Lagombackan sevendays header 2

Separationsångest

Skrivet av Sandra Neuman 27.06.2016

Kategorier:
Taggar:

Man pratar ju om separationsångest när det gäller ens barn när de absolut inte vill ifrån sina föräldrar, eller tvärtom, att det är föräldrarna som har svårt att slita sig från sina barn. Men jag har separationsångest från en höna.

 

Systrarna dvärgkochin. Cornelia och Helmi.

Det är den här röda lilla dvärgkochin-hönan som har stulit mitt crazy chicken lady-hjärta. Helmi, min lilla pärla. Jag tänkte specialisera mig lite nu när jag börjar ha ordning på vad jag vill ha för blandning på min flock, och börja ha mer av de röda dvärgkochinerna. Helmi är dotter till tuppen Josef, så därför skulle jag helst inte vilja ha kycklingar av dem.

Jag måste helt klart spara på henne en stund till... de obesläktade hönorna har ju inte ens lämnat sin mamma, så ännu är det ingen fara på att blanda ihop äggen.


När jag fick återuppleva känslan från dåtid

Skrivet av Sandra Neuman 05.06.2016 | 2 kommentar(er)

När jag sitter där på odlingslådans kant och rensar lite ogräs, fyller på täckmaterial eller vad jag nu kan göra, så går tiden så himla snabbt. Ett, tu, tre så har det gått flera timmar och jag har glömt att äta kvällsmat. Det är väldigt terapeutiskt att ha trädgård, försvinna in i något slags zen där inget annat än de små grönsaksplantorna existerar tillsammans med mej och flugsnapparens sång.

 

Ogräs är harmoniskt att rensa oavsett var det växer

Igår hade jag ett sånt moment när jag fick gjort mer än vad jag hade tänkt. Vi kom hem från ett studentkalas ungefär halv 7, barnen ville uppenbarligen fortsätta vara ute så vi gick bara in och bytte kläder. Lite senare skickade jag in de andra för att äta kvällsgröt, "ja komber no snart jag å", sa jag. Men klockan var nog mycket mer än "snart" när jag ansåg mig vara färdig för dagen. Då värkte det i ryggen och händerna var torra.

Kålmalen och dess larver har anlänt, så jag är bara tacksam över flowet så jag fick lagt fiberduk på odlingslådorna. För två år sedan hade jag byggt ett litet skelett av grenar att hänga fiberduken på. Vår yngre katt Nelson är snabb att gå och lägga sig på fiberduken oavsett om det finns kålplantor eller inte där under.

2014 när de här plantorna gav hur mycket skörd som helst.

Stor skörd i flera bemärkelser.

 

Det växte så bra och kom så stor skörd av grönkål, att vi har klarat oss hittills på det vi satte i frysen då. I år har jag drivit upp plantor för att fylla på lagret med grönkål, göra grönkålschips och soppor. Men i år blev det en annan lösning för att få fiberduken att hållas över odlingarna, en enklare lösning.

 

2016. Ännu är grönkålen ganska liten, men desto godare tycker kållarven att de är.

I år köpte vi oss en bultsax och fick äntligen användning av kamstålet som legat ihoprullat här i något hörn i några år (eller kanske bara ett, jag minns inte riktigt). Det är enkelt att knipsa av lagom långa bitar och bara böja över i båda ändarna av lådan. Det svåra är att fästa fiberduken som lätt flyger av annars. Jag hade tur som tidigare hade skruvat ihop en lös ram högst upp på odlingslådan, så nu slapp jag enkelt undan och kunde stoppa in fiberduken under den.

Grinden till hönsens hage behövde byggas.

 

Så länge jag jobbade hårt mot kålmalarna och deras larver, så jobbade hönsen hårt på att njuta av kvällssolen, småkrypen och kirskålsdjungeln.

 

Hildegard är så himla graciös ibland

 

Det blev en lång kväll i köksträdgården. En lång kväll när jag fick väldigt mycket gjort och som gjorde att jag fick lugn och ro i själen efter den här hektiska perioden på jobbet. Sena kvällar i trädgården är det jag saknar mest från före-barnen-tiden. Men jag älskar att gräsmatta har fått föräras med små barnafötter.

 

Tack och gonatt for now. Howdy!

 


Kläcket som gav full pott i färg

Skrivet av Sandra Neuman 03.06.2016

Här kommer det en snabb rapport från hönshusi. Där är det drama och tillökning så att det står härliga till!

IMG 0192

IMG 0191

Ett par av blommekycklingarna (kläckt 12 april) hittade vägen upp till högsta sittpinnen när Prillan plötsligt bestämde sig för att hon ville lämna sina 10 kycklingar. Bra bra, jättebra... men så fanns det en kycklingsugen liten höna som hängt med det här gänget den senaste tiden (som en slags påträngande wannabe-mamma), och nu passade på att adoptera dem.

Nu går alltså stackars Prillan helt utan kycklingar (Jag slår va om att det inte tar länge innan hon ligger och trycker i ett rede igen!) medan Maggi går omkring och lockar på de 10 små för att försäkra sig om att de tycker att hon är deras mamma.

 

IMG 0190

IMG 0194Uppe i vänstra hörnet syns Maggi, en silkesblandning.

 

Men den stora, goda nyheten från hönshuset är att Lisens kycklingar har kläckts! För 21 dagar sedan sa jag att den här kullen med kycklingar bara är för att Lisen ska få bli mamma, men att om det kommer någon gul (som antagligen blir röd porslin, liksom vår tupp) så kan jag tänka mig att behålla en. Nå nu kom det 6 gula kycklingar av 6 möjliga. Ja ni ser ju hur gult det är i redet. Den grå kycklingen är en helt annan ras, engelsk araucana, och förhoppningsvis är det här en höna och börjar i så fall värpa riktigt turkosa ägg.

För att den nyblivna mamman skulle få lugn och ro i sitt rede får största delen av flocken hållas utomhus idag. Åtminstone Prillan var väldigt ivrig att få titta till de nya små, och jag tror inte att hon skulle vara sen att adoptera (eller snarare stjäla) lite nya kycklingar.

Nu när saker och ting är i sin ordning i hönshuset så ska jag dra mig mot jobbet för att fortsätta med studentförberedelser.


När långörat motionerades

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2016 | 2 kommentar(er)

En glad liten pojke som fick låna pappas keps.

 

Minns tyvärr inte vad det här skulle kunna vara.

 

...Det här borde iallafall vara rädisa och rättika. Båda två smakade fantastiskt gott!

 

 

Det kan vara så att vår kanin Maja är en anemone-kanin*. Hon skuttade runt gården ganska friskt, men hittade till slut till en tuva med blåsippor under lönnen. Där stannade hon, poserade och slängde sig sedan ner för att vila. Nä skämt åsido, den här kaninen har så dålig kondition att hon låg och vilade en lång stund efter att hon kommit tillbaka i sin bur.

Innan motionsrundan fick hon sig en manikyr. Vi har en rasthage dit vi lyfter henne när vädret tillåter, och det där att lyfta en kanin kan vara knepig. Det är sådana gånger jag längtar tillbaka till de där små hermelin-kaninerna jag höll på med i gymnasiet. Den här rex-kaninen är som två sådana, men har istället världens mjukaste och sammetslena päls att gosa in näsan i.

Ja jag har en kärlek till kaniner, och har alltid haft. Kommer antagligen alltid att ha det också.

 

*Jämför med tryffelsvin, knarkhundar eller annat valfritt djur som är till för att hitta något.


Pip pip x7

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

Under den här hönan, Prillan, finns det 7 små marankycklingar som har kläckts nu idag. Prillan själv är en marankorsning, men hon är tydligen ändå för lite maran för att hon ska värpa riktigt mörkbruna ägg (det är därför jag har kläckt maraner, för att förhoppningsvis få en höna). Det kan vara de sista kycklingarna för säsongen nu när jag inte har så många ruvsugna damer längre. Men det är också skönt, för det är så svårt att inte vilja lämna med varenda lilla dunboll som kläcks.

 

Maraner tror jag att är tacksamma att kläcka, för det ska gå att se på fläcken på huvudet om det är tuppar eller hönor. Nu har jag absolut ingen erfarenhet av att könsbestämma maraner, så jag lägger dem inte under yxan bara för att fläcken skulle tyda på tuppar. Det är vänta och se som gäller.

Men på tal om yxan. Idag har jag avlivat mitt livs första djur. Inte för att det var roligt, utan för att det var en nödvändighet att avsluta ett stackars kycklingliv innan det knappt hade börjat. En av marankycklingarna kom sig inte riktigt ur ägget som de ska, torkade fast i skalet och såg allmänt medtagen ut. Den var vid liv, men allt stod inte riktigt rätt till med den stackarn. Men nu när jag har avlivat en söt liten kyckling kanske jag kan slakta någon överflödig tupp också om det behövs. Jag har inga problem med att äta mina egna djur, det är snarare det där att avliva och riva bort skinn som jag tror mig ha obehag för.

