Lagombackan sevendays header 2

Min dumma hjärna

Skrivet av Sandra Neuman 02.01.2020

Taggar:

På nyårsafton fick jag en så tydlig insikt om hur stor skillnad ADHD-medicinen gör för mig. Det är inte tänkt att bli en adhd-blogg, men jag tror det kan vara ganska viktigt att lyfta fram vardagliga funktionssvårigheter på alla nivåer. Speciellt nu när det inte är så aktuellt med mycket trädgård och grönväxter.

Julros

Vi firade som sagt med våra vänner och med barnen och papporna spelade spel i ett annat rum, satt vi mammor med klassikern "Vem där". Efter att ha spelat några varv med barnen på den nivån som krävs för en fem- och treåring så valde vi en svårare variant där man ska ha två personer på var att hitta. Klockan var mycket redan då och medicinens verkan hade avtagit för flera timmar sedan. När jag frågade "Har någon av dina personer skägg" och motspelaren svarade nej så visste inte min hjärna hur jag skulle använda den informationen. Skulle jag ta bort alla med skägg eller var det de som skulle lämna kvar? 

Det var en så tydlig aha-upplevelse där jag faktiskt själv kunde se skillnaden. Det är inte säkert att jag skulle klara av den varianten med medicinen heller men jag är bra säker på att jag skulle kunna processera informationen på ett bättre sätt.


Till mig och till Dig

Skrivet av Sandra Neuman 31.12.2019

Floristgaraget skog martorn arrangemang

Bara för att inte lämna 2019 bakom oss med gnäll om dåligt planerade hus ska jag göra ett sista inlägg för året. Omstruktureringen på vinden blev för övrigt väldigt lyckad och 50% av barnen somnade i egen säng i eget rum igår kväll. Andra hälften tycker inte om oljudet från plåttaket när det blåser och somnade med hörselskydden på sig bredvid mig.

Idag känner jag bara massa bubblande i kroppen, och då är det ingen skumpa inblandad ännu. Nej det är 2020 som bubblar och ivrigt väntar på att få sätta fart. Vi är bortbjudna till våra vänner ikväll, en tradition som hållit i sig i många år redan. Jag undrar om det inte är elva år sedan vi firade tillsammans, två par, för första gången i Vasa. Nu är vi två gifta par, bosatta i varsitt egnahemshus i Nykarleby, med två barn på var. Det händer mycket på ett decennium.

Om bara åtta timmar börjar vi på ett nytt årtionde. Jag brukar inte ha några stora förhoppningar på ett nytt år, jag brukar inte ha nyårslöften och jag brukar inte tro att ett nytt år innebär något annat än en vardag som fortsätter likt de som varit.

Men i år är det annorlunda. Jag tror stenhårt på att 2020 blir ett år att minnas och att kunna vara tacksam för vid nästa årsskifte. Jag tror att jag kommer att kunna må bättre och njuta av att vara fri, jobba med det jag älskar att göra och också kunna kombinera det med natur och trädgård.

Jag önskar också att du ska kunna hoppas på ett år där du mår bra. Gott nytt år!


2020, det spännande året

Skrivet av Sandra Neuman 29.12.2019

"Det kort jag dragit till dig säger; Du har väldigt stora förändringar som väntar dig. Någons handlingar eller attityd får dig att tänka till för att se över det igen, avsluta eller fortsätta relationen eller samarbetet? Bra om du här kommer acceptera vad som kommer att erbjudas – det kan förändra ditt liv på ett positivt sätt. "

Så sa en medial människa att mitt 2019 skulle bli och jag har inte kunnat släppa tanken på hur rätt hon hade. Det har hänt så mycket det här gångna året att jag inte ens orkar se bakåt, rabbla upp alla månader var för sig och reflektera. Men i det stora hela är det tre händelser som påverkat mig. Transition launch-helgen i februari, ADHD-utredningen i maj och så nu i oktober när jag sa upp mig.

8179EBB7 D819 4626 BF38 DF5C943B34CF

 

Det som har varit har varit och kan inte göras något åt nu, "lämna det förflutna bakom dig" för att citera en känd surikat. Med inte mer än det sagt om 2019 så svänger jag blad och inväntar det stundande året. Det är ett år som kommer att bli det mest spännande på länge. 2020 är året när jag ska odla egna snittblommor, ta vara på min kreativitet, leva en mer hållbar vardag och bli egenföretagare. Leva lite mer vettigt helt enkelt.

Mitt företag ska jag berätta lite mer om en annan gång. Någon dag när jag inte håller på att tapetsera i köket, planera en omstrukturering av vinden för att kunna ge barnen varsit rum, njuter av familjefritt några timmar och funderar över layouten på mitt företags hemsida.

 


Ljusglimtar på årets mörkaste dag

Skrivet av Sandra Neuman 22.12.2019

På årets mörkaste dag kände jag kreativiteten blossa upp igen efter att ha legat i dvala en tid. Jag tror till och med att jag har haft en lätt kreativitetssvacka av att inte få jobba med händerna och levande material de senaste veckorna. 

Men igårkväll när jag skulle gå och lägga mig hade jag ett så starkt behov av att få ta blommor och blad i händerna igen. Jag låg och slösurfade som en galning bara för att titta på buketter, arrangemang och allt vackert som mina händer saknar. Det harmar mig att jag inte får göra några julbuketter i år, jag älskar att knåpa ihop de där låga med amaryllis, gran och mycket annat grönt.

sandras grona fingrar gron bukettsandras grona fingrar rod bukett(Julbuketter 2018)

Idag körde min man och barn till Oravais för att leverera en julgran. Jag hade planerat att göra kålrotslåda, morotslåda och steka köttbullar till julafton. Men först mata hönsen.

Jag som person är mycket mera florist än husmor. Nu är det redan eftermiddag och jag har varken köttbullar eller lådor i kylskåpet men istället positiv energi, hopp och förväntan. Det är helt enkelt så att floristen i mig har bra mycket mera pondus än husmodern, så istället för tråkigt kök gick jag ut i skogen, band en girland till garaget, arrangerade skogsmaterial på ett fat, gjorde en beställning och fotograferade. 

Nykarleby skogNykarleby naturskog julkulaFloristgaraget eryngium

Ikväll ska jag ta med min man på julkonsert medan barnen är med mommo. För många år sedan innan vi hade barn försökte vi göra julfridskonserten i Oravais som en tradition, det brukar vara en stämningsfull och välbesökt stund i kyrkan. Men med allt det energisugande arbete som finns i en blomsteraffär vid jul så började vi prioritera hemmasittande så här dan före dan före dopparedan. Jag får vara tacksam över min livsstilsförändring och att det förhoppningsvis innebär att vi kan återuppta vår påbörjade tradition.


En YLE-intervju

Skrivet av Sandra Neuman 15.12.2019 | 1 kommentar(er)

Någon dag efter att jag hade skrivit blogginlägget om min ADHD-diagnos kontaktade YLE mig för en intervju. Jag har haft som mål att vara öppen med min diagnos för att jag tror att det kan finnas många som liksom jag går omkring och inte vet vad som är så tungt med att vara sig själv. Inte en sekund tvekade jag till att tacka ja, och nu finns intervjun ute att beskådas.

Här kommer du direkt till YLEs intervju

Skarmavbild 2019 12 15 kl. 16.52.35

Att förklara hur det är att ha ADHD tycker jag att är svårt, speciellt när jag inte har det där hyperaktiva som syns utåt. Ni vet de där typiska benskakningarna till exempel (istället knaprar jag på nagelbanden och vickar på tårna och fötterna). Jag blev tipsad om en podcast som två svenska kvinnor i min ålder har, ADHD-livet. De har också fått sina diagnoser i vuxen ålder och förklarar på ett jättebra sätt hur det är att leva vardagen med det här annorlunda tankesättet. Hur svårt det kan vara med vardagssysslorna bara för att de inte är tillräckligt varierande och därför tenderar bli FÖR tråkiga för en ADHD-are. De berättar om de där situationerna när man ska städa av bordet men först måste plocka ur diskmaskinen, hittar ett klädesplagg som ska tvättas så man måste plocka i tvättmaskinen först och ser hur smutsig spegeln på väg till badrummet är och måste putsa den samtidigt som katten ska släppas ut och utanför dörren ser en fågel och minns att fåglarna ska matas... Ja du fattar... Så här är det hela tiden för mig. Lyssna på podden om du vill få bättre förståelse för hur ADHD kan te sig i vardagen.


Handlyx från naturen

Skrivet av Sandra Neuman 09.12.2019

62. Så många kransar har jag bundit under de här 16 dagarna. Nu är mina tre julmarknader förbi och jag kan pusta ut och låta harmonin flöda genom kroppen igen. Igår blev det en extra rolig marknadsdag när jag fick ha sällskap av Ida och hennes fina naturprodukter i naturskafferiet. Jag gillar att någon tar vara på det som växer vilt och utnyttjar de egenskaper "ogräset" har. Vi hade det väldigt mysigt och för mig blev det en bra avslutning på marknadsbesöken.

Julmarknad munsala floristgaraget naturskafferiet Julmarknad munsalagarden naturskafferiet floristgaraget Naturskafferiet produkter

Mina händer har tagit stryk av alla granbarr och klibbig tallkåda och jag tycker faktiskt lite synd om dem ibland. Händerna är ju faktiskt mitt främsta arbetsredskap och likadant som att knivar och tänger ska underhållas och smörjas så behöver mina händer lite omtanke också. Jag söker ständigt efter produkter som funkar bra för mig och eftersom jag ogärna använder vilken smörja som helst så blir jag extra glad över lokal- och naturproducerat.

Jag stod länge och läste på Idas produktbeskrivningar, frågade om vad hon skulle rekommendera och funderade lite till innan jag bestämde mig för en burk med nässelsalva. På kvällen när jag öppnade burken skickades jag i tankarna tillbaka till sommaren med nyklippt gräs och torkade nässlor. Mina händer blev glada av att få bli bortskämda och jag blev glad åt att det inte lämnade kvar någon hinna av handkräm på huden.

 


ADHD-städning

Skrivet av Sandra Neuman 03.12.2019

Taggar:

Något av det bästa med ADHD är de plötsliga skov man kan få. Jag är en väldigt luststyrd person som har svårt att gå saker gjorda om jag inte har lusten på min sida. Har jag inte lust att städa så går det inte. Har jag inte lust att göra något i trädgården så blir heller inget gjort. Ja ni förstår, det är smart för mig att ta tillvara energiskoven för att få uträttat större (vardagliga) projekt. Att jag sedan har svårt att sluta innan kroppen värker av trötthet och behöver en till två dagar för återhämtning är smällar man får ta.

Barnen har i flera dagar tjatat om att vi ska julpynta vårt hem, men jag har svårt att julpynta när det är råddigt och saker överallt. Lägligt nog kom ett energiskov igår på eftermiddagen efter att jag vilat ögonen ett par minuter. När resten av familjen kom hem från en innebandyträning 1,5 timme senare sa ett av barnen "Mamma hur har du hunnit med det här?". Tja, det är ju alltid enklare att få saker gjorda med barnen ur vägen, oavsett om man har ADHD eller inte.

Nu är huset mer välstädat än på länge och redo att ta emot installationen av julen. First things first vet ni, så Nykarlebystjärnan är redan upphängd i vårt sovrumsfönster och blickar ut över hela staden. Visste du att stjärnan från början var till för sjömännen så att de skulle hitta hem? Därför säger traditionen att den ska hänga mot väster, mot havet. I år har vi en stjärna både åt väst och öst, så hittar vi hem om vi går vilse i Kovjoki också.

Har du en Nykaabistjääno?

Här har jag en gång i tiden skrivit ett inlägg om stjärnan, läs det vettja.

Sandra Neuman vardagsrumSandra Neuman Nykarlebystjarnan


Jag sa upp mig!

Skrivet av Sandra Neuman 26.11.2019 | 5 kommentar(er)

Nu är det så länge sedan jag har skrivit, och det är så mycket som har hänt på kort tid så det känns som att jag borde göra en "Tidigare i Sandras liv" (självklart med en dramatisk röst och sedan ett ihopklipp av situationer)... När jag inte är lika stressad och upp i varv som idag ska jag göra ett djupdyk i ADHD-berättelsen där allt förändras och mitt liv tar en vändning. Nu tänkte jag bara skrapa lite på ytan och berätta om en av de stora följderna av min ADHD-medicin.

En av de saker som jag flera gånger framhållit vid medicinuppföljningen är att jag känner mig mer klar i huvudet, har lättare att resonera med mig själv, framhålla mina åsikter och stå för det jag tycker. Tidigare har jag varit mer den där blyga typen som är lätt att köra över och inte riktigt vågar säga sin åsikt ifall någon skulle dumförklara den. En del ADHD-typer vill helst dra jämnt med alla runtomkring sig för att undvika konflikter (där man lätt körs över och snabbt viftar med vit flagga) och bli osams med folk. Det blir fort så att konflikter och andra negativa situationer stannar kvar i huvudet, snurrar runt, runt, runt och aldrig processeras innan de slutligen arkiveras. Mycket lite raderas trots att det inte är relevant att spara på och allt hamnar i lådan som det står "osorterat" på.

När jag fick min medicin blev jag direkt mer klarsynt, modig och vågade mer. Det var som om någon tog bort ett dimmigt filter så att allt det som fanns i mig gick att använda istället för att bara lagras. Plötsligt hittade jag finska ord som jag nästan inte visste att jag kunde, var skärpt och tog in ny information på ett helt annat sätt. Ja fram till kvällen när effekten av medicinen avtar, då är det lönlöst att försökta sitta på en mindre intressant föreläsning eller läsa krångliga dokument. Då blir jag den där lite fega människan igen som vill sitta hemma och handarbeta, oroar mig och tycker att jag gjort dumma beslut under dagen.

Sandra Neuman follow your dreams

Nå, det som hände mig då i mitten av oktober var att jag plötsligt sa upp mig efter 8,5 år som anställd på samma ställe. Jag överraskade mig själv liksom alla runtom mig, men kanske ändå mig själv mest. När jag tänker bakåt har tanken på att söka mig vidare slagit mig vid några tillfällen, men så är det den där tryggheten att veta vilka dagar man ska jobba och vilka tider, vad man ska göra och vilken dag lönen kommer. Efter några år är man nästan fjärrstyrd och bara följer samma mönster dag ut och dag in. I flera år har jag haft stressdrömmar om nätterna men inte riktigt kunnat förstå mig på varför de funnits där, jag har ju älskat mitt jobb sedan dag 1 och trott att jag skulle stå på samma ställe ända till pension.

Så en dag ändrade någon växeln i mig och styrde in mig på ett nytt spår. Då visste jag att jag måste gå innan jag skulle hinna ändra mig och fega ur för att sedan fastna i det där samma spåret igen. Det var ett drastiskt beslut som jag bara körde all in på, utan att egentligen veta vart det där nya spåret leder. När det blev klart att min sista arbetsdag skulle bli senaste fredag tog jag massa snabba beslut och anmälde mig till julmarknader med mina dörrkransar.

Sandra Neuman julmarknad juthbackaSandra Neuman modern krans

Att det skulle bli så här ingick inte i någon plan alls. Det är bara tack vare ADHD-medicinen som jag plötsligt kunde se var felen fanns och våga göra något åt det. Talesättet säger ju att man ska smida medan järnet är varmt (det hade jag aldrig vågat göra pre-adhd) och i kombination med min instinkt att allt ordnar sig och blir bra så får jag väl bara lita på att det. Jag måste våga tro att det nya spåret är rätt spår och ta med mig min kunskap från den tidigare vägen in på det istället.

Vid årsskiftet klarnar det hur det nya spåret i mitt liv ser ut. Fram tills dess ska jag njuta av min kransverkstad i garaget, gå på promenader i allsköns ro, vara en mindre trött mamma och ha den mysigaste julmånaden vi kan ha. Jag ångrar mig bara pikulite att jag inte såg till att få jobba en sista jul i blomsteraffär men tröstar mig med att få en mindre stressad julhelg för första gången på länge.

Idag är det min andra dag som "arbetslös" florist (jag har ständigt smutsiga händer från granris så jag känner mig inte särskilt arbetslös). Igår gick jag med gångstavar runt juthbacka, idag ska jag ta med barnen till skogen för att hämta mera kransmaterial. Men det känns bra, och det är viktigt.


Världsdiabetesdagen 2019

Skrivet av Sandra Neuman 15.11.2019

Det är inte tänkt att jag ska skriva om hälsa, adhd, diabetes och att vara utmattad i min blogg... Men är det temavecka så är det. 

Nu råkade det sig så också att världsdiabetesdagen som firas den 14:nde november också inföll under den här samma veckan och den behöver självklart också uppmärksammas. Bara litegrann tänkte jag och gräver fram de inlägg jag redan har skrivit om diabetes.

Här är min två år gamla vlogg om diabetes.

 

Samma år som vloggen publicerade jag ett inlägg med väldigt mycket info om diabetes.

 

Lite om hur det funkar med kolhydraträkning och
hur vården vill att vi diabetiker ska tänka

 

Att vara gravid som diabetiker är inte lätt

 

Mitt bästa diabeteshjälpmedel


ADHD och symptomen som inte syntes

Skrivet av Sandra Neuman 14.11.2019 | 7 kommentar(er)

Taggar:

När det gick upp för mig i januari 2018 att det måste finnas något drag av ADHD i mig förändrades mycket på en gång. Visst har jag ju haft det hela tiden, men att veta om det är en helt annan sak än att bara vara dålig på många saker utan att veta att det finns en orsak till det. 

