Lagombackan sevendays header 2

Den stickigare flygeln

Skrivet av Sandra Neuman 16.05.2016 | 0 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Björnbärssnår, pratas det ibland om i sagor och historier. Om hur taggiga och ogenomkomliga de är. Allt det där är sant om man inte håller efter sina buskage.

Mina björnbärsbuskar börjar ha några år på nacken och har gett mängder med bär i princip varje år. Hittills har jag varit lite för försiktig med att beskära bort kvistar som gett skörd (björnbär funkar som hallon och ger skörd på fjolårsskott) och då har de skjutit nya skott på de kvistarna som i sin tur gett skörd nästa år osv osv. Det blir en ond cirkel av det hela och till sist har man det där taggiga snåret.

Så här såg det ut 2014 innan årsskotten växte sig riktigt långa

 

I höstas klippte jag ur de gamla kvistarna riktigt ordentligt, för att föryngra och få det mer ordnat. Kanske mest för att fjolårsskotten blev jäääättelånga och sträcker sig över hela hörnet. Jag är ännu lite osäker på hur jag ska ordna upp de långa skotten, men nu till en början tänkte jag skruva fast ett par ribbor på väggen, så har jag något att binda upp dem i. Vi hade en spaljé på väggen, men den revs ner med snöras från taket.

 

 

För en gångs skull behandlar jag material innan jag använder det.

 

Den där jordhögen som syns två bilder uppåt är en före detta odlingslåda som murknade sönder och fick direktbiljett till ekorosk. Min plan för hörnet är att få bort gräset som rymmer in från grannens och sedan bygga någon slags liten låda där en klätterhortensia ska få frodas vid armeringsgallret. Risken med det lilla projektet är att det blir för mörkt för björnbären, men det är värt ett försök, i värsta fall får jag justera om jag märker att det inte funkar.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar