grenar, stallgödsel och bokashi innan jag grävde över jorden igen. Jag måste komma ihåg att tacka hönorna för att de har fixat så här fantastiskt fin jord åt mig här där hönshagen stod förr.

Ärtstödet har jag gjort på samma vis som min fammo och faffa alltid gjorde. Torra pinnar (annars börjar de växa) som man flätar ett rutnät av där ärterna är sådda. Den här höjden räcker åt min 'bamby'. På sidorna om ärtstödet tänkte jag att jag ska så sallat.

artstodkokstradgard kvallssolenvattnadjupbaddar kvallsol

Min färdiga djupbädd finns på ett så fantastiskt bra ställe att det fullkomligt kommer att explodera av grönt här redan i ett tidigt skede. Tänk bara på att jag kunde gräva en meter neråt medan jag på andra ställen i trädgården inte ens får ner spaden en centimeter. Därför sådde jag många tidiga sorter här, som rädisor, spenat, sallat och mangold. Mitt enda problem är bevattningen. Det verkar som att jag haft för stor mängd jord och gjort bädden för hög. Nu hålls inte kanterna riktigt när jag vattnar.

Jag skulle tro att det blev närmare 20°C varmt vid sydsidan på lördagen. Barnen sprang utan ytterkläder och jag vågade mig på tunnare arbetsbyxor och bara en tunn tröja. Och tur var väl det! I mina arbetsbyxor hittade jag luftlöken som jag köpte i höstas och skulle sätta ner. Lökarna hade börjat växa där i mörkret, i mina byxor som varit ihopvikta längst ner i skåpet hela vintern. Nu fick jag snabbt välja en plats och hoppas att jag minns var den är.

Vitlök är vanligtvis sånt som ska sättas på hösten, men så finns det sorter som sätts på våren. Ett par sådana hade jag köpt på mig i något skede för att experimentera med. Vitlök är det som vi absolut inte kan få för mycket av känner jag. Till min glädje har den vårsatta vitlöken från förra året börjat titta upp nu också! Av någon orsak tog den ett mellanår ifjol.

fropasarluftloksa radervitlok var

Tack och lov har söndagen inte bjudit på fullt lika fantastiskt väder. Jag vet inte om min kropp hade klarat av en djupbädd till så här tätt inpå den förra. Istället har vi cyklat runt gamla brandstation för att Leon skulle få lära känna sin nya (lite större) cykel, blåst såpbubblor och varit på stallbesök till Socklot. 

Att avrunda helgen med att producera blogginlägg till skön musik passar mig utmärkt. Imorgon har jag för ovanlighetens skull en ledig dag för att kunna gå på kurs i butikskommunikation i Vasa.

Tills dess. Kung Winston och plåttuppen vakar över Källbacken.

parontrad vattentornplattupp kvallssolWinston vattentorn

Så här såg det ut ungefär samma tid i april förra året.
Utgångsläget är lite annorlunda om vi säger som så. 

Spindlar, spenat och annat som lever i växthuset

Skrivet av Sandras gröna fingrar 04.04.2019

Från och med idag är vi alla en enda stor bloggportal istället för att jobba sida vid sida. Foodly och Sevendays är numera bara Sevendays, och det tycker jag är himla trevligt! Ju fler desto roligare, och alla ska vi ju äta!

På tal om mat så går det framåt i växthusodlingen. Temperaturen hålls fint på plussidan hela dygnet och då trivs också kålplantorna bra. De får ljuset, fukten och lagom svalt för att inte ränna iväg till långa kangliga plantor.

Rädisfröna har spruckit fint och är stadigt på väg uppåt med sina röda stjälkar och hjärtformade blad. Nu behöver de få massor med vatten för att inte bli alltför starka och peppriga av sig.

Kålbladradish

Som ett experiment har jag sått sockerärter. Det ska gå så länge det inte blir för kallt så att de ruttnar bort. Hittills går ju allt enligt planerna och ärterna har börjat skicka ut svansar för att börja fånga upp näring ur jorden.

Peagrodd

Spenat är överlag den gröda som man brukar börja så först på våren (eller vintern). Det är de som är snabbast när startskottet ljuder och temperaturen blir fördelaktig. Det här är de frön jag fick från ett par plantor förra året och nu ska de snart få bli god mat i vårt hem. Det är intressant hur de till en början behöver kämpa sig upp och sedan kämpar sig vidare ut ur fröskalet.

Spenatenspenatblad

När jag kröp omkring med min telefon (och makroobjektiv) i växthuset hittade jag också något helt annat som bosatt sig. Jag vet från förr att spindlarna trivs väldigt bra där så här års, och att kunna krypa lite närmare är en rolig upplevelse.

spindelnat


Videoklipp: Kallsådd med Leon

Skrivet av Sandra Neuman 03.04.2019

Här är ett filmklipp från en viktig stund i kvällssolen i köksträdgården. Jag gick ut i tron om att jag skulle få egentid, men efter en halvtimme kom min 6-åriga son Leon ut för att han ville vara med och odla. Och att odla med en liten pojke som själv klätt på sig ytterkläderna för att få vara med, är fint och ganska rofyllt.