Innan jag nådde vuxenlivet hade jag inte några riktigt stora problem vad jag själv skulle ha märkt av. Eftersom jag har varit diabetiker sedan jag var 7 år är det förstås det som har varit prio ett med mig, att hålla blodsockret i balans. Jag har alltid varit riktigt dålig på att själv komma ihåg att mäta blodsockret, ta insulin och skriva upp mina värden i uppföljningshäftet. Men innan jag flyttade hemifrån hade jag ju alltid mamma som påminde mig och frågade om jag hade mätt blodsockret. Jag tror själv att de otydliga symptom jag kanske haft som liten har översköljts med den ständiga kontrollen över diabetesen. 
Sedan jag flyttade hemifrån på 2006 har också mina blodsockervärden pendlat mycket mer. Jag har helt enkelt inte klarat av att komma ihåg tillräckligt bra. Mätte jag blodsockret och det visade för högt så kunde jag nästa sekund tänka på något helt annat utan att korrigera med insulin. Den största vinsten i och med min diagnos är kanske att jag äntligen fått förklaringen till att jag inte kommit ihåg insulinet. Gång på gång har jag suttit vid diabetesskötaren och sagt "Jag vet inte" på frågan varför jag inte tar insulin när jag borde.

I skolan hade jag kanske lärt mig lite mera om jag hade vetat att jag har adhd. Praktiska ämnen och till exempel biologi och modersmål som jag tyckte om, har aldrig varit några problem för mig. Finska, historia, religion, fysik och kemi är däremot sådant som jag har kämpat med utan att lyckas. Finska har helt enkelt aldrig fastnat hur jag än har försökt och det är kanske det ämnet som jag har varit mest bitter över att inte klara av. Hade jag vetat om min diagnos hade jag kanske fått hjälp istället för att sitta i den stökigaste finskaklassen och lära mig noll.
Läxorna har alltid varit en pain och jag vet att jag nästan aldrig gjorde dem. På något vis kom jag alltid undan i skolan om läxorna kollades och till proven läste jag mest anteckningar från lektionerna. Att jag kom mig igenom grundskolan med ett relativt bra betyg är ett under i sig och att jag klarade studenten ett mirakel! Där slapp jag som tur var undan att skriva finska när det precis samma år blev ett valbart ämne.

IMG 3110Bildtext. Den här bilden är ett självporträtt som är det jag identifierat mig mest med under ungdomsåren.
Grubblaren som inte riktigt visste var hon var eller vem hon var.

En flicka med ADHD har ofta helt andra symptom än en pojke med ADHD. Läser man på förstår man varför det finns så många flickor och kvinnor som är odiagnostiserade och varför det "bara är pojkarna som är bråkiga i skolan". Jag säger inte att det alltid är på det viset, men oftare har pojkar rastlösheten utanpå medan den är mer inuti för flickorna.

Så här har mina symptom sett ut : ständigt omöblerande av mitt rum/hem, svårt med kompisar, väldigt mycket andra till lags, överkänslig, aldrig lagat läxorna, svårt att somna på kvällen, svårt att koncentrera på tråkiga ämnen, ljudkänslig, glömt saker, överkreativ, dålig uthållighet, luststyrt, ser inte stökighet, aktivt drömmande på natten, dagdrömmare,  tar lätt illa upp, vickar på fötterna (inte skakar benen), svårt att sluta med det som är roligt, påbörjar projekt men avslutar sällan...

Notera att jag ändå suttit stilla på lektioner och inte tagit "mycket plats" i skolan. Det är där ADHD syns bäst, i skolan när man måste sitta stilla och koncentrera sig. Att klottra i häften är ganska bra underhållning för hjärnan när den inte orkar lyssna på läraren längre.

IMG 3109

Inte förrän jag fick barn och det äldre blev i den lite mer jobbiga åldern kom problematiken för mig. Då kunde jag inte längre tänka på bara mig utan hade också två småbarn att jonglera med i hjärnan. Ungefär då slutade jag med de spontana renoveringarna på fredagkvällarna och satte den energin på att se till att alla fick mat och torr blöja när det behövdes. Hela småbarnstiden har varit ett enda kaos för mig och jag började jobba tillbaka ganska snabbt när jag märkte hur dåligt vi kom överens här hemma.

När jag då fick min diagnos frågade läkaren också om jag är intresserad av medicin. Med tanke på min diabetes hade jag blivit rekommenderad att jag iallafall skulle prova. Det är inte alltid man hittar rätt medicin och dos direkt, men då när jag började blev jag som en helt annan mänska direkt. Jag minns att jag sa åt min man att det är så här en vanlig mänska funkar!

Hur medicinen har förändrat mitt liv tror jag får bli ännu en tredje del i den här serien om ADHD.

Frågor?