Lagombackan sevendays header 2

Föräldraskap -när man inte gillar babytiden

Skrivet av Sandra Neuman 24.03.2020 | 1 Kommentarer

Förra veckan när Sevendays hade temavecka med rubriken "familj och föräldraskap" var jag ironiskt nog väldigt upptagen med att vara förälder. Jag känner mig lite rebellisk och skriver om ämnet först nu, när jag har tid. Det är liksom så föräldraskap ofta är, man prioriterar bort en hel del när det behövs.

För 7 år och två månder sedan blev jag mamma till en liten pojke. Han var den enklaste bebisen man kunde tänka sig som förstagångsförälder. Sov hela nätter redan efter några månader, åt som en häst och var snäll och lugn redan då. Nemas problemas där. Efter ett år med den här rara gossen blev vi oväntat snabbt gravida igen (man tänker att det taaaar ju sin tid, men det är inte alltid så). Är det någon jag rekommenderar är det att INTE vara gravid när man har ett barn under 2 år. Det går bara inte ihop med en trött gravid mamma och en ettåring som behöver vaktas, stimuleras, matas och uppmärksamhet all vaken tid.

Jag kan ärligt säga att jag inte njöt särskilt mycket av småbarnstiden. Det var tråkigt att vara hemma på dagarna och jobbigt att bolla med de olika behoven barn har trots att de är i så samma ålder som mina. Jag var tvungen att dela upp dagen i olika block för att orka och ha delmål att se fram emot tills det blev kväll och Daniel kom hem.
Och vet ni, det är helt okej att känna så! Jag har älskat mina barn från första stund, men jag har njutit så mycket av egna stunder på kvällarna och framför allt de dagar som deras mommo haft dem hos sig. Mommo har varit min räddning! 

Eftersom mina barn är födda åren efter varandra så har min mammaledighet suttit ihop. 3 år i sträck räckte gott och väl för att jag skulle vara redo att gå tillbaka till arbetslivet. Till en början fick de vara på mommodagis ett år (?) så när vi sedan satte barnen i kommunal dagvård skulle Leon fylla 5 och Milea var väl då lite över 3 år (är helt ärligt lite osäker på tidsramen här).
När andra föräldrar pratade om separationsångest över att ha barnen på dagis, så valde vi istället alternativet med dagisdag alla dagar i veckan. Och hör och häpna! Då var jag ändå ledig två av dagarna. För oss fungerade det inte med dagis varannan dag och slö hemmatid varannan dag. Räddningen blev när en av pedagogerna berättade att det för en del barn är lättare att ha dagis varje dag för att hålla rutinerna. För oss funkade det så mycket bättre och full dagistid var verkligen värt varenda slant det kostade.

Nu när Leon är 7 och Milea 5,5 år är livet som förälder äntligen njutbart för mig. De kan sysselsätta sig, leker (för det mesta) bra med varandra och får via förskolan och dagis den stimulans som jag inte riktigt är kapabel till att ge här hemma. Jag vet att det inte är fel på mig som förälder, eller att jag skulle ha varit en dålig mamma för det. Jag klarade som människa helt enkelt inte av den där intensiva tiden. Med facit i hand hade det kanske underlättat då om jag vetat att jag har ADHD och att medicinen gör mig mer samlad.

foraldraskap

Men nu är nu och jag saknar inte småbarnstiden alls. Jag gillar att vi kan spela spel tillsammans, cykla på varsin cykel, läsa mer avancerade böcker, hjälpas åt, prata och diskutera. Det här är min nivå av föräldraskap och en nivå som jag kan hantera på ett mycket bättre sätt utan att behöva känna mig instängd.

Vad jag vill säga är att det är helt okej att inte trivas med baby- och småbarnstiden. Du är ändå den bästa föräldern ditt barn kan ha.

Kommentarer

  • Mamma 25/03/2020 12:04am (5 månader sen)

    <3

Skriv en kommentar