 

Om du hade höns, tror du att du skulle kunna avliva och /eller äta dem?


Snygg-tuppen.

Skrivet av Sandra Neuman 27.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Evert ville visa upp sig lite ikväll. Då måste han ju få göra det offentligt tycker jag. Snygg-Evert.


Uppradat

Skrivet av Sandra Neuman 27.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Så här lugnt och fint uppradat kan det vara på morgonen när jag släpper ut flocken i sin hage. Tuppen Evert är precis så stor som han ser ut att vara. Och kammen ÄR enorm. I och för sig kan det hända att han ser mycket större ut på bilden eftersom det är 2-månaderskycklingarna och de allra minsta hönorna som sitter bredvid.

 

På nedersta pinnen från höger. Evert (isbar), Maggi (silkesblandning), Sibylla (appenzeller), 3x random kyckling.

På översta pinnen från vänster sitter Kjelle (marantupp), random kyckling, Helmi (dvärgkochin), random kyckling, Cornelia (svart dvärgkochin), Snöfrid (isbarkyckling) och random kyckling.

Nere i vänstra hörnet syns Hildegard, araucanan som värper blå ägg.


Natti natti hönsen

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Så här ser det ut i hönshuset på kvällarna. Alla uppflugna på sittpinnarna. 

 

Kvalitén på bilderna är inte den bästa för att jag behövde ett alldeles för högt ISO-tal för att lyckas få något alls att synas på bilderna.

Josef och Herman bredvid varandra trots att de är konkurrenter. Nån kyckling här och nån kyckling där, men de allra flesta av dem trängs i vid ljuset i fönstret. Den här gula dvärg cochin-kycklingen är troligtvis en höna och har därför fått namnet Helmi. Hon är en liten pärla helt enkelt.


Blått ägg

Skrivet av Sandra Neuman 15.04.2016

Kategorier:
Taggar:

Yes! Nu har vi blåa ägg i våra värpreden igen! Igår flyttade det in en araucana och en liten silkesblandning i hönshuset, Hildegard och Maggi. När jag har en bra bild att komma med så kan jag visa dem, för de som jag tog igår på kvällen var allt annat än bra.

 

Araucana är verkligen inte den finaste hönsrasen med sin obefintliga stjärt, men den har minst sagt finfina ägg.

 

Nu ska jag själv strax köra iväg med bilen full av odlingsintresserade ända till Veikars. Veikars på en fredagskväll kan inte annat än bli bra när dagen har varit stressig som få med gnälliga barn och irriterad mamma. I Veikars ikväll är det en inspirationskurs för odlingsintresserade tillsammans med Maria Österåker och min forna trädgårdsmästarlärare Kaj Löfvik. Båda två väldigt kunniga och med stor erfarenhet.

Vad gör ni ikväll då?


Kycklinghögen

Skrivet av Sandra Neuman 14.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Här är en hög med 1 mars-kycklingar. De vågar sig inte riktigt utomhus med de stora hönsen, men njuter av de några få solstrålarna inomhus istället. 


Jag behåller gärna kycklingar ganska länge för att lära mig hur man ser skillnad på om det är hönor eller tuppar. På kvällarna sitter jag hos dem och bara studerar färgen och storleken på deras kammar, tittar efter sadelhäng och om slöret ser ut att bli tuppaktigt (sadelhänget är fjädrarna vid ryggslutet, och det börjar hänga ner på tuppar. Slör är hönsens "haklapp" som ju blir mycket större på tuppar).

I den här högen med kycklingar finns det 4 isbarkycklingar. Jag har säkert berättat om dem tidigare, men jag har så dåligt minne så jag skriver om dem igen. Isbar värper nästan olivgröna ägg, och de saknar jag  i min äggpalett. Min förhoppning är nu då förstås att det ska visa sig vara minst en höna. Dessutom hoppas jag att dvärgcochinkycklingarna ska vara hönor, speciellt den gula på bilden här ovanför.

 

Prillan kör sitt eget race och tycks vara den enda som tänkte ruva i år. I tisdags hämtade jag 8 ägg av maranhöns för att förhoppningsvis få hönor som värper lika mörka ägg som de här. Samtidigt ska vi försöka kläcka fram en korsning mellan isbar och en riktigt liten dvärgblandrashöna. Det är igen väldigt spännande 21 dagar vi har framför oss, och likaså veckorna efteråt innan man ser om det blir tuppar eller hönor.

Att könsbestämma höns har nästan blivit lite av en sport för mig. Men det är enda sättet att lära sig.